Amanda Svensson

Amanda Svensson är skönlitterär författare och översättare från engelska, primärt av skönlitteratur men även dramatik och viss facklitteratur. Hon har varit verksam översättare sedan 2015 och översatt bland annat Ali Smith, Salman Rushdie, Angie Thomas och Tessa Hadley. Hon bor i Rydsgård, Skåne.

Vad översätter du just nu?

Precis exakt nu är jag mellan två olika grejer. Jag avslutade nyss en filosofisk bok om pessimismens idéhistoria (Mörkret i oss av Mara van der Lugt, Fri Tanke) och ska alldeles strax börja med en pjäsöversättning för Dramaten.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

Jag har alltid varit upptagen av språk, svenska och andra språk (jag läste fem olika i gymnasiet), så när jag började skriva skönlitterärt följde översättningen naturligt på det. Rent konkret så fick jag mitt första uppdrag (som var Erica Jongs Fear of Dying‚ en uppföljare på Fear of Flying …) på Norstedts, där jag hade gett ut ett antal egna romaner. Efter det har det så att säga rullat på.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Jag har en ganska inrutad tillvaro, jobbar vanliga tider mellan 9 och 16 eller så. I perioder kan jag växla upp och jobba kvällar och helger också, men det är såklart inte optimalt. Jag skriver ju även eget, men jag gör sällan båda sakerna samma dag – översätter jag så gör jag det hela dagen och vice versa.

Läser du igenom originalet innan du sätter igång med arbetet?

Självklart. Jag har svårt att se hur man skulle kunna göra på något annat sätt. Man måste ju veta vad man arbetar med.

Gör du klart mening för mening direkt eller gör du en råöversättning som du sedan bearbetar?

Jag arbetar nästan alltid i tre vändor (ibland fler). Första är en råöversättning, den andra vändan går jag igenom mening för mening mot originalet och i sista vändan lägger jag bort originalet och arbetar igenom texten som fristående, svensk text. Även om de första två rundorna naturligtvis är fundamentet är det nästan den tredje som är viktigast. Det är först då det blir en levande, egen text.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Oftast, ja. Men bara instrumentell, väldigt tråkig musik. Jag sliter hårt på Spotifys olika koncentrationsspellistor med menlös modern pianomusik. I perioder kör jag även lite mer new age-influerad ljudbild, valsång och ”frekvenser” och liknande.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Jag är skönlitterär författare, så när jag inte översätter skriver jag romaner. Jag skriver också en del litteraturkritik och andra kultursidestexter. Så det är en textbaserad blandverksamhet, kan man säga.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan?

Sådana här exempel är det ju tyvärr omöjligt att komma på på rak arm… Men man känner ju igen ett bra ord när man ser det! Och ett besvärligt ord, sådana finns det ju många av.

Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?

Det gör det säkert, men jag har svårt att komma på något nu. Däremot kan jag tala om vilket ord jag, till redaktörers förtret, ALDRIG använder, och det är ”smörgås”. Jag står inte ut med det, jag vet inte riktigt varför. Så jag skriver ”macka”. I princip alltid. Vilket inte heller är något vackert ord, men jag mår i alla fall inte illa av det.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

Jag har översatt mycket av Ali Smith, som är en ordvitsarnas mästare, och i de böckerna (Höst, Vinter, Vår, Sommar och Följeslagare) finns det mycket jag är väldigt nöjd med, och en del som jag är mindre nöjd med. I Följeslagare var jag tvungen att själv översätta en dikt av e. e. cummings, som sedan låg till grund för flera sidor av ordvitsbaserade resonemang. Hela den passagen är jag rätt mallig över.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

Jag kan faktiskt inte minnas att jag gjort någon dundertabbe som man kan skratta åt i efterhand. De misstag jag gjort som jag tycker är värst, och som oundvikligen inträffar, är när jag i efterhand kan se att jag hamnar lite snett i betydelsen av ett ord, skrivit en anglicism eller liknande. Det är liksom inte dråpligt, bara plågsamt.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

Massor. Philip Larkin har skrivit två fina romaner som jag länge tänkt att jag skulle vilja översätta, mest för att jag tycker så mycket om dem. Thomas Pynchon, för att det vore hysteriskt och maffigt och svårt.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Att få skriva med så många olika röster, det är en ynnest. Att man kan lämna sig själv och samtidigt ha sig själv med på något sätt. Samt att man lär sig så mycket. Även romaner kräver ofta att man läser på om saker man aldrig skulle ha fått för sig att läsa på om annars. Minns exempelvis när jag översatte Gruppen av Mary McCarthy och plötsligt satt på detaljkunskap om olika typer av tidiga pessar.

Har du någon förebild, någon äldre översättare som du vill lyfta fram?

Här borde man kunna ge ett svar, men nej! Det finns så många duktiga, men jag kan inte peka ut någon särskild som en förebild.

Vad är det bästa du har läst eller hört om översättning?

Hm, Nils Håkansons Dolda gudar är ju onekligen en banger. Minns speciellt att jag kände mig SEDD när han skrev om en kvinnlig 1800-talsöversättare (minns tyvärr inte vem, och boken är utom räckhåll) som översatte så mycket att hennes armar slutade fungera. Det är ärligt talat ett arbetsmiljöproblem som jag aldrig hör någon tala om. I ett av mina fantasiliv driver jag en vårdinrättning som heter Författarhälsan, där man bland annat kan få sjukgymnastik för skrivrelaterade åkommor. Där skulle helt klart finnas en specialklinik för översättares finger-, arm- och axelhälsa.

Har du läst någon riktigt bra översättning på senare tid?

Janina Orlovs översättning av Iida Raumas Förstörelse upplevde jag som otroligt bra, trots att jag inte kan finska. Jag uppfattade det som att Orlov hade ett otroligt gehör för de dialektala särdragen som jag inbillar mig finns i originalet.

Har du några härliga översättarminnen?

Njae, men ett par traumatiska. Fast skämt åsido, att vara översättare är ju lite lågmält småtrevligt varje dag. Jag har faktiskt svårt att tänka mig ett roligare jobb för mitt personliga kynne. Och rushen när man är slutligt klar med en översättning är ju härlig.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Avtalsfrågor, så som man förtjänstfullt gjort de senaste åren. Samt AI-frågan, som är enorm.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?

Det är normalt att hata korrekturläsning. Läsa korrektur, alltid sur, som det heter i min familj. Man får bara bita ihop.

Intervjun publicerades första gången den 1 juni 2024