Månadens översättare: Gunnar Gällmo

Publicerat den 1 september 2017

Månadens översättare: Gunnar Gällmo

Översätter från danska, norska, engelska, tyska, nederländska, franska, italienska, spanska, esperanto och pali  till svenska och esperanto

Bor i Stockholm

Vad översätter du just nu?

Eftersom jag numera har en pension som ganska exakt balanserar mina löpande utgifter, gitter jag inte jaga betaluppdrag längre. Fortsätter med ett par egna långsiktiga projekt: översättning av klassiska buddhistiska texter från pali till svenska och esperanto, och översättning av svenska klassiker till esperanto. Tack vare den tekniska utvecklingen är det ju lättare än någonsin att få en text utgiven på egen hand, som e-bok och/eller Print-on-Demand.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

När jag just inlett mina universitetsstudier i Uppsala 1965, såg jag en tecknad gubbe i UNT som frågade sig: ”Men kan man inte tänka sig en framtid i all enkelhet som fil. stud.?” Det tyckte jag lät bra, men CSN visade sig inte särskilt villig att ge mig studiemedel fram till pension, så jag fick kompromissa, och yrket som litterär översättare är nog det närmaste man kan komma.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut? Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?

Varierar.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Kan ha radion på, P1 eller P2.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Brödarbete, före pension, blev inte mycket annat.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

Veckodagsnamnet ”Pluterdag”, i Paul van Hercks Sam, of de Pluterdag. Handlar om att de rika, och bara de, har tillgång till en åttonde veckodag mellan lördag och söndag; lördag heter på nederländska ”Zaterdag”, och eftersom dagen alltså bara fanns för dem som har gott om pluring låg det nära till hands att kalla dagen ”plurdag”.

I den boken finns för övrigt två personer som heter Sam – dels huvudpersonen, dels en namne som står längre till vänster och i stort sett bara hasplar ur sig politiska slagord. För att skilja dem åt kallas den senare i originalet ”Sam de communist”, vilket jag tyckte blev litet långt, så i enlighet med sjuttiotalets svenska förkortningspraxis fick det bli Sam(r).

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

C. S. Lewis’ Perelandra har en dedikation ”To Some Ladies at Wantage”. Detta var på sjuttiotalet, så googla kunde jag inte. Jag slog därför upp ”Wantage” i min ordbok, såg att det kunde översättas med ”brist” och klämde till med ”Till några bristfälliga damer”. Förlaget reagerade inte. När boken kommit ut fick jag veta att Wantage också är en ort i Oxfordshire, och att där låg ett anglikanskt nunnekloster. Jag hävdar dock att om man förlägger ett kloster till en ort med det namnet, så får det nog ses som en botgöring…

Den portugisiske översättaren av samma bok lär skall gjort det ännu värre, och tolkat som ”To Some Wanton Ladies”, vilket de fromma systrarna fick reda på och gladde sig mycket åt.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

De fria arbetstiderna. Är utpräglad kvällsmänniska, och betraktar alla förmiddagar som obekväm arbetstid.

Har du några härliga översättarminnen?

Ett och annat författarskap man fått upp ögonen för, inte minst Ursula Le Guin, vars The Dispossessed jag gick översätta 1976. (Fick på svenska titeln Shevek efter huvudpersonen, för vi kunde inte bestämma oss för om författaren med ”possessed” menade ”besutten” eller ”besatt” – eller, kanske troligtvis, båda delarna; tanken att den besuttne blir besatt av sina ägodelar tror jag inte är författaren främmande.) Håller tummarna för att hon får Nobelpriset.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Med tanke på alla som ännu inte tillryggalagt den där besvärliga parentesen mellan studiemedel och pension är det väl som vanligt ekonomin som väger tyngst.

Spara

Tags:

Lämna en kommentar