Månadens översättare: Natalie Lantz

Publicerat den 1 november 2017

Månadens översättare: Natalie Lantz
Översätter från hebreiska till svenska
Bor i Stockholm

Vad översätter du just nu?

Dikter i urval av Dan Pagis (1930-86) för förlaget Faethon. Diktsamlingen kommer att publiceras under våren 2018. Pagis självlysande språkväv rör sig mellan bibliska urscener, den centraleuropeiska kulturmiljön och svarta hål i kropp och rymd.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
Det var verkligen en lycklig slump, ingenting jag planerat. Tidigare arbetade jag på Judiska museet och arrangerade ett panelsamtal som handlade om vilka nyanser som går förlorade när hebreisk litteratur översätt via engelskan. I publiken satt Berit Åberg, redaktör på Bonniers. Hon undrade om jag ville börja lektörsläsa hebreiska manus. Det ville jag såklart! I mina utlåtanden såg jag till att ta med stycken som jag själv hade översatt och så småningom föreslog jag fräckt att jag kunde tänka mig att översätta hela böcker…

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
 Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?
Numera doktorerar jag på heltid och hinner därför bara översätta på helgerna, vilket gör det svårt att ta uppdrag med kort deadline. Jag trivs allra bäst med morgonpass, från åtta till elva, då är mina tankar som klarast.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Aldrig. Mina sinnen är på helspänn när jag arbetar. Det enda jag lyssnar till är språket inuti mitt huvud och kropp. Det är oerhört ansträngande och jag är ofta känslomässigt utmattad efter ett arbetspass.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
Jag doktorerar i Hebreiska bibelns exegetik med fokus på tempelsymbolik i hebreisk litteratur från vår tideräknings början. Därtill utvecklar jag kurser i judiska studier för min fakultet och undervisaren en hel del. Jag arrangerar även paneldiskussioner om judisk kultur och föreläser i bibelvetenskapliga ämnen och samtida hebreisk litteratur. Mitt intresse för hebreiska texter sträcker sig alltså från antika pergamentrullar till dagens litterära estrader i Jerusalem och Tel Aviv.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar till att få använda?
Jag älskar hebreiskans benägenhet att skapa onomatopoetiska ord och ljudsätta naturens läten. För mig är vågornas skvalp ett hebreiskt ”rishrush”, där r-ljudet väser fram ur gommen, som i Hannah Szenes poesi.

Eftersom hebreisk litteratur ofta utspelar sig i Mellanöstern breder den ut sig över landskap som är helt olika de svenska. Jag kan sörja lite att jag aldrig får vara i den svenska botanikens vokabulär och använda ord som löjtnanshjärta, ormbunke och vitmossa. Ibland är den rosaskimrande Jerusalemstenen alldeles för porös och jag längtar efter det svenska urberget.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
Åh, hebreiskan myllrar av svåröversatta symbolnivåer. Jag försöker alltid hitta sätt att överföra det semitiska konsonantsystemets inneboende mångtydighet till svenskan. I den processen kanske det inte handlar om att spika en enskild ordvits, utan ett helt styckes tonalitet. I Falafelkungen är död kände jag att hittade tonen hos en judisk familj som flytt från Marocko till Israel och hela tiden blandar hebreiskan med arabiska uttryck och besvärjelser ur judeoarabisk folktro.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
Det mest pinsamma är jag faktiskt oskyldig till: jag språkgranskade David Grossmans På flykt från ett sorgebud och skickade in den hebreiska originaltiteln till tryckeriet. I deras layoutprogram vände sig de hebreiska tecknen och hamnade fel. I första utgåvans kolofon står därför en oläslig hebreisk titel och direkt under: språkgranskning Natalie Lantz.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
Det finns så många spännande unga israeliska författare som jag hoppas att svenska förlag ska få upp ögonen för, bland andra Ayelet Gundar-Goshen och Nir Baram. Jag vill verkligen fortsätta att översätta David Grossman, eftersom jag känner en särskild närhet till hans karaktärer. Dessutom har vi blivit vänner så jag kan alltid ringa honom om jag vill diskutera något.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?
Uttolkningen, helt klart. Att vara den som fått mandat att tolka texten. Det här är också det värsta med att vara översättare. Ofta känner jag mig inte värdig en text och vill inte förstöra dess perfektion. Jag känner mig ofta som en klumpig plastikkirurg som olycksbådande sänker sig över textens ansikte.

Har du några härliga översättarminnen?
Min redaktör Berit Åberg och jag hade ett möte under kristallkronorna på ett Östermalmskafé. Vi drack te, åt citronkaka och redigerade mitt första utkast av David Grossmans En häst går in på en bar. Ett stycke innehöll så grov vokabulär att vi båda rodnade. Där satt vi alltså, två prudentliga damer, och diskuterade huruvida ”rövknulla” var ett lämpligare ord än ”knulla”.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
Översättarsektionen gör ett strålande jobb i hård motvind. Jag önskar se ett fortsatt arbete för skäliga löner. I mitt tycke är hela lönemodellen dysfunktionell. Istället för att få betalt per tecken borde översättaren få betalt för sin tid, som kan estimeras vid kontraktsskrivandet. En annan viktig fråga är att lobba för rimliga arvoden vid föredrag. Jag är så less på att få förfrågan om att hålla föredrag där en slät kopp kaffe utgör enda arvodet. Ofta motiveras en sån förfrågan med påståendet: ”Du är ju så besjälad av ditt ämne”.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
Översättarkollegor, var stolta! Säg nej till uppdrag som urholkar den personliga ekonomin. Låt oss inte dumpa priserna på intellektuellt arbete bara för att vi ställt oss till litteraturens förfogande.

Månadens översättare: Christer Olsson

Publicerat den 1 oktober 2017

Månadens översättare: Christer Olsson

Översätter från franska till svenska

Bor i Malmö. Pendlar sedan sex år mellan Malmö och Bryssel.

Vad översätter du just nu?

