Månadens översättare: Namdar Nasser

Publicerat den 1 maj 2017

Månadens översättare: Namdar Nasser
Översätter från persiska till svenska och vice versa.
Bor i Göteborg.

Vad översätter du just nu?
Romanen Morbror Napoleon från persiska till svenska. Boken är en rik och komisk bild av det iranska samhället under 1940-talet. Kärnan i handlingen är en kärlekshistoria som utvecklas runt den unge berättarens oskyldiga kärlek till sin kusin Layli, en kärlek som ständigt hotas av en armé av familjemedlemmar och deras intriger. En mycket framgångsrik tv-serie som var baserad på romanen visades på den iranska tv:n 1976 och ökade bokens popularitet ännu mer. Sedan dess har många fraser och vardagsuttryck, som först introducerades i romanen, funnit sin väg in i vardagspersiskan.

Barnböckerna Sandvargen av Åsa Lind, och Diamantmysteriet och Fängelsemysteriet av Martin Widmark, från svenska till persiska

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
När jag kom till Sverige 1985, fanns det få böcker översatta från persiska till svenska. Det tänkte jag ändra på, som ett led i att öka kunskapen om den iranska kulturen. Jag har koncentrerat mig på att översätta från persiska till svenska men under de senare åren har resan även gått åt andra hållet.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut? Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?
Jag översätter inte på heltid men när jag gör det arbetar jag gärna hemma. Som mest har jag arbetat upp till 12-14 timmar men 6-8 timmar är optimalt, tycker jag. Jag föredrar att arbeta ett par timmar under förmiddag och några timmar under kvällen.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Nej! Det skulle störa koncentrationen.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
Jag arbetar som undervisningskonsult inom bland annat grafisk formgivning och driver ett förlag. Jag skriver själv både poesi och prosa. Det blir även ett par föreläsningar om året.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar till att få använda?
Det finns många substantiv i persiskan som saknar motsvarighet i svenskan. Jag tänker exempelvis på ”Parvaz, پرواز”. Som bäst kan man översätta det till flygning eller att flyga. Svenskan kompenserar detta, i många fall, genom att använda adjektiv.

Jag kan inte sätta mitt finger på ett enda ord som jag längtar att använda. Men jag tycker att svenska språket, trots sin strama meningskonstruktion, är ett språk, där det finns enorma möjligheter till att skapa precisa bilder genom sammansatta ord. Ta bara orden ”Axelremväska” eller ”Öronlappsfåtölj”.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
För ett par år sedan fick jag i uppdrag att översätta ”Köpmannen och papegojan”, en berättelse ur Rumis Masnavi, från persiska till svenska. Rumi är en av de mest kända sufipoeterna från 1200-talet och mastodonverket Masnavi är en samling av berättelser på vers. Jag tänkte mig en prosaöversättning till en början men förläggaren ville ha den översatta texten på vers.

Jag ryggade tillbaka och föreställde mig att det skulle vara omöjligt. Men sedan tänkte jag försöka i alla fall. Utrustad med synonym- och rimlexikon lade jag jakten på rim till sökandet efter ord, klang, stil och betydelse i översättningsarbetet. Det var tidskrävande men jag blev förvånad över resultatet. I stort sett gick det att hålla sig nära originaltexten och behålla andemeningen, trots de rimmande ordens tvångströja.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
Jag vet inte om jag har gjort en nämnvärd tabbe som översättare, men utanför en text har det hänt ett par gånger.

Under mitt första år i Sverige bodde jag tillsammans med en vän i Alingsås. Vi hade en liknande bakgrund. Vi var 22 år gamla, hade deserterat från kriget mellan Iran och grannlandet Irak och bott som flyktingar i Turkiet i 2 år innan vi skickades till Sverige.

Vi kom båda från storstaden Teheran och bodde nu i Alingsås där vi inte hade några släktingar eller vänner. Vi kämpade med att lära oss språket och med att ”komma in i samhället”. Att gå till en fest på Alingsåsparken visades sig inte hjälpa oss i saken. Vi var något äldre än de flesta tonåringar där. Vi blev vittne till många fylleslag och andra beteenden som vi inte förstod oss på. Min slutsats var att det var fel ställe att skaffa vänner, vi behövde träffa folk som var äldre.

Och tillfället gavs bara någon månad senare då jag läste i lokaltidningen att det skulle vara ”mogendans” på parken. Jag visste inte vad mogen betydde men när jag slog upp det i ordboken och fick det till ”vuxen” kändes det helt rätt att gå till ett ställe där vuxna dansade.

Behöver jag berätta hur det gick? Vårt besök på parken varade den här gången bara 5 minuter.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
Min dröm är att någon instans ska inse att översättning mellan persiska och svenska inte bara handlar om litteratur. Att jag på ett eller annat sätt ska kunna få arbeta ännu mer omfattande med litterära översättningar.

Jag skulle vilja översätta många av Selma Lagerlöfs böcker och så finns det många fantastiskt pedagogiska och välskrivna svenska barnböcker.

