Månadens översättare: Britt-Marie Ingdén-Ringselle

Publicerat den 31 augusti 2014

Britt-Marie Ingden-Ringselle-2

Översätter från ryska till svenska, och framförallt rysk fantasy.

Bor i Stockholm, närmare bestämt i Bredäng, Stockholms bästa förort, nära Mälaren och bara 19 minuter med tunnelbanan till Centralen.

 

Vad översätter du just nu?


Nick Perumovs bok 11, Nekromantikerns krig slutspel, del 1.

Nick (Nikolaj) Perumov är en av Rysslands mest lästa fantasyförfattare, oerhört produktiv, men än så länge endast översatt till ett fåtal språk, däribland svenska, på initiativ av Ola Wallin, Ersatz/Coltso förlag.

Nekromantikerns krig ingår i Perumovs hittills viktigaste verk, Svärdens väktare eller Rämnans krönika, och omfattar totalt 12 böcker. De skildrar Sovjetunionens sönderfall i fantasyns form (utkom i original mellan 1998 och 2006), och författaren trodde först inte att svenska läsare skulle förstå sig på den. Men Perumov är en gudabenådad berättare och hans böcker kan läsas som vilken spännande fantasy som helst, och har till skillnad från många andra inom genren karaktärer som är komplexa och inte enbart goda eller onda, och händelseförloppet är verkligen inte förutsägbart utan allt kan hända, och det gör det också. Det är mörk fantasy när den är som bäst.

 

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

Det har alltid varit en dröm. Och när jag hörde Lars Erik Blomqvist berätta om Litterära översättarseminariet vid Södertörns högskola på Internationella biblioteket bestämde jag mig för att söka dit. Jag kom in och lärde mig oerhört mycket under de två år distansutbildningen varade – både av de mycket kunniga och engagerade lärarna, och av de entusiasmerande deltagarna. I december 2003 gjorde ryska språkgruppen en studieresa till Moskva och träffade ryska studenter som översatte från svenska till ryska, vilket var otroligt inspirerande. Under utbildningen hade vi besök av en representant från översättarsektionens styrelse, som gav oss realistiska och mycket låga förväntningar på en möjlig framtid som översättare. Därför blev jag glatt överraskad då Ola Wallin, Ersatz förlag, ringde upp mig på försommaren 2005. Han sökte en översättare av rysk fantasy och hade fått mitt namn av Karin Grelz, Litterära översättarseminariet. Ville jag översätta en fantasyserie av en då för mig helt okänd rysk författare vid namn Nick Perumov?

Jag hade just packat ner allt material jag behövde för att skriva klart min magisteruppsats i Biblioteks- och informationsvetenskap under semestern. Men jag tvekade inte en sekund, jag ställde väskorna åt sidan[1] och sade såklart ja till att översätta första delen av Svärdens väktare: Diamantsvärdet och Träsvärdet. Och på den vägen är det…

 

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
 Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?

Eftersom jag har ett heltidsjobb som bibliotekarie med schemalagd arbetstid (två kvällar i veckan och dessutom var tredje helg) har jag egentligen inga vanliga arbetsdagar utan översätter i princip alltid under nästan all min vakna fritid. Oftast ett par timmar på förmiddagen innan jag cyklar till jobbet, och sedan sent på kvällen och natten då jag kommer hem. Fördelen med att jobba som ungdomsbibliotekarie är att ungdomarna oftast kommer på eftermiddagar och kvällar, så jag kan med fördel skjuta på min arbetsdag på bibblan. Under lediga helger och semestern är jag mestadels på landet och ägnar oftast all tid åt att översätta, beroende på var i översättningsprocessen jag befinner mig, och om deadline närmar sig. Jag har som tur är inte så stort sömnbehov. Och maken ser till att jag får mat, och mina vuxna barn ömsom hejar på och pikar mig för att jag ”bara” sitter och översätter. Sitter förresten. Jag har som tur är ett mycket rörligt jobb på biblioteket, men hemma sitter jag oftast när jag översätter. På helger och semestern alternerar jag med att stå ungefär halva dagen. Jag borde nog skaffa höj- och sänkbart skrivbord hemma också.

