Nils Wadström

Nils Wadström bor i Hamar, Norge, och översätter skönlitteratur och sakprosa från engelska, franska och norska.

Vad översätter du just nu?

Naomi Kleins och Astra Taylors End Times Fascism för Ordfront förlag, tillsammans med kollegan Öyvind Vågen.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

Det var det som kändes mest naturligt. Jag ville byta bana från journalistiken för att kunna jobba utomlands (min tjej, numera fru, bodde i Norge). Jag hade pluggat franska och littvet, skrev själv och var en bokmal. Som översättare skulle jag få användning av språkstudierna och samtidigt vara mobil. Så jag tog en master på översättarprogrammet i Göteborg. EU-kommissionen lockade ett tag, men sen blev det mest litterär översättning ändå. Kanske för att mina gamla författarambitioner fick utlopp här; att översätta är lite som att skriva utan att behöva komma på stoffet och strukturen. Jag upptäckte hur kul översättning är när jag tolkade Dylan-låtar i tjugoårsåldern. Resultatet blev lika oläsligt som osjungbart (skelett-toner i regnet…?), men man lär sig genom lek. Det var ett omständligt sätt att säga att jag nog blev litterär översättare för att jag lekte med sångtexter i tjugoårsåldern.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Efter frukost kör jag på så länge jag orkar, med kort lunchrast, så att jag inte måste jobba i kapp på kvällen. Jag jobbar med annat bredvid och måste använda all tid jag får. Har hemmakontor men sitter ibland på det fantastiska biblioteket i Hamar.

Läser du igenom originalet innan du sätter igång med arbetet?

Jag läser så mycket jag behöver. Vill veta vad jag ger mig in på innan jag tackar ja. Ofta läser jag ut boken på kvällarna när jag är igång med översättningen. Men det är oekonomiskt att ägna flera arbetsdagar åt läsning utan att översätta. Det är ändå först när man översätter som man läser på riktigt. Nu pratar jag om när jag blir erbjuden uppdrag. Sen tipsar jag ibland förläggare om böcker jag läst och översatt ett smakprov av.

Gör du klart mening för mening direkt eller gör du en råöversättning som du sedan bearbetar?

Det är frestande att svara ”både och” på eller-frågan. För det blir oundvikligen så. Jag översätter i kronologisk ordning efter bästa förmåga, men inleder varje pass med att gå igenom det jag gjorde förra passet. När jag tagit mig igenom hela boken behöver jag en paus från texten för att kunna se den med nya ögon. Jag går igenom översättningen minst en gång till från början till slut, jämför med originalet vid behov. Sen läser jag i regel en utskrift och fixar till det som får mig att studsa till. Det verkar hur som helst stört omöjligt att lyckas med en ”tryckfärdig” översättning på första försöket.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Ibland när jag behöver motivation, till exempel under korrläsningen. Då har jag hunnit bli rätt less på texten. Och när översättartillvaron blir outhärdligt enslig kan lite musik hjälpa. I så fall instrumentell eller med sång på ett språk som är bakgrundsbrus för mig.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Ja, bland annat med facköversättning och nyhetsbrev åt företag.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan?

Norskans mimre, prata om gamla minnen, är både vackert och behändigt. Som reminisce på engelska. Omskrivningarna på svenska blir lätt otympliga. Och åndsforlatt kan vara hysteriskt roligt. Det är väl kontrasten mellan den (i alla fall för en svensk) högstämda formen och den låga innebörden – alltså ”tom i bollen”, ”enfaldig”. Kan också betyda ”gudsförgäten” och ”andefattig”. Om jag får nämna ett franskt ord också: médusé-e, lamslagen/förstummad/häpen osv, med rötter i grekisk mytologi. Svenskan har förstås ”(stå) som förstenad”, som med lite fantasi för tankarna till Medusa. Men kunde vi försvenska zlataner till zlatanera kan vi väl börja säga meduserad också.

Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?

Häromdagen sa min mamma att ett av hennes barnbarn studsade omkring som en guttaperkaboll vid läggningen. Svårt att smyga in i fackboken jag översätter nu. Jag får bida min tid.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

Tydligen inte.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

Jag har en lång lista. De riktiga drömuppdragen är moderna och mindre moderna klassiker/kultböcker som jag ogärna avslöjar eftersom jag lider av vanföreställningen att det är mitt kall att översätta dem. Kanske ger jag ut ett par av dem själv till slut. På den mer aktuella önskelistan finns Beata Umubyeyi Mairesses prisbelönta bok om de schweiziska flyktingkonvojerna från Rwanda (Le Convoi, 2025). Och inför Bokmässan med Québec-tema verkar vi tyvärr bli snuvade på en av de mest intressanta fransk-kanadensiska författarna: Laura-Ève Lambert (publicerad under sitt tidigare förnamn Kevin). Det är inte riktigt, men nästan, som att ha Frankrike-tema utan Édouard Louis. Jag har översatt delar av Lamberts Prix Médicis-vinnare Que notre joie demeure. Vill också slå ett slag för norrmannen Tormod Haugland, som har mutat in ett eget litterärt revir på Vestlandet. Den sällsamma och finurligt konstruerade Sirenene är hans största hit hittills (NRK-lyssnarnas pris 2024).