Det finns också många samtida romanförfattare i Iran vars verk jag önskar kunna översätta för att kunna ta svenska läsare till vardagen i Iran. Jag har kämpat för detta i mer än 20 år, knackat dörr hos många förlag, berättat varför dessa verk, som annars finns översatta till många andra språk och fått internationell uppmärksamhet, skulle fungera i Sverige. Tyvärr är de flesta förlagen inte intresserade.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?
Det finns en social aspekt. Som översättare från ett språkområde som anses ”smalt” får man också rollen som kulturförmedlare. Annars får en översättare vrida och vända på många ord och fraser och det leder till att hen blir mer insatt i språken.

Har du några härliga översättarminnen?
Anja Malmberg och jag träffades många gånger under den tid då vi översatte valda dikter av den kvinnliga iranska poeten Forough Farrokhzad. Vi hade livliga diskussioner som många gånger ledde till att vi båda ramlade ur stolen av skrattanfall. Många fraser och uttryck, som i det egna språket är en självklarhet, och som många gånger har en kulturell anknytning, får utstå prövningar vid översättning.

I dikten ”någon som liknar ingen” drömmer diktjaget om en person som ska komma och göra många underverk, däribland:

”Han kan göra så att den gröna neonskylten
åter ska lysa ”Allah” på himlen över Meftahianmoskén”

Vad associerar en svensk när hen tänker på neonskyltar? I de flesta fall reklam. Och maffiga skyltar som gärna förekommer i filmscener från New York och Las Vegas.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
Översättarsektionen ska fortsätta kämpa för att höja översättarnas status. Inte heller inom förbundet har översättarna samma status som författarna, upplever jag, och det tycker jag märks när man söker stipendium.

Vidare undrar jag om det finns särskild översättarpenning motsvarande särskild författarpenning? Och om svaret är nej tycker jag att översättarsektionen kan överväga införandet av det.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
Om det redan inte finns något liknande någonstans, önskar jag: Ett forum där förläggare, författare och översättare ska mötas. Ett ställe där översättaren eller författaren kan lägga upp förslag, och där förläggaren kan söka efter intressanta verk att ge ut.

Spara

Månadens översättare: Thomas Andersson

Publicerat den 1 april 2017

 

Månadens översättare: Thomas Andersson
Översätter från danska, engelska och franska till svenska.
Bor i Höganäs.

Vad översätter du just nu?
Maurice Blanchots lilla bok om Michel Foucault. När jag väl är färdig med en annan sak som jag borde ha blivit klar med innan jag svarade på de här frågorna.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
Jag och min gode vän Johan Laserna började översätta tillsammans när vi skulle ge ut den första boken på hans förlag. Det gick bra, och sedan tjatade jag på ett etablerat förlag om att få prova, det verkade roligare än att försöka återuppta studierna, och jag var säker på att det var roligare än att läsa korrektur, vilket jag i huvudsak ägnade mig åt. Det gick också bra, och på den vägen är det. Något stort beslut eller högtidligt val var det knappast, men jag ångrar det inte. Nåja, vissa dagar kanske.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut? Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?
Jag borde verkligen försöka skaffa mig fasta rutiner, men det är som förgjort. Hur som helst arbetar jag hemma och mer eller mindre hela tiden. Jag går upp tidigt, och sedan jobbar jag så länge jag orkar och tar små tupplurar och promenerar kropp och själ, eller simmar någon kilometer, och så jobbar jag lite till. Det kan vara precis när som helst, men numera inte på natten. För då städar jag, höll jag på att säga.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Ständigt. Jazz, rock, konstmusik. Det är som att ha en extra växel som alltid är ilagd, eller ett slags ovanligt rörlig stödprotes. Musiken kopplar in sig på nervbanorna, och när jag kör fast hittar den ett nytt spår åt mig. Favorit bland det nyutkomna är för närvarande kanadensiska jazzpianisten Cat Toren, verksam i USA; plattan heter Cat Toren’s Human Kind och är enligt henne själv ”både inspirerad av 1960-talets frijazz och ett personligt uttryck för den medborgarrättsrörelse som i detta nu reser sig ur askan”.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
Språkgranskning, korrekturläsning. Någon enstaka gång skriver jag något någonstans som inte är en översättning.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?
Det fattas ingenting, och jag längtar inte efter något. Däremot kan det vara roligt när jag upptäcker att vissa aningen försummade ord – ofta synonymer i den ständiga jakten på sådana – har exakt rätt betydelsenyans. Nu senast var det ”erkännansvärd”.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
Jag minns att jag har varit finurlig, rent av så klurig att jag blivit alldeles trött på mig själv, men jag kan inte komma på något exempel. Det står fullständigt stilla.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
Min värsta blunder finns där någonstans, och jag kan drömma mardrömmar om att någon en dag ska avslöja den, men jag vet inte vilken den är. Fel har jag gjort, men inget som är särskilt kul att nämna.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
För ett antal år sedan översatte jag den brittiske författaren Iain Sinclair i Ord&Bild. Texten var ett utdrag, och jag skulle mycket gärna vilja göra en hel bok av honom. Jag har svårt att tänka mig något mer givande, Sinclair är unik. Men det är svårt som attan.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?
Att hjärnan får ständig motion.

