Standardöversättarkalkyl

Publicerat den 13 december 2016

Nu finns standardöversättarkalkylen till allmän beskådan här på hemsidan, under fliken Avtal.

Månadens översättare: Tomas Håkanson

Publicerat den 4 december 2016

tomas-hakansson

Månadens översättare: Tomas Håkanson
Översätter från polska och engelska  till svenska.
Bor i Stockholm och Norsholm (Norrköpings kommun)

Vad översätter du just nu?

En polsk fackbok för barn om bin – rikt illustrerad, vacker och rolig.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
Det bara blev så, kan man säga. Har alltid varit språkintresserad (bl a 25 universitetspoäng i kinesiska) och hade lärt mig polska, på universitetet och i Polen, i slutet av 80-talet. 1998 fick jag höra att en litterär översättarutbildning skulle starta på Södertörns högskola. Samtidigt höll min fria teatergrupp på att gå i konkurs så jag tänkte: varför inte, värt att pröva. Resten är historia, som det heter.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
 Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?
Det brukar bli ett längre pass på dagen medan barnet är på dagis. Efter dagishämtning, matlagning och kvällsbestyr blir det även ett kvällspass på 1-2 timmar. Jag kommer sällan upp i mer än 6 timmar effektiv översättartid per dag, det är alltid så mycket korrespondens, administration och tusen andra saker att ordna när jag väl sitter vid datorn. Å andra sidan arbetar jag ofta på helgerna också.

Oftast äger arbetet rum i mitt tämligen spartanska arbetsrum i lägenheten i Norsholm. Jag är också mycket förtjust i att sitta och arbeta på kaféer, så det försöker jag göra någon gång i veckan. Även på tågresor då och då, tåg är en mycket inspirerande arbetsplats.

Under arbetet dricker jag f ö kopiösa mängder te. Det är mitt viktigaste bränsle.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Faktum är att en stor del av mitt musiklyssnande försiggår just under arbetet. Det brukar bli vad jag är inne på för tillfället, i allmänhet folkmusik och etnopop från framför allt Sverige, Balkan och Västafrika, ofta även från t ex Polen, arabvärlden och Centralasien. Då och då sticker jag emellan med rockklassiker eller modern soul.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
Vid sidan av den litterära översättningen arbetar jag deltid för Polska institutet i Stockholm som översättare av informationstexter till hemsida och nyhetsbrev. Ibland skriver jag teaterkritik och det händer också att jag engageras för tolkuppdrag, eller som föreläsare om polsk teater eller folkmusik.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar till att få använda?
Ett uttryck jag gillar är skrót myślowy, vilket betyder ungefär tankeförkortning. Det syftar på att ta en genväg i resonemanget, hoppa över några led så att läsaren får svårt att hänga med. Användbart och utan direkt motsvarighet i svenskan.

Men framför allt tänker jag på en hel ordgrupp, nämligen svordomarna. Det polska svordomsförrådet är enormt rikt. Bland annat finns tre verb som betyder ”knulla”, med olika grad av vulgaritet, och tack vare ett system med förstavelser som modifierar betydelsen kan nästan vilket vanligt verb som helst få en svordomssynonym med valfri grad av vulgaritet. Även andra typer av kraftuttryck finns i många varianter, där de mer vulgära har med sex att göra och de mindre vulgära med olika slags sjukdomar. När jag ska översätta all denna rikedom till svenska har jag i stort sett bara ”jävlar”, ”fan” och ”helvete” att tillgå. Fattigt!

Även när det gäller svenska ord som saknas i polskan tänker jag främst på ett språkstrukturellt drag, nämligen möjligheten att bilda sammansatta ord. Den gör att svenskan ibland kan kännas smidigare och mer lätthanterlig, utan polskans tunga substantiv – adjektivkonstruktioner.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
Det jag brukar känna mig mest nöjd med är när jag råkar upptäcka att svenskan har möjlighet att uttrycka en sak lite kortare och kärnfullare än polskan. Till exempel en mening ur min första romanöversättning, Världen bortom Dukla av Andrzej Stasiuk: ”Bland bondjäntorna såg detta vilsekomna barfotabarn ut som en kungadotter.” Den meningen är jag rätt övertygad om låter bättre på svenska än på polska, och ändå håller den sig helt inom författarens intentioner och budskap.

Likaså i den ännu opublicerade översättningen av Stasiuks rese- och memoarbok Östern. En gång i barndomen tjuvtittade Stasiuk i sin farbrors kökslåda och hittade en skamlig hemlighet: en medlemsbok i kommunistpartiet. Den låg där tillsammans med diverse konstiga småprylar, bl a ”munstycken till korv- och småkakstillverkning” som det lät ordagrant översatt. Efter div förfrågningar hos bekanta, letande på internet osv kom jag fram till att det måste bli ”korvhorn och kakspritsar” på svenska. Det låter kanske märkligt för den som inte är översättare, men precis när jag kommit på det drabbades jag av ett kort lyckorus. ”Jaaa, där satt den”, liksom. Kortare, smidigare, och ändå en exakt återgivning av innehållet. Tack vare att svenskan, av en ren slump, råkade ha bättre uttryck för samma sak.

