Månadens översättare: Pär Svensson

Publicerat den 1 augusti 2014

pär

Översätter mestadels facklitteratur från franska och engelska till svenska.

Bor i Malmö.

 

Vad översätter du just nu?


”Trespassing on Einstein’s lawn” av Amanda Gefter. Författaren är vetenskapsjournalist och boken handlar om hennes sökande efter den ytterliga verklighetens beskaffenhet. Hon och hennes far började intressera sig för fysik när hon var tonåring och boken handlar lika mycket om hennes egen yttre och inre resa som om kvantfysik och relativitetsteori. Svåra begrepp och kontraintuitiva teorier, som tanken att vi som observatörer väljer ut universums historia i efterhand bland ett oändligt antal möjliga historier. Min förra översättning var Max Tegmarks ”Vårt matematiska universum”, så det har blivit mycket teoretisk fysik och kosmologi det senaste året. Bara jag nu inte har fastnat i den genren …

 

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

Jag hade utbildat mig till civilekonom men trivdes inte alls i den rollen. Jag gjorde en helomvändning och fick jobb som balettpianist, först på en dansskola i Lund, sedan ett vikariat på dåvarande Malmö stadsteater, där Jonas Kåge var balettchef. Det var en intensiv och kul miljö, men så en dag på 1990-talet kom jag i kontakt med författaren och översättaren Carl G. Liungman. Eftersom jag såg mig främst som språkmänniska kändes litterär översättning som ett drömjobb. I två år satt jag vid ett skrivbord på Carls kontor och lärde mig hantverket. Sedan ville jag försöka på egen hand. Och så har det fortsatt.

 

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
 Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?

Jag brukar börja vid niotiden, sen håller jag på till fem eller sex, med paus för lunch. Men inte sällan blir det även kvällar och helger. Jag har en vrå hemma där jag jobbar.

 

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Det händer, men bara när jag råöversätter. Mest klassisk musik, men inte vad som helst. Det får inte vara för påträngande eller bullersamt, gärna Bach eller Rameau. Svjatoslav Richters Bach är ett säkert kort. Ibland sätter jag mig själv vid pianot för en paus i arbetet. Men vid den stilistiska granskningen vill jag ha tyst omkring mig.

 

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Nej.

 

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar till att få använda?

Oj, vad svårt. Sådana obalanser mellan språk brukar väl jämna ut sig. Men vissa grammatiska strukturer kan man sakna i svenskan. Nog kan man vara lite avundsjuk på exempelvis tyskarnas lediga bruk av presens konjunktiv där vi oftast tvingas till omskrivningar.

 

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

För närvarande funderar jag på uttrycket ”it from bit”, myntat av den legendariske fysikern John Wheeler. Det syftar på tanken att allt i vår fysikaliska värld ytterst består av information, men om jag lyckas lösa det finurligt återstå att se … Plötsligt uppdykande poesi kan också ställa till det. Om jag lyckas översätta en dikt utan att den faller platt drar jag alltid en lättnadens suck. Somliga författare har en benägenhet att vilja stoppa in dikter även i fackböcker, som om de därigenom drev igenom sin poäng bättre.

 

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

Jag har för mig att jag rörde till något av budorden en gång så att innebörden blev lite väl omoralisk. Jag tror det rättades till pocketutgåvan eller möjligen redan till första upplagan.

 

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

De flesta uppdrag har väl sin tjusning. Varje bok blir som att lägga en ny pusselbit till sin egen förståelse av världen, om man får vara lite högtidlig. Man ser lite bättre hur saker och ting hänger ihop, luckorna fylls i, även om man förstås också blir plågsamt varse hur lite man vet. När man översätter facklitteratur behöver man ibland läsa in sig på kompletterande litteratur för att få grepp om ämnet och terminologin. Och det leder inte sällan vidare till nya fält. Man liksom klättrar på grenarna i Kunskapens träd … Några månader sitter man i en klyka och betraktar världen ur ett visst perspektiv. Det tycker jag är ett privilegium.

 

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Kanske det jag sa ovan, att man lär sig mycket, samtidigt som man är kreativ och får betalt för det. Men också förstås arbetet med texten, osäkerheten, att man aldrig vet riktigt hur det ska gå, även om det förstås brukar sluta ganska lyckligt. Den skapande processen. Friheten att ta med sig arbetet till en främmande plats. Njutningen av att vid den stilistiska granskningen befria texten från slagg och se hur verket framträder allt tydligare på ett sätt man kan känna sig nöjd med. Dessutom får man ju ett djupare, nästan fysiskt förhållande till texten när man översätter den. Precis som när man övar in ett musikstycke. Jag tror inte man kan tröttna på att översätta; arbetsmomenten är visserligen desamma, men med varje ny bok vänder man ju bokstavligen blad. Dessutom är det roligt att vara en länk mellan olika språk, att veta att man hjälper till att överföra idéer och annat tankegods mellan människor. Översättning är en viktig mänsklig verksamhet!

 

Har du några härliga översättarminnen?

Detta har inte med översättandet i sig att göra, men jag kommer att tänka på en resa till bokmässan i Frankfurt på 1990-talet. Min mentor Carl G. Liungman, jag och en annan färsk översättare gav oss i väg söderut i en Volvo Amazon. Bilen var i hyggligt bruksskick, inte mer, och i Tyskland fick vi stanna och byta ett hjul, då dess diameter avvek påtagligt från de övrigas. Vi åkte genom gamla svenskbygder, genom Stralsund, Greifswald, Wismar och Schwerin innan vi till slut nådde skyskrapornas Frankfurt am Main. Själva mässan har jag inte så starka minnen av, den är ju av ett annat slag än den i Göteborg, mer förlags- och agentinriktad. Men samtalen unterwegs – vi turades om att sitta bakom ratten i Amazonen – och det kollegiala gemytet, som kröntes med öl och frankfurter på Römerberg, kändes som en sorts initiationsrit till översättaryrket.

 

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Jag tycker att det fackliga arbetet bör prioriteras. Det är nog där som den enskilde medlemmen behöver mest stöd. Och det finns viktiga frågor på det området, t ex brutto/netto-diskussionen.

 

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?

Egentligen inte, inte mer än att jag efter många år som översättare alltjämt är glad att jag valde den här banan, även om det inte alltid har varit så enkelt. Men jag tror man ska följa sitt hjärta och ge det man brinner för en chans, vad det än gäller. Annars kanske man ångrar sig.

Spara

Tags:

Lämna en kommentar