Henrik Gundenäs

Henrik Gundenäs bor i Lund och översätter från engelska.

Vad översätter du just nu?

Jag har precis blivit klar med en bok av den slovenskfödde filosofen Slavoj Žižek, den fjärde på kort tid. Han skriver snabbare än jag översätter.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

Jag hade ingen aning om vad det innebar att översätta för tjugofem år sedan när en bekant frågade om jag ville göra ett försök med en artikel till en tidskrift. Ganska snart förstod jag att det här var något jag ville syssla med. Som tur var visste jag inte då att det skulle ta minst tio år att öva upp ett något så när acceptabelt hantverkskunnande.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Jag stiger upp vid sju, skickar iväg barnen till skolan, tar bussen till kontoret i Malmö och arbetar sedan där mellan nio och fem.

Läser du igenom originalet innan du sätter igång med arbetet?

Nej, det blir mer spännande att låta bli. Men när jag ska ta mig an något verk med tung notapparat brukar jag börja med att göra en litteraturförteckning, leta upp befintliga översättningar och skriva in eventuella citat (även om jag sedan kan behöva modifiera dem). På så vis får jag i alla fall ett hum om innehållet innan jag sätter igång.

Gör du klart mening för mening direkt eller gör du en råöversättning som du sedan bearbetar?

Jag gör först en riktigt dålig översättning som jag sedan bearbetar i flera omgångar. I ett andra varv översätter jag så väl jag kan, i ett tredje kontrollerar jag att allt hänger ihop, att inga trådar hänger lösa, i ett fjärde läser jag igenom alltsammans som om någon annan gjort översättningen. De allra sista sakerna brukar jag inte upptäcka förrän boken är layoutad, och på så vis blir korrekturläsningen den femte omgången med texten.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Nej! Det vore omöjligt.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Nja, jag översättnings- och språkgranskar en del, bland annat för tidskriften Fronesis, och förra året skrev jag själv en bok (om yttrandefrihet, som den konstnärliga friheten är en aspekt eller ett specialfall av). Men jag översätter kanske 80 procent av arbetstiden, och så har det sett ut under de senaste tjugo åren.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan?

Det vet jag inte precis, men man kan ju svära över att något ord i källspråket opraktiskt nog har större eller mindre betydelseomfång än ”motsvarande” ord i svenskan. Žižek, som jag hållit på ett tag med nu, har två husgudar: Hegel och Lacan. Han utnyttjar ibland att Hegels ”herre” och Lacans ”mästare” kan återges med samma ord på engelska (och på franska) genom att liksom glida mellan det ena och det andra. I sådana lägen tvingas jag som översättare till en typ av val som jag gärna hade sluppit. Men man får arbeta med de språkliga förutsättningar som finns, och i stort sett tror jag inte att svenskan är fattigare eller rikare än något annat språk.

Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?

Jag tror att många av oss underutnyttjar vissa småord i svenskan (”ju”, ”väl” och så vidare) därför att de inte genast anmäler sig i huvudet. Det är ett intressant problem: Kan det finnas skäl att använda vissa ord även om de inte ”finns” i den text man översätter? Ja, svarar jag, därför att uppgiften för oss inte är att flytta över och bygga upp ord för ord – uppgiften är att överföra ett helt meningssammanhang från en språklig och kulturell miljö till en annan.

Och det är just därför AI inte kan översätta. Maskinen saknar associations- och inlevelseförmåga, är inte uppmärksam på de typer av ordsammanställningar som vittnar om en livserfarenhet eller uttrycker en tanke snarare än en konventionell uppfattning eller bara en allmän fördom. Den har inga begrepp om någonting alls och fäster inte vikt vid något särskilt. Den är alltså en skenintelligens, något som jag tycker blivit otillräckligt uppmärksammat i diskussionen om vad den förmår och på vilka sätt den utgör ett hot.

