Inger Johansson
Inger Johansson översätter romaner, poesi, dramatik, artiklar (tidigare också biografier och religionshistoria); från rumänska och engelska. Bor i Lund.
Vad översätter du just nu?
En debutroman av en ghanansk-amerikanska om tre seklers slavhandelshistoria. Plus en handfull dikter av nationalskalden Eminescu inför Rumänska Kulturinstitutets årliga firande av hans födelsedag den 15 januari.
Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
”Begäret att översätta” valde mig. Jag har aldrig haft och aldrig velat ha nåt annat yrke.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut? Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?
Sitter numera oftast mittemot maken i inglasade uterummet. Tidiga morgnar eller hela dagar och kvällar fram till kl 24. Närhelst andan faller på. Jämt. Tills det blir färdigt. Hålla deadlines är heligt (och ofta det viktigaste för beställaren).
Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Aldrig.
Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
Nej, sånär som på enstaka föreläsningar och utlåtanden.
Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?
Eng charm och det liktydiga och lika frekventa farmec på rumänska. Jag saknar motsvarande mångsidigt och ledigt substantiv, dvs ord utan troll, typ trollbinda och förtrolla. Behag kan bli lyft, men övriga synonymer ter sig ofta nattståndna, som tjuskraft och tjusa. Annars är jag som mest tillfreds när jag får förankra texten i levande pregnanta arvord med vackra vokaler och varva med spretiga lånord.
Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
Eventuella snilleblixtar undviker jag att lägga på minnet; de blir lätt älsklingar som man måste döda. Inget stort bekymmer dock.
Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
”Var det dags att […] tala som Miranda?” (”to cite Miranda”) skrev jag en gång i en deckare, när det borde ha stått nåt om upplysningen ”You have the right to remain silent etc”; Miranda [warning], eller som det kanske står idag ”pleading the Fifth”. Då fanns inte nätet att söka det på, och det stod inget ens i största Webstern. Jag var för dum för att leta upp nån som visste bättre och föll i Shakespearegropen. Senast uppdagade pinsamheten: ”ett alef”, utan sammanhang, där det borde ha stått ”en alef” (referens till maskinen hos Borges). Allting där emellan att förglömma.
Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
Har nu i femton år fått ägna mig åt den författare som blev min dröm, Mircea Cărtărescu. När jag började år 2001 visste jag knappt att han fanns. När tre tusen sidor stort, tungt, vackert–och beroendeframkallande, som en finlandssvensk kritiker skrev häromveckan. Nu drömmer jag om att få (och orka) översätta hans nya 830-sidiga Solenoid…
Vad är det bästa med att jobba som översättare?
Jag säger alltid att jag ÄR översättare, precis som man är lärare, läkare, konstnär, rörmontör, undersköterska. Det bästa med att få vara det är att texten så ofta kräver allt man förmår, antingen för att den är så himla svår eller också för att den är (skenbart) lätt. Allting krävs av oss översättare, men vi slipper slösa bort våra liv på möten.
Har du några härliga översättarminnen?
Samtal med kolleger bildar pärlband av minnen från decennier. Språkpassionen öppnar när som helst för en särskild förtrolighet där man kommer varandra nära utan att blanda in det privata. Fantastiskt att tillhöra en sån yrkesgrupp. En annan sorts minne: att sitta i en källarbar i ett förtätat improviserat möte där Cărtărescu tar en öl och drar vitsar för ett tiotal av sina översättare.
Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
Alla former av kollegialt erfarenhetsutbyte plus uppdatering av Standardavtalet. Efter fem år som ordförande, fem som ö-informatör och ett i förra styrelsen ser jag vad kodifieringen och spridningen av Standardavtalet har betytt sen millennieskiftet. Nuvarande ö-styrelsen, våra jurister och informatören Ludvig Berggren arbetar i den andan, så för min del vilar jag på små rosa moln. Inför kommande förhandlingar med Förläggareföreningen vet våra förhandlare att man måste vara varsam men omutlig mot neurotiska förläggare som ständigt målar upp katastrofscenarier.
Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
Översättarperfektionismen åtföljs ofta (alltid?) av en skräck för att bli avslöjad som bluff. Den tror man gärna att man är ensam om, vilket man alltså inte är. När man upptäcker det börjar en ny intressant fas i ens översättarliv.
Denna intervju publicerades första gången den 1 januari 2016.