Just nu är det en mellanperiod. Tidigare har jag översatt en text i sin helhet och sedan presenterat den för förlagen/et. Nu avvaktar jag (och förlaget) att Salim Bachis nya roman ska komma ut i Frankrike i februari. Förlaget vill se den franska reaktionen innan de binder sig och jag vill inte, som hittills, arbeta utan att veta om någon vill ge ut den. Jag har också två färdigöversatta romaner (Salim Bachi, Christiane Singer) + noveller och utkast som ligger på vänt.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

Född 1944. Har alltid varit en läsande och skrivande människa. Ung i Lund, skrev mycket lyrik och en del publicerades. Sett i backspegeln var det inte så dåligt … For sedan till Frankrike, bytte språk och levde och arbetade i Paris och Avignon till dess jag var 32. Återvände till Sverige och arbetade i många år med svenska projekt, varav väldigt många i Nordafrika. Ett trettiotal resor i Algeriet. Vid 55 fick jag möjlighet till avtalspension. Tog den möjligheten och bestämde mig för att ägna återstoden av livet åt litteraturen och översättningar. De första åren i frihet gjorde jag en djupdykning i den franska litteraturen, började med att översätta teater och kände att språket kom till mig. Bestämde mig för att rikta in mig på författare från den s.k. periferin till det franska språket; Algeriet med all sin tragiska historia har alltid haft lysande författare och det finns en stor energi hos de största. Och då kom Salim Bachis Odysseus hund i mina händer; upptäckten av en sådan skönhet på ett annat språk var en stor upplevelse och jag sjönk fullständigt in i texten. Och kände efterhand att det här vill och kan jag göra något av på svenska. Sedan har det varit en lång resa, tog lång tid att hitta en förläggare, hittills tre romaner publicerade med bra och ibland mycket bra kritik. Jag är givetvis medveten om att jag är en privilegierad översättare på så vis att jag har min pension och kan klara mat och hyra.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut? Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?

Jag arbetar i synnerhet hemma (eller på bibliotek i Bryssel) i långa, intensiva perioder (en penna och ett bord), ett antal månader då jag lever i texten och söker slutföra den första översättningen. Sedan kommer den mera avslappnade bearbetningen på datorn då texten öppnar sig och rytmen börjar komma på plats. Det blir alltid ett antal bearbetningar tills jag släpper texten till redaktören …

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Jag hade en period då Schubert ofta återkom …

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Jag är 73 så jag försöker i övrigt nog mest bara leva.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?

Vad gäller franskan är det väl genomgående lättheten, genomskinligheten, tonen som jag försöker få fram och som ibland kan fylla en med bävan. Den flöjtton i öknen som finns i Muhammeds tystnad, hur ska jag nalkas den på svenska? Dessutom har författaren medvetet använt sig av ett antal ord i franskan som har sitt ursprung i arabiskan, vilket är svårare på svenska. Vad gäller ord så svindlar tanken. Varje språk är ju ett (nästan) oändligt universum av möjligheter. Franska OCH svenska.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

Odysseus hund var väldigt kreativ språkligt + den ungdomliga leken med ord och associationer, så det fanns rikliga tillfällen att vara uppfinningsrik. Det var väldigt roligt! Talesätt och ordspråk kan ibland vara knepiga, man får uppfinna nya på svenska och inte sitta fast i ”det inhemska utbudet” som ju ofta är slitet och klichéartat.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

Den värsta tabben har jag förmodligen framför mig.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

Den författare jag i synnerhet arbetat med, Salim Bachi, har ett så fantastiskt rikt språk och ett sådant djup (lager på lager) att det i och för sig är helt tillfredsställande att arbeta med hans texter. En dröm vore att förlaget band upp sig lite mera för framtiden och på förhand lovade att fortsätta också med nya verk, så att vi får en komplett bild av honom på svenska. Andra förslag: Leïla Slimani, Gaël Faye (har förmodligen redan översättare) och några dikter ur Tunis marine av Aya Cheddadi.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

När jag är så djupt nere i en (bra) text att tid och rum försvinner och pennan bara löper av sig själv (sedan får jag förmodligen korrigera lite …). All översättning är egentligen ett mysterium och varje text en text på sitt eget språk med sin egen rätt att finnas, sin egen tyngd.

Har du några härliga översättarminnen?

Det första ja:et att publicera, 00-tal ett avsnitt ur roman, Tranan med Döda dem alla. En kväll hos Salim Bachi i Paris 2010. Alla drömmar och sedan alla kontakter och korrespondens. Styrbjörn G från Tranan på besök i Malmö och beslutet att publicera Muhammeds tystnad som var översatt sedan länge.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Ett rejält genomslag i media för översättarens roll, på gång tror jag, men insistera! Och givetvis betalningen, kontrakten och förlagens efterlevnad av kontrakten.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?

Inse att en bra översatt bok är en gåva till svenskarna och svenska språket. Och att förlagen inte ska vara rädda för det komplexa språket, det icke-lineära berättandet, att det finns ett rejält motstånd i texten, att lyrikens skärpa och intensitet också kan finnas i en roman. Att det unika kan få sticka ut i dagens enorma informationsflöde som ofta blir som en skärm mot verkligheten.

Månadens översättare: Gunnar Gällmo

Publicerat den 1 september 2017

Månadens översättare: Gunnar Gällmo

Översätter från danska, norska, engelska, tyska, nederländska, franska, italienska, spanska, esperanto och pali  till svenska och esperanto

Bor i Stockholm

Vad översätter du just nu?

Eftersom jag numera har en pension som ganska exakt balanserar mina löpande utgifter, gitter jag inte jaga betaluppdrag längre. Fortsätter med ett par egna långsiktiga projekt: översättning av klassiska buddhistiska texter från pali till svenska och esperanto, och översättning av svenska klassiker till esperanto. Tack vare den tekniska utvecklingen är det ju lättare än någonsin att få en text utgiven på egen hand, som e-bok och/eller Print-on-Demand.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

När jag just inlett mina universitetsstudier i Uppsala 1965, såg jag en tecknad gubbe i UNT som frågade sig: ”Men kan man inte tänka sig en framtid i all enkelhet som fil. stud.?” Det tyckte jag lät bra, men CSN visade sig inte särskilt villig att ge mig studiemedel fram till pension, så jag fick kompromissa, och yrket som litterär översättare är nog det närmaste man kan komma.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut? Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?

Varierar.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Kan ha radion på, P1 eller P2.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Brödarbete, före pension, blev inte mycket annat.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

Veckodagsnamnet ”Pluterdag”, i Paul van Hercks Sam, of de Pluterdag. Handlar om att de rika, och bara de, har tillgång till en åttonde veckodag mellan lördag och söndag; lördag heter på nederländska ”Zaterdag”, och eftersom dagen alltså bara fanns för dem som har gott om pluring låg det nära till hands att kalla dagen ”plurdag”.