En annan sak jag är stolt över är ur översättningen av fantasyförfattaren Andrzej Sapkowskis böcker. Där förekommer en hel del olika monster och onda varelser som han gett benämningar ur gammal slavisk mytologi och folktro. Jag lyckades efter en del forskning hitta ungefär motsvarande monster och oknytt i skandinavisk mytologi och folktro, vilket gör att dessa varelser förhoppningsvis känns lika nära för den svenska läsaren som för den polska.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
Jag har inte märkt några större tabbar, frågan är bara om det säger något om mina översättningar eller om min bristande iakttagelseförmåga. Visst, när redaktörsgranskningen kommer är det alltid någon mening jag har glömt att översätta eller några ord jag har missuppfattat. Men inget som har fått mig att skämmas.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
1. Adam Mickiewicz stora romantiska versdrama Dziady (Förfädersfesten), en polsk superklassiker. Magiska ceremonier, olycklig kärlek som överlever döden, patosfylld retorik, strävan efter det gudomliga, skarp politisk kritik mot Rysslands herravälde över Polen – allt i ett. Tyvärr vet jag inte vilket förlag som skulle vilja ge ut något så hopplöst gammaldags från ett land vars tragiska historia är nästan okänd i Sverige.

2. En annan dröm är att få översätta hela Andrzej Sapkowskis svit på sju fantasyromaner om häxkarlen Geralt. Mitt förlag gav upp efter bara två böcker och ville inte fortsätta.

3. Dorota Masłowskas romaner. En arg ung kvinna med lysande språklig begåvning. Två teaterpjäser av henne har spelats med framgång i Sverige, trots det har jag inte hittat någon som vill ge ut hennes romaner.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?
Att komma i intim närkontakt med bra litteratur, som den bästa och mest djuplodande läsare en bok kan få. Att översätta riktigt bra litteratur är ofta en ren njutning. Dessutom blir jag mycket allmänbildad när jag tvingas sätta mig in i dussintals olika sakområden som mina författare skriver om eller intresserar sig för. Och så friheten förstås, att kunna arbeta när eller var jag vill.

Har du några härliga översättarminnen?
Något jag uppskattar är att då och då bli inbjuden till översättarkonferenser i Polen, som tar väl hand om sina utländska översättare. Under några intensiva seminariedagar med resa och hotell betalda kan jag och ett hundratal andra polsköversättare från hela världen plötsligt få känna oss stora och betydelsefulla.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
Allt! Nej, det handlar väl om att hitta en bra mix mellan förhandlingsverksamhet, stärkande av översättarnas position i offentligheten och trevliga interna möten där man kan umgås med kolleger. I den fackliga verksamheten tycker jag inte att sektionen ska vara främmande för mer drastiska metoder och spektakulära aktioner vid behov. Man behöver inte alltid vara snäll och välkammad.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
Då vill jag ta chansen att lyfta blicken och påminna om att klimatfrågan  är vår tids ödesfråga. Den handlar om vår civilisations möjligheter att överleva på planeten. Även ur snävt översättarperspektiv är den värd att bry sig om eftersom  en värld där medeltemperaturen stigit 3-4 grader troligen kommer att vara så kaotisk att litteratur och översättning blir marginella företeelser. Givetvis behövs internationella avtal som omsätts i politisk handling men alla kan dra sitt strå till stacken här och nu. Till exempel genom att halvera sitt bilåkande, sluta flyga och sluta äta kött.

Spara

Spara

Spara

Månadens översättare: Elin Svahn

Publicerat den 1 november 2016

elin-oversatter

Månadens översättare: Elin Svahn
Översätter från franska och engelska till svenska.
Bor i Stockholm.

Vad översätter du just nu?
Allåldersbilderboken LOTS (på svenska ALLT) av Marc Martin som kommer på Mirando Bok i vår.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
Jag var 20 år och bodde i Paris och pluggade franska på dagarna och drack vin på kvällarna, skulle man kunna säga. Jag visste att jag ville hålla på med något med språk och gärna med franska men inte exakt vad det skulle vara. På en körresa till Alperna träffade jag min vän Sofia Strängberg och hon berättade att hon höll på att utbilda sig till översättare. Då fick jag en aha-upplevelse och kände med en gång ”Det är ju det jag ska göra!”. Sen ringde jag hem till mina föräldrar och berättade att jag skulle bli översättare. De blev ganska förvånade. Sen blev jag det.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
 Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?
Jag doktorerar på Stockholms universitet på dagtid, så mitt översättande är förpassat till kvällar och helger. Hittills har det fungerat förhållandevis bra men det hänger på att jag kan planera min tid så att inte allt kommer samtidigt.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Aldrig. Jag är överlag inte så förtjust i ljud och är ständigt på jakt efter kaféer där man slipper musikterrorn.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
Jag doktorerar i översättningsvetenskap och jobbar som översättningslärare på Tolk- och översättarinstitutet på Stockholms universitet. Jag känner verkligen att jag har nytta av mina tre praktiker som forskare, lärare och översättare och att de berikar varandra.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar till att få använda?
Jag tycker det finns många förhållandevis enkla ord i franskan som är svåra att få till på svenska. Fiston Mwanza Mujila, som jag har översatt, verkar vara förtjust i ”même” som ju är ett litet och behändigt ord på franska, medan ”till och med” kan vara så himla otympligt och långt. Det var en grej jag funderade mycket på när jag översatte Tram 83, bland mycket annat ska tilläggas.
Jag är en enkel människa; jag blir glad så fort jag får använda ord med x, y eller z. Eller semikolon.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
I bilderboken Den fantastiska rufsitufsen (Le merveilleux dodu-velu-petit) av Beatrice Alemagna kommer lilla Eddie på att hon vill ge en rufsitufs till sin mamma i födelsedagspresent. Med vad är en rufsitufs? Eddie går, likt Pippi som letar efter en spunk, runt till olika ställen och frågar om de har en rufsitufs – men det är ju svårt att komma ihåg ordet rufsitufs så på bageriet frågar hon efter en muffinstufs, i klädaffären efter något tufsift tufft och på slakteriet efter en lufsig lufs. Till slut hittar hon rufsitufsen och det visar sig vara ett litet chockrosa djur med svintohår! Att hitta på ett ord för det lilla djuret (på franska ”dodu-velu-petit”) och dessutom fem relaterade ord funderade jag på i månader!

