Arkiv för mars, 2017

Samisk-svensk översättningsworkshop: en rapport

Publicerat den 21 mars 2017

 

Dagen innan Littfest i Umeå anordnade Översättarsektionen tillsammans med samiska arbetsgruppen en workshop för poesiöversättning som lockade femton deltagare: forskare, översättare, författare och vanligt folk.

Viktigaste rollerna spelade professor Mikael Svonni och översättaren Karin Tuolja.

Under fyra timmar hanns det med tre dikter från samiska och tre dikter från svenska, men diskussionerna var så intressanta på detaljnivå att det hade kunnat räcka med en enda – alternativt att tiden hade kunnat vara mycket mer väl tilltagen.

Deltagarna fascinerades av de problem och avvägningar som dyker upp vid diskussion i grupp – en yrkesöversättare jämförde med sin egen totala ensamhet och fick även nya perspektiv på sina begränsningar.

Det fanns inget fastlagt schema för hur arbetet skulle fortgå, bara ett urval texter att arbeta med och två lokaler som Littfest bokat åt oss i Umeå Fokets Hus. Littfest var också generösa med att låta oss få plats i förhandsreklamen. Efter välkomstord av John Swedenmark gjordes en indelning i en nordsamisk och en lulesamisk/umesamisk grupp, eftersom de språken är så inbördes olika, och de rikssvenska deltagarna lottades in – vilket ledde till att den nordsamiska gruppen hade en stor övervikt av verksamma litterära översättare.

Den nordsamiska gruppen arbetade så att Mikael Svonni gick igenom en klassisk protestdikt av Paulus Utsi ord för ord, med alla grammatiska detaljer, varefter de svenska deltagarna fick forma en bikupa och omsätta all denna information till svensk poesi, med respekt för versmåttet.

Så här blev resultatet:

I orostider

Orostider kväver nu vår boplats
rädda flyr vi från det nya vattnet
Floden slukar våra hem
Mödosamt vi flyttar kåtor,
släta kullar, gröna ängar
lämnar vi med sorg i sinnet
Under tunga bördor blir en
hemvan stig en sorglig färdväg
bort till det som blir vår boning
Obarmhärtigt har vi samer
åter piskats ut på flykt
Vilda marker, bäckar, sjöar
blir till djup och sand och hav
alla gränser saknas
Vattnet stiger, kommer närmre,
orostiders vindar blåser

Samtidigt arbetade gruppens nordsamiska talare med två dikter, en av finlandssvenske Gösta Ågren och en av Jasim Mohamed, som var den som införde detta slags workshopmodell i Sverige, i samband med poesifestivalen Bagdad Café.

Den lulesamiska gruppen hade ett helt annat arbetssätt och kastade sig rakt in i en dikt ur Birgitta Lillpers senaste diktsamling. Genast fick de pröva på vilka beslut en översättare ställs inför: Vilken typ av snö handlar det om? Åker han eller hon skidor? Hur fort går det? Kan ordet ”ändå” ersättas med en grammatisk konstruktion i potentialis?

Arbetet drog ut på tiden och till slut utsågs två samisktalande till att dra sig undan och finslipa översättningen. Under tiden arbetade resten av gänget med två kortdikter av Anita S Nergård och Stig Gælok. Det arbetet gick fort eftersom alla blivit varma i kläderna och eftersom Karin Tuolja tog kommandot med simultanråöversättningar.

En typisk replikväxling i den lulesamiska gruppen kunde låta så här:

”Får jag frågan om jag kommer på festen, då svarar jag i potentialis: Jag kanske kommer, jag kommer nog.”
”Ja, men jag tycker att det blir för svagt.”
”Samtidigt verkar du, Karin, rätt nöjd, det syns på dig att du ser ut som att vi har hittat rätt.”
”Men så blir jag så fascinerad av vad ni har hittat på.”

 

Slutligen samlades alla för uppläsningar och utvärdering. Alla verkade nöjda, även om det var tydligt att det hade behövts mer tid och bättre balans mellan språkkunskaperna. Det får helt enkelt bli en fortsättning, och metoden – som helt enkelt handlar om tillit till folks förmåga att samarbeta utifrån vars och ens förutsättningar – är naturligtvis möjlig att överföra till vilka språkområden som helst.

Muhto maid mon oidnen čalmmiin 
mat ledje massán bearraliid

Maid mon oidnen gieđain
mat ledje dárpmohuvvan

Mon oidnen olbmo guhte ii dovdan bákčasa
dušše vásihii dan
Vássán áiggis oinnii son iežas
gieđaid haga, čalmmiid haga

Maid mon oidnen dán olbmos
iežá go ealli oruha guhte jáhkii
mánát sáhtte eallit

čázi vuolde

(Jasim Mohamed översatt till nordsamiska)

Spara

Spara

Månadens översättare: Marianne Kristoffersson

Publicerat den 6 mars 2017

Månadens översättare: Marianne Kristoffersson
Översätter från engelska, danska och i sällsynta fall tyska, fast i min examen har jag engelska, spanska och ryska.
Bor i Svarte, en liten by vid havet utanför Ystad. Hit flyttade jag 2010 efter att ha bott fyrtio år i Stockholm. Jag är född och uppvuxen i Malmö.

