Månadens Översättare › Malin Bylund Westfelt

Malin Bylund Westfelt

Malin Bylund Westfelt översätter skönlitteratur från engelska till svenska. Bor i Stockholm, sommarboende på norra Gotland.

Vad översätter du just nu?

This Must be the Place av Maggie O’Farrell för ETTA, Sekwa förlag.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

Det var egentligen inte ett särskilt medvetet val. Jag hade studerat språk och statskunskap, trodde jag skulle bli diplomat, misslyckades skändligen med UD:s antagningsprov, och fick i min förvirring syn på en annons att SVT sökte frilansöversättare. Jag blev antagen till en internutbildning hösten 1988. Så jag har ägnat hela mitt yrkesverksamma liv åt ett arbete jag inte hade planerat att ägna mig åt men som har roat och engagerat mig varje dag sedan dess.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
 Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?

Jag är ju till vardags fast anställd som översättare vid SVT, och då jobbar jag vanliga kontorstider i stort sett. Skönlitteratur överätter jag tack vare min välvilliga och generösa arbetsgivare på tjänstledigheter av varierande längd. Då arbetar jag varje dag, och ju längre tiden lider desto mer återgår jag till mina frilanstider, dvs arbetar bäst och helst på kvällarna, fram till ett ungefär. Den där tystnaden när allt har stillnat och det bara är jag och datorn har något magiskt över sig. Inte fullt lika magiskt när hunden vill ut klockan sju, oavsett…

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Har aldrig kunnat plugga eller översätta till musik.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Som tidigare nämnts arbetar jag som översättare vid SVT, och är huvudansvarig för översättningen av Babel, bland annat. Ett vansinnigt roligt jobb, där jag upplever att mitt litterära översättande och undertextandet möts och korsbefruktar varandra.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar till att få använda?

Jag har funderat mycket på den här frågan när jag läst andra översättares svar. Mer än ett visst ord saknar jag smidiga sätt att översätta engelskans oerhört eleganta och ekonomiska presens particip. Jag lägger fånigt mycket möda på att klura ut idiomatiska ersättningar, eftersom det aldrig finns någon patentlösning som funkar i alla sammanhang.

På svenska är jag svag för ordet solregn.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

Att översätta Lydia Davis, som jag har gjort två gånger, är att hela tiden behöva famla efter svenska sätt att uttrycka inte direkt ordvitsar men extremt stilistiskt pregnanta formuleringar. I den senaste novellsamlingen ”Jag har det rätt bekvämt…” handlar en berättelse om de ljud föremål i hemmet ger ifrån sig. Då fick jag lov att uppfinna litegrann för att få till rytm och ljudkombinationer.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

Hemska fråga… När jag översatte Zadie Smiths ”Vita tänder” för SVT var jag inte så narkotikatermsbevandrad utan missade betydelsen av Leb, och trodde det var ett namn på en person bland ett gäng ungdomar som rökte på. En betydligt vaknare kollega noterade detta, och jag hann rädda till reprisen. Misstänksamheten, översättarens bästa vän, måste ha övergivit mig den gången.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

Hittills har varje skönlitterärt översättningsuppdrag varit ett drömuppdrag. Krävande, men fantastiskt roligt.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Att få vältra sig i språket. Ägna nästan fånigt mycket uppmärksamhet åt nyanser, tolkningar ordval. Ha långa diskussioner med kolleger om stilnivåer och synonymer. Få skriva utan att behöva ha de originella idéer och det sinne för dramaturgi som en författare måste ha.

 Har du några härliga översättarminnen?

Oändligt många. Men ett som lyser lite extra var att få träffa den magnifika Lydia Davis när hon var på Författarscenen med anledning av utgivningen av ”Samarbete med fluga” 2012, och sedan översätta Jessika Gedins intervju med henne i Babel. Där möttes mina två världar på ett magiskt sätt.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Fortsätta att så föredömligt arbeta för att synliggöra den skönlitterära översättarens viktiga roll, och fortsätta lyfta arvoderingsfrågan. De små engagerade förlagen bär större delen av kostnaden för den översatta litteraturen, men med tanke på hur bokmarknaden ser ut är deras ekonomi ansträngd. Det är tufft då att ligga i topp med arvodena vilket många av dem gör, eftersom de också har kunskaperna och vet vad en god översättning gör för ett verk. Jag tycker att översatt litteratur, att vi i vår lilla språksfär ska få ta del av världen, är en så viktig fråga att det borde gå ut mer statligt stöd till de förlag som tar det ansvaret. Då finns också möjligheten att höja översättararvodena. Ett så krävande arbete bör arvoderas mycket högre, men de små förlagen kan omöjligt bära den kostnaden själva.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?

Jag har förmånen av att ha många duktiga kolleger på SVT, och vara fostrad i en kultur där vi hela tiden granskar varandras översättningar. Jag har tagit med mig det förhållningssättet in i mitt skönlitterära översättande, så jag drar ned brallorna och låter välvilliga men stränga ögon läsa mitt work in progress när jag kör fast. Språkligt är man bra på olika saker, och i min nära översättarvänkrets har jag en idiomatikdrottning och en grammatikkung. Fler ögon ser alltid mer än två. Klyschigt, men icke desto mindre sant även på översättningens område.

Denna intervju publicerades första gången den 1 augusti 2016.

Spara