Arkiv för mars, 2015

Månadens översättare: Magnus Hedlund

Publicerat den 1 mars 2015

Magnus

 

 

 

 

 

 

 

 

Översätter skönlitteratur och dramatik från engelska, franska och nederländska.

Bor i Garda socken på sydöstra Gotland.

 

Vad översätter du just nu?

Av medicinska skäl går översättandet just nu på sparlåga, men jag håller sedan lång tid på med att översätta romanen Impressions d’Afrique av Raymond Roussel. Sedan nyöversätter jag på eget bevåg, dvs. utan beställare, ett par pjäser av irländaren John Millington Synge, i första hand The Well of the Saint.

 

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

Halkade in. Någon bad mig översätta nånting och det gjorde jag och gillade arbetet. Och fortsatte med det då och då när jag inte skrev recensioner för dagstidningar, mest DN. Men den avgörande kicken fick jag på ett av sektionens seminarier på Lunnevads folkhögskola på 80-talet. Där pratades översättning dygnet runt. Härligt.

 

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
 Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?

Sitter vid skrivbordet vid datorn med utsikt över två äppelträd och någon kvadratkilometer åker ner mot byn. Översätter i max 5 timmar med pauser, mer går inte utan att börja slira. Någon ordning på när på dygnet det blir har jag aldrig haft.

 

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Nej.

 

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Skönlitterärt skrivande, en och annan understreckare i SvD plus enklare gårdssysslor. Har alltid bedrivit växelbruk.

 

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar till att få använda?

Det finns det säkert många, men det enda jag kommer på är det engelska substantivet mind som ligger mittemellan ‘själ’ och ‘medvetande’ och ibland inte kan översättas med någondera. Ett svenskt ord som sällan ordböcker eller liknande anger är härligt.

 

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

Det mest svåröversatta har nog varit Samuel Becketts kortdikter Mirlitonnades som ofta är byggda på franska ordlekar och/eller rim och bara ett par rader, eller ett par ord, långa. Jag gick med dem i huvudet i decennier och så plötsligt en sommarvecka kom de alla färdiga ut därifrån. Ett exempel:

en face

le pire

jusqu’ à ce

qu’il fasse rire

se det värsta

i synen tills att

man brister

i skratt

 

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

Jag har nog förträngt alltihop. Det enda jag minns är att jag en gång översatt ‘physician’ med ‘fysiker’.

 

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

Det skulle nog i så fall vara Jan Potockis (polsk 1700-talsgreve som skrev på franska) slingrande fantastiska roman Manuscrit trouvé à Saragosse.

 

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Särskilt roligt har varit att arbeta direkt för teatern och kunna vara med på kollationeringar och genomdrag och diskutera detaljer och allt möjligt annat direkt med dem som ska leverera replikerna från scenen. En fantastisk feedback och många både hätska och roliga diskussioner. Samt det behövliga i att då och då få lämna skrivbordet.

Det bästa med skönlitteraturen och om man översätter flera verk av samme författare – att komma författaren inpå livet, inpå språket, ta hen på orden, det blir en textuell intimitet som är fruktbar på många sätt.

 

Har du några härliga översättarminnen?

Det är väl teaterminnen i så fall. En kollationering för en barnpjäs på Dramaten där den utomordentlige skådespelaren Jan Blomberg – då en bit över sextio – skulle vara med tillsammans med den lika utomordentlige Sven Lindberg – då några år över sjuttio – båda skule spela åttaåringar. Blomberg öppnade sessionen med att deklarera: Jag hatar barn! Sedan visade det sig att han också ansåg sig expert på engelska (han hade varit i Amerika i ungdomen) och hade väldigt många frågor och invändningar som dock löstes under allrabästa former. Båda herrarna gjorde sedan tillsammans stor teater av föreställningen och Jan Blomberg tycktes helt komma över sin aversion mot barn. En liten flicka frågade Sven Lindberg: ”Är du verkligen åtta år?” Han nickade allvarligt bekräftande.

 

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Avtalsarbetet är väl fortfarande det viktigaste, arvodena behöver upp en bra bit till. Men också se till att översättare träffas, fysiskt, inte bara digitalt, i t ex någon sorts seminarieform för lärda diskussioner och angenäm fortbildning.

 

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?

Att ta detta roliga arbete på stort allvar, att våga satsa sig själv helt och fullt; att översätta skönlitteratur är ett konstnärligt arbete.

 

Spara