De närmaste tre månaderna blir spännande. Jag är så glad över att ha fått Författarfondens ettåriga arbetsstipendium, så jag kan vara tjänstledig från biblioteket i åtminstone tre månader och översätta på heltid, kombinerat med att resa. För översätta kan man ju göra överallt. Och en som har utvecklat det till fulländning är min mentor inom Översättarcentrums mentorsprojekt, Öyvind Vågen. Han översätter främst facktexter och är ute och reser mest hela tiden, mycket inspirerande och smittande.

Så jag börjar med en vecka i Helsingfors och bor i Villa Kivi, se https://sv.wikipedia.org/wiki/Villa_Kivi Finska författarförbundets hus i centrala Helsingfors. Där är det perfekt att sitta och översätta och ha nära till Helsingfors kulturutbud och det underbara Nationalbiblioteket med sitt Slaviska bibliotek, som har en unik rysk samling på ca 400 000 band.

Sedan åker Kajsa Öberg Lindsten och jag till Island på stipendium ur Stiftelsen Åke och Vera Holmbergs stipendiefond och bor i isländska Författarförbundets Gunnarshus i Reykjavik. Där deltar vi bland annat i den internationella översättarkonferens Art in Translation, se http://artintranslation.hi.is/ 18-20 september. Det ska bli spännande att träffa kollegor från hela världen, och kanske kommer några som var med på Waltic-kongressen (Writers’ and Literary Translators’ International Congress) i Stockholm 2008, då jag var volontär.

 

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Jag spelar nästan alltid musik när jag översätter, mycket beroende på att jag har tinnitus och musik är det enda som hjälper.

Mest lyssnar jag på tidig musik från hela världen (besöker alltid på Early Music Festival och fyller på med ny tidig musik), mycket rysk ortodox musik, ryska romanser av och med Aleksandr Vertinskij, ryska gitarrpoeter som Vladimir Vysotskij, men även isländsk musik, Neil Young och många andra, beroende på fas i översättningen och humör. Men vid slutputs och sista korrgenomläsning kan jag inte lyssna på musik, då läser jag ofta texten högt för att höra att den fungerar och flyter på som den ska.

 

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Ja, heltid på Stockholms stadsbibliotek sedan drygt 35 år, och som ungdomsbibliotekarie sedan 2005 – och tycker fortfarande att jag har världens roligaste jobb:-)

Men ibland är det knepigt att översätta som en så kallad bisyssla. Just när jag befinner mig i rätt flöde är det dags att bryta för att cykla till jobbet.

Men det är en klar fördel att ha en fast inkomst och få välja vad man ska översätta och låta det ta den tid som behövs.

Och eftersom jag är en så social person skulle jag nog få lappsjuka om jag översatte på heltid. Genom biblioteksjobbet träffar jag många som läser den fantasyserien jag översätter. Och ungdomar föredrar att läsa riktiga böcker framför e-böcker. I förra veckan kom till exempel en ung tjej in och frågade efter Diamantsvärdet och Träsvärdet som vanlig bok. Hon hade börjat läsa den som e-bok, men ville hellre ha p-boken, dvs pappersboken.

Och alldeles nyss publicerades en intressant norsk studie som kom fram till att läsarna lättare minns handlingen om de läst en berättelse som pappersbok än som e-bok.

 

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar till att få använda?

Тоска (Toská) – ett underbart och sorgset ord som betyder svårmod, tungsinne, sorg, längtan, tristess och leda – allt sammantaget.

Pillimarisk har jag hittills inte hittat någon motsvarighet till på ryska.

 

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

Inte på rak arm. Perumov är inte lätt att översätta, han blandar friskt högt och lågt, poetiskt och plumpt, och det som låter bra på ryska kan låta förfärligt på svenska. Men det mesta går att lösa under arbetets gång och i dialog med redaktören.

