Årets översättning 2017

Publicerat den 7 september 2018

Priset för Årets översättning 2017 tilldelas

 

Marianne Tufvesson 

för hennes översättning från franska av Édouard Louis Våldets historia (Wahlström & Widstrand):

 För att hon med utsökt balans mellan djup inlevelse och eftersinnande distans har gett ett i minsta detalj övertygande uttryck åt de skiftande rösterna i en gripande berättelse, och för att hon med känslig hand bemästrat de syntaktiska skillnaderna mellan språken.

 

Hedersomnämnanden till:

 

Tomas Håkansson för hans översättning från polska av Andrzej Stasiuks Östern (Ersatz): 

För att han med säker hand har skapat en uppslagsrik och elegant avvägd motsvarighet till originalets detaljmättade och förtätade stil. 

Djordje Zarkovic för hans översättning från kroatiska av Olja Savičević Ivančevićs Adjö cowboy (Gavrilo):

För att han har återgett originalets humor och tvära kast med beundransvärd tonträff och charmerande språkliga val. 

Priset Årets översättning har delats ut sen 2010. En jury utsedd av Översättarsektionen i Sveriges Författarförbund väljer bland fjolårets översatta böcker ut en förstapristagare och ett antal hedersomnämnanden. I årets jury ingick Thomas Andersson, Karin Lidén och Britt-Marie Ingdén-Ringselle.

Prissumman är 75.000 kronor till förstapristagaren och 5.000 kronor till hedersomnämnda. Pengarna kommer från donationer från stiftelser, bokförlag och privatpersoner. Prisutdelningen äger rum under Bokmässan i Göteborg, i samband med Författarförbundets och Författarcentrums fest på Valand den 27 september.

Läs mer om priset Årets Översättning här:

oversattarsektionen.se/omaretsoversattning

 ∗

Tidigare pristagare:

2010  Lena Heyman – för hennes översättning av Roberto Bolaños 2666

2011  Gun-Britt Sundström – för hennes översättning av Jane Austens Stolthet och fördom

2012  Niclas Hval – för hans översättning av Nikolai Groznis Wunderkind

2013  Marie Anell – för hennes översättning av Samar Yazbeks En mörk strimma av ljus

2014  Örjan Sjögren – för hans översättning av Daniel Galeras Med blod i skägget

2015  Henrika Ringbom – för hennes översättning av Henriikka Tavis Hoppet

2016  Kajsa Öberg Lindsten – för hennes översättning av Andrej Platonovs Tjevengur

Månadens översättare: Ida Andersen

Publicerat den 1 juni 2018

Månadens översättare: Ida Andersen
Översätter från italienska till svenska.
Bor i Malmö.

Vad översätter du just nu?
Jag håller på med slutgranskningen av Roberto Savianos andra roman Dödskyssen.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
Jag har inte valt att bli översättare utan tänkte att jag inte var tillräckligt bra på italienska för att översätta. Efter att jag varit redaktör för antologin Italien berättar blev jag tillfrågad om att översätta Valeria Parrella. Även om jag själv inte tyckte att jag gjorde bra ifrån mig frågade förlaget mig om nästa bok också, och på den vägen är det.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Jag sitter alltid hemma vid mitt skrivbord och börjar på morgonen vid halv nio-niotiden. Sedan översätter jag så länge jag orkar, oftast fram till femtiden.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Jag måste ha det tyst när jag jobbar.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
Jag är författare och kulturskribent och gör även lättlästbearbetningar av samhällsinformation. Senast ”Om krisen och kriget kommer”.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan?
Det finns många men de enda jag kommer på nu är svordomar som jag ofta tycker har bättre tonträff och ligger bättre i munnen än svenska: typ ”managgia” (ungefär ”tusan också”) eller ”vaffanculo” (ett lite mildare ”dra åt helvete”).

Finns det något svenskt ord som du längtar till att få använda?
Det svenska, kanske dialektala, uttrycket ”i tomme” tycker jag är mycket användbart men mina redaktörer stryker det alltid.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
En barnbok hade ett ord i titeln som inte finns på svenska och som skulle bli något så klumpigt som ”De fem dåligt gjorda” eller liknande. Jag löste det med ”De fem skavankerna” vilket jag tycker blev både lyckat och roligt.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
Att jag åtog mig en bok jag inte hade någon känsla för alls, och då blev inte heller översättningen bra, faktiskt urdålig. Fast redaktören brann för boken, så den blev bra till slut.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
Just nu drömmer jag om att få sätta igång med att översätta Amelia Rosselli, en fantastiskt intressant italiensk poet som är alldeles för okänd hos oss. Hon ingår i en antologi med italienska kvinnliga poeter jag planerar tillsammans med Cecilia Schwartz. Överhuvudtaget mer italiensk lyrik. Jag skulle också väldigt gärna översätta romanen L’arte della gioia (Konsten att fröjdas, ungefär) av Goliarda Sapienza. Ett storslaget epos om en siciliansk kvinnas normbrytande liv från 1900 till 1960-talet.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?
Att jag får syssla med det italienska språket, att jag kommer nära Italien och dess kultur och att jag bidrar till att italiensk litteratur sprids i Sverige.

Har du några härliga översättarminnen?
Jag tyckte det var roligt när jag hade översatt Valeria Parrella och jag fick intervjua henne när hon var på författarbesök. Och när Beatrice Alemagna var i Sverige tolkade jag åt henne när hon höll lektion på Valand. Överhuvudtaget tycker jag om när det blir kringarrangemang för en bok man översatt, det känns roligt att få träffa författaren och att vara med från ”ax till limpa”.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
Avtalen, som alltid. Och översättares upphovsrätt.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
Jag skulle vilja slå ett slag för att översätta tillsammans med andra, i par eller grupp. Skulle önska att förlagen i större utsträckning tog till sig den möjligheten.

Månadens översättare: Niclas Hval

Publicerat den 1 maj 2018

Månadens översättare: Niclas Hval.
Översätter från engelska till svenska.
Bor i Kungsbacka.

