Hanna Axén
Hanna Axén översätter skönlitteratur, mest från spanska men även någon enstaka engelsk titel. Bor för tillfället ett år på Mallorca, men annars i Malmö.
Vad översätter du just nu?
”We never asked for Wings” av den amerikanska författaren Vanessa Diffenbaugh.
Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
Jag tyckte att det var den perfekta kombinationen av mina tre stora intressen: musik, språk och litteratur.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut? Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?
Jag har alltid jobbat ”vanliga” kontorstider, måndag till fredag, runt sex timmars koncentrerad översättning. Och så försöker jag vara ledig så mycket det bara går på alla skollov. Läsa korrektur, föra in redaktörsändringar och svara på mejl gör jag oftast på kvällarna, när barnen har somnat. I Malmö har jag plats på ett frilanskontor, men här på Mallorca sitter jag hemma och jobbar.
Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Nej, jag måste ha helt tyst i rummet där jag sitter. Sen får det gärna vara ljud utanför.
Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
I perioder lektörsläser jag en del, men annars är det bara översättning som gäller.
Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar till att få använda?
Det finns en rad ganska vanliga spanska ord eller uttryck som i sin enkelhet kan ställa till det för en, som exempelvis ”cómplice” eller ”recorrer”, men generellt tycker jag att just det är en av tjusningarna med att översätta; att försöka hitta de där motsvarigheterna, trots att det ibland känns omöjligt.
”Mossbelupen” är ett ord som jag blir glad varje gång jag får använda.
Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
Ordvitsar är verkligen inte min starka sida, de gångerna brukar jag ta hjälp av min man, som älskar sådant.
Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
En läsare hörde av sig och påpekade lite vänligt att jag hade översatt ”Greyhoundbus” med ”Gråhundbuss”. Vilket naturligtvis var helt galet.
Jag minns precis hur det gick till: jag var på väg hem och passerade Gustav Adolfs torg, där bussarna till Köpenhamn går, de s.k. ”Gråhundbussarna”. När jag kommer hem översatte jag utan att tänka ”Greyhoundbus” med ”Gråhundbuss”. Som tur var hann ändringen komma med i pocketutgåvan.
Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
Jag skulle gärna översätta fler titlar av den mexikanske författaren David Toscana – det var bland det roligaste jag har gjort. Annars tycker jag det mesta är roligt och växlar gärna mellan både stilar och språk så länge det är välskrivet.
Vad är det bästa med att jobba som översättare?
Friheten. Friheten. Friheten. Att få vistas i så många olika fantastiska världar samtidigt som man bidrar till att svenska läsare får ta del av författarskap som de annars skulle ha gått miste om. Och alla möten med ”mina” författare, som jag oftast har kontakt med och i bästa fall även besöker.
Har du några härliga översättarminnen?
Översättarträffar på Gotland, Lunnevad och Biskops Arnö.
Och så en fantastisk vårvecka i Granada, då jag besökte författaren Andrés Neuman och satt med honom nätterna igenom och diskuterade och arbetade med hans bok ”El viajero del siglo” (ännu inte utkommen). Jag fick låna hans arbetslägenhet och satt och arbetade i samma rum och vid samma skrivbord som han hade skrivit boken. Och lyssnade till de kyrkklockor som klingar boken igenom.
Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
Jag är så tacksam för det arbete sektionen gör! Det är fantastiskt med vårt översättaravtal och med indexhöjningen, den gör verkligen skillnad. Och att man får sekundärersättning.
Sedan tycker jag att det är problematiskt att det blir en sådan inkomstskillnad beroende på om man översätter ”smalare” eller ”bredare” titlar. Arvodet för de förra är det samma som för de senare, även om de ”smalare” kanske tar dubbelt så lång tid att göra, sällan leder till sekundärersättning eller någon större biblioteksersättning. Det vore intressant att se om det gick att hitta ett sätt som gjorde att den inkomstskillnaden inte blev lika stor.
Vidare uppskattar jag att sektionen så tydligt bidrar till den kollegiala stämning jag tycker råder mellan oss översättare.
Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
Till nya eller blivande översättare vill jag säga att det tar tid att etablera sig som översättare och att man får tänka långsiktigt. Ett halvtidsarbete som tryggar inkomsten under de första åren är bra. Och att försöka nischa sig och få förlagen att förstå att de kan ha nytta av ens kunskap. Då blir man betydligt attraktivare som översättare.
Denna intervju publicerades första gången den 1 april 2016.