Arkiv för februari, 2016

Månadens översättare: Joachim Retzlaff

Publicerat den 1 februari 2016

Joachim

 

 

 

 

 

 

 

 

Översätter facklitteratur från mestadels tyska och engelska.

Bor i Simrishamn, men mina rötter i Lund är inte helt uppdragna.

 

Vad översätter du just nu?

Jag filar på min övers. av Kants Sedernas metafysik, begrundar några synpunkter från fackgranskaren och sliter mitt hår över en handfull helt obegripliga meningar.

 

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

Jag upptäckte filosofen Ernst Bloch och tyckte att han borde presenteras för svensk publik. När jag tipsade bekanta på Röda bokförlaget (nuv. Daidalos) tyckte de att jag kunde översätta något själv. Det tog evinnerlig tid, men sedan insåg jag att det i alla fall var en verksamhet som gick att förena med ett ensamt föräldraskap och tänkte att det var något jag kunde syssla med under småbarnsåren. Det var för 36 år och 136 böcker sedan. Mer slump än val, alltså, som så mycket annat i livet.

 

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Jag arbetar hemma och översätter lite när som helst, hellre kvällar än morgnar. De första åren av karriären orkade jag bara ett par timmar, men nu kan jag arbeta nästan hur länge som helst med en normaltext.

 

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Mycket sällan: huvet är redan fullt med två språk och en massa associationer. I så fall klassiskt. När jag har en svacka lyssnar jag ibland till funky music en stund.

 

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Jag är översättare ”på heltid”. Som hyresvärd (!, i liten skala) ägnar jag nog ett antal timmar åt fastighetsskötsel, och har under åren gjort mig ett par hackor på husrenovering. Annars har jag börjat skriva filosofiska betraktelser, men det ger förstås inga pengar och är i den meningen inget ”jobb”.

 

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar till att få använda?

Jag gillar en del träffande idiomatiska uttryck utan goda motsvarigheter på svenska. ”Tote Hose” kan t.ex. användas om en tråkig tillställning, medan ”osexig” känns träigt och överanvänt. ”Död byxa” är naturligtvis omöjligt, men varför inte ”det spritter inte i byxan (precis)”? Annars är exempelvis Verklärung (till skillnad från Erklärung) ett vackert ord med mer lyskraft än ”förklaring” (som i Förklaringsberget) och ”transfiguration” som används i religiösa sammanhang, samtidigt som det tyska ordet vardagligt kan användas när någon ”skiner upp”. – Eftersom jag ibland översätter äldre och ”tyngre” texter har jag lyckats smussla ett och annat välplacerat ”åvägabringa” och ”syftemål” förbi granskarnas moderna ögon.

 

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

En ”bra dag på jobbet” är en sådan då man åtminstone en gång känt ”där satt den”. Det behöver inte vara särskilt genialt eller finurligt; den exakt rätta formuleringen kan vara hur självklar som helst. Men känslan ”som en smäck” är en rar blomma, och en ganska blyg viol.

 

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

Jag har gjort ett antal pinsamma sådana, men just nu kommer jag faktiskt inte på någon. Effektiv bortträngning?

 

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

Jag skulle gärna frossa i ett djupt pessimistiskt verk, t.ex. John Grays The Silence of Animals, men det är svårt att tänka sig något svenskt förlag som vill ge ut sådant – vilket å andra sidan tyder på att klimatet i denna ankdamm verkligen skulle må bra av det. Annars skulle jag gärna sätta tänderna i ett skönlitterärt verk med filosofiska och/eller vetenskapliga resonemang, i stil med låt säga Julie Zehs. Men uppdragsgivarna verkar ha ”castat” mig till en annan typ.

 

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Friheten i allmänhet, och friheten att själv förfoga över sin tid och befrielsen från resor till och från jobbet. Och så den intellektuella stimulansen när man arbetar med något riktigt intressant.

 

Har du några härliga översättarminnen?

Jag har många trevliga minnen från social samvaro med kolleger, inte bara i Lund. Vi kan vara stolta över att ha byggt upp en god anda präglad av jämlikhet, respekt och generositet – t.ex. på diskussionslistan eufemia – som skiljer sig från det svassande, den missunnsamhet och de kotterier som annars verkar utmärka stora delar av kultursektorn.

 

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Fackligt: höjning av minimiarvodet viktigare än förhandlingar om andra ersättningar och annat. Samt att noga följa vad som händer så att inte gamla och nya förlag i avtalsfrihetens namn kan förvandla också vårt fält till ett Vilda västern. Kulturpolitiskt: verka för översättningar från andra språk än engelska. Sektionen har resurser för många fler sådana – många av dem som nu översätter från engelska har ju ytterligare ett arbetsspråk. Och medlemskapet i EU borde tala för mycket mer än det magra kulturutbytet med andra europeiska länder. Och lika groteskt är förhållandet att kulturell ”globalisering” hittills betytt ”anglifiering”. Jag tycker att en mycket större öppenhet är inbyggd i själva översättandets idé, och därmed borde ligga särskilt oss översättare varmt om hjärtat.

 

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?

En alltför fri översättning och en alltför självsvåldig översättare är svår att strama upp; en alltför trogen översättning och en alltför ängslig översättare är lättare att befria från korsetten. En annan erfarenhet är det går att öva upp sin professionella misstänksamhet: när något i originalet ser konstigt ut, kolla att du läst rätt (!), att det inte rör sig om något korrfel och självfallet att det inte finns bibetydelser eller dolda referenser som du missat eller ordvändningar eller faktakunskaper du inte känner till. Det kan rädda dig från en blunder, som är desto mer pinsam när din översättning av denna passage rimmar illa med det som står före och efter. Många upprepningar av denna procedur gör att du får bättre fungerande varningsklockor, och lär dig en massa unterwegs. Ibland är det konstigt – på grund av en lapsus, tankevurpa, bristande formuleringsförmåga eller sakfel hos författaren, som sedan passerat en synbarligen allt slappare textbearbetning på ursprungsförlaget.

Spara