Firat Ceweri

Firat Ceweri är författare, redaktör och innovatör av modern kurdisk litteratur. Han föddes i den kurdiska delen av Turkiet och började skriva redan i tonåren. För att kunna skriva fritt lämnade han Turkiet 1980 och bosatte sig i Sverige. Samma år publicerade han sin första bok.

Sedan dess har han hunnit med att publicera fyrtiofem böcker: tjugo egna och tjugofem översättningar från svenska till kurdiska. Verk av Hjalmar Söderberg, Edith Södergran, Karin Boye, Gunnar Ekelöf, Pär Lagerkvist, Tomas Tranströmer, Astrid Lindgren, Barbro Lindgren, Gunilla Bergström, Henning Mankell och många andra.

Vad översätter du just nu?

Med Edith Södergran klev jag in i finlandssvensk litteratur, har läst det mesta, blev betagen av deras pennor och just nu klär jag Elmer Diktonius och Henry Parland i kurdisk dräkt.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

I första hand är jag författare. I Turkiet var det inte tillåtet att skriva på kurdiska eller översätta litteratur till kurdiska. När jag fick friheten att ägna all min tid åt litteratur i Sverige, ville jag översätta varje bok jag läste och tyckte om till kurdiska och göra kurdiska läsare bekanta med världslitteraturen och framförallt med svensk litteratur. Det var många böcker som jag tyckte om och det blev många böcker som jag översatte under åren. Helt plötsligt var jag inte bara författare, utan även översättare.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Så länge jag kan minnas har jag gått upp tidigt på morgonen. Det första jag gör är att sätta på bryggkaffe, sedan sitter jag vid bordet i mitt arbetsrum och försöker väcka mina romangestalter till liv. Jag skriver fram till lunch. Ibland blir det två sidor, ibland två rader. På kvällarna lämnar jag mina egna romangestalter och går in i andras gestalter och översätter lika många timmar som jag ägnar mitt eget skrivande. Självdisciplinen gör att jag jobbar sammanlagt minst åtta timmar per dag, hälften åt mitt eget skrivande, hälften åt översättning.

Läser du igenom originalet innan du sätter igång med arbetet?

Alla tjugofem verk som jag har hunnit översätta till kurdiska har mer eller minde varit en ideell sysselsättning för mig. Först läser jag verket och bestämmer om jag ska översätta det. Det är bara verk jag själv tycker om som jag vill göra tillgängliga för kurdiska läsare.

Gör du klart mening för mening direkt eller gör du en råöversättning som du sedan bearbetar?

Innan jag börjar med översättningen läser jag verket minst två gånger. Andra gången för att tänka på formuleringar och uttryck, som kan låta bra på kurdiska. När jag översätter, översätter jag klart mening för mening. Men det kan variera om jag översätter prosa eller poesi. När det gäller poesi, blir det för det mesta en tolkning och jag läser högt för mig själv för att hitta rytmen. Men oavsett om det är prosa eller poesi, så lägger jag undan texten i månader efter att jag har översatt klart, sedan återgår jag till den och läser som om texterna är skrivna på kurdiska och jämför vissa meningar och uttryck igen med originaltexten och sätter punkt.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Jag lyssnar på musik. Om jag lyssnar på kurdisk musik måste jag gå upp och dansa, därför lyssnar jag alltid på klassisk musik när jag översätter. Jag lyssnar för det mesta på Beethoven, Mozart, Bach …

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

I första hand jobbar jag med mina romaner. Men jag är också lektör hos BTJ. Förutom det ägnar jag mycket tid åt ideella arbeten. Jag satt i många år i Svenska PEN:s styrelse och ägnade mycket tid åt exilförfattare och fängslade författare i världen. Nu är jag ordförande för Gunnar Ekelöf-sällskapet tillsammans med Karin Levander och arrangerar många evenemang med och kring Gunnar Ekelöf både i Sverige och utomlands.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan?

Kes nabêje dewê min tirş e.

I många länder, framförallt på sommaren, dricker man ayran, som är yoghurt blandat med vatten och lite salt. Det har blivit ett uttryck på kurdiska: Kes nabêje dewê min tirş e. Ingen säger: Min ayran är sur. Det betyder att alla säger att de har rätt.

Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?