Som människor och översättare kan vi vara glada åt språket, och vi har nog alla vissa speciella ord som vi sitter och håller på. I någon översättning använde jag ”skvader” om en besynnerligt hopfogad tankekonstruktion. Kanske får jag någon gång tillfälle att använda ”pekoral”, som väl inte heller har någon direkt motsvarighet i andra språk.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

Inte något uppseendeväckande, men man kan förstås vara nöjd med det lilla. I min senaste översättning utnyttjar jag den smärre dubbeltydigheten av ”sammanbrott” (å ena sidan strukturell kris, å andra sidan psykisk kollaps) på ett som jag tycker ganska finurligt vis. Det gäller bara att inte bli för finurlig, att inte få för sig att försöka överträffa sin författare.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

Jag brukar inte tänka på det, men det skulle kanske vara Hannah Arendts sista, ofullbordade arbete The Life of the Mind, den enda av hennes stora monografier som ännu inte finns på svenska.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Att varje dag är den andra lik … Bara delvis ett skämt, jag tror att man bör uppskatta fasta rutiner för att trivas som översättare. Men jag kanske ska tala för mig själv: det är inte på grund av friheten jag tycker att översättaryrket är så trevligt, inte om man med frihet menar omväxling och möjlighet att lägga upp dagen som man vill. Om man däremot syftar på den frihet man kan utöva sedan man underkastat sig normerna på området och pålagt sig vissa begränsningar, ja då blir jag förhoppningsvis friare för varje år som går.

Hur som helst: för mig, som alltid varit både språk- och samhällsintresserad, har översättandet varit ett fantastiskt sätt att förena det ena med det andra.

Har du någon förebild, någon äldre översättare som du vill lyfta fram?

Det finns många. Om jag ska hålla mig till den sorts litteratur som jag själv mest arbetar med kan jag nämna Thomas Warburton, som gick mycket långt i sin strävan att ”föra läsaren till texten” när han översatte Thomas Paines tvåhundra år gamla skrift Människans rättigheter 1992 – kanske inte direkt förebildligt, men intressant som ett slags ytterlighetsexempel, åtminstone inom facklitterär översättning, på vad det kan betyda att vara fullkomligt lojal mot verket. Hur många andra skulle lika konsekvent gå in för att bevara det främmande i originalet?

Nästan ett motsatt exempel är Alf Ahlberg, vars översättning av John Stuart Mills Om friheten från 1945 fortfarande är helt gångbar (en utgåva av boken i hans översättning fanns på årets bokrea). Vad Ahlberg framför allt exemplifierar är att andra redan har löst många problem åt en, så att man inte behöver göra så många egna våghalsiga improvisationer.

Vad är det bästa du har läst eller hört om översättning?

Som översättare är jag ganska praktiskt lagd, och det bästa jag läst rör själva hantverket. Jag har lärt mig mycket av olika handböcker och yrkesmemoarer – den mest excentriska kombinationen av just de båda genrerna måste vara nyligen avlidne Carl G. Liungmans Att översätta böcker. När det gäller de yttre aspekterna tror jag tyvärr att många nutida översättare, kanske särskilt efterredigerarna av AI-skräp, kan känna igen många av de förhållanden som skildras i Greta Hjelm-Milczyns ”Gud nåde alla fattiga översättare.” Glimtar ur svensk skönlitterär översättningshistoria.

Har du läst någon riktigt bra översättning på senare tid?

De två senaste som jag vill anbefalla till läsning är Marianne Mattssons översättning av Nina Lykkes Vi är inte här för att ha roligt och Olov Hyllienmarks översättning av J. J. Voskuils Byrån 1: Herr Beerta. På mitt eget område vill jag lyfta fram alla översättningar av Svenja Hums.

Har du några härliga översättarminnen?

Det bästa är ju när man kan ta god tid på sig och verkligen sjunka in i ett verk. Den senaste gången jag upplevde något sådant var när jag översatte Neil Prices Ask och Emblas barn, som kom ut för ett par år sedan. Från de mest intensiva dagarna under det året minns jag inte mycket alls. De bästa översättningsdagarna är de som i övrigt är helt blanka.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Som många andra uppfattar jag AI som en ödesfråga, och jag föreställer mig att sektionens och förbundets vägval kommer att bli viktiga för vårt skrå. Det kan handla om AI-märkning, förbud mot att använda vårt upphovsrättsskyddade material för att träna AI, bibehållna arvodesnivåer i ett läge där AI-framställda titlar vänjer förlagen vid låga kostnader … Allt sådant är defensiva åtgärder, men det går nog inte riktigt att vara offensiv förrän vi får en ny kulturpolitik.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, tankar om framtiden, något helt annat?

Jag önskar att så många av oss som möjligt härdar ut de här bistra tiderna, så att vårt kunnande inte kommer att vara delvis bortglömt den dag det faktiskt efterfrågas igen.

Intervjun publicerades första gången den 4 maj 2026.