Tillkännagivande av Årets översättning 2019
Linda Östergaard tilldelas priset Årets översättning för novellsamlingen Simultan av Ingeborg Bachmann där hon har skapat en text som utgör ett svenskt originalverk av yppersta märke. Årets översättarstipendium, som delas ut för första gången, går till Jens Hjälte som i sin skönlitterära översättardebut har hittat ett eget språkligt spår.
Här kan du läsa Författarförbundets pressmeddelande om priset.
Nedan följer en kort intervju med pristagaren respektive stipendiaten.
Linda Östergaard
Vad betyder Ingeborg Bachmanns författarskap för dig?
Jag kanske inte ska säga att det betyder allt, för det vore ju orättvist mot livet, men sant är att jag aldrig hade blivit översättare om det inte vore för att jag en gång av en slump ställdes inför hennes roman Malina och greps av ett begär efter att försöka förstå något mer, och därför började översätta den.
Vad var den stora utmaningen med översättningen av Simultan?
Utmaningen var – och det är förstås inte unikt för Bachmanns litteratur, men kanske särskilt påtagligt här – att sörja för att språket känns naturligt, trovärdigt, okonstlat, och samtidigt vara extremt uppmärksam på och försöka bevara det nät av betydelser och tyngdpunkter som vävts in där på språkytan, i ordförrådet, rytmen, de olika novellernas sätt att låta de kvinnliga huvudpersonernas karaktärer och situationer färga av sig på den språkliga strukturen. Och se till att humorn följer med!
Varför är det viktigt att uppmärksamma översättare till det svenska språket?
För att läsarna ska förstå hur den svenska litteraturen och det svenska språket blir så mycket rikare när den inte måste begränsas till litteratur som författats på svenska från början. Ja, för att vi ska släppa in mer av världen i oss.
Vad betyder priset för dig?
Otroligt mycket. Det är det finaste man kan få som översättare, känner jag, eftersom de som delar ut det verkligen förstår vad litterär översättning handlar om. Och pengarna är förresten öronmärkta för min Bachmann-fortsättning. Kanske: en resa till Bachmanns Wien, till arkiven, en resa till Bachmanns Rom, läsa och skriva och översätta mer.
Jens Hjälte
Vad är de största utmaningarna i översättningsarbetet?
Översättning blir väldigt svårt när den ses som kommunikation, för kommunikation är jättesvårt. Det vet alla vi som någon gång har sagt något till någon annan: på samma sätt som jag aldrig kan helt kan sätta ord på vad jag tänker och känner, och ännu mindre veta att den jag pratar med förstår vad jag menar och uppfattar det på rätt sätt, lika lite kan jag säkert veta att jag verkligen har kunnat mediera originalet genom översättningen. Däremot kan man i båda fallen vara delvis säker på motsatsen. Detta utmärker alltså inte bara översättning, utan hela tillvaron, även om översättandet råkar ha blivit hackkyckling, kanske för att det så tydligt synliggör sitt problem. Men problemet med att översättning är omöjligt är egentligen så grundläggande och genomgripande att det blir banalt. De problem som finns i förhållandet mellan källtext och måltext finns ju även i sambandet mellan intention och resultat i författandet av originaltexter, till exempel, men det är ingen som går runt och säger att det är omöjligt att skriva böcker för det.
Kan du nämna hur du själv vill att en bra översättning ska vara?
En bra översättning är sin egen. Den är följsam och respektfull i förhållande till originalet, men lika självständig i sitt språk och sitt sammanhang som originalet. Det går kanske inte att uppnå, visst, men när man läser en översättning ska det i alla fall kännas att det finns en vits med den, att den är ett målspråkligt svar snarare än en avskrift, men utan att vara en ren omskrivning. (Jag menar inte att jag själv kan åstadkomma detta.)
Varför är det viktigt att uppmärksamma översättare till det svenska språket?
Personligen skulle jag vilja att den muntligt framförda litteraturen tog större plats på våra kulturscener, och där har översättare en given plats. Men då måste omvärlden veta att vi finns. Det litterära kulturlivet kretsar betydligt oftare kring litteratur än det utgörs av litteratur, vilket är synd. Så ser det inte ut på många andra håll i världen. Det finns något ursprungligt och tidlöst i det talade ordet, att i sällskap med andra lyssna till berättelser eller dikt, men det är sällan huvudsaken på litteraturscenerna, utan det hamnar oftast vid sidan av samtal om litteraturen, i alla fall när det gäller prosa.
Vad betyder stipendiet för dig?
Jag fick veta redan vid beskedet att en av de som recenserade min debutöversättning också ingick i gruppen som utsåg stipendiaten. Med tanke på hur osäker jag har känt mig på huruvida min första bok verkligen håller måttet var det otroligt skönt att få ett slags kvitto på att den trots allt duger. Den återkoppling man får som översättare är ganska begränsad, så det är lätt att fylla det osäkra tomrummet med domedagspanik. Att stipendiet består av en summa pengar är naturligtvis också väldigt bra. Jobbar man med litteratur på heltid är stipendiepengar inte en bonus, utan en viktig inkomstkälla för att få ekonomin att överhuvudtaget gå ihop. Jag extrajobbar en del, men stipendiepengar gör att jag slipper oroa mig för ekonomin samtidigt som jag kan kosta på mig att gå ner till heltid, vilket lugnar nerverna på ett sätt som är helt ovärderligt.