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
Det har jag förträngt. Utanför texten är det nog att jag har gått med på något i redigeringen där jag i efterhand ångrar att jag inte stod på mig mer.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
Jag är väldigt nöjd med att översätta både Lise Tremblay och Fiston Mwanza Mujila och vill gärna fortsätta med det. Jag kan inte tänka mig två mer olika författare.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?
Att få tid att gå in i texten. Att hitta guldkorn och presentera för en svensk publik. Att bli extremt nöjd med en formulering (som sedan ändå ryker i redigeringen).

Har du några härliga översättarminnen?
I somras var jag tre veckor på ett residens för litterära översättare på Banff Centre i Alberta i Kanada. Det var fantastiskt! Mitt i Klippiga bergen, översättare från hela världen och obruten tid. Otroligt hur mycket man hinner med om man inte behöver städa eller laga mat.
Ett annat minne är när en entusiastisk Tram 83-läsare ringde upp mig för att att snickesnacka lite och diskutera potentiella ljudboksuppläsare.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
Jag tycker översättarsektionen gör ett mycket bra arbete men om jag ska nämna några saker: synliggöra översättare, deras arbete och kompetens, hitta ett sätt att få in nya översättare i den gemenskap som finns och så e-boksfrågan förstås.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
Till nya översättare: Håll ut! Tänk långsiktigt! Det tar tid men det går!
Jag tar även gärna emot tips på kaféer utan musik i Stockholm.

Spara

Spara

Spara

Månadens översättare: Anna Gustafsson Chen

Publicerat den 4 oktober 2016

1920sagc
Översätter framförallt skönlitteratur från kinesiska.
Bor i Västerhaninge.

Från och med oktober är det jag som ansvarar för Månadens översättare, och min företrädare Magdalena Sørensen tyckte att jag skulle presentera mig genom att intervjua mig själv. Här är resultatet!

Vad översätter du just nu?

En lång roman av Jia Pingwa, en författare känd för sina landsbygdsskildringar och sitt speciella språk. Romanen har ingen tydlig intrigtråd utan följer en grupp människor i en by i Shaanxi under 1990-talet. Jia använder mycket dialekt i sin text, men den är svår att få grepp om eftersom jag inte kan se på de kinesiska tecknen hur de ska uttalas på Shaanxidialekt. Jag väntar ivrig på en ljudfil där författaren har läst in en bit av texten så att jag ska få en känsla för hur den faktiskt låter. Just nu är jag i en fas när jag tror att det kommer att bli pannkaka av alltihop – förhoppningsvis klarnar det hela så småningom.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
Jag vet inte om det var ett medvetet val. Snarare började det av en slump och så småningom fick jag mer och mer översättningsarbete att göra. Från och med april i år är jag översättare på heltid.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
 Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?
Jag stiger upp vid sextiden, kokar lite te och börjar jobba. Jag är bäst och effektivast på förmiddagen när hjärnan är utvilad och tom på yttre intryck. På eftermiddagarna ägnar jag mig oftast åt annat arbete som inte består av översättning, men nästan alltid har något med litteratur att göra.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Nej. Om jag sätter på musik blir jag distraherad.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
Jag har varit bibliotekarie i drygt femton år, men just nu är det översättning som gäller. Kanske någon recension eller enklare tidskriftsartikel då och då.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar till att få använda?
Svår fråga … Det jag gillar hos kinesiskan är nog inte enstaka ord utan den enorma flexibiliteten, där ett ord kan vara både verb och adjektiv och nästan vad som helst, bara man vill. Man kan också förkorta och dra ihop på ett fantastiskt effektivt sätt som inte riktigt fungerar i svenskan. Och svenskt ord … Sedan jag fick använda ”hoven droven” är jag ganska nöjd, men det vore inte dumt att få klämma in ett ”kukuvall” någonstans. Det ska nog gå.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
Det är nog upp till andra att bedöma om jag har löst saker fiffigt eller ej, men något som var svårt (och samtidigt lite roligt) var att försöka hitta på svenska namn till personerna i Liu Zhenyuns roman Processen. En lång rad byråkrater som alla hade namn med en betydelse som måste fram, dessutom ofta ganska satirisk. Jag kan inte påstå att det blev bra, men det var en utmaning.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
En gång för länge, länge sedan översatte jag en bok där något hände i februari och jag lät författaren säga: ”Tre månader senare, i september … ” eller något liknande. Nu vill jag i och för sig minnas att det faktiskt stod så i boken, men det var ju en klar miss som jag borde ha sett och frågat om jag inte borde korrigera. Jag har säkert gjort ännu värre missar här och där – inte minst när det gäller militära termer.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
Mitt mål är att översätta 1500-talsromanen Jinpingmei av den anonyme författaren Den leende lärde från Lanling, en mer än 2000 sidor lång sedeskildring som sedan den först utkom har varit ökänd för sina erotiska scener. Men när jag ska få tid med det vet jag inte. Sedan tycker jag att det borde komma ut mer kinesisk barnlitteratur i översättning också.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?
Att man får dela sina litteraturupplevelser med andra som inte kan läsa dem på originalspråket. Och att man lär sig så mycket hela tiden!

