Helena Sjöstrand Svenn och Gösta Svenn

Rilkeensemblens sopran och 1976 års svenske juniormästare i schack bor i Göteborg. Tillsammans har de sedan 2003 översatt ett åttiotal titlar från engelska, norska och danska.

Vad översätter ni just nu?

Tom Gates: A Tiny Bit Lucky, av Liz Pichon, bok nummer sju i en barnboksserie (för Alfabeta). Har just fullbordat översättningen av Ett krossat hjärta, av Geir Tangen, bok nummer två i en norsk deckarserie (för Forum), och Den europeiska våren, av Kaspar Colling Nielsen, en dansk roman (för Mondial). Härnäst väntar en norsk faktabok om insekter (för Volante). Den kvartetten utgör en tämligen representativ blandning av vårt översättarvärv.

Hur kom det sig att ni valde att bli översättare?

Gösta: Jag har sedan fyra års ålder vetat att jag i mitt liv skulle syssla med språk i någon form. På åttiotalet träffade jag den skicklige översättaren Ingemar Johansson, som kom att bli min mentor och vägvisare in i bokbranschen. Jag läste korrektur åt flera förlag, bland annat Alfabeta som också hörsammade mina propåer om att få börja översätta för förlaget. Jag korrläste två delar i en ungdomsboksserie och fick sedan chansen att översätta den tredje delen, med översättaren av de två tidigare delarna som redaktör. Dessförinnan hade jag översatt några mininoveller, Trist som fan, av Ari Behn. Det var en utmärkt början på översättaryrket. År 2002 valdes jag in som medlem i Författarförbundet.

Helena: Slumpens skördar. Gösta fick förfrågan om ett snabbuppdrag från engelska som endast skulle kunna gå att ro i hamn om jag hoppade in och översatte hälften av texten. På den vägen är det.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Efter att ha lämnat dottern i skolan börjar arbetsdagen ca kl. 08.45. Numera har vi ett kontorsrum högst upp i Lagerhuset nära Järntorget. I vår korridor arbetar en fin blandning av frilansande översättare, journalister, pr- och förlagsfolk. Strax efter kl. 16 är det dags för någon av oss att hämta dottern. Den andra sitter då kvar och arbetar någon timme till. Om vi klarat av vårt pensum slipper vi arbeta hemma efter middagsmaten. Kvällar och helger har vi som ambition att förlusta oss med annat än översättande: umgås med dottern, spela schack, sjunga och flossa, sticka, läsa en god bok, titta på bra tv-serier, gå på bio och teater, sitta på en skärgårdsklippa och spana ut över havet.

Lyssnar ni på musik när ni översätter, och i så fall vad?

Aldrig. Båda är för ljudkänsliga för det. Däremot plingar en mindfulnessklocka diskret två gånger i timmen (på Göstas dator). Om man inte redan står upp och jobbar, reser man då gärna på sig och blickar ut över älven genom vindsfönstret. Meningen är att all jobbverksamhet ska avstanna för en halvminut.

Jobbar ni med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Gösta: Jag korrekturläser ibland åt olika förlag. Egna skönlitterära skrifter finns i molnet eller ute på diverse sajter på nätet.

Helena: Frilansar sporadiskt som sångerska.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som ni tycker fattas i svenskan?

Det gör det säkert, men man får inte glömma hur följsam och rik svenskan är. ”Slippa” och ”lagom” är snärtiga ord som kräver längre utläggningar på andra språk.

Finns det något svenskt ord som ni längtar att få använda?

När man översätter från norska och danska upptäcker man att gamla fina skandinaviska ord är levande i systerspråken. När det gäller barnböcker är ton och ordval mer kungar än i normal vuxenprosa.

Helena: När kontexten är den rätta petar jag gärna in ett ”vore”.

Gösta: Ordet ”snubbe” får jag nästan aldrig använda … Annars är vi oftast överens om ordvalen.

Har ni haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som ni löst på ett så finurligt sätt att ni fortfarande minns det?

Vi har garanterat kommit på en massa finurliga lösningar på olika svårigheter.

Vilken är er värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

Det har säkert hänt att någon figur i en bok plötsligt varit på väg att få ett märkligt utseende eller beteende, eller har sagt något väldigt konstigt, men eftersom vi båda läser igenom översättningen noga innan den skickas iväg till redaktören har vi lyckats hejda lapsusarna i tid.

Vi har räddat en del författare från att göra tabbar också. Gösta räddade en gång en tiger från att felaktigt hamna i Afrika i en barnbok. 😊

I senaste norska boken läste vi felaktigt ”for” (för) istället för ”før” (innan/före), men det ordnade upp sig vid redigeringen. Rena felläsningar är faktiskt vanligare än man tror.

