Översättarröster om AI: Ylva Kempe
– de litterära översättarnas syn på artificiell intelligens
Kännetecknande för de senaste årens debatt om AI och litterär översättning är att många icke-översättare – allt från förläggare till forskare till journalister till tech-vd:ar – har uttalat sig om hur artificiell intelligens kan användas för att översätta litteratur, trots att dessa inte har någon erfarenhet av yrket och aldrig har utövat hantverket. Det är hög tid att översättarna själva får komma till tals och berätta om sin inställning till och erfarenhet av AI.
Därför inleder vi nu artikelserien ”Översättarröster om AI”, där erfarna, professionella litterära översättare svarar på några frågor och får tillfälle att göra sin röst hörd.
AI-översättningens förutsättning är egentligen att ingen bryr sig tillräckligt mycket om språket. Inte förlagen, inte läsarna, inte skolan, inte författarna om de går med på att bli AI-översatta.
Jag heter Ylva Kempe och har arbetat som litterär översättare sedan 1998, främst med barn- och ungdomslitteratur. Jag översätter till svenska från norska, danska och engelska.
Använder du artificiell intelligens på något sätt när du jobbar med litterär översättning idag? (Exempelvis chatbottar, stora språkmodeller eller annat.)
Jag använder ingen form av artificiell intelligens i mitt arbete. Jag använder min egen erfarenhet och språkkänsla, ordböcker, lexikon, ibland synonymordböcker och när det gäller faktauppgifter söker jag naturligtvis på internet. Jag har aldrig känt behov av något annat, och är inte det minsta nyfiken på AI faktiskt. Inte privat heller. Tycker det känns otroligt osexigt.
Har du märkt av någon konkurrens från AI-översättningar?
Jag har inte upplevt något konkret fall av konkurrens från AI-översättning själv, dvs att jag hotats till att acceptera lägre ersättning för att inte uppdraget ska gå till AI i stället eller så. Men alla som har ögon i skallen och lite föreställningsförmåga inser ju att det är nästa steg åtminstone för den sortens böcker där man redan valt bort språket och bara ser till säljande ”berättelser”. Ett större problem än att AI suger på översättning är kanske att många läsare redan vant sig av med ett varierat och utvecklande språk. OCH att förlagen inte tar sitt ansvar att se till att I SYNNERHET barn och unga får med sig ett bra språk när de läser. Det torde vara allom bekant vid det här laget att språket är det viktigaste man tar med sig ut i vuxenlivet och samhället.
Ett problem är också att det hävdas att det går att ”fixa till” en AI-översättning i efterhand så att den blir bra. Det är inte sant. En dålig översättning av en mänsklig översättare går nästan alltid att redigera till god kvalitet. Men en robot är alltid en robot, den kommer aldrig att förstå det som sägs mellan raderna och det kommer att skina igenom hur man än försöker bättra på texten. För att ens få den i närheten av litteratur skulle det dessutom behövs så många ingrepp att man måste fråga sig varför man skulle gå en så lång omväg. Och om redigeraren eller ”lingvisten” som de kallar det tar något som helst betalt så borde det ju dessutom bli dyrare än att göra det rätt från början.
Vad mer vill du säga om AI och litterär översättning? Ordet är fritt!
AI-översättningens förutsättning är egentligen att ingen bryr sig tillräckligt mycket om språket. Inte förlagen, inte läsarna, inte skolan, inte författarna om de går med på att bli AI-översatta. Och framför allt inte de styrande, de med makt att fördela litteraturstöd osv. Det behövs folk på barrikaderna som slåss för språket – stort tack därför till er på Förbundet som faktiskt försöker dra i nödbromsen!
Jag tror inte att alla böcker riskeras att AI-översättas i framtiden. Men risken är att det blir en liten exklusiv skara som får mänsklig röst i översättning. Och man vill ju gärna att även bokslukare, nybörjare, krimknarkare, slöläsare och alla andra ska få sig ett gott språk till livs. Ju mer skräp man äter desto sämre mår man och förstår man, och desto mindre makt att påverka sitt liv får man.