Vad översätter du just nu?
Jag lägger sista handen vid Jennifer Clements nya bok GUN LOVE (oklar svensk titel än så länge), en författare som jag har översatt två titlar av tidigare, och som jag älskar. Det är som att komma hem. Det är inte alltid lättöversatt, men jag tror mig liksom veta exakt vad hon vill med nästan varenda fras. Och så är det verkligen inte
alltid för mig.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
Efter ett antal års velande förstod jag att jag ville jobba med litteratur, och att jag ville jobba nära texten. Jag tänkte: det är nog lättare att livnära sig på att översätta än att skriva själv. Och sedan tjatade jag mig målmedvetet in i branschen.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut? Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?
Jag översätter mest hemma på loftet eller vid brasan med hunden, och ibland på X2000. Jag har också översatt en hel liten bok som jag egentligen inte hann med (Jennifer Clements Basquiats änka, jag kunde verkligen inte tacka nej, det gjorde ont i kroppen) på pendeltåg, i simhallar och på taekwondo-träningar. Men det ideala för mig är nog tre pass hemma: morgon (2-3 h), långlunch med träning/promenad, eftermiddag (2-3 h) kväll (1-2 h). Eller om jag kunde skaffa årskort på X2000! För av någon anledning kan jag riva av ett helt dagspensum på en enkelresa till Stockholm.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Nej, musik har jag bara när jag sköter administrationen eller bokföringen. Jag tillhör den gruppen som hör ord, jag ser dem inte. Därför kan jag inte ha några andra ljud som engagerar mig.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
Jag är deltidsanställd på Litterär gestaltning på Valand i Göteborg, där jag undervisar i litterär översättning. Och så tar Författarförbundet just nu en eller ett par arbetsdagar i veckan eftersom jag sitter i styrelsens AU, alltså Arbetsutskottet.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar till att få använda?
Här vill man ju svara: nej svenskan har allt och lite till. Finns det något ord som jag saknar så har jag nog förträngt det. Kan vara en försvarsstrategi. Ett svenskt ord som jag längtar efter att få använda är ”flane”, som min gamla farmor från norra Ale kunde dra till med. Men nu ser jag att det finns i Svensk ordbok, SAOB och i förra SAOL så jag vet inte vad som hindrar mig. Och hennes och släktens ”exter” har jag redan lyckats klämma in i Agaat av Marlene van Niekerk.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
Ganska tidigt i karriären fick jag en rolig och relativt svår bok: Ännu en jävla natt i Suck City av Nick Flynn. Det är en självbiografisk bok av en poet, och formen och stilen är oerhört varierad. Bland annat finns ett helt litet kapitel (4-5 sidor) som bara består av alkoholrelaterade ord och fraser, där han inte upprepar sig en enda gång på frasnivå. Dessutom ger orden och fraserna ett slags dramaturgi där han går in och ut ur i sitt missbruk, och sedan in igen. Jag tror att jag lyckades.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
Den värsta tabben som jag känner till är nog att jag missade att ”shame” på sydafrikansk engelska betyder ungefär 1) stackars liten eller 2) vad gullig. Ag shame. Till saken hör att det skavde något oerhört när jag försökte få till varianter av ”synd och skam” i den svenska översättningen av Marlene van Niekerks Agaat. Men sedan lät jag det av någon anledning bero. Min fantastiska redaktör måste ha drunknat i alla andra utmaningar, så det gick till tryck. Och kommenterades i av en sydafrikanskt kunnig person i pressen. Titta! Ett fel! Som tur var blev det flera utgåvor av den boken, och bara den första innehåller den här tabben. Man måste ta sina skav och misstankar på allvar.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
Oj. Jag vill nog ha mer av mina favoriter, jag vill att det ska publicera sig snart igen och överträffa sig själva ännu en gång: Junot Díaz, Marlene van Niekerk, Jennifer Clement. Och jag vill översätta mer poesi av de två sistnämnda. Och så hade jag velat få översätta Nightwood av Djuna Barnes.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?
Att få gå in i litteraturen, texten, och ibland inte komma ut på flera månader. Men också friheten, förstås.

Har du några härliga översättarminnen?
Många! Otaliga möten med kolleger och författare. All storartad litteratur som lilla jag har haft ynnesten att få jobba med. Men jag måste nog säga att något av det största som har hänt mig som översättare är att jag har fått följa tre, snart fyra, kullar med kompetenta, trevliga, inspirerande yrkesverksamma och aspirerande översättare på Valand. Jag har nog lärt mig mer än vad de har.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
Avtalsfrågan, avtalsfrågan, avtalsfrågan. I alla fall just nu.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
Tänk på ergonomin. Se till att ta semester (på Västkusten). Engagera dig i Förbundet. Skaffa hund.

Månadens översättare: Annakarin Thorburn

Publicerat den 5 april 2018

Månadens översättare: Annakarin Thorburn
Översätter från spanska till svenska.
Bor i Stockholm.

Vad översätter du just nu?
Mexikanska Valeria Luisellis andra roman på svenska, La historia de mis dientes, som troligtvis kommer heta Historien om mina tänder. Hennes första roman på svenska, De tyngdlösa, kom ut i början av detta år (Rámus förlag).

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
Därför att jag älskar det spanska språket och skönlitteratur.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
 Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?
Jag har ett eget litet kontorsrum i ett ateljékollektiv. Att ha en arbetsplats utanför hemmet är grundläggande för mig. Just nu översätter jag i idealtakt, cirka sex timmar om dagen, kontorstid.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Trötta dagar när jag behöver ett extrabatteri sätter jag på cumbia eller reggaeton i hörlurarna och höjer skrivbordet så att jag kan dansa samtidigt. Annars lyssnar jag sällan på musik under arbetet, jag trivs med att koncentrera mig enbart på texten.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
Inte just nu, nu har jag full fokus på det egna kontoret. Men de senaste två åren pendlade jag som lärare på magisterprogrammet i litterär översättning på Valand, Göteborgs universitet, under omgången med spanska som källspråk.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar till att få använda?
I denna stund kommer jag inte på ett specifikt spanskt ord, men det finns såklart massor. Det finns många vanliga spanska idiom, som ofta är kulturellt eller religiöst laddade. Ett favorituttryck på spanska är ”Cada loco con su tema”, ungefär ”varje galning har sin grej”. Det säger min spanska mamma om mig eller om sig själv när något uppfattas knasigt. Det känns rättfärdigande, som att man har rätt att få vara lite som man vill, eftersom alla är udda på sitt sätt. Från svenskan har jag flera ord som jag inte hittar exakt motsvarighet i spanskan, till exempel: sinnlighet, gestalta, lyhördhet. Det finns naturligtvis liknande ord, men i de svenska orden finns det en poetisk nivå och skönhet som jag inte hittar i spanskan. Jag kan naturligtvis använda dem i en svensk översättning när jag tror att författaren menar det, och på så vis nyansera hens språk, som en kompensation för någon förlust från ett annat nyansrikt spanskt ord.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
Inget jag kommer på i denna stund!