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

När boken är välskriven är det nog att få djupdyka i ett litterärt verk och dissekera ett språk och en stil. Annars kan man finna glädje i andra delar av arbetet. Att lösa svåra knutar är alltid tillfredsställande. Man lär sig också allt möjligt oväntat om världen och får betalt för att bättra på sina språkkunskaper.

Har du någon förebild, någon äldre översättare som du vill lyfta fram?

En eloge till modiga kollegor som ger sig på mastodontprojekt. T.ex. Bertil Falks Finnegans likvaka (James Joyce) och Sofia Nordin Fischers De vände sina blickar mot Gud (Zora Neale Hurston). Ibland är det tack vare egensinniga och enträgna översättare som böcker existerar på svenska. Och applåder till Emma Majberger för hennes översättningar och för att hon sammanförde kanadensiska och svenska förlag med svenska översättare inför Bokmässan, vilket lett till fler utgivningar och uppdrag. Chapeau!

Vad är det bästa du har läst eller hört om översättning?

Kanske inte det bästa, men det som satt igång hjärncellerna mest på sistone. Ali Smith säger, eller sa på litteraturfestivalen i Lillehammer i juni, att en bok inte finns förrän den översatts. (Vilket ju rent faktiskt inte stämmer.) Det påminner om något Derrida skrev om översättning i Des Tours de Babel: originalet är den första gäldenären. Det vill säga, det ber om att bli översatt och står i skuld till (de framtida) översättningarna. Originalet behöver översättas för att överleva och få mening – om jag förstått honom rätt. Och det räcker inte med en gång, kan man tillägga. När det börjat växa mossa på den första översättningen är det dags för en ny.

Har du läst någon riktigt bra översättning på senare tid?

Jag lär mig hela tiden av duktiga översättare. Några fina läsupplevelser: Marianne Tufvessons Skrivboken av Ágota Kristóf, Kristoffer Leandoers Krig av Céline och Jonas Rasmussens Inringning 2 av Carl Frode Tiller.

Har du några härliga översättarminnen?

Det var kul att träffa den charmige Chigozie Obioma och Ordfrontgänget på Bokmässan. Chigozie skojade (?) om att han skulle köpa en kostym till mig om han vann Nigerian Literature Prize – tyvärr kom han tvåa, så det bidde inget. Översättarseminariet i Varberg 2023 är ett annat kärt minne. Bara det att träffa kollegor av kött och blod. Overkligt för en exilsvensk eremit. Franskagruppen som roddades av Marianne Tufvesson gav mig dessutom en knuff i rätt riktning, vilket ledde till min första franska romanöversättning (B. U. Mairesses Alla dina skingrade barn).

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Kampanja för en höjning av litteraturstödet. Förläggarföreningen och författarförbundet kanske kan göra en större gemensam påverkanskampanj. Litteraturkritikerna måste också vakna. Det är för tyst.

Och så är det AI, förstås. Driv på för märkning av litteratur som översatts med AI och sen redigerats. Se till att ingen biblioteksersättning går till AI-assisterade översättningar. Just nu gäller det också att författarförbundet skyddar våra intressen i arbetet med den svenska språkmodellen SELLMA. Hur vet vi att den inte kommer att användas till att översätta böcker – dvs. att göra oss till ”efterredigerare” av AI-översatta texter?  Vad vi redan vet är att språkmodeller inte behöver vara lika bra som människor för att användas. Vissa förlag anser redan att AI-översättningar duger till att städas för en bråkdel av ett normalt översättararvode. Vad händer om det kommer en bättre språkmodell som dessutom får en inofficiell godkänd-stämpel av förbundet? De som bara översätter högt ansedd skönlitteratur behöver inte oroa sig i dagsläget, men på sikt tror jag inte det blir svårighetsgraden som hindrar förlagen – chat GPT skulle sannolikt redan göra ett bättre (men inte bra) jobb med vissa Nobelpristagare än med en del genrelitteratur. Men det är genrelitteratur som förlagen har börjat AI-översätta. Det finns inget tabu kring det, och inga litteraturkritiker som granskar översättningarna (det gör däremot Facebookgruppen Översättare granskar AI-översättningar).

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, tankar om framtiden, något helt annat?

Det är valår, så om någon politiker läser detta: ett höjt litteraturstöd är bättre för Sverige än ännu en språkmodell. Svenska språket, litteraturen, läskunskaperna, hela jumla kulturen mår bättre av en rik översatt litteraturfauna. Översättare bevarar och utvecklar språket. Alternativet är en flod av skorrande anglicismer som gör oss sämre på att tala, skriva och tänka. Föreställ er diskussionerna i svenska bokcirklar med böcker på engelska (Dantes helvete känns plötsligt lockande). Det borde ligga i alla partiers intresse att stödja den översatta litteraturen. Men bara ett parti har sagt (åtminstone i Svensk Bokhandels valenkät) att de vill höja litteraturstödet. Andra lösningar kanske krävs. Crowdfunding, mecenater från näringslivet? Ett översättardrivet förlag som säkrar ett långsiktigt EU-stöd och bara ger ut böcker som får förhandsstöd från författarens/källspråkets land?

Intervjun publicerades den 1 augusti 2026