Har du några härliga översättarminnen?
Nej. Trevligt har det förvisso ofta varit i kollegers sällskap, men arbetet är en plåga. En nödvändig plåga, för så snart det känns lätt, som om allting gick på räls, och man blir upprymd av sin egen förmåga har man i själva verket slumrat till. Det låter kanske dystert i överkant, men det är sant.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
Facklig kamp, eller åtminstone lite sprattel i nätet, och sammankomster med professionella inslag. Ungefär som nu, således.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
Tips till översättare in spe? Läs och skriv! Fundera inte så mycket på utbildningar, inte heller på teorier, eller för all del, gör det, att tänka skadar sällan, men håll det i så fall lite på avstånd och låt det sippra in genom medvetandets läckor. Att översätta är nämligen en aktivitet som rytmiskt ackompanjerar ett praktiskt medvetande.

Spara

Samisk-svensk översättningsworkshop: en rapport

Publicerat den 21 mars 2017

 

Dagen innan Littfest i Umeå anordnade Översättarsektionen tillsammans med samiska arbetsgruppen en workshop för poesiöversättning som lockade femton deltagare: forskare, översättare, författare och vanligt folk.

Viktigaste rollerna spelade professor Mikael Svonni och översättaren Karin Tuolja.

Under fyra timmar hanns det med tre dikter från samiska och tre dikter från svenska, men diskussionerna var så intressanta på detaljnivå att det hade kunnat räcka med en enda – alternativt att tiden hade kunnat vara mycket mer väl tilltagen.

Deltagarna fascinerades av de problem och avvägningar som dyker upp vid diskussion i grupp – en yrkesöversättare jämförde med sin egen totala ensamhet och fick även nya perspektiv på sina begränsningar.

Det fanns inget fastlagt schema för hur arbetet skulle fortgå, bara ett urval texter att arbeta med och två lokaler som Littfest bokat åt oss i Umeå Fokets Hus. Littfest var också generösa med att låta oss få plats i förhandsreklamen. Efter välkomstord av John Swedenmark gjordes en indelning i en nordsamisk och en lulesamisk/umesamisk grupp, eftersom de språken är så inbördes olika, och de rikssvenska deltagarna lottades in – vilket ledde till att den nordsamiska gruppen hade en stor övervikt av verksamma litterära översättare.

Den nordsamiska gruppen arbetade så att Mikael Svonni gick igenom en klassisk protestdikt av Paulus Utsi ord för ord, med alla grammatiska detaljer, varefter de svenska deltagarna fick forma en bikupa och omsätta all denna information till svensk poesi, med respekt för versmåttet.

Så här blev resultatet:

I orostider

Orostider kväver nu vår boplats
rädda flyr vi från det nya vattnet
Floden slukar våra hem
Mödosamt vi flyttar kåtor,
släta kullar, gröna ängar
lämnar vi med sorg i sinnet
Under tunga bördor blir en
hemvan stig en sorglig färdväg
bort till det som blir vår boning
Obarmhärtigt har vi samer
åter piskats ut på flykt
Vilda marker, bäckar, sjöar
blir till djup och sand och hav
alla gränser saknas
Vattnet stiger, kommer närmre,
orostiders vindar blåser

Samtidigt arbetade gruppens nordsamiska talare med två dikter, en av finlandssvenske Gösta Ågren och en av Jasim Mohamed, som var den som införde detta slags workshopmodell i Sverige, i samband med poesifestivalen Bagdad Café.

Den lulesamiska gruppen hade ett helt annat arbetssätt och kastade sig rakt in i en dikt ur Birgitta Lillpers senaste diktsamling. Genast fick de pröva på vilka beslut en översättare ställs inför: Vilken typ av snö handlar det om? Åker han eller hon skidor? Hur fort går det? Kan ordet ”ändå” ersättas med en grammatisk konstruktion i potentialis?

Arbetet drog ut på tiden och till slut utsågs två samisktalande till att dra sig undan och finslipa översättningen. Under tiden arbetade resten av gänget med två kortdikter av Anita S Nergård och Stig Gælok. Det arbetet gick fort eftersom alla blivit varma i kläderna och eftersom Karin Tuolja tog kommandot med simultanråöversättningar.

En typisk replikväxling i den lulesamiska gruppen kunde låta så här:

”Får jag frågan om jag kommer på festen, då svarar jag i potentialis: Jag kanske kommer, jag kommer nog.”
”Ja, men jag tycker att det blir för svagt.”
”Samtidigt verkar du, Karin, rätt nöjd, det syns på dig att du ser ut som att vi har hittat rätt.”
”Men så blir jag så fascinerad av vad ni har hittat på.”

 

Slutligen samlades alla för uppläsningar och utvärdering. Alla verkade nöjda, även om det var tydligt att det hade behövts mer tid och bättre balans mellan språkkunskaperna. Det får helt enkelt bli en fortsättning, och metoden – som helt enkelt handlar om tillit till folks förmåga att samarbeta utifrån vars och ens förutsättningar – är naturligtvis möjlig att överföra till vilka språkområden som helst.

Muhto maid mon oidnen čalmmiin 
mat ledje massán bearraliid

Maid mon oidnen gieđain
mat ledje dárpmohuvvan

Mon oidnen olbmo guhte ii dovdan bákčasa
dušše vásihii dan
Vássán áiggis oinnii son iežas
gieđaid haga, čalmmiid haga

Maid mon oidnen dán olbmos
iežá go ealli oruha guhte jáhkii
mánát sáhtte eallit

čázi vuolde

(Jasim Mohamed översatt till nordsamiska)

Spara

Spara

Månadens översättare: Marianne Kristoffersson

Publicerat den 6 mars 2017

Månadens översättare: Marianne Kristoffersson
Översätter från engelska, danska och i sällsynta fall tyska, fast i min examen har jag engelska, spanska och ryska.
Bor i Svarte, en liten by vid havet utanför Ystad. Hit flyttade jag 2010 efter att ha bott fyrtio år i Stockholm. Jag är född och uppvuxen i Malmö.