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
Det har jag nog förträngt. Jag lär mig ständigt nytt och studerar helst inte tidigare översättningar om jag inte har chans att redigera inför ny publicering.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
Jag är sugen på att översätta mer barnlitteratur. Sedan har jag ju mina egna litterära gudar i hjärtat, som spanska Ana María Matute (1925-2014). Det skulle vara en stor lycka att få översätta henne, kanske särskilt de på samma gång grymma och berörande berättelserna om ett antal barn i novellsamlingen Algunos muchachos.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?
Att få befinna mig i såväl den spanskspråkiga som litterära världen på samma gång. Översättaryrket får mig att känna mig som en fri människa.

Har du några härliga översättarminnen?
Den första vuxenromanen jag översatte, Bebådelsen av argentinska María Negroni (Tranan), arbetade jag med mestadels i Buenos Aires. Jag levde i den argentinska spanskan med dess slang och egna uttryck, jag hade författarvänner omkring mig som förklarade både historiska, politiska och språkliga frågetecken. Och jag fick flera gånger sitta med författaren i hennes hem för att gå igenom diverse svårigheter. Hon var vänlig och respektingivande på samma gång, angelägen om att översättningen skulle bli bra, med ett överraskande förtroende för mig som då var ganska ny – boken är språkligt den svåraste jag har översatt, och en av de litterärt finaste.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
Det mest akuta nu är avtalsfrågan, som de verkar jobba hårt och engagerat med.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
Något som jag har insett är viktigt är god ergonomi. Arbetet känns liksom mycket roligare när det är bekvämt! Bra kontorsutrustning är värdefull – krokiga nackar och så vidare går bort. Sedan eftersträvar jag alltid en tidsplan som inte innebär 12-timmarspass inklusive helger. Översättandet ska få vara en kärleksrelation och inte någon brottningsmatch om antal sidor per dag. Det gynnar både resultatet och välmåendet – för mig. Alla har olika arbetsmetoder, drivkrafter och trivs med att ha det på olika sätt, och det gäller att hitta och respektera sitt egna sätt.

Månadens översättare: Jan Henrik Swahn

Publicerat den 1 mars 2018

Månadens översättare: Jan Henrik Swahn
Översätter från: främst polska, danska, franska och grekiska till svenska
Bor i Stockholm men vistas periodvis i Grekland

Vad översätter du just nu?
Just nu är jag i slutfasen av att översätta alla Olga Tokarczuks noveller som jag inte tidigare översatt till svenska. Det blir en fin bok som kommer ut på förlaget Ariel i vår. Eftersom de flesta av novellerna är hämtade från Spel på många små trummor borde boken heta så. Problemet är att den titeln är upptagen. Så heter nämligen det lilla urval jag översatte för drygt femton år sedan och som blev svenska läsares första möte med Tokarczuk. Men det problemet löser vi säkert.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
Jag har aldrig valt att bli översättare. Jag ville bli författare och blev det också. Men då förlaget Legenda plötsligt saknade översättare till den franske författaren Hervé Guiberts kultroman Blinda fick jag chansen och tog den. Det har blivit många böcker sedan dess och det har alltid varit småförlag som anlitat mig. Enda undantaget har varit Pia Tafdrup som kom ut på då stora men nu inte fullt så stora W&W men det var för att hon krävde att få mig som översättare.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Jag har inga vanliga arbetsdagar och lyckas aldrig etablera annat än ovanor. Men om man slår ihop de minst extrema arbetsdagarna och sedan räknar ut genomsnittet ser det ut ungefär så här: Jag stiger upp fem och börjar översätta. Kroppen skriker efter kaffe men jag är benhård och säger åt den att här är det lön efter prestation som gäller. När en sida är översatt får kroppen kaffe. Kroppen gråter och har sig men jag är benhård. Och så blir sidan översatt, kaffet sätts på, ostmackor ställs fram, jag pausar en stund och fortsätter sedan översätta. Beroende på deadline har jag ett mått på hur många sidor per dag jag måste åstadkomma. Minst ett par gånger i veckan räknar jag ut med flera decimaler hur jag ligger till. Det är en komplicerad kalkyl där sådant som utrymme för oväntade och lukrativa jobb måste vägas in, liksom sådant som att andra hälften av en bok alltid går snabbare att översätta än första hälften. Jag kan också plötsligt få stark lust att inte översätta utan i stället skriva eget. Kort sagt; om jag räknar ut att jag måste översätta fyra sidor om dagen för att bli klar i tid försöker jag översätta fem sidor i stället, för att få marginal. Hittills har jag alltid blivit klar i tid, tyvärr.

Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?
Överallt där det går att översätta. På flygplatser, i busskön, i olivträd, på durken i racerbåtar, i köket, på arbetsrummet, medan jag pratar i telefon.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Jag sätter aldrig på musik när jag ska översätta. Men på fester och i folksamlingar händer det att andra sätter på musik och då kan jag ju inte sluta översätta för den sakens skull.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
Jag skriver egna romaner. Tolv stycken har det blivit hittills. I början kallades jag för författare, sedan för författare och översättare. Numera kallas jag för översättare och författare. Sanningen är att jag även är olivbonde, korrekturläsare, redaktör och lektör.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar till att få använda?
Svenska språket är så otroligt korrekt och städat så när författare jag översätter raljerar över till exempel sexistiska eller patriarkala ord och vändningar i sina egna modersmål blir det otroligt svårt för mig att översätta rakt av. Omskrivningar måste nästan alltid till. När det gäller svenska ord som jag längtar efter att använda så är det nog bättre att inte försöka. Det blir alltid skruvat. Darlings to kill.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
I Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk finns en scen när en katolsk biskop försöker komma ihåg vad frankisterna kallar sig. Han klottrar ner en massa namn, alla fel, det ena fjantigare än det andra. Jag blev inspirerad och lyckades åstadkomma ett stycke svenskt klotter som inte stod biskopens långt efter i fråga om fjantighet. Min förläggare visade sig senare kunna versen utantill. Bra betyg, tycker jag!