Har du några härliga översättarminnen?
Tja, det var ju ganska kul när Mo Yan fick Nobelpriset … I övrigt alla möten med underbara och gästfria kinesiska författare.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
Jag tror att det är väldigt viktigt att vi är uppmärksamma på nya format för publicering, och hur översättarnas rättigheter bäst ska tas tillvara när litteraturen inte nödvändigtvis säljs eller lånas ut tryckt på papper.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
Ja, jag hoppas att ni som läser det här ska kontakta mig via översättarsektionen och tipsa om kollegor som borde intervjuas här, som Månadens översättare!

Spara

Spara

Spara

Spara

Uttalande angående översättningsseminariet på årets bokmässa

Publicerat den 30 september 2016

 

I översättaryrket ingår att ständigt ställas inför språkliga val som rör stil och betydelse. Men vad ska man göra när den text man arbetar med inne-håller ord eller uttryck som kan uppfattas som kränkande? När kan och bör man byta ut orden, när bör man låta dem stå kvar? Och var går gränsen för översättarens och förlagets rätt att förändra en text på ett sätt som kanske går emot författarens intentioner? Dessa frågor ville Översättarsektionen av Sveriges författarförbund diskutera under Bok & Bibliotek i Göteborg. Seminariet hade rubriken Får man lov att använda n-ordet? Rubriken och panelens sammansättning har väckt uppståndelse i sociala medier, och Författarförbundets ordförande Gunnar Ardelius skyndade sig att gå ut med en ursäkt, i egenskap av ansvarig för Litteraturscenen.

I egenskap av arrangörer vill vi framhålla att ämnet för seminariet är av största vikt för vår yrkesverksamhet som översättare, och att det är så komplicerat att det kräver diskussion. Det handlar om upphovsrätt och ansvar, om vårt uppdrag att förmedla författarens intentioner, och speglar en konkret verklighet för många medlemmar. Därför hade vi satt samman en panel bestående av erfarna översättare, förläggare, jurister och en representant från förbundsstyrelsen som har djup kunskap om rasifieringsfrågor, och även själv blivit utsatt för hatspråk.

Seminariet mötte invändningar. Rubriken kom att uppfattas som stöd för en utbredd tendens i samtiden att framföra icke-demokratiska och rasistiska åsikter i yttrandefrihetens namn. Panelens sammansättning mötte kritik därför att den inte var representativ – inga afrosvenskar fanns på scenen. Kritiken är förståelig. Vi arrangörer inser att vi var aningslösa och vi tillstår att vi inte tog hänsyn till de större sammanhangen när översättarnas yrkesinterna diskussion blev offentlig.

Naturligtvis ska de som konkret drabbas av rasismen delta i diskussionen kring användningen av hatspråk. Att vi förbisåg detta är en typisk yttring av rasmaktordningen, och Översättarsektionen ser fram emot samtal som har ett annat innehåll än enbart missnöje riktat mot Författarförbundet.

Stockholm, Växjö, Uppsala och Biskops Arnö den 30 september 2016

Styrelsen för Översättarsektionen av Sveriges Författarförbund

Uttalandet i pdf-format.

Årets översättning 2015: Intervju med Henrika Ringbom

Publicerat den 8 september 2016

 

henrika-ringbom

 

Priset för Årets översättning 2015 tilldelas Henrika Ringbom för hennes översättning från finskan av Henriikka Tavis Hoppet (Ellerströms)

”För hennes både varsamma och djärva tolkning av Henriikka Tavis delikata dikter, präglade av humor och sorg. Originalets språkliga rikedom, med sina dialektala uttryck och finskans speciella rytm, blir i Henrika Ringboms ytterst kunniga och känsliga översättning till levande dikt på svenska.”

Henrika Ringbom, född 1962, är en framstående finlandssvensk författare, som också översätter. Hon har publicerat fem diktsamlingar och två romaner. I år är hon aktuell med den existentiella reseskildringen elden leende. Berättelse från en resa till Japan (Förlaget, Helsingfors). Ö-nytt kontaktade Henrika för att gratulera och ställa några frågor:

1. Grattis till priset Årets Översättning. Blev du förvånad?
Jo, jag blev väldigt förvånad och glad, jag visste inte ens om att priset fanns!

2. Är du helt tvåspråkig och är det en fördel eller en nackdel för en översättare?
Nej, jag ser mig som svenskspråkig, jag växte upp i en helt svenskspråkig familj och gick i svensk skola, och skriver på svenska. Men jag lärde mig finska tidigt, började i finsk lekskola när jag var fyra. Sedan har jag alltid haft finska vänner och studerade också till stor del på finska. Som finlandssvensk i Helsingfors lever jag i en nästan helt finskspråkig miljö och pratar finska varje dag. Så finskan och svenskan är båda synnerligen aktiva språk för mig, jag drömmer till och med ibland på finska. Jag tycker att det är underbart att de här två så olika språken strömmar starka genom mig och ger världen fler dimensioner.

