Jasim Mohamed

Jasim Mohamed, född 1962 i Ur i Irak, är översättare och poet. Jasim bor i Uppsala. Han översätter från arabiska till svenska och vice versa, och i vissa fall även från engelska. Bland annat har han översatt Trilogin av Bruno K. Öijer, poesi av Hanna Nordenhök, Hanna Hallgren, Ann Smith, Kjell Espmark samt ett stort antal barnböcker som Sandvargen och Mulle Meck. Han har även översatt ljudinstallationer och dramatik åt bland annat Dramaten. Från arabiska har han översatt poeterna Asmaa Azaizeh, Faraj Bayrakdar, Wafai Layla, Rasha Omran, Ra’ad Abdulkadir och många fler.

Han debuterade med diktsamlingen Övningar in i ett annat språk 2005 på Fredlaer Förlag, och har sedan dess fortsatt publicera sig både som poet och som författare av sakprosa.

Vad översätter du just nu?

Det mest angelägna för mig i detta tragiska ögonblick är att översätta kollegor från Gaza där livsförhållanden utreds som folkmord.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

Det måste vara ett inre behov av djup läsning av det språk och den plats jag kom till 1990 och har blivit en del av. Eller kanske som Walter Benjamin säger, ”för att lindra en existentiell misär”.  Möjligen för att hålla min hjärna kreativ när den inte kan åstadkomma en dikt av betydelse. Jag sökte kanske bara kärlek. Men definitivt inte av ekonomiska skäl.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Jag brukar vakna tidigt. Om jag av någon anledning inte sätter igång strax därefter blir det inget gjort. Efter tre timmar är det slut på den kreativa kraften.

Läser du igenom originalet innan du sätter igång med arbetet?

Ofta är det poesi jag översätter. Det kräver en ordentlig läsning och förståelse av hela texten. Men prosa utan litterärt värde låter sig behandlas omedelbart.

Gör du klart mening för mening direkt eller gör du en råöversättning som du sedan bearbetar?

Det blir ofta en råöversättning. Det är oundvikligt i poesisammanhanget. Sökandet efter det uttryck som är närmast originalet är ändlöst. När ett ord eller en strof förändras under textbearbetning påverkar det ibland hela dikten. Radbrytningar och andra tystnadspauser, vilket är en väsentlig del av arbetet, görs alltid efter en råöversättning.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Min hjärna har sina begränsningar och funkar på ett helt annat sätt än de flestas. Den koncentrerar sig på en sak i taget. Arbete med texter som kräver kreativitet kan jag inte genomföra någon annanstans än i ett rum med total tystnad.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Jag skriver eget. Mest poesi, ibland essäer och kulturartiklar vid förfrågan.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan?

As-samar: förtroliga, kärleksfulla nattliga samtal. As-samar är också månljuset. Men verbet som bildas av samma ord är ännu vackrare. Det förmedlar ro.

Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?

Tårar är ett väsentligt ord.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

Just nu minns jag inget av detta. Men att översätta poesi och barnböcker från svenska till arabiska och vice versa kräver sannerligen en generös kompromissvilja och ödmjukhet. Den översatta texten till arabiska ska balansera mellan klassiskt och modernt språk. Andra aspekter ska beaktas, bland annat förtätningen, tystnaden och rytmen. För att göra texten rättvisa ber jag kollegor om hjälp när jag behöver, eller så tar in en kollega som medöversättare.

Däremot kan jag peka på ett arbete i sin helhet som jag känner mig mycket nöjd med. Det är dikten ”Ensamhet” av Tomas Tranströmer. Den tolkade jag på uppdrag av Svenska Akademien. Det tog sin tid att åstadkomma den tolkningen. En annan dikt som har gjort intryck på arabiska kollegor är Bruno K. Öijers ”Skisser Till Ett Av Dödens Tal”.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

Att odiplomatiskt lektörsläsa en kollegas översättning av ett svenskt verk. Det straffade sig dyrt.

En annan tabbe: I en barnbok skrev jag en cover på arabiska. I refrängen använde jag ”allah allah” vilket är mycket vanligt i arabisk musik och inte har någon religiös betydelse. Jag trodde att det skulle reta till och med de konservativt religiösa. Men de som blev retade var de hårdkokta religionsmotståndarna. Det svenska förlaget som publicerade den arabiska översättningen började darra. Det kanske inte alls är en tabbe.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

Jag vill översätta unga arabiska och svenska poeter men framför allt vill jag översätta samisk poesi.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Det är ett tillfälle att göra den djupaste läsningen av ett verk, ett språk och en gemenskap.

Har du någon förebild, någon äldre översättare som du vill lyfta fram?

Lasse Söderberg är en virtuos poesiöversättare.

Vad är det bästa du har läst eller hört om översättning?

Skrönan om att den abbasidiska kalifen al-Ma’moun (786–833) belönade översättarna med guld motsvarande den översatta bokens vikt. Många hävdar att det är sant. Men i vilket fall som helst betyder det att araberna och muslimerna hade insikt om översättarkonstens värde.

Har du läst någon riktigt bra översättning på senare tid?

Marie Lundquists översättning av Jon Fosses essäer När en ängel går genom scenen. Jag ser också fram emot Magnus William-Olssons senaste översättning av den spanske poeten Antonio Gamoneida. Jag uppskattar både poeten och översättaren. De menar allvar med sitt skapande.

Har du några härliga översättarminnen?

Alla översättarworkshoppar jag haft med arabiska och svenska kollegor. Där fanns stor glädje.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Den ska fortsätta som den har gjort hittills.

Kanske arrangera fler evenemang med uppläsning av översatta texter. Kanske uppmärksamma den översatta samiska litteraturen mer.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?

Det vore fint att någon gång samtala med kollegor offentligt om översättningskonstens existentiella aspekter och nödvändighet, om vår känsla av ändlighet.

Foto: Selma S. Jasim

Intervjun publicerades gången den 1 oktober 2024