Arkiv för januari, 2018

Månadens översättare: Olov Hyllienmark

Publicerat den 1 januari 2018

Månadens översättare: Olov Hyllienmark
Översätter från nederländska, italienska, norska och engelska till svenska
Bor i Stockholm och övre Klarälvdalen

Vad översätter du just nu?
Två seriealbum om hjältinnan Franka av Henk Kuijpers, som brukar jämföras med Hergé. Kul men pilligt: ljudeffekterna måste med, glöm inte eventuella skyltar eller väggklotter i bilden, och så måste texten förstås få plats i pratbubblan.

Hur kommer det sig att du valde att bli översättare?
Yrket valde nog snarare mig. Min mamma växlade obehindrat mellan rikssvenska och sina två särpräglade barndomsdialekter, dalbymål och malungsmål, svårbegripliga för utomstående. Jag bodde några år i Zambia som liten, lärde mig engelska utan att reflektera över det och hörde samtidigt det språket talas med zambisk, brittisk, kanadensisk och sydafrikansk accent (tyvärr flyttade vi runt för mycket för att jag skulle hinna lära mig något av språken kaonde, lozi eller bemba). Ett gymnasieår var jag i Nederländerna, på vårterminen skrev jag artiklar i skoltidningen där. Senare jobbade jag i Milano på ett hem för funktionsvarierade, i kvällsjouren ingick att skriva dagsjournal. I samma veva började jag som en tjänst åt kompisar att översätta artiklar och andra småtexter, ibland till svenska, ibland till italienska. Gjorde faktiskt ett översättningsprov åt Emilia Lodigiani, som då just hade startat förlaget Iperborea, men insåg omgående att min italienska inte räckte till för att göra Lars Andersson rättvisa. Men när Bruno K Öijers Medan giftet verkar kom några år senare ville jag att mina kompisar skulle kunna läsa några av dikterna i boken. Det var på vippen att mina italienska versioner publicerades i en kulturtidskrift; redaktören ville dock även ha en essä om Öijer och då rann det ut i sanden. Vid en flytt häromåret hittade jag de där översättningarna igen och visserligen funkar de men utförandet vittnar om en entusiastisk amatör som dessutom inte jobbar på sitt modersmål. Ytterligare tio år senare hade jag dels lärt mig grunderna i textframställning genom universitetstidskriften Känguru, dels översatt en bok av belgaren Herman Brusselmans som en gåva åt min fru som ville veta vad jag skrattade så mycket åt, så när min lärare Ingrid Wikén Bonde på ett seminarium i förbifarten nämnde att Atlantis sökte en översättare till Maarten ’t Hart anmälde jag mig utan vidare. Under samma tid jobbade jag heltid på Systembolaget, som försäljare, vinprovare, skribent och reseledare, men Norstedts och Tiden blev så nöjda med mina översättningar från italienska och engelska att jag plötsligt hade så mycket uppdrag att jag måste säga upp mig från lönearbetet. Tydligen var det översättare jag var.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Jag går till kontoret på förmiddagen och går hem när min dotter går hem från fritids. På kontoret är jag omgiven av både översättare och journalister. Men redigerar och korrläser gör jag helst hemma, för då måste jag läsa högt och skutta omkring och spela en trudelutt på gitarren. När jag får optisk fiber i huset på landet kommer jag att kunna sitta där i längre perioder och jobba också, det ser jag fram emot.

Lyssnar du på musik när du översätter och i så fall vad?
Det går ju inte att lyssna på musik när man översätter men ibland har jag på något i hörlurarna för att stänga ute omgivningen, men det får inte vara något med trummor i.

Jobbar du med något annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
Sen jag sa upp mig från Systembolaget första gången har jag gjort det två eller tre gånger till. Verksamheterna har så olika schemakrav att det är svårt att kombinera.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?
Snarare än ord är det fasta uttryck. Nederländskan kryllar av dem. Favoritexemplet är ”hala upp gamla kossor ur kanalen” som betyder att älta gamla oförrätter. På svenska strävar jag efter att hitta naturliga idiom i stället för den motsvarande glosan i ordboken och det är alltid lika tillfredsställande när det går vägen (hoppsan, där kom ett sånt där uttryck alldeles av sig självt!).

Har du haft något som varit extra svåröversatt, till exempel en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
Särskilt finurligt var det väl inte, att byta ut det helt konstruerade nederländska pojknamnet Talm, av verbet talmen, till Töve, av verbet töva. Det var kanske rentav en överloppsgärning; en recensent tyckte det i alla fall. Men generellt borde man byta namn oftare på fiktiva gestalter. I en nederländsk deckare hette en omsvärmad ung man Evert; det slår inte direkt gnistor om det namnet på svenska.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
Utanför texterna var det nog att skriva på kontrakt för en visserligen väldigt bra amerikansk thriller för att nästa dag bli uppringd och erbjuden Savianos Gomorra och vara tvungen att tacka nej. Den pinsammaste tabben i en text som jag är medveten om är när en ”vruchtbare vrouw” blev en ”fruktbar kvinna”. Men nästan värre är den som en korrekturläsare och/eller redaktör lyckades med: det som i mitt manus var ”en packe franska kort” är i den tryckta boken ”en packe franska vykort”.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
Någon gång ska jag försöka samla mig till att översätta Guy Debords lilla självbiografi Panégyrique. Men dels är den skriven på franska, som jag behärskar sisådär, dels har författaren angivit mycket stränga villkor om hur den ska översättas och de gäller trots att författaren varit död i över tjugo år.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?
Suveräniteten.

Har du några härliga översättarminnen?
Av alla sådana kan det ju låta smörigt att framhålla detta, men det är sant: när jag som nyinvald i förbundet första gången kom på ett sektionsmöte och mötte idel välkomnande, prestigelösa, roliga kolleger.

Vad tycker du översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
Avtalsfrågan.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
Högläser just nu i omgångar för min elvaåriga dotter Tre män i en båt; vore jag tvungen att utse alla tiders bästa svenska översättare skulle jag säga Birgitta Hammar. Även om kollega John Swedenmark en gång, med en vältajmad konstpaus och ett outgrundligt Mona Lisa-leende, sa: ”Humor … är överskattat.”