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
Det var nog när jag översatte Per Højholts utsökta noveller (Salamandern och andra återvändsgränder, Legenda). Där översatte jag på ett ställe det danska ordet ”kærtegn” med ”kärtecken”. Korrekt är förstås ”smekning”. Problemet är att jag när jag översätter från danska som jag ibland ser som mitt andra modersmål – jag växte upp i Danmark mellan 3 och 11, viktiga och identitetsskapande år i en människas liv – är att jag efter ett tag börjar tänka på danska. Det går snabbare att översätta eftersom jag nästan inte behöver slå upp något. Å andra sidan krävs ett stort efterarbete med att få bort danismer och annat. Det spännande med Højholts litterära texter är att hans danska alltid är korrekt, men av danskar ofta uppfattas som konstig eller direkt felaktig. Men då har han kanske stoppat in en vändning som var i svang under 1700-talet. Alla sådana knepigheter löste jag. Men ”kärtecken” såg jag inte. Jag minns att en del hånade mig för det men också att en eller två kritiker tyckte att mitt nya ord var fint.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
Det skulle möjligen vara att översätta den polske poeten Cyprian Norwid som dog utfattig i Paris för mer än ett sekel sedan. Fast vad jag verkligen drömmer om är att skriva en roman som får mig att ge mitt yttersta. En roman med mäktiga vingar som gärna får ha en översättare som huvudperson för jag har en känsla av att översättaren alltmer håller på att bli en nyckelperson i samhället, med insikter och färdigheter som många vill åt men samtidigt ansatt och ifrågasatt från flera håll – förlagen börjar vilja ha avtal som ger dem rätten att gå in och ändra i översättningar. Översättarrobotarna utvecklas ständigt. Språket går mot en ökad standardisering och att det då finns ett skrå som uppmanar sina medlemmar att vara kreativa och uppfinningsrika i sitt värv anar jag kommer att uppskattas allt mindre efter förtjänst.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?
Att få skräddarsy en svensk språkdräkt åt ett formidabelt utländskt litterärt verk är en glädje man kan leva länge på. Friheten att kunna jobba var man vill, att inte vara bunden till en plats, väger tungt.

Har du några härliga översättarminnen?
Jag har många. Men för att ta ett som nog inte så många känner till översatte jag i början av min bana en rad texter av författaren och dramatikern Sławomir Mrożek. De publicerades löpande i Svenska Dagbladet men innan jag skickade in mina översättningar dit gick förläggaren Adam Bromberg igenom dem. Det visade sig förstås att varje sådan liten text – vi kallade dem för ”humoresker” – innehöll allehanda finurligheter, dolda plan och tvetydigheter som jag hade missat. Att diskutera dessa med Adam var ofta spännande och utvecklande. Annars är ju översättandet ofta en rätt ensam sysselsättning, precis som det egna skrivandet, men det här var ett undantag som alltjämt värmer i minnet.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
Precis det de prioriterar i dag. Att vi får ett fungerande avtal. Att översättare respekteras efter förtjänst för sitt arbete. Att möjligheter till fortbildning skapas. Att umgänge kolleger emellan uppmuntras.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
Ta inte uppdrag som får dig att hata dig själv. Det vill säga dåligt betalda uppdrag att översatta dålig litteratur eller stereotypa faktatexter fulla med faktafel och haltande resonemang. Ta däremot gärna, åtminstone ibland, uppdrag som får dig att hata författaren. Det kan slå om till kärlek! Öka din rörlighet. Träna eller gå långa promenader eller vad du vill som tar dig bort från skrivbordsstolen ibland. Lyssna på kroppens signaler. Fuska inte. Be om hjälp om du behöver det. Tänk på växelbruket! Se hur andra översättare har översatt. Träna upp din förmåga att översätta exempelvis medeltida, futuristiska, kryptiska, rimmade, stolliga, devota, arroganta, falska, surrealistiska, naiva texter. Är du ny och utan uppdrag så träna dig genom att översätta på egen hand, kanske någon bok du tycker om, gärna någon som redan finns översatt till svenska. Så kan du använda den som ”facit” och kanske upptäcka att din egen översättning är mycket korrektare och dessutom uppfinningsrikare och bättre!

Månadens översättare: Torun Lidfeldt Bager

Publicerat den 1 februari 2018

Månadens översättare: Torun Lidfeldt Bager
Översätter från engelska till svenska
Bor i Stockholm

Vad översätter du just nu?

Just nu översätter jag The Dark Prophecy av Rick Riordan, en amerikansk författare som skriver oerhört populära ungdomsromaner. Hans två första böcker, om pojken Percy Jackson som upptäcker att han är son till guden Poseidon, har blivit film och de unga läsarna är otroligt entusiastiska, det finns hur mycket fanmaterial som helst på nätet. Jag älskar nog böckerna lika mycket som läsarna gör, det här är den nionde boken av Riordan som jag översätter.

Handlingen bygger på att de grekiska gudarna finns på riktigt och självklart tar de sig fortfarande ner till jorden emellanåt och förälskar sig i vanliga dödliga människor, och så blir det barn … Det är dessa barn som böckerna handlar om, de slåss mot monster och skickas ut på uppdrag i en värld som Riordan fyller med grekisk mytologi i modern tappning. Jag har lärt mig så otroligt mycket av de här böckerna, och Riordan fortsätter vara spännande och ha trovärdiga karaktärer som man fäster sig vid och som utvecklas.

The Dark Prophecy är andra boken i en trilogi där huvudpersonen är guden Apollon. Zeus har som straff förvisat honom till jorden som vanlig människa, en sextonårig väldigt alldaglig kille som heter Lester Papadopoulos, och nu måste han utföra en rad uppdrag för att få återvända till Olympen. Riordan missar inte att Apollon enligt grekisk mytologi hade kärleksaffärer med både kvinnor och män, och passar på att ta icke-heteronormativa pedagogiska poänger på det så där i förbifarten på ett sätt som känns helt naturligt för handlingen.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
Jag valde aldrig att bli översättare, det var mer någonting som blev. Jag har alltid varit intresserad av språk och av att skriva, men lyckades ändå kliva ut i arbetslivet med en fil.kand. i Systemvetenskap från Stockholms Universitet. Sedan ägnade jag tjugo år åt att rätta till det misstaget, så att jag kunde bli översättare istället (även om jag inte hade helt klart för mig att det var just det jag gjorde). Första åtgärden var två terminer på Poppius Journalistskola när jag var mammaledig med äldste sonen. Sedan följde en slingrig väg där jag bland mycket annat skrev användarhandböcker till datasystem som konsult, skrev om servrar och databaser och webbprogrammering som reporter på idag salig avsomnade tidningen Datateknik, kom tillbaka till IT-branschen och brände ut mig som konsultchef, återvände till tidningsvärlden och skrev om grön elektronik och inbyggda system och mönsterkortstillverkning i Elektroniktidningen, för att sedan paja totalt och vakna upp som frilansande skönlitterär översättare med rum på kontorshotell. Ta-da!