I den boken finns för övrigt två personer som heter Sam – dels huvudpersonen, dels en namne som står längre till vänster och i stort sett bara hasplar ur sig politiska slagord. För att skilja dem åt kallas den senare i originalet ”Sam de communist”, vilket jag tyckte blev litet långt, så i enlighet med sjuttiotalets svenska förkortningspraxis fick det bli Sam(r).

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

C. S. Lewis’ Perelandra har en dedikation ”To Some Ladies at Wantage”. Detta var på sjuttiotalet, så googla kunde jag inte. Jag slog därför upp ”Wantage” i min ordbok, såg att det kunde översättas med ”brist” och klämde till med ”Till några bristfälliga damer”. Förlaget reagerade inte. När boken kommit ut fick jag veta att Wantage också är en ort i Oxfordshire, och att där låg ett anglikanskt nunnekloster. Jag hävdar dock att om man förlägger ett kloster till en ort med det namnet, så får det nog ses som en botgöring…

Den portugisiske översättaren av samma bok lär skall gjort det ännu värre, och tolkat som ”To Some Wanton Ladies”, vilket de fromma systrarna fick reda på och gladde sig mycket åt.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

De fria arbetstiderna. Är utpräglad kvällsmänniska, och betraktar alla förmiddagar som obekväm arbetstid.

Har du några härliga översättarminnen?

Ett och annat författarskap man fått upp ögonen för, inte minst Ursula Le Guin, vars The Dispossessed jag gick översätta 1976. (Fick på svenska titeln Shevek efter huvudpersonen, för vi kunde inte bestämma oss för om författaren med ”possessed” menade ”besutten” eller ”besatt” – eller, kanske troligtvis, båda delarna; tanken att den besuttne blir besatt av sina ägodelar tror jag inte är författaren främmande.) Håller tummarna för att hon får Nobelpriset.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Med tanke på alla som ännu inte tillryggalagt den där besvärliga parentesen mellan studiemedel och pension är det väl som vanligt ekonomin som väger tyngst.

Spara

Årets översättning 2016 till Kajsa Öberg Lindsten

Publicerat den 22 augusti 2017

beskurenaologga

Årets översättning 2016 till Kajsa Öberg Lindsten

Priset Årets översättning 2016 tilldelas Kajsa Öberg Lindsten för hennes översättning från ryskan av Andrej Platonovs Tjevengur (Ersatz). Prissumman är på 75 000 kronor. Juryns motivering lyder:

För att hon med principfast exakthet och lekfull snillrikhet har skapat en klar och djärvt uppslagsrik konstprosa där den kulturella bildningen ger tyngd åt varje enskild språklig lösning. En rysk modernistisk klassiker har förvandlats till ett svenskt mästerverk.

Den som är intresserad av Kajsas arbete med översättningen kan med fördel läsa hennes essä ”Att tala platonovska på svenska” i Läsningar av Andrej Platonov (Ersatz 2017). Där skriver hon bland annat:

Innan jag började översätta Platonov fick jag höra att det skulle vara nästan omöjligt – eftersom hans texter var fulla av hänvisningar till sovjetiska företeelser som ingen nutida svensk kände till. Jag fick för mig att det skulle handla om dolda kritiska budskap i texterna – eftersom han levde och verkade under Stalintiden. Då skulle man som översättare röra sig som på ett gungfly: väga varje ord, ständigt söka undermeningar, och inte veta om man övertolkade eller undertolkade.

För ungefär tio år sedan började jag ändå till slut översätta honom. Och jag upptäckte att det inte stämde. Visst var det svårt, men inte på det sättet. De sovjetiska företeelserna kan man slå upp. Och Platonov är ingen understucken satiriker. Hans ironi eller humor är öppen, och handlar om mänskliga svagheter. Ibland i en form som plötsligt kan likna en fars, eller ett folklustspel. Och likadant är det med hans känslosamhet. Den är vidöppen, på ett sätt som kan likna naiv sentimentalitet, och avväpnande som en pilsnerfilm eller en barnbok med nostalgiskt skimmer. Eller som en blandning av Rännstensungar, mumintrollen och Sommaren med Monika. Men bara en sekund i taget. För Platonov är en poetisk sanningssökare som spanar över vida fält. Det är hans kalejdoskopiska exakthet som är svår att översätta. Det är svårt att låta bli att förenkla och normalisera det skimrande och bottenlösa språket, och att samtidigt hålla fast vid en disciplinera exakthet i varje uttryck.

Två fina intervjuer med Kajsa Öberg Lindsten om hennes översättande finns att läsa i Svenska Dagbladet och på webbplatsen Mina bibliotek.

Ett hedersomnämnande och 10 000 kronor utdelas också till Christer Olsson för hans översättning från franskan av Salim Bachis Muhammeds tystnad (Tranan):

För att han med imponerande sakkunskap, stilistisk sans och syntaktisk finurlighet har rott en krävande uppgift i land.

Prisutelningen kommer att ske under invigningen av Stockholm Literature på Moderna Museet i Stockholm fredag den 27 oktober. Programmet börjar klockan 19.00. Tillträde med biljett à 100 kronor eller särskild inbjudan. Biljetter köpes på modernamuseet.se

Vårt pressmeddelande för Årets översättning 2016 hittar du här.

Mer information om priset och om tidigare översättare hittar du här.

Månadens översättare: Johanna Hedenberg

Publicerat den 1 juli 2017
Johanna Hedenberg

Foto: Johanna Norin, tidningen Äldreomsorg

Månadens översättare: Johanna Hedenberg
Översätter från italienska och franska
Bor i Stockholm

Vad översätter du just nu?

La figlia oscura av Elena Ferrante, en kort och koncentrerad roman som känns väldigt lagom efter hennes omfångsrika Neapelkvartett. Sen blir det ännu mer Ferrante – Barbro Andersson och jag ska översätta en bok med intervjuer, brev och andra texter – parallellt med Da dove la vita è perfetta av Silvia Avallone. Det blir den tredje romanen av Avallone som jag översätter och när jag läste den var det som att ta på sig gamla kläder som jag glömt bort att jag hade, ser fram emot att gå in i hennes språk och värld igen.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

Jag insåg tidigt att det var ett sätt att få göra det jag tyckte om: läsa, skriva och ägna mig åt främmande språk. Inför en praovecka på gymnasiet när man själv skulle ordna plats kontaktade jag Jan Stolpe (som för övrigt var Månadens översättare i november 2014). Han var enormt generös med sin tid, råd och kommentarer till de översättningar jag fick sitta och göra vid hans köksbord – en lite ovanlig men ovärderlig introduktion. Sen läste jag språk och litteraturvetenskap på universitetet och hade turen att ganska snart få översätta böcker. I mitten av 90-talet blev jag anställd som EU-översättare, för en kortare tid var det tänkt, men det kom att gå många år innan jag återvände till skönlitteraturen. Nu arbetar jag helt och hållet med litterära texter, men min översättaridentitet är dubbel, jag känner mig också som facköversättare. Eller rätt och slätt som översättare utan någon bestämning, hantverkare och konsthantverkare i ett.