Vad översätter du just nu?
En illustrerad fackbok på engelska som handlar om hur man tränar hästar utifrån hästens anatomi. Jättekul! Jag får användning för två av mina specialområden: hästar och ridsport samt medicin, i det här fallet veterinärmedicin.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
För mig var det definitivt ingen slump. Jag har drömt om att bli översättare sedan jag var femton år och gick på latinlinjen vid Högra Allmänna Läroverket för flickor i Malmö. Då såg jag en annons i Sydsvenska Dagbladet om att TV sökte översättare. Jag klippte ut annonsen och lade den i ett hemligt fack i en plånbok som jag förvarade i en hemlig låda. Där fanns min dröm, drömmen om Stockholm och drömmen om att bli översättare. Efter en fil. mag. i Lund flyttade jag till Stockholm 24 år gammal – utan att någonsin ha varit i huvudstaden. Så småningom sökte jag jobb som översättare på TV men blev underkänd på provet av den fruktade Maud Kampmann, som då var chef för översättarna. Jag hade satt en punkt på fel sida om en parentes, och det var allvarligt. Än i dag tänker jag på detta varje gång jag skriver en punkt och en parentes efter varandra.
I stället kom jag att arbeta som förlagsredaktör, journalist, informatör och pressekreterare i sammanlagt 27 år. Men en vacker dag tog jag mitt pick och pack och gick hem och startade eget. Det är det bästa jag har gjort i hela mitt liv. Nu hade min dröm äntligen gått i uppfyllelse. Nu var jag översättare – inte av snabbt förbiflimrande filmtexter utan av böcker som finns kvar för eftervärlden.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
 Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?
Jag är kvällsmänniska och tycker om att sova länge på morgnarna. Dessutom måste jag börja dagen med att läsa våra två morgontidningar, så jag brukar inte komma i gång med arbetet förrän mitt på dagen. Jag översätter i mitt arbetsrum på övervåningen med utsikt över havet.

Jag har ingen aning om hur många timmar per dag jag arbetar. Jag tänker inte i timmar utan i antal sidor. Jag översätter fem sidor per dag, tjugfem sidor i veckan, och det gör jag aldrig någonsin avkall på. Därför brukar jag oftast bli färdig en till två veckor före deadline, och det är förlagen förstås glada åt.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Jag lyssnar aldrig på musik förutom när jag går på Operan.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
Nej, jag översatte på heltid även innan jag blev senior, fast lite studier har jag hunnit med för att förkovra mig som översättare: ekonomi, danska, fysiologi och i höstas latin vid Lunds universitet. Det senare är min Alma mater. Det kändes lite märkligt att gå in i samma byggnad där jag inträdde för 52 år sedan för att börja läsa engelska.

När jag inte översätter rider jag dressyr, det är min andra passion här i livet. Jag har ridit sedan tonåren.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar till att få använda?
När man översätter facklitteratur stöter man inte på särskilt många ”fantastiska” ord. Det skulle i så fall vara danskans ”pattedyr” för ”däggdjur”.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
Jag minns bara alla gånger jag har försökt göra begriplig svenska av amerikanska författares ordrika och pratiga svador i managementböcker, där -ing-formerna är staplade på varandra.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
En gång i början av min översättarkarriär översatte jag ”blue grass” med ”ängsgröe” i stället för ”lusern”. Det hela utspelade sig i Kentucky, som är känt för sina stora odlingar av lusern som de utfodrar sina kapplöpningshästar med. Jag vet inte om mitt misstag någonsin upptäcktes. Det var en av mina hästkompisar som påpekade det för mig.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
Jag avundas skönlitterära översättare som har en, åtminstone teoretisk, chans att bli bjudna på Nobelfesten. Skämt åsido, så skulle jag gärna vilja översätta en dansk roman. Det skulle passa bra nu när jag bor i Skåne och känner flera danskar, däribland en översättare.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?
För det första är det underbart att vara sin egen, att få bestämma själv och råda över sin tid. Jag älskar att översätta och att sitta ensam framför datorn och lösa språkliga klurigheter. Att översätta är som att skriva en bok, fast texten finns ju redan där. Jag har två passioner här i livet: att översätta och att rida dressyr. Översättning är för knoppen och dressyr för kroppen.