Nej men vänta, så går det väl inte till?
Jo, men nästan. Jag menar så här:

Jag har ofta sagt att det jag till slut hade mest nytta av yrkesmässigt inte var mina utbildningar, det var mina ungdomsår i Tolkiensällskapet och Science Fiction-föreningen i Stockholm. Där har jag mitt kontaktnät, för väldigt många av dem jag lärde känna där hamnade i förlagsbranschen i olika roller. När jag som heltidsarbetande fackpressreporter med fyra små barn upptäckte att pengarna inte räckte till var det den vägen jag hittade översättningar att dryga ut kassan med. Det blev kokböcker i mängder, faktaböcker om djur och en del korrekturläsningar, på kvällar och helger. När jag några år senare gick in i väggen totalt (… surprise …) kunde jag med kontaktnätets hjälp till slut bygga upp ett arbetsliv som fungerar, och det visade sig vara som översättare. Numera översätter jag främst skönlitteratur, det har mest blivit ungdomsromaner men även annat. Och efter att ha varit en person som i princip bytte karriärspår typ vartannat år har jag nu hållit på med samma sak i snart femton år och haft kontor på samma ställe nästan lika länge. Det känns fantastiskt bra!

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?
Jag försöker hålla vanliga kontorstider. Jag hyr alltså ett rum på ett kontorshotell och uppskattar att kunna skilja på arbetstid och fritid, men måste erkänna att det inte alltid lyckas. Det är frestande att bli kvar i sängen lite till när man inte prompt behöver gå upp, ”äsch, jag jobbar hemifrån idag”, och så seglar timmarna iväg och så blir det både kväll och i värsta fall natt. Och jag har en bra arbetsplats hemma också.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Nej, det går inte, jag måste ha tyst omkring mig när jag jobbar! Och eget rum vill jag ha – har provat att sitta i kontorslandskap och det är ingenting för mig.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
Jag tar även frilansuppdrag med granskning och korrekturläsning av andras översättningar. Det är både roligt och lärorikt – man lär sig massor av andras översättningar! På sistone har jag lärt mig en mängd smarta lösningar av alla småord som engelskan älskar att strö omkring sig i dialoger och som inte alltid behövs på svenska, eller som bäst uttrycks på något helt annat sätt.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar till att få använda?
Ett ord som är fantastiskt hemskt att behöva översätta är engelskans ”mind”, som tydligen kan betyda nästan vad som helst. Det är ju fantastiskt bra för den som skriver på engelska och ett motsvarande praktiskt litet ord på svenska att bara ploppa in istället för ”mind” hade inte varit dumt.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
I mörkare stunder brukar jag morra för mig själv att författare som använder ordvitsar inte FÖRTJÄNAR att bli översatta. Ibland är den ”finurliga” lösningen tyvärr att helt strunta i ordvitsen om handlingen så tillåter. En alltför långsökt lösning stjäl uppmärksamheten från berättelsen.

I den förra boken om guden Apollon/Lester Papadopoulos uttalade ett orakel en profetia i form av en limerick, en profetia som dessutom syftade på sådant som skulle hända i kommande bok (som inte hade kommit ut ännu …). Jag är så glad att jag fick ihop en limerick överhuvudtaget, om den blev så finurlig vet jag inte. I boken jag håller på med nu är den obligatoriska orakelprofetian skriven som en Shakespearesonett, jag hoppas verkligen att jag kommer att lösa det på ett finurligt sätt! I skrivande stund förtvivlar jag. Samt hoppas på ett givande samarbete med min redaktör.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
Mina allra första uppdrag var alltså med att översätta kokböcker. Fort skulle det gå, inget Internet hade jag och inga bra uppslagsböcker. För att göra en lång historia kort översatte jag horse radish med hästrädisa. Kokboken gick i tryck med hästrädisa och allt. När jag något år senare berättade om det här i något sammanhang, som en rolig om än pinsam anekdot, var det någon som sade: ”Men hästrädisa finns, det står med i en kokbok jag har hemma!” Och ja, det var ju min kokbok, det …

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
Just nu hoppas jag mest på att Rick Riordan fortsätter producera med samma kvalitet. Han har även skrivit böcker där amerikanska ungdomar har att hantera livs levande egyptiska och nordiska gudar, och det finns samband mellan människorna i de olika världarna. Det har redan visat sig att några är släkt, eller att de har träffats. Hans fantasi verkar inte ha några gränser, så jag ser fram emot en sjyst mytologi-ekumenisk mix!

Vad är det bästa med att jobba som översättare?
Det bästa med att jobba som översättare är ändå friheten att styra över sin tid. Det är jag och min dator och min text, och inga störande människor som jag måste interagera med i tid och otid. Jag kan nörda ner mig i formuleringar och faktasamlande och flytta runt småord hela dagarna, och har jag strömförsörjningen ordnad kan jag jobba precis var jag vill. Om förlagen bara fortsätter höra av sig finns det ingenting som säger att jag någonsin måste gå i pension om jag inte prompt måste.

Har du några härliga översättarminnen?
För några år sedan tillbringade jag två augustiveckor på Henning Mankell-gården i Överberg utanför Sveg. Det var fantastiskt, att komma dit och jobba ostört i ett hus som verkligen hade allt som behövdes, och med den vackra naturen utanför. Själva översättningen jag höll på med då var inte särskilt rolig, tvärtom faktiskt, men det gjorde ingenting. Och som jag minns det sken solen oavbrutet, och det var varmt och skönt på alla sätt. Jag köpte en mycket realistisk (= anskrämlig) plastekorre på Ica i Sveg, den har jag kvar, den bor på min balkong nu, och så fyllde jag bilen med tvättmedel från Dollarstore så att det räckte i flera år efteråt.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
Det eviga krigandet med avtalsfrågor är viktigare än någonsin, känns det som, men så kommer det väl alltid att vara. Men den sociala samvaron, och möjligheten att ta del av andras kunskap både i form av samtal och intressanta föreläsningar, är en minst lika viktig del.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
Ska jag komma med ett gott råd så är det att satsa på ett bra lexikonprogram. Jag använder WordFinder, det skulle jag inte klara mig utan ens en dag. Ibland känns det som om jag slår upp vartenda ord, vare sig jag kan dem eller inte. Mycket för att leta synonymer, annars är det så lätt att fastna i en handfull egna favoritsynonymer utan att man riktigt märkte hur det gick till. Ibland leder det till att jag slipper falla i en idiomatisk fälla som jag inte var medveten om, eller upptäcker en språklig finurlighet på svenska som jag inte hade kommit att tänka på annars. Ju längre jag håller på, desto mer medveten blir jag om hur lite jag egentligen kan och hur mycket det finns att veta.
Det enda tråkiga är att jag nöjesläser så lite nuförtiden, efter att ha ägnat hela (arbets)dagen åt att läsa en bok vill jag inte koppla av med att – läsa en bok. Då hetstittar jag hellre på teveserier eller spelar spel. Dåligt samvetes-högen med olästa böcker växer, jag måste komma på ett sätt att bli kompis med den igen! Hur gör ni andra? Det undrar jag ofta.