Hur ser en vanliga arbetsdag ut? Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?

Jag jobbar normalt hemma, ibland sitter jag på ett kafé eller bibliotek. Idealet är att gå upp tidigt, jobba några timmar, ta paus för promenad eller någon sorts träning mitt på dagen (allra helst längdskidåkning med start runt knuten, men det går tyvärr alltför sällan) och ta ett andra sammanhängande pass på eftermiddagen eller kvällen. Men det är alltså idealet, ofta ser min arbetsdag ut på alla möjliga andra sätt.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

I förberedelsefasen, när jag går igenom originalet och funderar och antecknar, kan jag sitta på vissa kaféer om musiken är någorlunda i min smak och på lagom volym. Hemma vid datorn behöver jag sen ha det tyst, tills det är dags att föra in ändringar och jag ibland lyssnar på lite av varje: jazz, flamenco, latinmusik.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Nu översätter jag på heltid, men i flera år arbetade jag som textgranskare på riksdagen i perioder, och jag har också granskat översättningar för ett förlag och undervisat lite. Det är ju inte självklart att kunna försörja sig helt på litterär översättning, så jag är väldigt glad att det går – men samtidigt tycker jag om att jobba med olika saker och kommer säkert att göra det igen längre fram.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?

Inga specifika ord, men något jag saknar i svenskan är diminutiv och andra smidiga små suffix. På italienska kan man till exempel lägga till inte bara det förminskande -ino/a och förstorande/förstärkande -one (piccolina, donnone), utan också -accio som ger ordet en negativ dimension: parolaccia är ett grovt eller fult ord. I översättning behöver man ofta använda adjektiv som sticker ut mer och lätt blir klumpiga.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, tex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

Jag kommer inte på något bra exempel, men jag fick slita en del med ordlekar och verser ur (både gamla oöversatta och nya) dikter och visor i en serie historiska Parisdeckare av Claude Izner. Överhuvudtaget var det nog de mest knepiga och tidskrävande översättningar jag gjort – genrelitteratur som betraktas som ”lätt” och inte har så hög litterär status är verkligen inte alltid det enklaste.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

En gång blandade jag ihop de italienska orden för rustning och skåp, som inte ens är särskilt lika. Det är så många år sen att det kanske borde vara preskriberat, och jag får skylla på att jag var rätt färsk i yrket, men det känns fortfarande obehagligt att tänka på – lika obehagligt som tanken på att jag kan vara omedveten om ännu värre grodor. Det är det enda riktigt negativa med översättandet: rädslan att något ska bli fel (och det finns så otroligt mycket som kan bli fel) och vetskapen om att varken man själv, redaktörer eller korrekturläsare upptäcker allt.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

Ingen särskild text eller författare, men däremot genrer som jag ännu inte fått tillfälle att pröva. Jag skulle vilja översätta dramatik, och det riktiga drömuppdraget är en opera. Någon gång skulle jag också gärna översätta från två andra språk som jag har en särskilt relation till: spanska och nederländska.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Att få arbeta med något som jag tycker om och som ger mig mycket. Och möjligheten att ta med jobbet på resa.

Har du några härliga översättarminnen?

Den andra bok och den första längre skönlitterära text som jag översatte var en roman i en enda mening, Matilde av Giovanni Mariotti. Jag minns det närmast som ett euforiskt tillstånd, det var det roligaste jag någonsin gjort arbetsmässigt. Vilket kanske inte säger så mycket eftersom jag var ganska ung, men fortfarande är det nog den översättning som ligger mig närmast hjärtat. Kanske beror det också på att det är den enda bok jag hittat och lyckats övertyga ett förlag (Anamma, saligt i åminnelse) att ge ut.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Nu när standardavtalet tyvärr har sagts upp är det viktigaste att arbeta för ett nytt bra avtal, stötta de medlemmar som får dåliga kontraktsförslag och upprätthålla solidariteten i kåren. Men det behöver sektionsstyrelsen knappast bli påmind om, den gör ju ett utmärkt jobb.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?

Jag tänker ofta på något en klok vän har påpekat: Som frilans har man olika uppdragsgivare, men man är samtidigt sin egen chef och sin egen personal. Ingen annan har ansvar för att du får ihop din arbetsplanering och ingen kommer att ta hand om dig om du går in i väggen. Så var snäll mot din enda anställda (snåla inte med friskvård och semesterdagar), säg ifrån om din chef kräver för mycket och låt ingen uppdragsgivare pressa dig till mer än du orkar och klarar!

Spara

Månadens översättare: Lotta Riad

Publicerat den 1 juni 2017

Månadens översättare: Lotta Riad
Översätter från franska till svenska.
Bor i Stockholm.

Vad översätter du just nu?

Jag har just lämnat in Et tu n’es pas revenu av Marceline Loridan-Ivens. Boken är ett brev som författaren skriver till sin far. De deporterades tillsammans i april 1944, hon till Birkenau, han till Auschwitz. Han kom aldrig tillbaka. I brevet berättar hon om sin tid i lägret, om hur hon så småningom kom tillbaka till Frankrike och hur hennes liv blev. En lågmäld och sorglig bok.

Sedan håller jag på att läsa igenom korrekturet till Le Royaume av Emmanuel Carrère, en bok på drygt 600 sidor som handlar om de första kristna och inte minst om Carrère själv.