Har du några härliga översättarminnen?
En gång, också i början av min översättarkarriär, hade jag stämt träff med imamen i moskén vid Medborgarplatsen i Stockholm för att jag behövde hjälp med ett citat ur Koranen. Detta var innan Internet hade slagit igenom. Imamen var mycket vänlig och tillmötesgående. Detta var en fredag, och när jag efter mötet kom ner till bottenvåningen i moskén var fredagsbönen i full gång. Skorna hade jag redan tidigare fått ta av mig och nu räckte imanen mig en sjal att täcka håret med. Sedan fick jag gå in i den stora salen. Och där stod jag, den enda kvinnan, mitt bland alla knäböjande, mumlande män. Till saken hör att mitt citat visade sig inte vara hämtat ur Koranen, trots att den amerikanska författaren hade uppgett det.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
Jag tycker att Översättarsektionen gör ett fantastiskt arbete, och den bör fortsätta att arbeta för översättarnas rättigheter och högre arvoden. Sedan har jag en fåfäng önskan att man internt skulle arbeta för att samtliga översättare blir F-skattare. Jag tror att det skulle gynna vår sak. Jag har aldrig begripit varför översättare och andra kulturarbetare inte vill räknas som egenföretagare precis som it-konsulter, webb-designers och andra inom liknande branscher.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
Ta ingen skit! Utan översättare, särskilt från udda språk som kinesiska, arabiska, ryska eller katalanska, stannar Sverige! Man ska heller inte överskatta svenska folkets kunskaper i engelska. Och danska förstås ibland inte ens av skåningar.

Spara

Spara

Månadens översättare: Nils Håkanson

Publicerat den 2 februari 2017

Månadens översättare: Nils Håkanson
Översätter helst från ryska, ibland från tyska och engelska, under tvång från belarusiska och ukrainska.
Bor i Stockholm.

Vad översätter du just nu?
En roman av Sergej Lebedev. Har inte knäckt titeln än.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
Jag siktade egentligen på att bli författare, men jag var nog för självupptagen och slarvig. Så råkade jag snubbla in på Södertörns översättarseminarium och fick lära mig hantverket av Lars Erik Blomqvist. Ungefär samtidigt startade jag och några kompisar bokförlaget Ruin, och så fick jag möjlighet att publicera de första översättningarna där. Efterhand fick jag kanske lite ordning på det egna skrivandet också, tack vare översättandet.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
 Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?
Jag försöker begränsa mig till en bok per år. Blir det mer får jag svårt med skärpan. Jag sitter nog mest och utvecklar sittfläsket på kontorstid som alla andra.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Det gör jag inte. Det är svårt nog som det är att hålla fokus med alla uppslagsverk på nätet. Däremot när jag för in korrektur, vilket jag gör mekaniskt i ganska många omgångar mot slutet av varje översättning, måste jag lyssna på black metal på hög volym för att stå ut.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
Jag är forskningsredaktör för Svenskt översättarlexikon, och så försöker jag hinna med en roman då och då. Vi fortsätter också med bokförlaget Ruin, ett par titlar per år.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar till att få använda?
Nja, allt går att säga på svenska, man måste bara hitta dit. Sedan finns det förstås något slags ”personlighet”, eller vad man ska kalla det, i varje språk, och det är svårt att återskapa. Den där personlighetsförändringen som nog många upplever då de skiftar mellan två språk. På svenska kan man till exempel vara ”lodig”, det är nästan omöjligt på andra håll.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
I boken jag jobbar med nu (Lebedev) finns en central figur som på ryska kallas för Drugoj ded, ungefär Andre Farfar. På ryska låter det hyfsat normalt och smälter in i texten. På svenska ser det ju konstigt ut, och dessutom är han ingen farfar utan mer något slags onkel. Det blev Gammelfarbror. Tills vidare är jag nöjd med det, men det kan ju ändras.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
Den har ingen upptäckt än. Men en gång blev jag ivrig i en diskussion på ryska och satt och upprepade ett könsord gång på gång innan jag blev vänligt upplyst om att jag nog menade någonting annat.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
Ivan Turgenjev tycker jag om. En underskattad rysk klassiker som inte översatts på länge. Och så skulle vilja återinföra ”lokaliseringen” som översättningsmetod, t.ex. genom att översätta någon klassisk ryss till modern svensk miljö. Tänk bara vad Raskolnikov skulle göra i en tid av trumpifiering, faktaresistens och allmän moralupplösning – han skulle aldrig ångra sig utan fortsätta att mörda. Brott och brott skulle boken få heta, eller möjligen Brott och framgång.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?
Säg det. Jag är ofta rätt frustrerad när jag översätter, men sen längtar jag tillbaka. Viljan att sätta sig in i och formulera om en hel, välskriven text är viktig. Ett slags habegär, kan man säga. Fast när en översättning är klar vill jag aldrig se den igen.

Har du några härliga översättarminnen?
Jag blir lätt gråtmild och sitter och bölar under arbetet, särskilt när folk uppför sig ädelmodigt och kärleksfullt.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
[Ingen kommentar.]

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
Ja! Läs i Svenskt översättarlexikon, minst en artikel om dagen. Det ger nyttiga perspektiv på översättargärningen.

(Fotografiet på Nils är ett pressfoto från Albert Bonniers förlag, som togs i samband med lanseringen av hans bok Järnskallen)

Spara

Årsmöte för översättarsektionen i Sveriges författarförbund

Publicerat den 9 januari 2017

Den 28 januari är det dags för översättarnas årsmöte. Mer information om detta hittar du i vårt kalendarium.

Månadens översättare: Louise Thulin

Publicerat den 2 januari 2017

louise-thulin

Månadens översättare: Louise Thulin
Översätter från engelska och lite franska till svenska.
Bor i Stockholm och ibland i Mariefred.