Sedan vill jag passa på att göra reklam för Veddesta Företagscentrum. Det börjar bli tomt här ute, för huset ska rivas 2019 och det är många som redan flyttat, men den som söker kontorsplats kan hitta ett eget rum åtminstone ett år framöver för ungefär 1000 kr i månaden + moms. Billigare och bättre finns inte! Du får dela korridor med mig och min son Joen som är skulptör, det finns bemannad reception som tar emot post och paket och besökare, och du får trevligt lunch- och fikapaussällskap i vårt kök. Buss eller en promenad från pendelstationen i Barkarby och sjutton minuter med pendeln från Centralen. Kom hit och hälsa på, vet jag!

Månadens översättare: Olov Hyllienmark

Publicerat den 1 januari 2018

Månadens översättare: Olov Hyllienmark
Översätter från nederländska, italienska, norska och engelska till svenska
Bor i Stockholm och övre Klarälvdalen

Vad översätter du just nu?
Två seriealbum om hjältinnan Franka av Henk Kuijpers, som brukar jämföras med Hergé. Kul men pilligt: ljudeffekterna måste med, glöm inte eventuella skyltar eller väggklotter i bilden, och så måste texten förstås få plats i pratbubblan.

Hur kommer det sig att du valde att bli översättare?
Yrket valde nog snarare mig. Min mamma växlade obehindrat mellan rikssvenska och sina två särpräglade barndomsdialekter, dalbymål och malungsmål, svårbegripliga för utomstående. Jag bodde några år i Zambia som liten, lärde mig engelska utan att reflektera över det och hörde samtidigt det språket talas med zambisk, brittisk, kanadensisk och sydafrikansk accent (tyvärr flyttade vi runt för mycket för att jag skulle hinna lära mig något av språken kaonde, lozi eller bemba). Ett gymnasieår var jag i Nederländerna, på vårterminen skrev jag artiklar i skoltidningen där. Senare jobbade jag i Milano på ett hem för funktionsvarierade, i kvällsjouren ingick att skriva dagsjournal. I samma veva började jag som en tjänst åt kompisar att översätta artiklar och andra småtexter, ibland till svenska, ibland till italienska. Gjorde faktiskt ett översättningsprov åt Emilia Lodigiani, som då just hade startat förlaget Iperborea, men insåg omgående att min italienska inte räckte till för att göra Lars Andersson rättvisa. Men när Bruno K Öijers Medan giftet verkar kom några år senare ville jag att mina kompisar skulle kunna läsa några av dikterna i boken. Det var på vippen att mina italienska versioner publicerades i en kulturtidskrift; redaktören ville dock även ha en essä om Öijer och då rann det ut i sanden. Vid en flytt häromåret hittade jag de där översättningarna igen och visserligen funkar de men utförandet vittnar om en entusiastisk amatör som dessutom inte jobbar på sitt modersmål. Ytterligare tio år senare hade jag dels lärt mig grunderna i textframställning genom universitetstidskriften Känguru, dels översatt en bok av belgaren Herman Brusselmans som en gåva åt min fru som ville veta vad jag skrattade så mycket åt, så när min lärare Ingrid Wikén Bonde på ett seminarium i förbifarten nämnde att Atlantis sökte en översättare till Maarten ’t Hart anmälde jag mig utan vidare. Under samma tid jobbade jag heltid på Systembolaget, som försäljare, vinprovare, skribent och reseledare, men Norstedts och Tiden blev så nöjda med mina översättningar från italienska och engelska att jag plötsligt hade så mycket uppdrag att jag måste säga upp mig från lönearbetet. Tydligen var det översättare jag var.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Jag går till kontoret på förmiddagen och går hem när min dotter går hem från fritids. På kontoret är jag omgiven av både översättare och journalister. Men redigerar och korrläser gör jag helst hemma, för då måste jag läsa högt och skutta omkring och spela en trudelutt på gitarren. När jag får optisk fiber i huset på landet kommer jag att kunna sitta där i längre perioder och jobba också, det ser jag fram emot.

Lyssnar du på musik när du översätter och i så fall vad?
Det går ju inte att lyssna på musik när man översätter men ibland har jag på något i hörlurarna för att stänga ute omgivningen, men det får inte vara något med trummor i.

Jobbar du med något annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
Sen jag sa upp mig från Systembolaget första gången har jag gjort det två eller tre gånger till. Verksamheterna har så olika schemakrav att det är svårt att kombinera.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?
Snarare än ord är det fasta uttryck. Nederländskan kryllar av dem. Favoritexemplet är ”hala upp gamla kossor ur kanalen” som betyder att älta gamla oförrätter. På svenska strävar jag efter att hitta naturliga idiom i stället för den motsvarande glosan i ordboken och det är alltid lika tillfredsställande när det går vägen (hoppsan, där kom ett sånt där uttryck alldeles av sig självt!).

Har du haft något som varit extra svåröversatt, till exempel en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
Särskilt finurligt var det väl inte, att byta ut det helt konstruerade nederländska pojknamnet Talm, av verbet talmen, till Töve, av verbet töva. Det var kanske rentav en överloppsgärning; en recensent tyckte det i alla fall. Men generellt borde man byta namn oftare på fiktiva gestalter. I en nederländsk deckare hette en omsvärmad ung man Evert; det slår inte direkt gnistor om det namnet på svenska.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
Utanför texterna var det nog att skriva på kontrakt för en visserligen väldigt bra amerikansk thriller för att nästa dag bli uppringd och erbjuden Savianos Gomorra och vara tvungen att tacka nej. Den pinsammaste tabben i en text som jag är medveten om är när en ”vruchtbare vrouw” blev en ”fruktbar kvinna”. Men nästan värre är den som en korrekturläsare och/eller redaktör lyckades med: det som i mitt manus var ”en packe franska kort” är i den tryckta boken ”en packe franska vykort”.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
Någon gång ska jag försöka samla mig till att översätta Guy Debords lilla självbiografi Panégyrique. Men dels är den skriven på franska, som jag behärskar sisådär, dels har författaren angivit mycket stränga villkor om hur den ska översättas och de gäller trots att författaren varit död i över tjugo år.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?
Suveräniteten.