För några år sen stötte jag på ordet förgätmigej i en svensk text, men förstod inte exakt innebörden. Nu använder jag också det ordet, som jag tycker låter romantiskt även i kurdisk översättning: Min ji bîr neke.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

Gunnar Ekelöf är en av mina favoritpoeter. Jag har översatt en hel del av honom, men från början var det inte lätt att översätta de här dikterna:

”Grekland”, ”ibn el-Arabi”, ”Elegi”, ”Havet”, ”När man kommit så långt”, ”Arsinoë”, ”Marsch”, ”Ex ponto”, ”Jag har druckit ett guld”.

Det tog mig flera månader att översätta dem. Jag läste dem om och om igen. Jag slog upp i många ordböcker och uppslagsböcker och vände mig till en del svenskspråkiga poeter, men kunde inte få någon förklaring till en del ord och uttryck. Att ”bli borta med Markos” i dikten ”Grekland”; ”strata super strata” i ”Elegi”; ”slå ett arpeggio mot slipad häll” i ”Havet”; ”en flintskärva med vilken någon i tandlöshet skrapat sitt sega kött” i ”När man kommit så långt”; tillägnan i dikten ”Arsinoë” till ett barn eller till en älskade i den egyptiska staden Arsinoë; ”Societet polis diplom diplomat etappsvin!” Och Movitz som släpar sin sista sjukdom genom slavlägren i ”Marsch”; att ”vara ömfintlig”, att i ”Ex Ponto” känna till Kore samt Pyramus et Thisbe och Philemon och Baucios från Ovidius Metamorfoser; att återge Ibn el-Arabis synsätt i blandning med det ekelöfska synsättet i ”ibn el-Arabi” och många liknande exempel var inte lätt att översätta till kurdiska.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

När jag läste Invandrarna, Utvandrarna och Din stund på jorden av Vilhelm Moberg blev jag ett med honom. Framför allt i Din stund på jorden kände jag mig precis som gestalten Albert Carlsson, som i unga år hade lämnat sina hemtrakter i Småland bakom sig och begett sig iväg till Kalifornien. Tiden flyter förbi, Albert Carlsson blir pensionerad i Kalifornien. Efter största delen av sitt liv i exil bor han i ett hotellrum i Laguna Beach i Kalifornien och går igenom sitt liv; hans tankar och fantasi pendlar mellan barndomens Småland och det verkliga livet i Kalifornien.

Om jag får tid, vill jag gärna översätta den romanen.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Det bästa är att man tar bort gränser, överskrider dem, kliver in i kända författares liv, och låter dem och deras gestalter tala mitt språk och vandra fritt i mina trakter.

Har du någon förebild, någon äldre översättare som du vill lyfta fram?

Jan Stolpe är min förebild. Via Jan Stolpe har jag bekantat mig mer med grekiska och franska filosofer och dess litteratur.

Vad är det bästa du har läst eller hört om översättning?

Jag har läst och hört en hel del om översättning, men minns tyvärr inte det bästa.

Har du läst någon riktigt bra översättning på senare tid?

Pesten av Albert Camus, också översatt av Jan Stolpe.

Har du några härliga översättarminnen?

Ett härligt, oförglömligt minne har jag från Alexandria 2003, då vi hade en Ekelöf-översättarworkshop på Svenska institutet. Tyske författaren och översättaren Klaus-Jürgen Liedtke hade anordnat workshopen med sju översättare från olika länder och språkgrupper. Det var tyska, ryska, grekiska, turkiska, arabiska, persiska, kurdiska. Med Ekelöf begav vi oss ut på en historisk resa, vi blev fascinerade av symboler från antiken och orienten, jämförde sedan våra tolkningar och på kvällarna skålade vi för Ekelöfs själ.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Översättarsektionen prioriterar en hel del redan. Det vore bra om sektionen drar uppmärksamhet till andra, osynliga språk också och lyfter fram dem.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, tankar om framtiden, något helt annat?

I min barndom och även i min ungdom hade jag inte sett en enda bok på kurdiska, varken på originalspråk eller i översättning. När jag drabbades av litteraturens virus och min enda sysselsättning blev litteratur tänkte jag att litteratur är mer demokratisk än politik, den överskrider gränser och når andra språk och folkgrupper. Därför skrev jag och översatte litteratur till kurdiska. Idag, när kurdiska barn kan läsa Emil i Lönneberga på sitt språk och gör samma hyss som Emil, blir jag jätteglad. När jag hör att unga föräldrar läser Alfons Åberg på kurdiska för sina barn, blir jag jätteglad. Och jag känner mig jätteglad och lycklig att så många kurder via mina översättningar känner till och läser svensk litteratur idag.

Intervjun publicerades första gången den 1 juli 2025