Översättarröster om AI

– de litterära översättarnas syn på artificiell intelligens

Kännetecknande för de senaste årens debatt om AI och litterär översättning är att många icke-översättare – allt från förläggare till forskare till journalister till tech-vd:ar – har uttalat sig om hur artificiell intelligens kan användas för att översätta litteratur, trots att dessa inte har någon erfarenhet av yrket och aldrig har utövat hantverket. Det är hög tid att översättarna själva får komma till tals och berätta om sin inställning till och erfarenhet av AI.

Därför inleder vi nu artikelserien ”Översättarröster om AI”, där erfarna, professionella litterära översättare svarar på några frågor och får tillfälle att göra sin röst hörd.

För det första, rent krasst, går det inte att leva på de arvoden som förlagen erbjuder för efterredigering av AI-översättningar. För det andra har jag ingen lust att bidra till att förstöra framtiden för min egen yrkeskår.

Elin Pirttimaa Rosén, verksam som översättare sedan 2016, översätter från franska, engelska och danska till svenska, mestadels barnlitteratur och deckare.

Använder du artificiell intelligens på något sätt när du jobbar med litterär översättning idag?
Nej.

Om ja – hur? Om nej – varför inte?
Jag har ännu inte fått förfrågan från någon uppdragsgivare, men om jag får det kommer jag med största sannolikhet att tacka nej. För det första, rent krasst, går det inte att leva på de arvoden som förlagen erbjuder för efterredigering av AI-översättningar. För det andra har jag ingen lust att bidra till att förstöra framtiden för min egen yrkeskår.

Har du märkt av någon konkurrens från AI-översättningar?
Ja, mina uppdrag har blivit färre, och då menar jag från de förlag som jag tidigare jobbat för och som jag vet har övergått till att översätta med generativa AI-modeller.

Hur ser du på framtiden för litterära översättare i ljuset av AI-utvecklingen?
Jag har fortfarande hopp om att förlagen ska inse att AI-modellerna inte klarar av det kreativa och att de saknar kommunikativ förmåga. Om jag har förstått det rätt skapar AI-modellerna text baserat på statistiska överväganden – med andra ord stereotypa efterapningar. Jag hoppas att branschen inser att det här inte kommer fungera, såvida inte målet är att utarma och likrikta språket. Å andra sidan vet vi ännu inte hur bra AI-modellerna kommer bli på att översätta. Risken finns att läsarna vänjer sig vid svenska översättningar som kanske är okej, men platta och livlösa.

Sedan betvivlar jag att förlagen kommer så billigt undan som de verkar tro. Det kommer alltid vara enklare för dem att förhandla med oss enskilda frilansare än med techbolagen. De som äger AI-modellerna kommer såklart inte ge bort sina tjänster gratis, särskilt inte om de blir bättre (eller bara passabla). I värsta fall kommer AI-ägarna snart stå för hela bokproduktionen själva, från urval till översättning, till redigering och formgivning, till inläsning och tryckning.

Det är lätt att bli svartsynt. Det verkar som att översättarnas kunskap inte är värd något längre (såvida den inte används för AI-träning). I slutändan kanske branschen delas upp i två: den så kallade enkla genrelitteraturen, som kommer översättas med AI, och den så kallade finlitteraturen. Den kommer troligen utarmas alltmer, men fortfarande översättas av människor, som en sorts kvalitetsstämpel. Det är så sorgligt, för jag tror verkligen att vi behöver all sorts litteratur och att all sorts litteratur förtjänar en mänsklig översättare. Frågan är också hur nya översättare ska lära sig översätta om ingen erbjuder en inkörsport via genrelitteraturen.

Själv har jag hoppats på en lång karriär, att kunna jobba med många olika typer av litteratur och leva på yrket som jag har utbildat mig till, men det verkar högst osäkert idag. Jag har redan funderat på att omskola mig, men det känns otroligt trist när jag har lagt fem år på en masterutbildning och just har börjat hitta in i ett bransch där jag för övrigt trivs väldigt bra.

Vad mer vill du säga om AI och litterär översättning? Ordet är fritt!
En annan viktig aspekt som inte har hörts tillräckligt i debatten är att AI-modellerna inte skulle existera om de inte tränats upp på copyrightskyddat material skapat av människor. Jag anser att det är stöld och att det behövs lagstiftning mot detta. Varför ska techbolagen få tjäna pengar på andras material? Hur försvarar vi vår upphovsrätt? Och det gäller inte bara översättare utan även författare, konstnärer, grafiska designer, röstskådespelare, med flera.

Alla jag hittills har hört uttala sig positivt om generativ AI är personer som jobbar för eller äger AI-bolagen, och som därmed vinner ekonomiskt på att modellerna utvecklas. Något som slår mig är att de här personerna inte alls förstår sig på kreativitet. Ibland tycker jag nästan lite synd om dem, för de måste ha ett väldigt fattigt inre liv om de inte ser skillnad på konst och litteratur skapad av en människa, och själlösa AI-genererade stereotyper.

De verkar heller inte förstå att översättning är ett jobb som kräver kunskap och tid om man vill få ett bra resultat. Men AI-bolagen bryr sig såklart föga om kvaliteten, eftersom de ser en möjlighet att lägga vantarna på våra jobb och arvoden.

Jag är otroligt trött på att få höra att vi översättare kostar för mycket. Om det går sämre för bokbranschen är det knappast översättarnas fel. Om folk läser mindre borde det kanske satsas på läsfrämjande åtgärder och inte på att prångla ut allt fler och allt sämre översättningar. Vi skönlitterära översättare är inte dyra. Saken är att AI-översättningarna heller aldrig kommer vara gratis, för någon kommer alltid vilja ha betalt för tjänsten. För att inte tala om kostnaden för den enorma mängden energi som krävs för att hålla i gång servrarna.

Översättare5 är ett lågbetalt jobb som kräver hantverksskicklighet, noggrannhet, erfarenhet och kreativitet. Och inte minst en känsla för språk. Något som de generativa AI-modellerna aldrig kommer kunna skaffa sig, för de kommunicerar inte, hur gärna techbolagen än vill få oss att tro det. Vi översättare är yrkesutövande litteraturälskare som säljer våra tjänster till en helt rimlig kostnad. Varför inte välja den mänskliga hjärnan? Den drar dessutom ingen ström.