Har du några härliga översättarminnen?
Av alla sådana kan det ju låta smörigt att framhålla detta, men det är sant: när jag som nyinvald i förbundet första gången kom på ett sektionsmöte och mötte idel välkomnande, prestigelösa, roliga kolleger.

Vad tycker du översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
Avtalsfrågan.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
Högläser just nu i omgångar för min elvaåriga dotter Tre män i en båt; vore jag tvungen att utse alla tiders bästa svenska översättare skulle jag säga Birgitta Hammar. Även om kollega John Swedenmark en gång, med en vältajmad konstpaus och ett outgrundligt Mona Lisa-leende, sa: ”Humor … är överskattat.”

Månadens översättare: Tarja Salo

Publicerat den 1 december 2017

Månadens översättare: Tarja Salo
Översätter mellan finska och svenska i båda språkriktningarna
Bor i Stockholm

Vad översätter du just nu?
Jag är i grunden auktoriserad translator till och från finska med 20 års anställning på Invandrarverkets Språksektion bakom mig. Jag översätter mestadels juridik, medicin, betyg och olika myndighetstexter, men även skön- och facklitterära texter, nu senast en radioföljetong för barn.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
Jag tog ett sabbatsår i Sverige 1969 med målet att utbilda mig till översättare i Finland, men valde sedan att stanna i Sverige. När jag hade läst svenska, engelska och tyska i några år startade man en högre tolk- och översättarutbildning i finska vid Stockholms universitet och jag insåg direkt att jag hade hittat rätt.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut? Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?
Tack vare den moderna tekniken är jag i stort sett alltid nåbar för mina kunder oavsett om jag är hemma, i fritidshuset eller på resande fot. Dagarna styrs delvis av leveranstiderna som i dag är väldigt korta. Jag försöker dela upp mina arbetspass över dagen och veckan så att jag inte blir stillasittande alltför länge. Jag lyfter pension parallellt med översättandet och behöver därför inte längre jobba heltid.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Aldrig, tystnaden är min musik.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
Jag är även auktoriserad tolk med rättstolkskompetens och jag brukar åta mig en och annan tolkning vid sidan av översättandet.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar till att få använda?
Finskan har ett fiffigt uttryck för en begäran om återuppringning, ”jättää soittopyyntö”. Svenskan för sin del har många nya myndighetsuttryck som saknar korta motsvarigheter på finska, till exempel ”nyanländ”, ”mellanboende” och ”utsatta barn”.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t.ex. en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
Jag har under årens lopp blivit bra på att tolka bristfälligt formulerade handskrivna texter. Ett exempel är ett brev med ortnamnet ”Icke Sunt” där jag lyckades reda ut att orten var Iggesund.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
För 20 år sedan fick jag hem en videokassett med min översättning av en kortfilm som handlade om Formel 1. Jag insåg då att jag i min översättning genomgående skrivit Formel 1 i stället för Formula 1 som det heter på finska.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
Jag drömmer om att hitta en förläggare till min översättning av en finsk krigsroman (Sissi rajan takaa av Onni Palaste) som jag just nu ägnar mig åt på min fritid. Boken är en s.k. dokumentärroman. Den är baserad på intervjuer med en sovjetisk soldat, Ville Elovaara, som hoppade av till den finska sidan under fortsättningskriget och som efter tre år som finsk jägarsoldat var tvungen att fly till Sverige för att slippa bli utlämnad till Sovjetunionen. Bokens huvudperson var morfarsfar till mina barnbarn. Jag har tagit itu med översättningen eftersom Villes barn och barnbarn vill ta del av bokens innehåll.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?
Att hela tiden mötas av nya utmaningar och att lära sig nytt. Friheten att välja när jag arbetar, var jag arbetar och hur länge jag fortsätter att arbeta efter pensionsåldern.

Har du några härliga översättarminnen?
Jag har ett fint minne av några dagars vistelse på St. Görans sjukhus för en månad sedan. Det visade sig att min rumskamrat, en otroligt pigg dam i 80-årsåldern, är änka efter den prisbelönade översättaren Jens Hildén som har översatt bland annat Pentti Saarikoski och Hannu Salama till svenska, men som tyvärr gick bort redan 1980. Det var roligt att höra henne berätta gamla minnen.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
Avtal, arvoden, juridisk rådgivning, utbildning och trevlig samvaro. Jag har bara varit medlem i ett år men har redan haft stor behållning av medlemskapet. Jag har bland annat bytt företagsform efter ett informationsmöte där jag frågade redovisningskonsult om när han anser att man som översättare ska ta klivet från enskild firma till aktiebolag. Hans svar var ”när du har fått ihop 50 000 kronor”. Jag följde hans råd för jag ville skilja min privata ekonomi från företagets efter att ha råkat ut för en petig skatterevision 2015. Vid revisionen hade jag säkert haft nytta av att konsultera Författarförbundets jurister och hade förhoppningsvis åtminstone sluppit skattetillägget på 40 procent för ”felaktig uppgift” i deklarationen, dvs. att jag hade mitt arbetsrum i bostaden.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
Det gäller att vara medveten om sina svagheter och att söka hjälp där man behöver det. När jag för 17 år sedan översatte min första roman till svenska (Hem till Österbotten av Antti Tuuri) upptäckte jag hur svårt det är att översätta dialekter. Under arbetets gång hade jag stor hjälp av två kollegor som läste igenom min översättning och lämnade synpunkter. Fyra ögon ser mer än två och slutresultatet blev bra även enligt recensionerna.

Jag anser också att det är dags att ta fram en översättning till rikssvenska av Väinö Linnas storroman Okänd soldat. När N-B Stormbom gjorde sin ambitiösa översättning tog han hjälp av två experter på dialekterna i Österbotten och Borgå. Där Linna använder dialektala uttryck som alla finsktalande förstår innehåller Stormboms översättning fantastiska, men för de flesta svenskarna svårbegripliga formuleringar som ”Ni hört full va Yrjö-vår sa? Nu först släfft du ur dä ritti ein ärkelöud. Jag har ju knylona på axlona, så ja måst väl vara ein abborr tå”.

