Nika Abiri

Nika Abiri översätter från engelska till svenska och har varit verksam som skönlitterär översättare sedan 2021. Sedan dess har hon bland annat översatt Kim Stanley Robinsons Framtidsministeriet (Ordfront, 2024) och Tanya Tagaqs Spricktand (Tranan, 2025) som kommer ut i dagarna. Nika bor i Göteborg.

Vad översätter du just nu?

Jag har precis satt igång med Aracelis Girmays Kamau and ZuZu find a way, en fin liten barnbok med fantastiska illustrationer av Diana Ejaita. Den ska ges ut på Trasten i vår!

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

I grunden är det nog bara språk- och litteraturintresset, sedan har vägen liksom slingrat sig mot översättningen, eller om det var jag som slingrade den ditåt. Kronologin är lite knepig eftersom mycket överlappar, men beståndsdelarna är: en kandidat i lingvistik, avund på min systers översättarkompis (Sanna Gillberg), ett deltidsjobb på en översättningsbyrå, ett avhoppat masterprogram i språkteknologi, en drös e-sexnoveller som jag översatte billigt för Egmont och till slut en master i översättningsvetenskap, under vilken jag läste en kurs i litterär översättning vid TÖI. Det var nog under den som jag förstod att det finns folk som faktiskt livnär sig på litterär översättning och att jag kan försöka bli en av dem.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Jag och min kompis samåker till jobbet nästan varje morgon. Tar cykeln på sommarhalvåret och spårvagnen på vinterhalvåret. Och så brukar jag komma in till kontoret på Förlagshuset runt åtta. Mellan översättandet klappar jag kontorshundar, löser pauskorsord och gaggar med mina gulliga kollegor. Sedan beger jag mig runt fem. Datorn får nästan aldrig följa med hem, för jag vill helst hålla hemmet arbetsfritt.

Läser du igenom originalet innan du sätter igång med arbetet?

Jag ögnar alltid igenom texten för att få ett hum om stil och tema, men min första ordentliga genomläsning brukar vara en sorts översättande läsning/läsande översättning.

Gör du klart mening för mening direkt eller gör du en råöversättning som du sedan bearbetar?

Jag tror att jag grovöversätter grövst av alla. Jag ser det knappt som översättning, utan snarare som att jag ”läser med fingrarna”. Men det har blivit ett viktigt moment, den taktila läsningen. Sedan bearbetar jag detta monster tills det blir bra och spänstigt.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Sällan. Egentligen bara om jag måste överrösta något ännu störigare än musiken, typ ett av alla tusen byggprojekt runt kontoret.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Ibland översätter jag lite pressreleaser och liknande, men det är ju också översättande. Så nej, egentligen inte.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan?

För mig är det snarare strukturella skillnader mellan språken som kan väcka känslan av att något fattas. Till exempel får engelskans tempussystem, participfraser och möjlighet att syfta långt framåt eller bakåt i komplexa meningar språket att kännas mer elastiskt än svenskan.

Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?

Det finns praktiska ord som jag ser till att minnas, till exempel ”orka”, ”räcka”, ”våga” och ”slippa”.  Och så finns fina ord som jag blir glad när jag minns, till exempel ”fingerkamma” och ”vrångstrupe”. Men gladast blev jag kanske när jag fick smyga in ”ägghuvud” i en av mina barnboksöversättningar. Det är ett ord jag använder mycket i vardagen.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

Jag minns faktiskt en! Från Kim Stanley Robinsons Framtidsministeriet. Kapitlets berättare för ett resonemang om relationen mellan människors inkomst och upplevda lycka. Enligt viss forskning är människan som lyckligast i ett spann som ligger strax över en stabil medelinkomst, och detta hänvisar berättaren till som ”the happy median”, vilket anspelar på idiomet ”the happy medium” och som på svenska fick bli ”den gyllene sedelvägen”.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

Det är väl att jag inte använde pseudonym när jag översatte alla de där sexnovellerna … Eller slagfelet som lyckades smyga sig in i tryck. ”Harens bakåtfällda ögon” skulle förstås vara öron. En gång var det riktigt nära att ”Werner”, alltså Herzog, blev ”Walter”. Det var en sådan där konstig knäpp, jag fick bara för mig att han hette så och att allt var i sin ordning. Men det tog jag under korrekturläsningen.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

Jag skulle gärna översätta mer av Arinze Ifeakandu, författaren vars novell jag översatte under kursen på TÖI. Jag tycker att han har ”det”, men det är svårt att få förläggare att gå igång på noveller.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Min vardag är väldigt dräglig och till och med fin, det är nog det som är det allra bästa med att vara översättare. En till toppengrej är att ingen översättning är den andra lik och att jag därför aldrig tröttnar. Många tror nog att översättning är ett jobb för de sävliga, men det passar faktiskt de rastlösa också.

Har du någon förebild, någon äldre översättare som du vill lyfta fram?

Ja, alla översättare som sitter här i korridoren! Från början hamnade jag här för att jag behövde någonstans att skriva min masteruppsats när alla bibliotek stängde ner under pandemin. Min enda tryckta översättning var den lilla novellen av Ifeakandu och jag var helt grön. Jag är jättetacksam för att jag alltid har kunnat be folk om råd när jag haft frågor om avtal, stipendieansökningar, mejl till förläggare och så vidare. It takes a village!

Vad är det bästa du har läst eller hört om översättning?

Just nu kom jag att tänka på det här stycket ur Natalia Ginzburgs korta efterord i hennes italienska översättning av Madame Bovary (översatt från italienska av Minna Zallman Proctor):

”[To translate is] to be like insects on a leaf, or ants on a path. And at the same time, to keep the eyes lifted so as to be able to contemplate the whole landscape, as if from the top of a mountain. To move very slowly and quickly too, because within all the slowness there must also be that urge to devour the road. To be both a horse and an ant. Minding the risk of being too much horse or too much ant. Either will ruin a text. The words must look like a running horse; the slowness unseen. Words born in contemplation can’t drag or feel dead—they must be impulsive, alive, fresh. Translation, thus, is an irreconcilable contradiction.”

Har du läst någon riktigt bra översättning på senare tid?

Ja, jag tyckte mycket om både Tommy Anderssons översättning av Klemperers LTI: Tredje rikets språk och Hanna Sandborghs översättning av Gospodinovs Tidstillflykt!

Har du några härliga översättarminnen?

Textsamtalen på Valand var fina. Och aprilveckorna då jag drev runt i Florens och gick på museer och korrekturläste på bänkar här och där.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Jag tycker att sektionen gör ett fint jobb! För mig är hållpunkten det juridiska arbetet.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?

Läs Prisma Palestina, ett initiativ som översätter och delar dikter, samtal och vittnesmål inifrån Gaza. Texterna finns tillgängliga på Ord&Bilds hemsida. Tack till er som översätter för projektet!

Intervjun publicerades den 2 januari 2025