En gång fick alla europeiska översättare av en dansk roman diverse råd och uppmaningar av författaren. En uppmaning löd ”husk ikke”, dvs. glöm nu inte att det ska stå ”inte” på ert språk i den här meningen. Det fnös vi åt: herregud, vem missar väl att det står ”inte”? Och vad hände vid ett tillfälle? Jo, vi missade just det. Men negationen stoppades in i korrekturet igen.

Har ni något drömuppdrag (verk eller författare)?

Den amerikanska poeten Elizabeth Bishop var en sådan innan hon hann komma ut i en annan översättning. Det finns dock fortfarande fantastiska skapelser av henne som förtjänar att översättas och ges ut. Bob Dylan vore en spännande utmaning. Den buddhistiske munken Thich Nhat Hanh likaså.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Man har ett fritt och konstnärligt arbete, där man får möjlighet att lämna ett bidrag till den stora svenska skatten av översatt litteratur. Utan översättningar skulle den svenska litteraturen vara bra mycket fattigare, så att säga.

Man kan jobba på resa, till exempel, och som Helena översätta en dansk roman när hon befann sig i Indien, och därvid stå ut med att ”powern” gick titt som tätt. Det var bara att hoppas att arbetet hunnit sparas på laptopen innan strömmen försvann.

Har ni några härliga översättarminnen?

Alla möten i samband med bokmässan i Göteborg och vid andra begivenheter. Samhörighetskänslan med kolleger. Att översätta tillsammans med andra. En gång var vi sju stycken som översatte Dan Brown. Med en skicklig redaktör som spindel i nätet funkade det. En forskare lär ha haft ambitionen att analysera eventuella skarvar vad gäller språket och stilen vid övergångarna från en översättare till en annan i den boken. Det vore intressant att se resultatet av hennes forskning. Vi två ser i alla fall tydligt vilka kapitel vi översatte. Man är märkligt medveten om sin egen stil.

Gösta: När jag hade översatt Ari Behn följde jag med förlaget på en releaseturné i Stockholm. Hack i häl hade Ari en utsänd reporter från skvallertidningen Se & Hör, som gärna ville veta allt om Aris göranden och låtanden i den svenska huvudstaden. Vid ett tillfälle kom Ari och jag ut från ett hotell och framför oss i regnet flängde den stackars reportermänniskan, backande med kameran i högsta hugg och dödsföraktande på väg rätt ut i gatan. Så någonstans i den blaskans bildarkiv lär jag figurera med ett brett leende åt den absurda situationen, intill författaren/blivande prinsessmaken.

Ett annat lustigt möte var när vi besökte en dansk författare som Gösta hade översatt. Hon visade oss runt i de delar av Köpenhamn där romanen utspelade sig. Det blev en mycket trevlig guidad rundtur. Problemet var bara att vi oftast inte förstod hälften av vad den trevliga författaren sa. Talad danska kan vara lite svår att hänga med i. Att ständigt be henne upprepa vad hon sagt skulle ha blivit en smula pinsamt. Och att föra samtalet på engelska vore ett nederlag som inte fanns på kartan. Allmänt gott danskt gemyt fick råda.

Vad tycker ni att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Att fortsätta säkra schyssta kontraktsvillkor, något som i dessa delvis avtalslösa tider känns extra nödvändigt. En stor sak är också att lyfta fram översättarens roll och översättningarnas betydelse för den svenska litteraturen.

Har ni något mer ni vill dela med er av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?

Läs bra litteratur, både direkt på svenska och i översättning. Det berikar språkkänslan. Res mycket, det berikar rent allmänt. Lyssna på folk på bussar och spårvagnar och i affärer, det ger en fin inblick i hur svenskan används. När det gäller att jobba i par kan några ord om vår erfarenhet vara värdefulla. I början satt Helena vid datorn och Gösta vid sidan av, och själva översättningen resonerade vi fram. Det var mycket roligt att bolla formuleringarna mellan oss och det gav en bra bas för vårt framtida samarbete. Vi fick en samsyn om viktiga saker kring ton och ordval, spänst i dialogen och annat. Problemet var att det tog så himla lång tid. Så småningom tvingades vi sätta oss vid varsin dator och översätta ett kapitel var, och sedan läsa igenom och ändra i varandras kapitel. Det funkar fint just för att vi lagt grunden och vet hur vi vill att översättningen ska låta. När det är bråttom inför deadline kan Helena ta ett större redigeringsansvar eftersom hon läser klart snabbare än sin man.

Denna intervju publicerades första gången den 9 januari 2019.