Vad översätter du just nu?
Fevre Dream av George RR Martin. Den handlar om vampyrer och hjulångare och gavs ut redan 1982. Dels beskriver den hur ångbåtstrafiken såg ut på Mississippifloden och dess bifloder på artonhundratalets mitt, dels tar den upp lite om slaveriet. En vampyr jämför deras blodsugande med hur människorna behandlar sin egen art, de svarta. På den tiden var det faktiskt straffbart att vara emot slaveriet i slavstaterna.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
Sökte år 1970 sekreterarjobb på LM Ericsson, men de behövde översättare och eftersom jag hade läst språk på universitetet passade det ju bra. På den vägen blev det. Tio år senare fick jag uppdrag av Forum och ytterligare tio år senare övergick jag till att bara jobba frilans.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
 Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?
Sitter i sovrummet och brukar jobba från 12 till 19. Men om jag har ett manus att rätta upp eller en korrläsning blir det intensivare och arbetsplatsen flyttas ibland till soffan.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Nej, det har aldrig blivit av.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
Nej, bortsett från hushållsarbete och barnbarn.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar till att få använda?
Nej.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
Vet att jag har varit stolt över vissa lösningar, men minns inte.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
Missade att Nancy Drew var Kitty trots alla Kittyböcker jag slukade som barn. Och jag översatte torch med ficklampa i Kråkornas fest av George RR Martin. Det lär numera vara åtgärdat.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
Att få fortsätta med Game of Thrones och Martin.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?
Den intellektuella stimulansen i att förflytta ord och innehåll mellan språken. Ibland, om man är i zonen, är det som om det sitter en liten manick i huvudet.

Har du några härliga översättarminnen?
Helt färskt. Blev nyligen tillfrågad av några översättarstudenter vid Stockholms universitet som gjorde grupparbete om egennamnen i den svenska översättningen av Game of Thrones. De undrade bl.a. om jag hade någon strategi för hur jag skulle gå till väga. Skam till sägandes måste jag säga att jag inte hade det, inte från början, men med tiden fick jag det. Det gick rätt många år från bok 1 till bok 5. Dessutom var det mycket jag inte visste från början som klarnade i senare böcker.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
Detsamma som det pratas om nu, att få med de unga översättarna i Översättarsektionen och naturligtvis andra som inte är med. Berättade lite om den för studenterna.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
För ovana översättare skulle jag påminna om substantivsjukan i engelskan och franskan, om att man ska ta bort his och her framför kroppsdelar, att man ofta kan göra imperfekt av pluskvamperfekt, att det är bra att kunna grammatik, både svensk och engelsk, att they är en specialgrej som ibland syftar på singular, att engelskan inte alltid är så noga med singular och plural vad gäller hissdörrar och liknande, att engelskan ibland blir övertydlig när folk går ut och in genom dörrar, sätter sig och reser sig och att man med fördel kan stryka något led ibland, att man ofta får kasta om och sätta tidsadverbial först, att saker och ting, åtminstone i underhållningsromaner, måste stämma genomgående i boken. Annars förlorar läsaren tron på historien. Det som är riktigt svårt tycker jag är du och ni. Ofta märker jag att författaren pendlar mellan du och ni, men det låter sig ju inte göras lika lätt på svenska.

Spara

Standardöversättarkalkyl

Publicerat den 13 december 2016

Nu finns standardöversättarkalkylen till allmän beskådan här på hemsidan, under fliken Avtal.

Månadens översättare: Tomas Håkanson

Publicerat den 4 december 2016

tomas-hakansson

Månadens översättare: Tomas Håkanson
Översätter från polska och engelska  till svenska.
Bor i Stockholm och Norsholm (Norrköpings kommun)

Vad översätter du just nu?

En polsk fackbok för barn om bin – rikt illustrerad, vacker och rolig.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
Det bara blev så, kan man säga. Har alltid varit språkintresserad (bl a 25 universitetspoäng i kinesiska) och hade lärt mig polska, på universitetet och i Polen, i slutet av 80-talet. 1998 fick jag höra att en litterär översättarutbildning skulle starta på Södertörns högskola. Samtidigt höll min fria teatergrupp på att gå i konkurs så jag tänkte: varför inte, värt att pröva. Resten är historia, som det heter.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
 Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?
Det brukar bli ett längre pass på dagen medan barnet är på dagis. Efter dagishämtning, matlagning och kvällsbestyr blir det även ett kvällspass på 1-2 timmar. Jag kommer sällan upp i mer än 6 timmar effektiv översättartid per dag, det är alltid så mycket korrespondens, administration och tusen andra saker att ordna när jag väl sitter vid datorn. Å andra sidan arbetar jag ofta på helgerna också.

Oftast äger arbetet rum i mitt tämligen spartanska arbetsrum i lägenheten i Norsholm. Jag är också mycket förtjust i att sitta och arbeta på kaféer, så det försöker jag göra någon gång i veckan. Även på tågresor då och då, tåg är en mycket inspirerande arbetsplats.

Under arbetet dricker jag f ö kopiösa mängder te. Det är mitt viktigaste bränsle.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Faktum är att en stor del av mitt musiklyssnande försiggår just under arbetet. Det brukar bli vad jag är inne på för tillfället, i allmänhet folkmusik och etnopop från framför allt Sverige, Balkan och Västafrika, ofta även från t ex Polen, arabvärlden och Centralasien. Då och då sticker jag emellan med rockklassiker eller modern soul.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
Vid sidan av den litterära översättningen arbetar jag deltid för Polska institutet i Stockholm som översättare av informationstexter till hemsida och nyhetsbrev. Ibland skriver jag teaterkritik och det händer också att jag engageras för tolkuppdrag, eller som föreläsare om polsk teater eller folkmusik.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar till att få använda?
Ett uttryck jag gillar är skrót myślowy, vilket betyder ungefär tankeförkortning. Det syftar på att ta en genväg i resonemanget, hoppa över några led så att läsaren får svårt att hänga med. Användbart och utan direkt motsvarighet i svenskan.

