Nik Ruth Persson

Nik Ruth Persson bor helhjärtat i Göteborg igen efter många år med mycket tid i Berlin. Översätter både skönlitteratur och sakprosa från engelska och tyska. Började översätta på 90-talet, först parallellt med studier och arbete som förläggare på Göteborgsförlaget Anamma böcker och senare som redaktör för Ord&Bild. Numera enbart översättare och författare.

Vad översätter du just nu?

Just nu översätter jag Hitlers Interviews av Lutz Hachmeister, en bok om de intervjuer som gjordes med Hitler mellan 1923 och 1944. Undertiteln är Der Diktator und die Journalisten, ett aktuellt tema.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

En vän hade startat förlag och frågade om jag ville översätta en reseguide. Det kom som en hallelujaupplevelse efter en – tror jag – för min generation vanlig översättarbakgrund: många års irrande bland olika jobb och diverse påbörjade och oavslutade studier. Som översättare blev irret plötsligt en guldgruva: Vilken översättare behöver inte lite datorstödd mätteknik, inblickar i verkstadsjobb på raffinaderi, skiftjobb på korvbrödsbageri? Lite semantik och logik, några terminer engelska, erfarenheter från långvården. Och så alla människor på de där arbetsplatserna. Kan en översättare få en bättre bildningsväg?

Reseguiden om Jugoslavien kom aldrig ut, landet försvann. Men jag kände att jag hade irrat hem till översättarfolket.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Läser en stund innan jag åker till jobbet (just nu Klemperers Ljus och skugga, översatt av Tommy Andersson). Sen till skrivbordet på Förlagshuset, en fantastisk korridor med bokmänniskor av olika slag, många översättare. Ut en sväng på dagen för luft och blodcirkulation i sittmusklerna. Tillbaka till skrivbordet. Packar ihop vid halvsextiden, letar upp bra plats att sitta och glo med en espresso.

Läser du igenom originalet innan du sätter igång med arbetet?

Beror på boken.

Innan jag tackar ja till ett uppdrag tittar jag ju igenom texten.

Så jag har en rätt god uppfattning om den innan jag börjar. I vissa fall vill jag ändå läsa noga först. Men ofta, särskilt i sakprosa, är det i första omgången för mycket att ta reda på, mycket kunskapsinhämtning utanför originalet, och då är det bättre att knåpa in det direkt i en råöversättning. Och ibland blir det helt enkelt för tråkigt att veta allt på förhand, roligare att låta råöversättningen bli en närläsning.

Gör du klart mening för mening direkt eller gör du en råöversättning som du sedan bearbetar?

Jag försöker självklart göra den första versionen så bra som möjligt, men för mig är den ändå alltid en råöversättning som ska putsas.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Aldrig. Saknar simultanförmåga, så om jag är koncentrerad på översättningen hör jag ingen musik. Hör jag musiken glömmer jag att översätta.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Skriver en del, men inte på uppdrag, bara av lust.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan?

Nja. Tänker just nu på att vi så ofta pratar om bristande överlapp mellan ord i olika språk. Och så sällan om bristande överlapp mellan meningsstrukturer. Som om det var oproblematiskt. Tätpackad information i engelska eller tyska fullkommaterade meningar med bisatser och elliptiska satser som helst ska portioneras ut i den moderna litteratursvenskans jämlika huvudsatser, sparsamt kommaterade. DET är svårt.

Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?

Ja då blir väl min längtan att få smacka in mängder med kommatecken och semikolon och tätpacka i inskjutna bisatser, eller  – fröjd och gamman – i förställda bisatser. Tjoho,,,,,,,,,

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

I Jonathan Safran Foers Här är jag är huvudpersonen en ordvitsare, men mest som stressreaktion, dvs inte vansinnigt kul. Lätt irriterande för samtalspartner som vill prata allvar. Att hitta rätt vits med den tonen gick stegvis genom flera bearbetningar. De sista löste jag nog i korret. Flera sidor vitsar på temat mjölkprodukter.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

Har haft glädjen att få översätta flera romaner av Dorothee Elmiger. De liknar inget annat. Vill gärna översätta hennes nya, Die Holländerinnen.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Att kastas mellan Elmigers undersökande av sockrets historia i romanen Från sockerfabriken och halvledarnas historia i journalisten Chris Millers Chip War, mellan Yiyun Lis sorgeroman Dit mina tankar inte når och astrofysikerns Sara Seagers självbiografi Universums minsta ljus om sorg och exoplaneter, mellan Hannah Arendt och Lena Dunham, mellan Judith Butler politiska oro i Vem är rädd för genus? och en faktabok för barn om bajs.

Och med åren har jag lärt mig att älska tempoväxlingen – lite soft i början av ett uppdrag, sen acceleration fram till slutskedets hets. Sen bara: puh…

Har du någon förebild, någon äldre översättare som du vill lyfta fram?

Jag lärde känna Jan Stolpe när jag var ny i översättningsvärlden. En bra förebild, på många vis.

Har du läst någon riktigt bra översättning på senare tid?

Tre böcker hoppar fram: Daniel Kehlmanns Ljusspel i Jesper Festins översättning, Sebus Martíns grafiska roman Dansa hela natten på undergångens brant översatt av Ellinor Broman. Och så en gammal, från 1941: amerikanska journalisten William L. Shirers Dagbok från Berlin, till svenska av Barbro Alving och Alf Ahlberg.

Har du några härliga översättarminnen?

Massor. Men ett?

På en scen på bokmässan, kanske 2001. Ett samtal mellan den indiska författaren Krishna Sobti och mig, hennes svenska översättare, lett av Birgitta Wallin. Sobti och jag hade träffats flera gånger under arbetet med Ai, ladki – Lyssna min dotter – i New Dehli och i Shimla. Och nu var det så roligt att ses igen. Jag hade på mig en väst och mössa som jag fått i Indien av Sobti, hon hade på sig ett par rosa joggingskor vi hade köpt i en skoaffär på Avenyn (Göteborg var för kallt för hennes sandaler). Så kul att vara där tillsammans på scenen och så fint att känna att det var kul för publiken också. Bra landning med ett jobb.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Den juridiska rådgivningen, bevakningen av avtals- och teknikfrågor, självklart.

Men att ge förutsättningar för det kollegiala utbytet av erfarenheter på eufemia och avtalslistan, runt stamborden och publika program är också viktigt.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, tankar om framtiden, något helt annat?

Önskar alla en lysande översättningsframtid, även om formerna och redskapen håller på att förändras totalt.

(Fotograf: Catharina Landström)

Intervjun publicerades första gången den 1 oktober 2025