3.  Du är ju poet själv. Ger den erfarenheten dig större frihet som översättare? Och omvänt: gör översättandet dig till en bättre diktare?
Jag tror att man som poet ofta är lite mindre ängslig och mera benägen att ta ut svängarna. Att man ser möjligheterna hos det språk man översätter till och är öppen för att en ordagrann översättning kanske inte är mest exakt, att ordens sinnliga kvaliteter som klang, rytm och till och med utseende, kan vara minst lika betydelsebärande. Sedan är det ju viktigt att vara trogen originalet, inte sväva ut och skapa någonting helt nytt. Det är bra att låta någon som inte läst originalet läsa, höra hur hen uppfattar dikterna. Och om möjligt diskutera med författaren, när jag översatte Hoppet hade jag stor glädje av Henriikkas kommentarer. Jag tror också att man som poet tillförs mycket av att översätta andras dikter. Det är skönt, och för mig ibland nödvändigt, att ta en paus från det egna skrivandet, och då är det spännande att gå in i någon annans dikter, sätta sig in i någon annans sätt att tänka och skriva. Man ger sig ut i ett okänt landskap och kommer småningom underfund med hur man kan röra sig där. Något av den främmande rörligheten kan man sedan ta med sig in i sitt eget skrivande.

4. I efterordet till Hoppet redovisar du några ordlekar som helt enkelt inte gick att få till. Det ökar hela bokens läsvärde. Vill du rekommendera andra kollegor att redovisa sina egna tillkortakommanden – som ju säger så mycket om skillnaderna mellan språken?
Åtminstone för oss översättare är det ju oerhört intressant att läsa om och fundera kring hur olika språk fungerar. Det säger mycket om skillnaderna mellan språken och också om hur de som talar dem uppfattar världen – det är svårt att urskilja det som man inte har ord för. Man väger ju hela tiden lösningar mot varandra när man översätter, och alla sådana överväganden går inte redovisa, det skulle bli massivt! Men när riktigt laddade formuleringar som är centrala för förståelsen av hela verket inte går att överföra till ett annat språk på ett tillfredsställande sätt, då tycker jag man gärna kan nämna det.

Intervjuare: John Swedenmark
Foto: Henrik Sandström/Förlaget

Läs mer om Årets översättning 2015 här!

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Månadens översättare: John Swedenmark

Publicerat den 1 september 2016

Swedenmark översätter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Översätter skönlitteratur från isländska, facklitteratur från franska och engelska, poesi från alla möjliga språk.

Bor i Stockholm.

 

Vad översätter du just nu?


Steinunn Sigurðardóttir ska vara med på Södermalms poesifestival den 2 september, så jag översätter hennes senaste diktsamling. Samtidigt jobbar jag med en klassisk psykoanalytisk essä av Winnicott.

 

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

Det var översättandet som valde mig. När det inte fanns fler kurser att läsa i isländska fick jag en roman i handen, och på den vägen är det. Sen har jag alltid använt översättandet som ett sätt att förstå svåra texter.

 

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
 Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?

Jag har ett arbetspass som börjar när jag vaknar mellan 6 och 7 och slutar när jag blir trött i huvet, senast vid lunch. Sen kan jag stoppa in andra pass, men då gärna ute på stan, eller på min forskarplats på Nobelbiblioteket. Långa eller halvlånga resor utnyttjar jag alltid till max. Och tomstunder som uppstår i vardagen.

 

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Jag kan ordinera mig själv viss musik till vissa passager, för att komma i stämning. Minns en Jón Kalman-bok som fick Allan Edwall som soundtrack. Och när jag går igenom översättningen varv efter varv snurrar Spotify med sextitalspop, men bara låtar jag redan kan.

 

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Sen två år har jag inget fast jobb; men arbetet som skriftställare och föreläsare ger det ena konstiga uppdraget efter det andra. Dessutom är jag aktiv i alldeles för många föreningar, redaktioner och sällskap.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar till att få använda?

Svenskan är dåligt utrustad för att beskriva tankeprocesser. Det drabbar både hugur, mind och logos. Vad gäller försummade svenska ord är jag särskilt förtjust i dinosauriska adverb som enkannerligen. Adverben är märkliga: både vaga och exakta. Ofta byter jag ut dem, mot bättre vetande, för flowets skull.

 

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

Vitsarna är inget jag är stolt över; det blir aldrig riktigt lika bra. Men i Reykjavík 101 av Hallgrímur Helgason finns en scen där huvudpersonen tar ecstacy och hamnar på en borgarbrackig ungdomsfest där alla pratar jättekonstigt (eller han upplever det så); så jag fick uppfinna ett helt vettlöst språk. Mesta krutet lägger jag annars på vetenskapliga begrepp, så att de sitter perfekt, som toner i en melodi: till exempel en essä av teologen Jean-Luc Marion som byggde på alla franskans olika ord för att använda synsinnet, och där jag faktiskt rodde hem en svensk version!

 

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

Jag blandar alltid ihop namn på växter, fåglar och fiskar, trots att jag oftast går via latinet. Maskrosor blir fibblor. Stenbitar blir marulkar. Eller tvärtom. Det är en förbannelse som hänger samman med att jag är naturidiot och heller aldrig vet vad höger och vänster betyder. Det mesta upptäcker jag i granskningen. Men mycket har slunkit igenom …

 

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

Jag skulle väldigt gärna vilja göra den isländske sextonhundratalsprästen Hallgrímur Péturssons psalmer, med rim och allt, i all deras bräcklighet. Och psykoanalytikern Bion, den dunklaste bland de dunkla.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Att man blir bättre och bättre. Och så yrkesgemenskapen. Och att man lär sig en hel del om världen som kan användas som sällskapstalang.

 

Har du några härliga översättarminnen?

