Linus Kollberg
Linus Kollberg bor i Olskroken i Göteborg och översätter från tyska, engelska och spanska. Just nu översätter han The World After Gaza av Pankaj Mishra.
Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
När jag i 19-årsåldern på allvar började fundera på vad jag skulle göra av mitt liv kom jag till slutsatsen: författare! I ett sällsynt infall av självinsikt begrep jag samtidigt att det behövdes en mer jordnära plan B, för den osannolika händelse att jag inte skulle lyckas skriva en bästsäljande roman före 25 års ålder. Översättare har ju ett vanligt, fast jobb (trodde jag) och får ändå jobba med litteratur. Perfekt! Eftersom jag inte gav mig själv någon deadline tog det tio–tolv år att sätta planen i verket, men å andra sidan – vilka år det var. Yrkesmässigt har jag sedan aldrig ångrat mig, det egna skrivandet ligger på is och där trivs det rätt bra. Översättning är ju kul nästan jämt, förutom när man hatar det.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Väldigt vanlig. Jag sitter på mitt kontor mellan nio och halv fem. Sen går jag hem. I deadlinetider kan det förstås bli ett par extratimmar på kvällen också, men helst inte. Tidigare var jag en utpräglad nattmänniska, men det gick över.
Läser du igenom originalet innan du sätter igång med arbetet?
I princip ja. Någon gång har jag av ren stress börjat översätta innan jag läst klart.
Gör du klart mening för mening direkt eller gör du en råöversättning som du sedan bearbetar?
Jag brukar göra en relativt färdig version redan i första vändan. Sen måste man ju ändå fixa och dona och redigera, men jag har märkt att det inte ligger för mig att lämna några stora problem olösta. Då får jag ingen ro att gå vidare.
Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Ungefär en gång om året får jag för mig att jag ska testa det, men jag blir alltid distraherad och stänger av efter fem minuter. Egentligen vet jag att jag bara kan göra en sak i taget.
Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
Jag undertextar cirka hälften av tiden, vilket ju också är översättning, fast med lite andra premisser. Jag arbetar även åt Översättarcentrum med att organisera aktiviteter i Västra Götaland. Och så är jag ordförande för fackklubben Medietextarna, vilket i och för sig är mestadels ideellt, men ändå i högsta grad ett Jobb.
Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan?
Jag kan avundas tyskans möjlighet till oavslutade verbkonstruktioner. Man kan säga att något eller någon blivit unbe… eller abge… och sedan dra ut på själva verbet eller rentav låta det hänga odefinierat i luften. Ändå har en tydlig bild suggererats fram av de små prefixen.
Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?
Jag är ständigt på jakt efter ord och framförallt konstruktioner som jag inbillar mig är mer vanligt förekommande i svensk originalprosa än i översättningar. Som våra dubbleringskonstruktioner X-och-X eller X-som-X: Gillar du verkligen cowboysoppa? Gillar och gillar, jag äter det. Ska du ta de där byxorna? Byxor som byxor, nu går vi! Men det kan förstås bli en sjuka också: det är lätt att slå knut på sig själv i jakten på ”äktsvenska” konstruktioner även där den bästa lösningen kanske ligger vägg i vägg med originalet. Sen måste jag nämna svenskans (i och för sig uttjatade) möjligheter till sammansättningar i ord som sjövild, bonkegäng eller konjunkturoro. Och kulturspecifika uttryck som ”vän av ordning” är förstås alltid kul att få in.
Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
I Kängurukrönikorna av Marc-Uwe Kling, som till 65 procent består av ordvitsar, blev jag ändå ganska nöjd med några av mina lösningar (inte alla). Jag kommer ihåg att jag fick till en vits om att två uppföljare till Moby Dick skulle kunna heta Upp till kamp emot valen och Upp trålar uti alla stater, där originalet hade ett rätt invecklat resonemang om en bildningsroman som skulle heta nåt som påminde om första strofen ur den tyska texten till Internationalen och … Äsch, jag lägger inte en halv sida på att förklara, men jag tyckte att det funkade.
Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
Jag har inte upptäckt några enskilda jättemissar, men däremot upplever jag ett obehag nästan varenda gång jag slår upp en bok jag översatt. ”Vad fan står det? Varför skrev jag så? Gud, så klumpigt formulerat …” Känslan är mer att summan av tusen små misstag gör boken oläslig. Men det där får man kanske bara leva med: andra upplever det förhoppningsvis inte likadant.
Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
I somras fick jag just den frågan av en bättre bekant och svarade då halvt på skoj att det vore kul att få nyöversätta Marx Kapitalet. Frampå höstkanten ringde han mig och hade startat en insamling bland några äldre släktingar, enligt uppgift ”gamla vänstermänniskor med dåliga samveten och stora ISK-konton”. Han hade redan fått ihop 40 000 och undrade om det räckte. Jag sa att det gör det nog inte men vi kan väl höras igen. Han bad mig återkomma med ett seriöst anbud; jag fruktar att den här personen menar allvar. Jag känner mig egentligen inte alls mogen att nyöversätta Kapitalet och har inte ens läst den (handen på hjärtat – vem fan har det?). Men jag har i alla fall införskaffat det tyska originalet nu, så vi får väl se. Fast egentligen tycker jag det är mycket roligare med skönlitteratur. Clemens J. Setz, eller Ana María Matute vore kul. Och jag skulle hemskt gärna översätta mer av den schweiziska dramatikern Katja Brunner, som jag jobbat med en gång tidigare. Hennes språk är underbart sjövilt, inte olikt en Jelineks urspårningar.
Vad är det bästa med att jobba som översättare?
Att slippa ha en chef.
Har du någon förebild, någon äldre översättare som du vill lyfta fram?
Det finns väldigt många jag ser upp till och skulle vilja lyfta fram. Men måste jag välja bara en tar jag Linda Östergaard, som jag hade som lärare på Valand för många år sedan. Hon är en kolossalt skicklig översättare och dessutom en god pedagog.
Vad är det bästa du har läst eller hört om översättning?
Dolda gudar av Nils Håkanson.
Har du läst någon riktigt bra översättning på senare tid?
Marianne Tufvessons översättning av Agota Kristofs Den stora skrivboken upplevde jag som totalt klockren. Och så läste jag nyligen Ingvar Björkesons tolkning av Iliaden; även där ligger man i lä, kände jag då.
Har du några härliga översättarminnen?
Den första tiden på Valand 2015 var helt magisk. Jag hade längtat så intensivt efter att få ägna mig åt litterär översättning men knappt träffat en enda översättare i levande livet innan dess. Och plötsligt var jag omgiven av likasinnade, varav flera dessutom var otroligt erfarna och skickliga. Det var som att hela världen öppnade sig för mig, och jag sög i mig som en svamp. Härliga tider, helt enkelt.
Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
Med ett schysst avtal slår man hela världen med häpnad! Det gamla standardavtalet fungerade ju starkt normgivande även efter att det formellt gick ut, och det tror jag att det nya också kommer att göra. Med ett avtal i näven står jag inte ensam i förhandlingarna, utan har översättarkollektivet och Författarförbundet i ryggen. Och det är en stor trygghet, åtminstone så länge förlagen fortsätter acceptera avtalet som riktmärke. Sektionen har gjort helt rätt som prioriterat detta viktiga arbete.
Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
Gå inte under minimiarvodet! Simma lugnt.
Intervjun publicerades ursprungligen den 1 februari 2025