Och så har jag börjat på en ny bok, La tresse av Laetitia Colombani.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
Det var en gammal dröm. Efter gymnasiet och ett år i Frankrike läste jag franska på universitetet och tänkte mig en framtid i yrket, men sedan blev jag socionom och arbetade med utsatta ungdomar i ganska många år tills jag en dag fick se att Uppsala skulle starta en översättarutbildning i franska. Jag sökte och kom in och på den vägen är det.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
 Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?
Jag försöker hålla mig till vanliga kontorstider, men om jag har en deadline kan jag sitta både på kvällar och helger. Jag arbetar bäst på morgonen och förmiddagen. Vid lunch går jag en längre promenad med min hund. Då brukar jag fundera på knepiga saker i den översättning jag för tillfället håller på med och kanske komma närmare en lösning. Sedan sitter jag på eftermiddagen fram till fyra fem ungefär.

Jag arbetar hemma. Ibland när jag ska läsa igenom min egen översättning händer det att jag sätter mig på ett kafé.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Nej, men däremot har jag ofta radion på i bakgrunden.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
Just den här våren översätter jag bara, vilket känns oerhört privilegierat. Jag tror inte att det kommer att gå i längden, men jag är glad så länge det varar.

Tidigare har jag alltid haft andra jobb vid sidan av, senast som EU-översättare i Luxemburg i många år.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?
Jag vet inte om ordet är så fantastiskt, men jag är mycket förtjust i franskans ”à l’aise”.

Jag har inget särskilt svenskt ord som jag längtar efter att använda, men däremot är det en underbar känsla när man efter många varv äntligen hittar en bra lösning på en snårig mening.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
Ibland kan man komma på finurliga lösningar i efterhand när det är för sent. Nyligen var det internationell seriefestival här i Stockholm dit bland andra serietecknaren Benjamin Renner, som jag har översatt Stora stygga räven av, var inbjuden. Vi diskuterade översättningen av ”face de pet” och det grämde mig lite att jag hade översatt det med ”din lilla fjärt” och inte med ”pruttfejs” eller något liknande, dvs. med något som man normalt inte säger, men som man omedelbart förstår. Det speglar originalet bättre. Men jag fick ändå Renners välsignelse och han fick med sig en lapp med ordet på svenska.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
En gång förväxlade jag de snarlika orden cuir (läder) och cuivre (koppar), men som tur var upptäckte jag det i tid. Sedan har jag säkert gjort en massa tabbar som jag är lyckligt omedveten om eller har förträngt.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
Le photographe av Didier Lefèvre, Emmanuel Guibert och Frédéric Lemercier. Det är en grafisk roman om fotografen Didier Lefèvres resa genom Afghanistan 1986 med Läkare utan gränser mitt under kriget mot Sovjetunionen. Lefèvre berättar om sin tre månader långa vistelse i Afghanistan, en berättelse som Guibert omvandlar till en serie där han varvar Lefèvres svartvita fotografier med sina egna teckningar. Resultatet är fantastiskt.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?
Att jag får arbeta med något som jag är genuint intresserad av och kan bestämma över min tid. Att jag dessutom inte är bunden till en särskild plats är ytterligare en bonus. Det är något som jag värderar särskilt högt efter alla år med ett heltidsjobb vid sidan av.

Har du några härliga översättarminnen?
Litterära översättare är ett mycket sällskapligt släkte så jag har många goda minnen från olika översättarsammankomster. Om jag ska nämna något är det tiden på Södertörns litterära översättarseminarium. Jag var med i den första kullen fransköversättare och det var där jag kom igång på allvar med översättandet.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
Jag har varit borta från Sverige i så många år och inte följt med ordentligt i det som händer. Att få till stånd ett nytt standardavtal är det som jag först kommer att tänka på.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
Jag rekommenderar den som har möjlighet att skaffa hund. Översättaryrket kan ju vara ganska ensamt och då är en hund ett mycket trevligt sällskap. Dessutom tvingas man bryta stillasittandet och ge sig ut på promenader.

(Fotograf: Tilda Larsson Riad)

Spara

Månadens översättare: Namdar Nasser

Publicerat den 1 maj 2017

Månadens översättare: Namdar Nasser
Översätter från persiska till svenska och vice versa.
Bor i Göteborg.

Vad översätter du just nu?
Romanen Morbror Napoleon från persiska till svenska. Boken är en rik och komisk bild av det iranska samhället under 1940-talet. Kärnan i handlingen är en kärlekshistoria som utvecklas runt den unge berättarens oskyldiga kärlek till sin kusin Layli, en kärlek som ständigt hotas av en armé av familjemedlemmar och deras intriger. En mycket framgångsrik tv-serie som var baserad på romanen visades på den iranska tv:n 1976 och ökade bokens popularitet ännu mer. Sedan dess har många fraser och vardagsuttryck, som först introducerades i romanen, funnit sin väg in i vardagspersiskan.

Barnböckerna Sandvargen av Åsa Lind, och Diamantmysteriet och Fängelsemysteriet av Martin Widmark, från svenska till persiska

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
När jag kom till Sverige 1985, fanns det få böcker översatta från persiska till svenska. Det tänkte jag ändra på, som ett led i att öka kunskapen om den iranska kulturen. Jag har koncentrerat mig på att översätta från persiska till svenska men under de senare åren har resan även gått åt andra hållet.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut? Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?
Jag översätter inte på heltid men när jag gör det arbetar jag gärna hemma. Som mest har jag arbetat upp till 12-14 timmar men 6-8 timmar är optimalt, tycker jag. Jag föredrar att arbeta ett par timmar under förmiddag och några timmar under kvällen.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Nej! Det skulle störa koncentrationen.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
Jag arbetar som undervisningskonsult inom bland annat grafisk formgivning och driver ett förlag. Jag skriver själv både poesi och prosa. Det blir även ett par föreläsningar om året.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar till att få använda?
Det finns många substantiv i persiskan som saknar motsvarighet i svenskan. Jag tänker exempelvis på ”Parvaz, پرواز”. Som bäst kan man översätta det till flygning eller att flyga. Svenskan kompenserar detta, i många fall, genom att använda adjektiv.

Jag kan inte sätta mitt finger på ett enda ord som jag längtar att använda. Men jag tycker att svenska språket, trots sin strama meningskonstruktion, är ett språk, där det finns enorma möjligheter till att skapa precisa bilder genom sammansatta ord. Ta bara orden ”Axelremväska” eller ”Öronlappsfåtölj”.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
För ett par år sedan fick jag i uppdrag att översätta ”Köpmannen och papegojan”, en berättelse ur Rumis Masnavi, från persiska till svenska. Rumi är en av de mest kända sufipoeterna från 1200-talet och mastodonverket Masnavi är en samling av berättelser på vers. Jag tänkte mig en prosaöversättning till en början men förläggaren ville ha den översatta texten på vers.