När Einar Kárason stampade takten till min uppläsning av min allra första översättning. När jag fick undervisa Teresa de Lauretis i semiotik, så att det blev rätt. När Sjón godmodigt bad mig tagga ner på scen, därför att det kändes som om jag var diktaren och han översättaren. När Jón Kalman postade kexchoklad så att jag skulle kunna smaka och hitta det rätta ordet.

 

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Jag är ju med i styrelsen, och tycker att det meningsfullaste är att definiera vår plats i ett föränderligt mediasystem och en alltmer fragmenterad mediasituation. När allting annat inom kulturen späds ut till blaskighet finns det plats för vår hantverkskunskap. Så att det står klart att vi förtjänar ordentligt betalt!

 

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?

Jag vill uppmuntra var och en som får för sig att de skulle vilja bli översättare. Det finns en plats för er; och den växer och förändras i takt med er egen utveckling. Och så vill jag säga att den som är översättare har ett särskilt ansvar för att motverka svenskans pågående förflackning av den för själva tankeverksamheten så synnerligt viktiga satsfogningen; i synnerhet semikolonen löper risk att helt enkelt bli utmobbade.

 

Spara

Månadens översättare: Malin Bylund Westfelt

Publicerat den 1 augusti 2016

Malin till Magdalena

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skönlitteratur från engelska till svenska.

Bor i Stockholm, sommarboende på norra Gotland.

 

Vad översätter du just nu?

This Must be the Place av Maggie O’Farrell för ETTA, Sekwa förlag.

 

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

Det var egentligen inte ett särskilt medvetet val. Jag hade studerat språk och statskunskap, trodde jag skulle bli diplomat, misslyckades skändligen med UD:s antagningsprov, och fick i min förvirring syn på en annons att SVT sökte frilansöversättare. Jag blev antagen till en internutbildning hösten 1988. Så jag har ägnat hela mitt yrkesverksamma liv åt ett arbete jag inte hade planerat att ägna mig åt men som har roat och engagerat mig varje dag sedan dess.

 

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
 Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?

Jag är ju till vardags fast anställd som översättare vid SVT, och då jobbar jag vanliga kontorstider i stort sett. Skönlitteratur överätter jag tack vare min välvilliga och generösa arbetsgivare på tjänstledigheter av varierande längd. Då arbetar jag varje dag, och ju längre tiden lider desto mer återgår jag till mina frilanstider, dvs arbetar bäst och helst på kvällarna, fram till ett ungefär. Den där tystnaden när allt har stillnat och det bara är jag och datorn har något magiskt över sig. Inte fullt lika magiskt när hunden vill ut klockan sju, oavsett…

 

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Har aldrig kunnat plugga eller översätta till musik.

 

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Som tidigare nämnts arbetar jag som översättare vid SVT, och är huvudansvarig för översättningen av Babel, bland annat. Ett vansinnigt roligt jobb, där jag upplever att mitt litterära översättande och undertextandet möts och korsbefruktar varandra.

 

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar till att få använda?

Jag har funderat mycket på den här frågan när jag läst andra översättares svar. Mer än ett visst ord saknar jag smidiga sätt att översätta engelskans oerhört eleganta och ekonomiska presens particip. Jag lägger fånigt mycket möda på att klura ut idiomatiska ersättningar, eftersom det aldrig finns någon patentlösning som funkar i alla sammanhang.

På svenska är jag svag för ordet solregn.

 

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

Att översätta Lydia Davis, som jag har gjort två gånger, är att hela tiden behöva famla efter svenska sätt att uttrycka inte direkt ordvitsar men extremt stilistiskt pregnanta formuleringar. I den senaste novellsamlingen ”Jag har det rätt bekvämt…” handlar en berättelse om de ljud föremål i hemmet ger ifrån sig. Då fick jag lov att uppfinna litegrann för att få till rytm och ljudkombinationer.

 

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

Hemska fråga… När jag översatte Zadie Smiths ”Vita tänder” för SVT var jag inte så narkotikatermsbevandrad utan missade betydelsen av Leb, och trodde det var ett namn på en person bland ett gäng ungdomar som rökte på. En betydligt vaknare kollega noterade detta, och jag hann rädda till reprisen. Misstänksamheten, översättarens bästa vän, måste ha övergivit mig den gången.

 

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

Hittills har varje skönlitterärt översättningsuppdrag varit ett drömuppdrag. Krävande, men fantastiskt roligt.

 

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Att få vältra sig i språket. Ägna nästan fånigt mycket uppmärksamhet åt nyanser, tolkningar ordval. Ha långa diskussioner med kolleger om stilnivåer och synonymer. Få skriva utan att behöva ha de originella idéer och det sinne för dramaturgi som en författare måste ha.

 

Har du några härliga översättarminnen?

Oändligt många. Men ett som lyser lite extra var att få träffa den magnifika Lydia Davis när hon var på Författarscenen med anledning av utgivningen av ”Samarbete med fluga” 2012, och sedan översätta Jessika Gedins intervju med henne i Babel. Där möttes mina två världar på ett magiskt sätt.

 

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Fortsätta att så föredömligt arbeta för att synliggöra den skönlitterära översättarens viktiga roll, och fortsätta lyfta arvoderingsfrågan. De små engagerade förlagen bär större delen av kostnaden för den översatta litteraturen, men med tanke på hur bokmarknaden ser ut är deras ekonomi ansträngd. Det är tufft då att ligga i topp med arvodena vilket många av dem gör, eftersom de också har kunskaperna och vet vad en god översättning gör för ett verk. Jag tycker att översatt litteratur, att vi i vår lilla språksfär ska få ta del av världen, är en så viktig fråga att det borde gå ut mer statligt stöd till de förlag som tar det ansvaret. Då finns också möjligheten att höja översättararvodena. Ett så krävande arbete bör arvoderas mycket högre, men de små förlagen kan omöjligt bära den kostnaden själva.