 

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

Oj, det har jag nästan förträngt. Hittills har redaktören eller jag själv kommit på tabbarna innan det varit för sent. Utom i ett fall då en person av misstag fick fel namn, och en läsare upptäckte det och påpekade det i ett nätforum, men jag såg ändå inte felet själv (så lätt att bli blind för sin egen text), sedan rättades det till i nästa upplaga.

 

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

Ja, att äntligen få översättningen jag påbörjade under Litterära översättarseminariet utgiven. Det är en rysk historisk fantasy om mötet mellan de gamla ryska gudarna och den nya kristna guden – en fascinerande berättelse där även historiska personer ur Nestorskrönikan figurerar, och är skriven av en kvinnlig författare som bor i Sankt Petersburg, Olga Grigoreva. Hennes språk är betydligt mer avskalat än Perumovs, och hon använder sig inte alls av låneord från engelskan, franskan eller tyskan utan redogör i slutet på den ca 500-sidiga berättelsen vilka ord som är slaviska, fornslaviska, skandinaviska och ryska.
Jag är övertygad om att de svenska läsarna skulle uppskatta att få stifta bekantskap med fler ryska fantasyförfattare och genom dem få tillgång till den spännande slaviska gudavärlden och mytologin, som har så mycket gemensamt med vår egen nordiska.
I framtiden vill jag gärna ägna mer tid åt att hitta nya och spännande ryska författarskap och introducera dem för svenska läsare.

 

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Det är så himla roligt, och man lär sig nya saker hela tiden. Dessutom kan man översätta nästan överallt, och man behöver aldrig pensionera sig, eller?

Och varje morgon vet jag precis vad jag ska göra under dagen, nämligen översätta. För en dag utan att översätta är en förlorad dag;-)

Och översättarkollegorna är alla så spännande människor, och delar med sig så generöst på exempelvis mailinglistan Eufemia att det är en ren fröjd.

 

Har du några härliga översättarminnen?

Ja, framförallt från resor och vistelser i olika författarhus. Bästa vistelsen hittills var nog när Kajsa och jag bodde på Östersjöns författar- och översättarcentrum i Visby 2009. Det var precis efter turistsäsongen och vi hade i princip havet för oss själva, cyklade längs stranden och pratade översättning med varandra och alla andra som bodde där samtidigt, och på många olika språk. En vistelse där rekommenderas verkligen.

 

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Just det de gör nu, dvs fackliga och yrkesrelaterade frågor och trevliga medlemsmöten och utbildningstillfällen för medlemmarna. Det är så bra att Författarförbundet och Översättarsektionen nu kommunicerar med varandra. Jag har stora förhoppningar på den nya styrelsen och de verkar redan leva upp till dem.

 

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?

 Oj, här skulle jag kunna skriva mycket! Men jag är så pass ny inom yrket att jag inte har så många råd att komma med än. Men jag hjälper gärna till med det jag kan. Ett sätt att dela med sig är att skriva artiklar för wikipedia, det är verkligen något jag kan rekommendera. Jag är rätt ny på wikipedia. Från början gick jag bara in och korrigerade uppenbara fel jag upptäckte, och så skrev jag om ”min” författare Nick Perumov och hans verk och värld. Men för ett år sedan började jag skriva lite mer när jag upptäckte att artikeln om Slavisk mytologi var inskannad från Nordisk familjebok från 1906 och var på ca en A4-sida medan den ryska var på ca 30 sidor. Så jag översatte den sidan och publicerade den med hjälp av min kunnige mentor på wikipedia. Därefter har jag översatt och skrivit andra artiklar, mestadels om slavisk mytologi, slaviska gudar, rysk historia och annat som jag upptäckt behöver kompletteras. Och nu senast om Villa Kivi. Det är skoj och nödvändigt. Än så länge är det endast ca 9 procent av wikipediaartiklarna som är skrivna av kvinnor, och så kan vi väl ändå inte låta det vara?!

 

 


[1] Jag skrev klar min magisteruppsats några år senare eftersom jag hade lovat min nya chef det då hon anställde mig som ungdomsbibliotekarie. Och man ska alltid göra det man lovar.

 

Spara

Tags:

Lämna en kommentar