Jag ryggade tillbaka och föreställde mig att det skulle vara omöjligt. Men sedan tänkte jag försöka i alla fall. Utrustad med synonym- och rimlexikon lade jag jakten på rim till sökandet efter ord, klang, stil och betydelse i översättningsarbetet. Det var tidskrävande men jag blev förvånad över resultatet. I stort sett gick det att hålla sig nära originaltexten och behålla andemeningen, trots de rimmande ordens tvångströja.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
Jag vet inte om jag har gjort en nämnvärd tabbe som översättare, men utanför en text har det hänt ett par gånger.

Under mitt första år i Sverige bodde jag tillsammans med en vän i Alingsås. Vi hade en liknande bakgrund. Vi var 22 år gamla, hade deserterat från kriget mellan Iran och grannlandet Irak och bott som flyktingar i Turkiet i 2 år innan vi skickades till Sverige.

Vi kom båda från storstaden Teheran och bodde nu i Alingsås där vi inte hade några släktingar eller vänner. Vi kämpade med att lära oss språket och med att ”komma in i samhället”. Att gå till en fest på Alingsåsparken visades sig inte hjälpa oss i saken. Vi var något äldre än de flesta tonåringar där. Vi blev vittne till många fylleslag och andra beteenden som vi inte förstod oss på. Min slutsats var att det var fel ställe att skaffa vänner, vi behövde träffa folk som var äldre.

Och tillfället gavs bara någon månad senare då jag läste i lokaltidningen att det skulle vara ”mogendans” på parken. Jag visste inte vad mogen betydde men när jag slog upp det i ordboken och fick det till ”vuxen” kändes det helt rätt att gå till ett ställe där vuxna dansade.

Behöver jag berätta hur det gick? Vårt besök på parken varade den här gången bara 5 minuter.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
Min dröm är att någon instans ska inse att översättning mellan persiska och svenska inte bara handlar om litteratur. Att jag på ett eller annat sätt ska kunna få arbeta ännu mer omfattande med litterära översättningar.

Jag skulle vilja översätta många av Selma Lagerlöfs böcker och så finns det många fantastiskt pedagogiska och välskrivna svenska barnböcker.

Det finns också många samtida romanförfattare i Iran vars verk jag önskar kunna översätta för att kunna ta svenska läsare till vardagen i Iran. Jag har kämpat för detta i mer än 20 år, knackat dörr hos många förlag, berättat varför dessa verk, som annars finns översatta till många andra språk och fått internationell uppmärksamhet, skulle fungera i Sverige. Tyvärr är de flesta förlagen inte intresserade.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?
Det finns en social aspekt. Som översättare från ett språkområde som anses ”smalt” får man också rollen som kulturförmedlare. Annars får en översättare vrida och vända på många ord och fraser och det leder till att hen blir mer insatt i språken.

Har du några härliga översättarminnen?
Anja Malmberg och jag träffades många gånger under den tid då vi översatte valda dikter av den kvinnliga iranska poeten Forough Farrokhzad. Vi hade livliga diskussioner som många gånger ledde till att vi båda ramlade ur stolen av skrattanfall. Många fraser och uttryck, som i det egna språket är en självklarhet, och som många gånger har en kulturell anknytning, får utstå prövningar vid översättning.

I dikten ”någon som liknar ingen” drömmer diktjaget om en person som ska komma och göra många underverk, däribland:

”Han kan göra så att den gröna neonskylten
åter ska lysa ”Allah” på himlen över Meftahianmoskén”

Vad associerar en svensk när hen tänker på neonskyltar? I de flesta fall reklam. Och maffiga skyltar som gärna förekommer i filmscener från New York och Las Vegas.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
Översättarsektionen ska fortsätta kämpa för att höja översättarnas status. Inte heller inom förbundet har översättarna samma status som författarna, upplever jag, och det tycker jag märks när man söker stipendium.

Vidare undrar jag om det finns särskild översättarpenning motsvarande särskild författarpenning? Och om svaret är nej tycker jag att översättarsektionen kan överväga införandet av det.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
Om det redan inte finns något liknande någonstans, önskar jag: Ett forum där förläggare, författare och översättare ska mötas. Ett ställe där översättaren eller författaren kan lägga upp förslag, och där förläggaren kan söka efter intressanta verk att ge ut.

Spara

Månadens översättare: Thomas Andersson

Publicerat den 1 april 2017

 

Månadens översättare: Thomas Andersson
Översätter från danska, engelska och franska till svenska.
Bor i Höganäs.

Vad översätter du just nu?
Maurice Blanchots lilla bok om Michel Foucault. När jag väl är färdig med en annan sak som jag borde ha blivit klar med innan jag svarade på de här frågorna.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
Jag och min gode vän Johan Laserna började översätta tillsammans när vi skulle ge ut den första boken på hans förlag. Det gick bra, och sedan tjatade jag på ett etablerat förlag om att få prova, det verkade roligare än att försöka återuppta studierna, och jag var säker på att det var roligare än att läsa korrektur, vilket jag i huvudsak ägnade mig åt. Det gick också bra, och på den vägen är det. Något stort beslut eller högtidligt val var det knappast, men jag ångrar det inte. Nåja, vissa dagar kanske.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut? Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?
Jag borde verkligen försöka skaffa mig fasta rutiner, men det är som förgjort. Hur som helst arbetar jag hemma och mer eller mindre hela tiden. Jag går upp tidigt, och sedan jobbar jag så länge jag orkar och tar små tupplurar och promenerar kropp och själ, eller simmar någon kilometer, och så jobbar jag lite till. Det kan vara precis när som helst, men numera inte på natten. För då städar jag, höll jag på att säga.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Ständigt. Jazz, rock, konstmusik. Det är som att ha en extra växel som alltid är ilagd, eller ett slags ovanligt rörlig stödprotes. Musiken kopplar in sig på nervbanorna, och när jag kör fast hittar den ett nytt spår åt mig. Favorit bland det nyutkomna är för närvarande kanadensiska jazzpianisten Cat Toren, verksam i USA; plattan heter Cat Toren’s Human Kind och är enligt henne själv ”både inspirerad av 1960-talets frijazz och ett personligt uttryck för den medborgarrättsrörelse som i detta nu reser sig ur askan”.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
Språkgranskning, korrekturläsning. Någon enstaka gång skriver jag något någonstans som inte är en översättning.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?
Det fattas ingenting, och jag längtar inte efter något. Däremot kan det vara roligt när jag upptäcker att vissa aningen försummade ord – ofta synonymer i den ständiga jakten på sådana – har exakt rätt betydelsenyans. Nu senast var det ”erkännansvärd”.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
Jag minns att jag har varit finurlig, rent av så klurig att jag blivit alldeles trött på mig själv, men jag kan inte komma på något exempel. Det står fullständigt stilla.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
Min värsta blunder finns där någonstans, och jag kan drömma mardrömmar om att någon en dag ska avslöja den, men jag vet inte vilken den är. Fel har jag gjort, men inget som är särskilt kul att nämna.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
För ett antal år sedan översatte jag den brittiske författaren Iain Sinclair i Ord&Bild. Texten var ett utdrag, och jag skulle mycket gärna vilja göra en hel bok av honom. Jag har svårt att tänka mig något mer givande, Sinclair är unik. Men det är svårt som attan.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?
Att hjärnan får ständig motion.