Vad översätter du just nu?
En illustrerad fackbok på engelska som handlar om hur man tränar hästar utifrån hästens anatomi. Jättekul! Jag får användning för två av mina specialområden: hästar och ridsport samt medicin, i det här fallet veterinärmedicin.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
För mig var det definitivt ingen slump. Jag har drömt om att bli översättare sedan jag var femton år och gick på latinlinjen vid Högra Allmänna Läroverket för flickor i Malmö. Då såg jag en annons i Sydsvenska Dagbladet om att TV sökte översättare. Jag klippte ut annonsen och lade den i ett hemligt fack i en plånbok som jag förvarade i en hemlig låda. Där fanns min dröm, drömmen om Stockholm och drömmen om att bli översättare. Efter en fil. mag. i Lund flyttade jag till Stockholm 24 år gammal – utan att någonsin ha varit i huvudstaden. Så småningom sökte jag jobb som översättare på TV men blev underkänd på provet av den fruktade Maud Kampmann, som då var chef för översättarna. Jag hade satt en punkt på fel sida om en parentes, och det var allvarligt. Än i dag tänker jag på detta varje gång jag skriver en punkt och en parentes efter varandra.
I stället kom jag att arbeta som förlagsredaktör, journalist, informatör och pressekreterare i sammanlagt 27 år. Men en vacker dag tog jag mitt pick och pack och gick hem och startade eget. Det är det bästa jag har gjort i hela mitt liv. Nu hade min dröm äntligen gått i uppfyllelse. Nu var jag översättare – inte av snabbt förbiflimrande filmtexter utan av böcker som finns kvar för eftervärlden.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
 Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?
Jag är kvällsmänniska och tycker om att sova länge på morgnarna. Dessutom måste jag börja dagen med att läsa våra två morgontidningar, så jag brukar inte komma i gång med arbetet förrän mitt på dagen. Jag översätter i mitt arbetsrum på övervåningen med utsikt över havet.

Jag har ingen aning om hur många timmar per dag jag arbetar. Jag tänker inte i timmar utan i antal sidor. Jag översätter fem sidor per dag, tjugfem sidor i veckan, och det gör jag aldrig någonsin avkall på. Därför brukar jag oftast bli färdig en till två veckor före deadline, och det är förlagen förstås glada åt.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Jag lyssnar aldrig på musik förutom när jag går på Operan.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
Nej, jag översatte på heltid även innan jag blev senior, fast lite studier har jag hunnit med för att förkovra mig som översättare: ekonomi, danska, fysiologi och i höstas latin vid Lunds universitet. Det senare är min Alma mater. Det kändes lite märkligt att gå in i samma byggnad där jag inträdde för 52 år sedan för att börja läsa engelska.

När jag inte översätter rider jag dressyr, det är min andra passion här i livet. Jag har ridit sedan tonåren.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar till att få använda?
När man översätter facklitteratur stöter man inte på särskilt många ”fantastiska” ord. Det skulle i så fall vara danskans ”pattedyr” för ”däggdjur”.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
Jag minns bara alla gånger jag har försökt göra begriplig svenska av amerikanska författares ordrika och pratiga svador i managementböcker, där -ing-formerna är staplade på varandra.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
En gång i början av min översättarkarriär översatte jag ”blue grass” med ”ängsgröe” i stället för ”lusern”. Det hela utspelade sig i Kentucky, som är känt för sina stora odlingar av lusern som de utfodrar sina kapplöpningshästar med. Jag vet inte om mitt misstag någonsin upptäcktes. Det var en av mina hästkompisar som påpekade det för mig.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
Jag avundas skönlitterära översättare som har en, åtminstone teoretisk, chans att bli bjudna på Nobelfesten. Skämt åsido, så skulle jag gärna vilja översätta en dansk roman. Det skulle passa bra nu när jag bor i Skåne och känner flera danskar, däribland en översättare.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?
För det första är det underbart att vara sin egen, att få bestämma själv och råda över sin tid. Jag älskar att översätta och att sitta ensam framför datorn och lösa språkliga klurigheter. Att översätta är som att skriva en bok, fast texten finns ju redan där. Jag har två passioner här i livet: att översätta och att rida dressyr. Översättning är för knoppen och dressyr för kroppen.

Har du några härliga översättarminnen?
En gång, också i början av min översättarkarriär, hade jag stämt träff med imamen i moskén vid Medborgarplatsen i Stockholm för att jag behövde hjälp med ett citat ur Koranen. Detta var innan Internet hade slagit igenom. Imamen var mycket vänlig och tillmötesgående. Detta var en fredag, och när jag efter mötet kom ner till bottenvåningen i moskén var fredagsbönen i full gång. Skorna hade jag redan tidigare fått ta av mig och nu räckte imanen mig en sjal att täcka håret med. Sedan fick jag gå in i den stora salen. Och där stod jag, den enda kvinnan, mitt bland alla knäböjande, mumlande män. Till saken hör att mitt citat visade sig inte vara hämtat ur Koranen, trots att den amerikanska författaren hade uppgett det.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
Jag tycker att Översättarsektionen gör ett fantastiskt arbete, och den bör fortsätta att arbeta för översättarnas rättigheter och högre arvoden. Sedan har jag en fåfäng önskan att man internt skulle arbeta för att samtliga översättare blir F-skattare. Jag tror att det skulle gynna vår sak. Jag har aldrig begripit varför översättare och andra kulturarbetare inte vill räknas som egenföretagare precis som it-konsulter, webb-designers och andra inom liknande branscher.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
Ta ingen skit! Utan översättare, särskilt från udda språk som kinesiska, arabiska, ryska eller katalanska, stannar Sverige! Man ska heller inte överskatta svenska folkets kunskaper i engelska. Och danska förstås ibland inte ens av skåningar.

Spara

Spara