 

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?

Jag har förmånen av att ha många duktiga kolleger på SVT, och vara fostrad i en kultur där vi hela tiden granskar varandras översättningar. Jag har tagit med mig det förhållningssättet in i mitt skönlitterära översättande, så jag drar ned brallorna och låter välvilliga men stränga ögon läsa mitt work in progress när jag kör fast. Språkligt är man bra på olika saker, och i min nära översättarvänkrets har jag en idiomatikdrottning och en grammatikkung. Fler ögon ser alltid mer än två. Klyschigt, men icke desto mindre sant även på översättningens område.

Spara

Månadens översättare: Anna Lindberg

Publicerat den 1 juli 2016

Anna

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Översätter från tyska och engelska till svenska.

Bor i Stockholm.

 

Vad översätter du just nu?

”Politiska fiktioner” av Joan Didion (tillsammans med Magdalena Sørensen).

 

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

Till en början var det nog ett knep för att få vara nära litteraturen. Jag hade gått Biskops-Arnös författarskola och hade en examen i tyska och, så jag sökte till Södertörns översättarseminarium. Därmed öppnades många dörrar, inte minst eftersom temat för det årets bokmässa var tyskspråkig litteratur.

Utöver närheten till litteraturen är det ju en sysselsättning där man får lyssna koncentrerat till en annan människas röst, och sedan återge den på sitt eget språk. Man får en kreativ ram, vilket kan vara en befrielse. Lite som att dansa med någon som är väldigt bra på att föra.

 

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?

Jag brukar börja klockan 9 och jobba hemifrån fram till lunch. På eftermiddagen har jag ofta något möte inbokat, eller så åker jag till konstnärskollektivet Ett eget rum, där jag har en skrivbordsplats på halvtid. Jag försöker hålla ”normala” arbetstider, det vill säga kontorstider och lediga helger, men lyckas inte alltid.

 

Lyssnar du på musik när du översätter, och i såfall vad?

Sällan, men ibland när jag behöver lite fart på eftermiddagen. Min bästa spellista heter Vienna calling och innehåller bland annat Ultravox och Sahara Hotnights. Just den uppskattas även av andra – jag vet en bok som skrivits med den som bakgrundsmusik. Men det får inte vara musik på svenska, då blir jag distraherad.

 

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i såfall vad?

Ja, jag skriver skönlitterärt – min debutroman heter ”Något måste hända nu”. Och så är jag engagerad i det kollektiva förlaget Dockhaveri. Vi håller just på att färdigställa ett nummer av tidskriften Kritiker med tema femininitet, etnicitet och klass.

Andra sysselsättningar som jag har/haft för att få det skönlitterära skrivandet och översättandet att gå runt är uppdragsförmedlare, biblioteksassistent, skribent, korrekturläsare, kulturredaktör och lektör.

 

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar till att få använda?

Det tyska ordet ”Heimat” skulle jag inte kalla ett fantastiskt bra ord, men det vore fantastiskt om det fanns en bra översättning på svenska eftersom det förekommer så ofta i tyskspråkiga texter. Jag brukar använda”hembygd”, hemtrakt” eller bara ”hem”, beroende på sammanhanget, men inget av det täcker in hela betydelsen.

”Dagvill” är ett svenskt ord som jag använder ofta i min vardag, men jag tror inte att jag har använt det i någon översättning än.

 

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

När jag och Cecilia Hansson översatte den tyska poeten Monika Rincks till omfamningens frånvaro vimlade det av vilda språklekar. Ett exempel är dikten ”NZL”, som är en förkortning av Adornos ”Noten zur Literatur”. Dikten börjar med ett skämt i en föreläsningssituation: ”nutten zur literatur. keiner lachte. / note to self: never make that joke again.” Här anspelar Rinck på Adornos boktitel genom att byta ut ”Noten” mot ”nutten” (horor). Man kan tänka sig att raden syftar på studenter som ”horar” för litteraturen. I den första versionen behöll vi diktens titel och det tyska skämtet. Vi tänkte att det var omöjligt att översätta, att de läsare som kunde sin tyska litteraturhistoria skulle förstå och att övriga fick nöja sig med att det var obegripligt. Men efter att ha vridit och vänt på dikten många gånger tillsammans kom vi fram till en annan lösning, som både gick i linje med Rincks eget språkbruk och hade samma klang som ”nutten”. Den nya titeln blev ”egna anteckningar” och de inledande raderna: ”noteringar för muttor. ingen skrattade. / note to self: never make that joke again.” Vi valde alltså att ta ett steg bort från tyskan och göra något som vi tyckte kunde stå på egna ben.

 

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

Andra brukar vara bättre på att upptäcka dem. I min senaste översättning, ”Den otacksamma främlingen” av Irena Brežná, hade jag kallat en guidebok för ”brevarium”. Som tur var uppdagades det av korrekturläsaren innan boken gick i tryck.