Men framför allt tänker jag på en hel ordgrupp, nämligen svordomarna. Det polska svordomsförrådet är enormt rikt. Bland annat finns tre verb som betyder ”knulla”, med olika grad av vulgaritet, och tack vare ett system med förstavelser som modifierar betydelsen kan nästan vilket vanligt verb som helst få en svordomssynonym med valfri grad av vulgaritet. Även andra typer av kraftuttryck finns i många varianter, där de mer vulgära har med sex att göra och de mindre vulgära med olika slags sjukdomar. När jag ska översätta all denna rikedom till svenska har jag i stort sett bara ”jävlar”, ”fan” och ”helvete” att tillgå. Fattigt!

Även när det gäller svenska ord som saknas i polskan tänker jag främst på ett språkstrukturellt drag, nämligen möjligheten att bilda sammansatta ord. Den gör att svenskan ibland kan kännas smidigare och mer lätthanterlig, utan polskans tunga substantiv – adjektivkonstruktioner.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
Det jag brukar känna mig mest nöjd med är när jag råkar upptäcka att svenskan har möjlighet att uttrycka en sak lite kortare och kärnfullare än polskan. Till exempel en mening ur min första romanöversättning, Världen bortom Dukla av Andrzej Stasiuk: ”Bland bondjäntorna såg detta vilsekomna barfotabarn ut som en kungadotter.” Den meningen är jag rätt övertygad om låter bättre på svenska än på polska, och ändå håller den sig helt inom författarens intentioner och budskap.

Likaså i den ännu opublicerade översättningen av Stasiuks rese- och memoarbok Östern. En gång i barndomen tjuvtittade Stasiuk i sin farbrors kökslåda och hittade en skamlig hemlighet: en medlemsbok i kommunistpartiet. Den låg där tillsammans med diverse konstiga småprylar, bl a ”munstycken till korv- och småkakstillverkning” som det lät ordagrant översatt. Efter div förfrågningar hos bekanta, letande på internet osv kom jag fram till att det måste bli ”korvhorn och kakspritsar” på svenska. Det låter kanske märkligt för den som inte är översättare, men precis när jag kommit på det drabbades jag av ett kort lyckorus. ”Jaaa, där satt den”, liksom. Kortare, smidigare, och ändå en exakt återgivning av innehållet. Tack vare att svenskan, av en ren slump, råkade ha bättre uttryck för samma sak.

En annan sak jag är stolt över är ur översättningen av fantasyförfattaren Andrzej Sapkowskis böcker. Där förekommer en hel del olika monster och onda varelser som han gett benämningar ur gammal slavisk mytologi och folktro. Jag lyckades efter en del forskning hitta ungefär motsvarande monster och oknytt i skandinavisk mytologi och folktro, vilket gör att dessa varelser förhoppningsvis känns lika nära för den svenska läsaren som för den polska.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
Jag har inte märkt några större tabbar, frågan är bara om det säger något om mina översättningar eller om min bristande iakttagelseförmåga. Visst, när redaktörsgranskningen kommer är det alltid någon mening jag har glömt att översätta eller några ord jag har missuppfattat. Men inget som har fått mig att skämmas.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
1. Adam Mickiewicz stora romantiska versdrama Dziady (Förfädersfesten), en polsk superklassiker. Magiska ceremonier, olycklig kärlek som överlever döden, patosfylld retorik, strävan efter det gudomliga, skarp politisk kritik mot Rysslands herravälde över Polen – allt i ett. Tyvärr vet jag inte vilket förlag som skulle vilja ge ut något så hopplöst gammaldags från ett land vars tragiska historia är nästan okänd i Sverige.

2. En annan dröm är att få översätta hela Andrzej Sapkowskis svit på sju fantasyromaner om häxkarlen Geralt. Mitt förlag gav upp efter bara två böcker och ville inte fortsätta.

3. Dorota Masłowskas romaner. En arg ung kvinna med lysande språklig begåvning. Två teaterpjäser av henne har spelats med framgång i Sverige, trots det har jag inte hittat någon som vill ge ut hennes romaner.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?
Att komma i intim närkontakt med bra litteratur, som den bästa och mest djuplodande läsare en bok kan få. Att översätta riktigt bra litteratur är ofta en ren njutning. Dessutom blir jag mycket allmänbildad när jag tvingas sätta mig in i dussintals olika sakområden som mina författare skriver om eller intresserar sig för. Och så friheten förstås, att kunna arbeta när eller var jag vill.