Meddelande angående Bonnierförlagens nya översättaravtal

Publicerat den 28 november 2017

Författarförbundet beklagar det nya översättaravtal som Bonnierförlagen ensidigt har tagit fram. Vi anser att villkoren i avtalet är oskäliga och avråder alla översättare från att acceptera det.

Om du som är översättare har några frågor, kontakta ludvig.berggren@forfattarforbundet.se

I Bonnierförlagen ingår:

  • Albert Bonniers förlag
  • Bonnier Bookery
  • Bonnier Carlsen
  • Bonnier Fakta
  • Bokförlaget Forum
  • Wahlström & Widstrand
  • Kartago
  • Bonnier Audi
  • Bonnier Pocket och Månpocket
  • Max Ström
  • Reseförlaget

Månadens översättare: Natalie Lantz

Publicerat den 1 november 2017

Månadens översättare: Natalie Lantz
Översätter från hebreiska till svenska
Bor i Stockholm

Vad översätter du just nu?

Dikter i urval av Dan Pagis (1930-86) för förlaget Faethon. Diktsamlingen kommer att publiceras under våren 2018. Pagis självlysande språkväv rör sig mellan bibliska urscener, den centraleuropeiska kulturmiljön och svarta hål i kropp och rymd.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
Det var verkligen en lycklig slump, ingenting jag planerat. Tidigare arbetade jag på Judiska museet och arrangerade ett panelsamtal som handlade om vilka nyanser som går förlorade när hebreisk litteratur översätt via engelskan. I publiken satt Berit Åberg, redaktör på Bonniers. Hon undrade om jag ville börja lektörsläsa hebreiska manus. Det ville jag såklart! I mina utlåtanden såg jag till att ta med stycken som jag själv hade översatt och så småningom föreslog jag fräckt att jag kunde tänka mig att översätta hela böcker…

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
 Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?
Numera doktorerar jag på heltid och hinner därför bara översätta på helgerna, vilket gör det svårt att ta uppdrag med kort deadline. Jag trivs allra bäst med morgonpass, från åtta till elva, då är mina tankar som klarast.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Aldrig. Mina sinnen är på helspänn när jag arbetar. Det enda jag lyssnar till är språket inuti mitt huvud och kropp. Det är oerhört ansträngande och jag är ofta känslomässigt utmattad efter ett arbetspass.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
Jag doktorerar i Hebreiska bibelns exegetik med fokus på tempelsymbolik i hebreisk litteratur från vår tideräknings början. Därtill utvecklar jag kurser i judiska studier för min fakultet och undervisaren en hel del. Jag arrangerar även paneldiskussioner om judisk kultur och föreläser i bibelvetenskapliga ämnen och samtida hebreisk litteratur. Mitt intresse för hebreiska texter sträcker sig alltså från antika pergamentrullar till dagens litterära estrader i Jerusalem och Tel Aviv.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar till att få använda?
Jag älskar hebreiskans benägenhet att skapa onomatopoetiska ord och ljudsätta naturens läten. För mig är vågornas skvalp ett hebreiskt ”rishrush”, där r-ljudet väser fram ur gommen, som i Hannah Szenes poesi.

Eftersom hebreisk litteratur ofta utspelar sig i Mellanöstern breder den ut sig över landskap som är helt olika de svenska. Jag kan sörja lite att jag aldrig får vara i den svenska botanikens vokabulär och använda ord som löjtnanshjärta, ormbunke och vitmossa. Ibland är den rosaskimrande Jerusalemstenen alldeles för porös och jag längtar efter det svenska urberget.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
Åh, hebreiskan myllrar av svåröversatta symbolnivåer. Jag försöker alltid hitta sätt att överföra det semitiska konsonantsystemets inneboende mångtydighet till svenskan. I den processen kanske det inte handlar om att spika en enskild ordvits, utan ett helt styckes tonalitet. I Falafelkungen är död kände jag att hittade tonen hos en judisk familj som flytt från Marocko till Israel och hela tiden blandar hebreiskan med arabiska uttryck och besvärjelser ur judeoarabisk folktro.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
Det mest pinsamma är jag faktiskt oskyldig till: jag språkgranskade David Grossmans På flykt från ett sorgebud och skickade in den hebreiska originaltiteln till tryckeriet. I deras layoutprogram vände sig de hebreiska tecknen och hamnade fel. I första utgåvans kolofon står därför en oläslig hebreisk titel och direkt under: språkgranskning Natalie Lantz.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
Det finns så många spännande unga israeliska författare som jag hoppas att svenska förlag ska få upp ögonen för, bland andra Ayelet Gundar-Goshen och Nir Baram. Jag vill verkligen fortsätta att översätta David Grossman, eftersom jag känner en särskild närhet till hans karaktärer. Dessutom har vi blivit vänner så jag kan alltid ringa honom om jag vill diskutera något.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?
Uttolkningen, helt klart. Att vara den som fått mandat att tolka texten. Det här är också det värsta med att vara översättare. Ofta känner jag mig inte värdig en text och vill inte förstöra dess perfektion. Jag känner mig ofta som en klumpig plastikkirurg som olycksbådande sänker sig över textens ansikte.

Har du några härliga översättarminnen?
Min redaktör Berit Åberg och jag hade ett möte under kristallkronorna på ett Östermalmskafé. Vi drack te, åt citronkaka och redigerade mitt första utkast av David Grossmans En häst går in på en bar. Ett stycke innehöll så grov vokabulär att vi båda rodnade. Där satt vi alltså, två prudentliga damer, och diskuterade huruvida ”rövknulla” var ett lämpligare ord än ”knulla”.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
Översättarsektionen gör ett strålande jobb i hård motvind. Jag önskar se ett fortsatt arbete för skäliga löner. I mitt tycke är hela lönemodellen dysfunktionell. Istället för att få betalt per tecken borde översättaren få betalt för sin tid, som kan estimeras vid kontraktsskrivandet. En annan viktig fråga är att lobba för rimliga arvoden vid föredrag. Jag är så less på att få förfrågan om att hålla föredrag där en slät kopp kaffe utgör enda arvodet. Ofta motiveras en sån förfrågan med påståendet: ”Du är ju så besjälad av ditt ämne”.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
Översättarkollegor, var stolta! Säg nej till uppdrag som urholkar den personliga ekonomin. Låt oss inte dumpa priserna på intellektuellt arbete bara för att vi ställt oss till litteraturens förfogande.