 

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

Jag översatte en novell av Ruth Schweikert till en antologi för några år sedan, och sedan dess har jag velat översätta mer av henne. Det som jag gillar med hennes texter är den språkliga koncentrationen och en syrlig ton som gör att hon kan skriva om exempelvis övergrepp och missbruk på ett helt eget sätt, utan någon som helst sentimentalitet. Det finns en språklig stramhet som skapar spänning mellan form och innehåll; en extrem kontroll som kontrasteras mot det totalt urspårade.

Något som jag också skulle vilja göra är att översätta dramatik. Jag såg nyligen pjäsen ”Männen med rosa triangel” som bygger på min översättning av boken med samma namn och kände starkt att jag skulle vilja närma mig dramatiken. Jag tilltalas av det röstburna, dialogiska elementet som ju också finns i många prosatexter.

 

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Friheten att arbeta var som helst. Jag är en soldyrkare som gärna sitter på en brygga och översätter (vill härmed utropa ett tack till uppfinnaren av den matta datorskärmen!). Och på vintern slipper man ge sig ut i rusket om man inte prompt vill.

 

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Utöver att tacka översättarsektionen för ett fantastiskt arbete vill jag citera Hanna Axén, månadens översättare i april:

”Sedan tycker jag att det är problematiskt att det blir en sådan inkomstskillnad beroende på om man översätter ’smalare’ eller ’bredare’ titlar. Arvodet för de förra är det samma som för de senare, även om de ’smalare’ kanske tar dubbelt så lång tid att göra, sällan leder till sekundärersättning eller någon större biblioteksersättning. Det vore intressant att se om det gick att hitta ett sätt som gjorde att den inkomstskillnaden inte blev lika stor.”

 

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?

Ett lästips: Axel Liffners ”Samtal med svenska översättare”, en artikelserie från 1954 om litterära översättare som utgavs i bokform för några år sedan. Den är retro i ordets bästa bemärkelse och innehåller fina personporträtt som ger en känsla för yrkets utveckling.

 

 

Spara

Månadens översättare: Mattias Huss

Publicerat den 1 juni 2016

mattias

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Översätter fack- och skönlitteratur av alla slag, främst från finska men även engelska till svenska.

Bor i Uppsala.

 

Vad översätter du just nu?

Jag lämnade just in ”Den vita döden”, en fackbok om den finske prickskytten Simo Häyhä från vinterkriget. I glapp mellan böcker återgår jag till facköversättning åt ett par olika översättarbyråer.

 

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

Det var en slump som föll sig av att jag efter en tid som frilansjournalist flyttade till Finland och planlöst började söka jobb. Som halvfinne hade jag språket som extra tillgång och hamnade på en översättarbyrå. Så småningom flyttade jag tillbaka och övergick gradvis från facköversättning till mer och mer böcker.

 

Hur ser en vanlig arbetsdag ut? Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?

Jag försöker hålla på något slags kontorstid, med varierande framgång. Det kan bli fyra, sex eller åtta timmar under dagtid. Numera sitter jag hemma och trivs bättre med det än när jag delade kontor med andra. Jag är också med i nätverket Hoffice, där frilansare sitter hos varandra och jobbar vissa dagar.

 

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Bara emellanåt, och då måste det vara instrumentalt eller på något främmande språk jag inte förstår. Det funkar bäst när det handlar om monotona översättningar på låg stilitisk nivå.

 

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Jag gör layouten till en liten kulturtidskrift och korrekturläser en hel del facktextöversättningar för min tidigare arbetsgivare.

 

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar till att få använda?

På finska verkar det som att man kan hitta på nya ord och komma undan med det. I ledigare språk används oräkneliga ord som inte återfinns i vanliga ordböcker och där någon stavelse eller konsonant av standardbegreppet är ändrad för att tillföra någon nyans. Det är spännande och frustrerande.

Det finska könsneutrala pronomenet ”hän” ligger ju oerhört mycket naturligare i munnen än det svenska nyordet ”hen”, men det är förstås bara en vanesak.

 

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

Finnarna gillar ordvitsar där man kastar om stavelser i meningen, oftast med snuskigt resultat. En sådan, givetvis omöjlig att översätta, förekom i en ungdomsbok jag jobbade med. Jag fick formulera om måltidssituationen i boken och gräva ner mig ganska djupt i genren för att slutligen ersätta det ursprungliga pannkaksskämtet med en rejäl omskrivning och klassikern ”bättre en tårta i vasken än en vårta på tasken”.

 

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

Det var nog en facköversättning där ”konkurrenskraftig” råkade bli ”konkurskraftig” utan att korrläsaren fångade upp det. Det var minst sagt förargligt.

 

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

Den senaste vinnaren av Finlandpriset, Oneiron av Laura Lindstedt, skulle jag gärna sätta tänderna i.

 

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Friheten, om man kan hantera den. Det har varit lite upp och ner med den saken genom åren.

 

Har du några härliga översättarminnen?

Att få dricka öl med författaren till de finska Vares-deckarna på puben Apoteket i Åbo där hans huvudperson brukar hålla hov.

Jag har också haft fina möten med andra litterära översättare från finska genom FILI, det finländska centret för litteraturexport, på olika seminarier genom åren. Inget svetsar samman som att ondgöra sig över knepigt språk och knepiga arbetsgivare med andra införstådda.

 

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Avtal och översättarpris känns angeläget. Annars allt som kan föra medlemmar samman, det här ensamarbetet skapar ett sug efter kollegial samvaro.

 

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?

Hur mycket proffs du än är kommer du alltid att göra fel, bli blind för din egen text och missa saker. Det är bara att resa sig igen, borsta av kostymen och gå vidare.

 

 

Spara