Månadens översättare: Namdar Nasser

Publicerat den 1 maj 2017

Månadens översättare: Namdar Nasser
Översätter från persiska till svenska och vice versa.
Bor i Göteborg.

Vad översätter du just nu?
Romanen Morbror Napoleon från persiska till svenska. Boken är en rik och komisk bild av det iranska samhället under 1940-talet. Kärnan i handlingen är en kärlekshistoria som utvecklas runt den unge berättarens oskyldiga kärlek till sin kusin Layli, en kärlek som ständigt hotas av en armé av familjemedlemmar och deras intriger. En mycket framgångsrik tv-serie som var baserad på romanen visades på den iranska tv:n 1976 och ökade bokens popularitet ännu mer. Sedan dess har många fraser och vardagsuttryck, som först introducerades i romanen, funnit sin väg in i vardagspersiskan.

Barnböckerna Sandvargen av Åsa Lind, och Diamantmysteriet och Fängelsemysteriet av Martin Widmark, från svenska till persiska

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
När jag kom till Sverige 1985, fanns det få böcker översatta från persiska till svenska. Det tänkte jag ändra på, som ett led i att öka kunskapen om den iranska kulturen. Jag har koncentrerat mig på att översätta från persiska till svenska men under de senare åren har resan även gått åt andra hållet.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut? Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?
Jag översätter inte på heltid men när jag gör det arbetar jag gärna hemma. Som mest har jag arbetat upp till 12-14 timmar men 6-8 timmar är optimalt, tycker jag. Jag föredrar att arbeta ett par timmar under förmiddag och några timmar under kvällen.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Nej! Det skulle störa koncentrationen.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
Jag arbetar som undervisningskonsult inom bland annat grafisk formgivning och driver ett förlag. Jag skriver själv både poesi och prosa. Det blir även ett par föreläsningar om året.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar till att få använda?
Det finns många substantiv i persiskan som saknar motsvarighet i svenskan. Jag tänker exempelvis på ”Parvaz, پرواز”. Som bäst kan man översätta det till flygning eller att flyga. Svenskan kompenserar detta, i många fall, genom att använda adjektiv.

Jag kan inte sätta mitt finger på ett enda ord som jag längtar att använda. Men jag tycker att svenska språket, trots sin strama meningskonstruktion, är ett språk, där det finns enorma möjligheter till att skapa precisa bilder genom sammansatta ord. Ta bara orden ”Axelremväska” eller ”Öronlappsfåtölj”.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
För ett par år sedan fick jag i uppdrag att översätta ”Köpmannen och papegojan”, en berättelse ur Rumis Masnavi, från persiska till svenska. Rumi är en av de mest kända sufipoeterna från 1200-talet och mastodonverket Masnavi är en samling av berättelser på vers. Jag tänkte mig en prosaöversättning till en början men förläggaren ville ha den översatta texten på vers.

Jag ryggade tillbaka och föreställde mig att det skulle vara omöjligt. Men sedan tänkte jag försöka i alla fall. Utrustad med synonym- och rimlexikon lade jag jakten på rim till sökandet efter ord, klang, stil och betydelse i översättningsarbetet. Det var tidskrävande men jag blev förvånad över resultatet. I stort sett gick det att hålla sig nära originaltexten och behålla andemeningen, trots de rimmande ordens tvångströja.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
Jag vet inte om jag har gjort en nämnvärd tabbe som översättare, men utanför en text har det hänt ett par gånger.

Under mitt första år i Sverige bodde jag tillsammans med en vän i Alingsås. Vi hade en liknande bakgrund. Vi var 22 år gamla, hade deserterat från kriget mellan Iran och grannlandet Irak och bott som flyktingar i Turkiet i 2 år innan vi skickades till Sverige.

Vi kom båda från storstaden Teheran och bodde nu i Alingsås där vi inte hade några släktingar eller vänner. Vi kämpade med att lära oss språket och med att ”komma in i samhället”. Att gå till en fest på Alingsåsparken visades sig inte hjälpa oss i saken. Vi var något äldre än de flesta tonåringar där. Vi blev vittne till många fylleslag och andra beteenden som vi inte förstod oss på. Min slutsats var att det var fel ställe att skaffa vänner, vi behövde träffa folk som var äldre.

Och tillfället gavs bara någon månad senare då jag läste i lokaltidningen att det skulle vara ”mogendans” på parken. Jag visste inte vad mogen betydde men när jag slog upp det i ordboken och fick det till ”vuxen” kändes det helt rätt att gå till ett ställe där vuxna dansade.

Behöver jag berätta hur det gick? Vårt besök på parken varade den här gången bara 5 minuter.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
Min dröm är att någon instans ska inse att översättning mellan persiska och svenska inte bara handlar om litteratur. Att jag på ett eller annat sätt ska kunna få arbeta ännu mer omfattande med litterära översättningar.

Jag skulle vilja översätta många av Selma Lagerlöfs böcker och så finns det många fantastiskt pedagogiska och välskrivna svenska barnböcker.

Det finns också många samtida romanförfattare i Iran vars verk jag önskar kunna översätta för att kunna ta svenska läsare till vardagen i Iran. Jag har kämpat för detta i mer än 20 år, knackat dörr hos många förlag, berättat varför dessa verk, som annars finns översatta till många andra språk och fått internationell uppmärksamhet, skulle fungera i Sverige. Tyvärr är de flesta förlagen inte intresserade.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?
Det finns en social aspekt. Som översättare från ett språkområde som anses ”smalt” får man också rollen som kulturförmedlare. Annars får en översättare vrida och vända på många ord och fraser och det leder till att hen blir mer insatt i språken.

Har du några härliga översättarminnen?
Anja Malmberg och jag träffades många gånger under den tid då vi översatte valda dikter av den kvinnliga iranska poeten Forough Farrokhzad. Vi hade livliga diskussioner som många gånger ledde till att vi båda ramlade ur stolen av skrattanfall. Många fraser och uttryck, som i det egna språket är en självklarhet, och som många gånger har en kulturell anknytning, får utstå prövningar vid översättning.

I dikten ”någon som liknar ingen” drömmer diktjaget om en person som ska komma och göra många underverk, däribland:

”Han kan göra så att den gröna neonskylten
åter ska lysa ”Allah” på himlen över Meftahianmoskén”

Vad associerar en svensk när hen tänker på neonskyltar? I de flesta fall reklam. Och maffiga skyltar som gärna förekommer i filmscener från New York och Las Vegas.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
Översättarsektionen ska fortsätta kämpa för att höja översättarnas status. Inte heller inom förbundet har översättarna samma status som författarna, upplever jag, och det tycker jag märks när man söker stipendium.

Vidare undrar jag om det finns särskild översättarpenning motsvarande särskild författarpenning? Och om svaret är nej tycker jag att översättarsektionen kan överväga införandet av det.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
Om det redan inte finns något liknande någonstans, önskar jag: Ett forum där förläggare, författare och översättare ska mötas. Ett ställe där översättaren eller författaren kan lägga upp förslag, och där förläggaren kan söka efter intressanta verk att ge ut.

Spara

Tags:

En kommentar

  1. Ferdovs Ahmady skriver:

    Det var väldigt intressant och lärorikt.

Lämna en kommentar