Har du några härliga översättarminnen?
Nej. Trevligt har det förvisso ofta varit i kollegers sällskap, men arbetet är en plåga. En nödvändig plåga, för så snart det känns lätt, som om allting gick på räls, och man blir upprymd av sin egen förmåga har man i själva verket slumrat till. Det låter kanske dystert i överkant, men det är sant.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
Facklig kamp, eller åtminstone lite sprattel i nätet, och sammankomster med professionella inslag. Ungefär som nu, således.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
Tips till översättare in spe? Läs och skriv! Fundera inte så mycket på utbildningar, inte heller på teorier, eller för all del, gör det, att tänka skadar sällan, men håll det i så fall lite på avstånd och låt det sippra in genom medvetandets läckor. Att översätta är nämligen en aktivitet som rytmiskt ackompanjerar ett praktiskt medvetande.

Spara

Samisk-svensk översättningsworkshop: en rapport

Publicerat den 21 mars 2017

 

Dagen innan Littfest i Umeå anordnade Översättarsektionen tillsammans med samiska arbetsgruppen en workshop för poesiöversättning som lockade femton deltagare: forskare, översättare, författare och vanligt folk.

Viktigaste rollerna spelade professor Mikael Svonni och översättaren Karin Tuolja.

Under fyra timmar hanns det med tre dikter från samiska och tre dikter från svenska, men diskussionerna var så intressanta på detaljnivå att det hade kunnat räcka med en enda – alternativt att tiden hade kunnat vara mycket mer väl tilltagen.

Deltagarna fascinerades av de problem och avvägningar som dyker upp vid diskussion i grupp – en yrkesöversättare jämförde med sin egen totala ensamhet och fick även nya perspektiv på sina begränsningar.

Det fanns inget fastlagt schema för hur arbetet skulle fortgå, bara ett urval texter att arbeta med och två lokaler som Littfest bokat åt oss i Umeå Fokets Hus. Littfest var också generösa med att låta oss få plats i förhandsreklamen. Efter välkomstord av John Swedenmark gjordes en indelning i en nordsamisk och en lulesamisk/umesamisk grupp, eftersom de språken är så inbördes olika, och de rikssvenska deltagarna lottades in – vilket ledde till att den nordsamiska gruppen hade en stor övervikt av verksamma litterära översättare.

Den nordsamiska gruppen arbetade så att Mikael Svonni gick igenom en klassisk protestdikt av Paulus Utsi ord för ord, med alla grammatiska detaljer, varefter de svenska deltagarna fick forma en bikupa och omsätta all denna information till svensk poesi, med respekt för versmåttet.

Så här blev resultatet:

I orostider

Orostider kväver nu vår boplats
rädda flyr vi från det nya vattnet
Floden slukar våra hem
Mödosamt vi flyttar kåtor,
släta kullar, gröna ängar
lämnar vi med sorg i sinnet
Under tunga bördor blir en
hemvan stig en sorglig färdväg
bort till det som blir vår boning
Obarmhärtigt har vi samer
åter piskats ut på flykt
Vilda marker, bäckar, sjöar
blir till djup och sand och hav
alla gränser saknas
Vattnet stiger, kommer närmre,
orostiders vindar blåser

Samtidigt arbetade gruppens nordsamiska talare med två dikter, en av finlandssvenske Gösta Ågren och en av Jasim Mohamed, som var den som införde detta slags workshopmodell i Sverige, i samband med poesifestivalen Bagdad Café.

Den lulesamiska gruppen hade ett helt annat arbetssätt och kastade sig rakt in i en dikt ur Birgitta Lillpers senaste diktsamling. Genast fick de pröva på vilka beslut en översättare ställs inför: Vilken typ av snö handlar det om? Åker han eller hon skidor? Hur fort går det? Kan ordet ”ändå” ersättas med en grammatisk konstruktion i potentialis?

Arbetet drog ut på tiden och till slut utsågs två samisktalande till att dra sig undan och finslipa översättningen. Under tiden arbetade resten av gänget med två kortdikter av Anita S Nergård och Stig Gælok. Det arbetet gick fort eftersom alla blivit varma i kläderna och eftersom Karin Tuolja tog kommandot med simultanråöversättningar.

En typisk replikväxling i den lulesamiska gruppen kunde låta så här:

”Får jag frågan om jag kommer på festen, då svarar jag i potentialis: Jag kanske kommer, jag kommer nog.”
”Ja, men jag tycker att det blir för svagt.”
”Samtidigt verkar du, Karin, rätt nöjd, det syns på dig att du ser ut som att vi har hittat rätt.”
”Men så blir jag så fascinerad av vad ni har hittat på.”

 

Slutligen samlades alla för uppläsningar och utvärdering. Alla verkade nöjda, även om det var tydligt att det hade behövts mer tid och bättre balans mellan språkkunskaperna. Det får helt enkelt bli en fortsättning, och metoden – som helt enkelt handlar om tillit till folks förmåga att samarbeta utifrån vars och ens förutsättningar – är naturligtvis möjlig att överföra till vilka språkområden som helst.