Har du några härliga översättarminnen?
Något jag uppskattar är att då och då bli inbjuden till översättarkonferenser i Polen, som tar väl hand om sina utländska översättare. Under några intensiva seminariedagar med resa och hotell betalda kan jag och ett hundratal andra polsköversättare från hela världen plötsligt få känna oss stora och betydelsefulla.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
Allt! Nej, det handlar väl om att hitta en bra mix mellan förhandlingsverksamhet, stärkande av översättarnas position i offentligheten och trevliga interna möten där man kan umgås med kolleger. I den fackliga verksamheten tycker jag inte att sektionen ska vara främmande för mer drastiska metoder och spektakulära aktioner vid behov. Man behöver inte alltid vara snäll och välkammad.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
Då vill jag ta chansen att lyfta blicken och påminna om att klimatfrågan  är vår tids ödesfråga. Den handlar om vår civilisations möjligheter att överleva på planeten. Även ur snävt översättarperspektiv är den värd att bry sig om eftersom  en värld där medeltemperaturen stigit 3-4 grader troligen kommer att vara så kaotisk att litteratur och översättning blir marginella företeelser. Givetvis behövs internationella avtal som omsätts i politisk handling men alla kan dra sitt strå till stacken här och nu. Till exempel genom att halvera sitt bilåkande, sluta flyga och sluta äta kött.

Spara

Spara

Spara

Månadens översättare: Elin Svahn

Publicerat den 1 november 2016

elin-oversatter

Månadens översättare: Elin Svahn
Översätter från franska och engelska till svenska.
Bor i Stockholm.

Vad översätter du just nu?
Allåldersbilderboken LOTS (på svenska ALLT) av Marc Martin som kommer på Mirando Bok i vår.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
Jag var 20 år och bodde i Paris och pluggade franska på dagarna och drack vin på kvällarna, skulle man kunna säga. Jag visste att jag ville hålla på med något med språk och gärna med franska men inte exakt vad det skulle vara. På en körresa till Alperna träffade jag min vän Sofia Strängberg och hon berättade att hon höll på att utbilda sig till översättare. Då fick jag en aha-upplevelse och kände med en gång ”Det är ju det jag ska göra!”. Sen ringde jag hem till mina föräldrar och berättade att jag skulle bli översättare. De blev ganska förvånade. Sen blev jag det.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
 Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?
Jag doktorerar på Stockholms universitet på dagtid, så mitt översättande är förpassat till kvällar och helger. Hittills har det fungerat förhållandevis bra men det hänger på att jag kan planera min tid så att inte allt kommer samtidigt.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Aldrig. Jag är överlag inte så förtjust i ljud och är ständigt på jakt efter kaféer där man slipper musikterrorn.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
Jag doktorerar i översättningsvetenskap och jobbar som översättningslärare på Tolk- och översättarinstitutet på Stockholms universitet. Jag känner verkligen att jag har nytta av mina tre praktiker som forskare, lärare och översättare och att de berikar varandra.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar till att få använda?
Jag tycker det finns många förhållandevis enkla ord i franskan som är svåra att få till på svenska. Fiston Mwanza Mujila, som jag har översatt, verkar vara förtjust i ”même” som ju är ett litet och behändigt ord på franska, medan ”till och med” kan vara så himla otympligt och långt. Det var en grej jag funderade mycket på när jag översatte Tram 83, bland mycket annat ska tilläggas.
Jag är en enkel människa; jag blir glad så fort jag får använda ord med x, y eller z. Eller semikolon.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
I bilderboken Den fantastiska rufsitufsen (Le merveilleux dodu-velu-petit) av Beatrice Alemagna kommer lilla Eddie på att hon vill ge en rufsitufs till sin mamma i födelsedagspresent. Med vad är en rufsitufs? Eddie går, likt Pippi som letar efter en spunk, runt till olika ställen och frågar om de har en rufsitufs – men det är ju svårt att komma ihåg ordet rufsitufs så på bageriet frågar hon efter en muffinstufs, i klädaffären efter något tufsift tufft och på slakteriet efter en lufsig lufs. Till slut hittar hon rufsitufsen och det visar sig vara ett litet chockrosa djur med svintohår! Att hitta på ett ord för det lilla djuret (på franska ”dodu-velu-petit”) och dessutom fem relaterade ord funderade jag på i månader!

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
Det har jag förträngt. Utanför texten är det nog att jag har gått med på något i redigeringen där jag i efterhand ångrar att jag inte stod på mig mer.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
Jag är väldigt nöjd med att översätta både Lise Tremblay och Fiston Mwanza Mujila och vill gärna fortsätta med det. Jag kan inte tänka mig två mer olika författare.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?
Att få tid att gå in i texten. Att hitta guldkorn och presentera för en svensk publik. Att bli extremt nöjd med en formulering (som sedan ändå ryker i redigeringen).

Har du några härliga översättarminnen?
I somras var jag tre veckor på ett residens för litterära översättare på Banff Centre i Alberta i Kanada. Det var fantastiskt! Mitt i Klippiga bergen, översättare från hela världen och obruten tid. Otroligt hur mycket man hinner med om man inte behöver städa eller laga mat.
Ett annat minne är när en entusiastisk Tram 83-läsare ringde upp mig för att att snickesnacka lite och diskutera potentiella ljudboksuppläsare.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
Jag tycker översättarsektionen gör ett mycket bra arbete men om jag ska nämna några saker: synliggöra översättare, deras arbete och kompetens, hitta ett sätt att få in nya översättare i den gemenskap som finns och så e-boksfrågan förstås.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
Till nya översättare: Håll ut! Tänk långsiktigt! Det tar tid men det går!
Jag tar även gärna emot tips på kaféer utan musik i Stockholm.

Spara

Spara

Spara