Arkiv för oktober, 2017

Månadens översättare: Christer Olsson

Publicerat den 1 oktober 2017

Månadens översättare: Christer Olsson

Översätter från franska till svenska

Bor i Malmö. Pendlar sedan sex år mellan Malmö och Bryssel.

Vad översätter du just nu?

Just nu är det en mellanperiod. Tidigare har jag översatt en text i sin helhet och sedan presenterat den för förlagen/et. Nu avvaktar jag (och förlaget) att Salim Bachis nya roman ska komma ut i Frankrike i februari. Förlaget vill se den franska reaktionen innan de binder sig och jag vill inte, som hittills, arbeta utan att veta om någon vill ge ut den. Jag har också två färdigöversatta romaner (Salim Bachi, Christiane Singer) + noveller och utkast som ligger på vänt.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

Född 1944. Har alltid varit en läsande och skrivande människa. Ung i Lund, skrev mycket lyrik och en del publicerades. Sett i backspegeln var det inte så dåligt … For sedan till Frankrike, bytte språk och levde och arbetade i Paris och Avignon till dess jag var 32. Återvände till Sverige och arbetade i många år med svenska projekt, varav väldigt många i Nordafrika. Ett trettiotal resor i Algeriet. Vid 55 fick jag möjlighet till avtalspension. Tog den möjligheten och bestämde mig för att ägna återstoden av livet åt litteraturen och översättningar. De första åren i frihet gjorde jag en djupdykning i den franska litteraturen, började med att översätta teater och kände att språket kom till mig. Bestämde mig för att rikta in mig på författare från den s.k. periferin till det franska språket; Algeriet med all sin tragiska historia har alltid haft lysande författare och det finns en stor energi hos de största. Och då kom Salim Bachis Odysseus hund i mina händer; upptäckten av en sådan skönhet på ett annat språk var en stor upplevelse och jag sjönk fullständigt in i texten. Och kände efterhand att det här vill och kan jag göra något av på svenska. Sedan har det varit en lång resa, tog lång tid att hitta en förläggare, hittills tre romaner publicerade med bra och ibland mycket bra kritik. Jag är givetvis medveten om att jag är en privilegierad översättare på så vis att jag har min pension och kan klara mat och hyra.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut? Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?

Jag arbetar i synnerhet hemma (eller på bibliotek i Bryssel) i långa, intensiva perioder (en penna och ett bord), ett antal månader då jag lever i texten och söker slutföra den första översättningen. Sedan kommer den mera avslappnade bearbetningen på datorn då texten öppnar sig och rytmen börjar komma på plats. Det blir alltid ett antal bearbetningar tills jag släpper texten till redaktören …

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Jag hade en period då Schubert ofta återkom …

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Jag är 73 så jag försöker i övrigt nog mest bara leva.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?

Vad gäller franskan är det väl genomgående lättheten, genomskinligheten, tonen som jag försöker få fram och som ibland kan fylla en med bävan. Den flöjtton i öknen som finns i Muhammeds tystnad, hur ska jag nalkas den på svenska? Dessutom har författaren medvetet använt sig av ett antal ord i franskan som har sitt ursprung i arabiskan, vilket är svårare på svenska. Vad gäller ord så svindlar tanken. Varje språk är ju ett (nästan) oändligt universum av möjligheter. Franska OCH svenska.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

Odysseus hund var väldigt kreativ språkligt + den ungdomliga leken med ord och associationer, så det fanns rikliga tillfällen att vara uppfinningsrik. Det var väldigt roligt! Talesätt och ordspråk kan ibland vara knepiga, man får uppfinna nya på svenska och inte sitta fast i ”det inhemska utbudet” som ju ofta är slitet och klichéartat.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

Den värsta tabben har jag förmodligen framför mig.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

Den författare jag i synnerhet arbetat med, Salim Bachi, har ett så fantastiskt rikt språk och ett sådant djup (lager på lager) att det i och för sig är helt tillfredsställande att arbeta med hans texter. En dröm vore att förlaget band upp sig lite mera för framtiden och på förhand lovade att fortsätta också med nya verk, så att vi får en komplett bild av honom på svenska. Andra förslag: Leïla Slimani, Gaël Faye (har förmodligen redan översättare) och några dikter ur Tunis marine av Aya Cheddadi.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

När jag är så djupt nere i en (bra) text att tid och rum försvinner och pennan bara löper av sig själv (sedan får jag förmodligen korrigera lite …). All översättning är egentligen ett mysterium och varje text en text på sitt eget språk med sin egen rätt att finnas, sin egen tyngd.

Har du några härliga översättarminnen?

Det första ja:et att publicera, 00-tal ett avsnitt ur roman, Tranan med Döda dem alla. En kväll hos Salim Bachi i Paris 2010. Alla drömmar och sedan alla kontakter och korrespondens. Styrbjörn G från Tranan på besök i Malmö och beslutet att publicera Muhammeds tystnad som var översatt sedan länge.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Ett rejält genomslag i media för översättarens roll, på gång tror jag, men insistera! Och givetvis betalningen, kontrakten och förlagens efterlevnad av kontrakten.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?

Inse att en bra översatt bok är en gåva till svenskarna och svenska språket. Och att förlagen inte ska vara rädda för det komplexa språket, det icke-lineära berättandet, att det finns ett rejält motstånd i texten, att lyrikens skärpa och intensitet också kan finnas i en roman. Att det unika kan få sticka ut i dagens enorma informationsflöde som ofta blir som en skärm mot verkligheten.