Arkiv för april, 2015

Månadens översättare: Gun-Britt Sundström

Publicerat den 1 april 2015

Gun-Britt

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Har översatt barnböcker från bl.a. tyska, romaner och biografier från engelska och norska.

Bor i Gröndal i Stockholm.

 

Vad översätter du just nu?


Har just korrläst en ny bilderbok av Kitty Crowther. Jobbar långsamt med nyöversättning av Sigrid Undsets trilogi Kristin Lavransdotter från 1920-22, som ska utges nästa år.

 

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

De första uppdragen fick jag redan som nybliven student genom min pappas förlagskontakter. Men jag kände ingen som hade översättande som yrke och försörjning, visste nog inte att det var möjligt. Hade jag satsat på det skulle jag ha valt andra ämnen på universitetet. Jag har bara gymnasiekunskaper i moderna språk och aldrig har jag bott utomlands. Det enda språk jag kan i grunden är svenska. Genom att jag hamnade i bibelkommissionen 1980 fick jag ändå arbeta med översättning, och efter ett tag lämnade jag min anställning på kulturredaktion. Sedan blev jag tillfrågad om att översätta en barnbok, och så en ungdomsbok, och en roman, och efterhand vågade jag mig på svårare uppgifter. Men om jag vore ung idag skulle jag söka till en översättarutbildning!

 

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
 Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?

Jag är morgonmänniska och bara effektiv första hälften av dagen. Beundrar dem som klarar att arbeta 40-timmarsvecka med skrivande, det har jag aldrig gjort. Arbetslokal hade jag tills barnen var vuxna, nu jobbar jag hemma.

 

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Bara om det är oljud från grannarna som behöver dränkas, i så fall med klassisk musik. Tystnad är bäst.

 

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Förut var jag frilansskribent också. För fem år sedan började jag ta ut pension, och den kan jag leva på, så jag översätter mindre nu. Men att inte ha något jobb alls är astråkigt.

 

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

Jag minns gärna när vi i bibelkommissionen översatte Ordspråksbokens kapitel 31 som innehåller en alfabetisk dikt: varje vers börjar på en bokstav i det hebreiska alfabetet, a, b, d, e osv. Jag tyckte att vi borde göra likadant på svenska. Det svåraste var inte att hitta ”rimord” – det var ganska lätt eftersom ordföljden är så fri i svenska – utan att få med sig alla på själva idén. En i översättargruppen ansåg det omöjligt därför att alfabetsrimmande i vår litterära tradition bara hör hemma i komiska genrer, Falstaff fakir och liknande. (J: ”Josef lopp, lät manteln fara/ Måtte va’tt en gräslig mara!”). Det var en chock att vi hade så olika stilkänsla just i fråga om detta, annars kunde vi nästan alltid enas om vilket alternativ som var bäst (och i annat fall hade inte arbetet varit så roligt som det var). Men efter många vändor fick jag som jag ville, och det är jag fortfarande belåten över.

 

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

Jag var nära att översätta ”skakker på hodet” i Cora Sandels Alberte och friheten – när Alberte på första sidan har tagit av sig alla kläderna och konstnären betraktar den magra modellen – med ”skakar på huvudet”, innan jag kom på att det var ett fall av false friend: han lägger förstås huvudet på sned, på målares vis. Troligen har jag gjort värre tabbar som jag är lyckligt ovetande om. Jag tittar aldrig i en bok när den är tryckt.

 

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Friheten. (Som arabisten Jonathan Morén beskrev så bra här, maj 2014.) Att få ha originalet som partner: författaren för, översättaren följer. Att språkarbete över huvud taget är så spännande. Och att kollegerna är så prestigefritt hjälpsamma och glatt fördjupar sig i varandras problem, vid möten och per mejl.

 

Har du några härliga översättarminnen?

Att ett antal människor översätter samma text var för sig och sedan jämför resultaten, det är ett enkelt men oslagbart nöje. Det är drogfri consciousness expanding. Jag har varit med om det i sektionens regi några gånger, endagsseminarier och internatkurser (Åkersberg 1996, Lunnevad 2002, Biskops Arnö 2010). Arbetet med att översätta Gamla testamentet som jag deltog i under tjugo år bestod också av att jämföra många olika versioner av samma texter. Ständigt intressant.

 

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Precis det den gör nu, jag applåderar allt. Den fackliga konferensen nu i april är en jättebra satsning. Så behövs förstås rekrytering av fler och yngre medlemmar för att inte sektionen ska decimeras fatalt när min generation försvinner. Det kommer förhoppningsvis att hända i alla förbundets sektioner, även om detta att organisera sig verkar mindre självklart för de yngre än det har varit för oss.

 

 

Spara