Muhto maid mon oidnen čalmmiin 
mat ledje massán bearraliid

Maid mon oidnen gieđain
mat ledje dárpmohuvvan

Mon oidnen olbmo guhte ii dovdan bákčasa
dušše vásihii dan
Vássán áiggis oinnii son iežas
gieđaid haga, čalmmiid haga

Maid mon oidnen dán olbmos
iežá go ealli oruha guhte jáhkii
mánát sáhtte eallit

čázi vuolde

(Jasim Mohamed översatt till nordsamiska)

Spara

Spara

Månadens översättare: Marianne Kristoffersson

Publicerat den 6 mars 2017

Månadens översättare: Marianne Kristoffersson
Översätter från engelska, danska och i sällsynta fall tyska, fast i min examen har jag engelska, spanska och ryska.
Bor i Svarte, en liten by vid havet utanför Ystad. Hit flyttade jag 2010 efter att ha bott fyrtio år i Stockholm. Jag är född och uppvuxen i Malmö.

Vad översätter du just nu?
En illustrerad fackbok på engelska som handlar om hur man tränar hästar utifrån hästens anatomi. Jättekul! Jag får användning för två av mina specialområden: hästar och ridsport samt medicin, i det här fallet veterinärmedicin.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
För mig var det definitivt ingen slump. Jag har drömt om att bli översättare sedan jag var femton år och gick på latinlinjen vid Högra Allmänna Läroverket för flickor i Malmö. Då såg jag en annons i Sydsvenska Dagbladet om att TV sökte översättare. Jag klippte ut annonsen och lade den i ett hemligt fack i en plånbok som jag förvarade i en hemlig låda. Där fanns min dröm, drömmen om Stockholm och drömmen om att bli översättare. Efter en fil. mag. i Lund flyttade jag till Stockholm 24 år gammal – utan att någonsin ha varit i huvudstaden. Så småningom sökte jag jobb som översättare på TV men blev underkänd på provet av den fruktade Maud Kampmann, som då var chef för översättarna. Jag hade satt en punkt på fel sida om en parentes, och det var allvarligt. Än i dag tänker jag på detta varje gång jag skriver en punkt och en parentes efter varandra.
I stället kom jag att arbeta som förlagsredaktör, journalist, informatör och pressekreterare i sammanlagt 27 år. Men en vacker dag tog jag mitt pick och pack och gick hem och startade eget. Det är det bästa jag har gjort i hela mitt liv. Nu hade min dröm äntligen gått i uppfyllelse. Nu var jag översättare – inte av snabbt förbiflimrande filmtexter utan av böcker som finns kvar för eftervärlden.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
 Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?
Jag är kvällsmänniska och tycker om att sova länge på morgnarna. Dessutom måste jag börja dagen med att läsa våra två morgontidningar, så jag brukar inte komma i gång med arbetet förrän mitt på dagen. Jag översätter i mitt arbetsrum på övervåningen med utsikt över havet.

Jag har ingen aning om hur många timmar per dag jag arbetar. Jag tänker inte i timmar utan i antal sidor. Jag översätter fem sidor per dag, tjugfem sidor i veckan, och det gör jag aldrig någonsin avkall på. Därför brukar jag oftast bli färdig en till två veckor före deadline, och det är förlagen förstås glada åt.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Jag lyssnar aldrig på musik förutom när jag går på Operan.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
Nej, jag översatte på heltid även innan jag blev senior, fast lite studier har jag hunnit med för att förkovra mig som översättare: ekonomi, danska, fysiologi och i höstas latin vid Lunds universitet. Det senare är min Alma mater. Det kändes lite märkligt att gå in i samma byggnad där jag inträdde för 52 år sedan för att börja läsa engelska.

När jag inte översätter rider jag dressyr, det är min andra passion här i livet. Jag har ridit sedan tonåren.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar till att få använda?
När man översätter facklitteratur stöter man inte på särskilt många ”fantastiska” ord. Det skulle i så fall vara danskans ”pattedyr” för ”däggdjur”.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
Jag minns bara alla gånger jag har försökt göra begriplig svenska av amerikanska författares ordrika och pratiga svador i managementböcker, där -ing-formerna är staplade på varandra.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
En gång i början av min översättarkarriär översatte jag ”blue grass” med ”ängsgröe” i stället för ”lusern”. Det hela utspelade sig i Kentucky, som är känt för sina stora odlingar av lusern som de utfodrar sina kapplöpningshästar med. Jag vet inte om mitt misstag någonsin upptäcktes. Det var en av mina hästkompisar som påpekade det för mig.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
Jag avundas skönlitterära översättare som har en, åtminstone teoretisk, chans att bli bjudna på Nobelfesten. Skämt åsido, så skulle jag gärna vilja översätta en dansk roman. Det skulle passa bra nu när jag bor i Skåne och känner flera danskar, däribland en översättare.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?
För det första är det underbart att vara sin egen, att få bestämma själv och råda över sin tid. Jag älskar att översätta och att sitta ensam framför datorn och lösa språkliga klurigheter. Att översätta är som att skriva en bok, fast texten finns ju redan där. Jag har två passioner här i livet: att översätta och att rida dressyr. Översättning är för knoppen och dressyr för kroppen.

Har du några härliga översättarminnen?
En gång, också i början av min översättarkarriär, hade jag stämt träff med imamen i moskén vid Medborgarplatsen i Stockholm för att jag behövde hjälp med ett citat ur Koranen. Detta var innan Internet hade slagit igenom. Imamen var mycket vänlig och tillmötesgående. Detta var en fredag, och när jag efter mötet kom ner till bottenvåningen i moskén var fredagsbönen i full gång. Skorna hade jag redan tidigare fått ta av mig och nu räckte imanen mig en sjal att täcka håret med. Sedan fick jag gå in i den stora salen. Och där stod jag, den enda kvinnan, mitt bland alla knäböjande, mumlande män. Till saken hör att mitt citat visade sig inte vara hämtat ur Koranen, trots att den amerikanska författaren hade uppgett det.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
Jag tycker att Översättarsektionen gör ett fantastiskt arbete, och den bör fortsätta att arbeta för översättarnas rättigheter och högre arvoden. Sedan har jag en fåfäng önskan att man internt skulle arbeta för att samtliga översättare blir F-skattare. Jag tror att det skulle gynna vår sak. Jag har aldrig begripit varför översättare och andra kulturarbetare inte vill räknas som egenföretagare precis som it-konsulter, webb-designers och andra inom liknande branscher.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
Ta ingen skit! Utan översättare, särskilt från udda språk som kinesiska, arabiska, ryska eller katalanska, stannar Sverige! Man ska heller inte överskatta svenska folkets kunskaper i engelska. Och danska förstås ibland inte ens av skåningar.

Spara

Spara