Johanna Hedenberg
Johanna Hedenberg översätter från italienska och franska. Bor i Stockholm.
Vad översätter du just nu?
La figlia oscura av Elena Ferrante, en kort och koncentrerad roman som känns väldigt lagom efter hennes omfångsrika Neapelkvartett. Sen blir det ännu mer Ferrante – Barbro Andersson och jag ska översätta en bok med intervjuer, brev och andra texter – parallellt med Da dove la vita è perfetta av Silvia Avallone. Det blir den tredje romanen av Avallone som jag översätter och när jag läste den var det som att ta på sig gamla kläder som jag glömt bort att jag hade, ser fram emot att gå in i hennes språk och värld igen.
Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
Jag insåg tidigt att det var ett sätt att få göra det jag tyckte om: läsa, skriva och ägna mig åt främmande språk. Inför en praovecka på gymnasiet när man själv skulle ordna plats kontaktade jag Jan Stolpe (som för övrigt var Månadens översättare i november 2014). Han var enormt generös med sin tid, råd och kommentarer till de översättningar jag fick sitta och göra vid hans köksbord – en lite ovanlig men ovärderlig introduktion. Sen läste jag språk och litteraturvetenskap på universitetet och hade turen att ganska snart få översätta böcker. I mitten av 90-talet blev jag anställd som EU-översättare, för en kortare tid var det tänkt, men det kom att gå många år innan jag återvände till skönlitteraturen. Nu arbetar jag helt och hållet med litterära texter, men min översättaridentitet är dubbel, jag känner mig också som facköversättare. Eller rätt och slätt som översättare utan någon bestämning, hantverkare och konsthantverkare i ett.
Hur ser en vanliga arbetsdag ut? Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?
Jag jobbar normalt hemma, ibland sitter jag på ett kafé eller bibliotek. Idealet är att gå upp tidigt, jobba några timmar, ta paus för promenad eller någon sorts träning mitt på dagen (allra helst längdskidåkning med start runt knuten, men det går tyvärr alltför sällan) och ta ett andra sammanhängande pass på eftermiddagen eller kvällen. Men det är alltså idealet, ofta ser min arbetsdag ut på alla möjliga andra sätt.
Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
I förberedelsefasen, när jag går igenom originalet och funderar och antecknar, kan jag sitta på vissa kaféer om musiken är någorlunda i min smak och på lagom volym. Hemma vid datorn behöver jag sen ha det tyst, tills det är dags att föra in ändringar och jag ibland lyssnar på lite av varje: jazz, flamenco, latinmusik.
Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
Nu översätter jag på heltid, men i flera år arbetade jag som textgranskare på riksdagen i perioder, och jag har också granskat översättningar för ett förlag och undervisat lite. Det är ju inte självklart att kunna försörja sig helt på litterär översättning, så jag är väldigt glad att det går – men samtidigt tycker jag om att jobba med olika saker och kommer säkert att göra det igen längre fram.
Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?
Inga specifika ord, men något jag saknar i svenskan är diminutiv och andra smidiga små suffix. På italienska kan man till exempel lägga till inte bara det förminskande -ino/a och förstorande/förstärkande -one (piccolina, donnone), utan också -accio som ger ordet en negativ dimension: parolaccia är ett grovt eller fult ord. I översättning behöver man ofta använda adjektiv som sticker ut mer och lätt blir klumpiga.
Har du haft något som varit extra svåröversatt, tex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
Jag kommer inte på något bra exempel, men jag fick slita en del med ordlekar och verser ur (både gamla oöversatta och nya) dikter och visor i en serie historiska Parisdeckare av Claude Izner. Överhuvudtaget var det nog de mest knepiga och tidskrävande översättningar jag gjort – genrelitteratur som betraktas som ”lätt” och inte har så hög litterär status är verkligen inte alltid det enklaste.
Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
En gång blandade jag ihop de italienska orden för rustning och skåp, som inte ens är särskilt lika. Det är så många år sen att det kanske borde vara preskriberat, och jag får skylla på att jag var rätt färsk i yrket, men det känns fortfarande obehagligt att tänka på – lika obehagligt som tanken på att jag kan vara omedveten om ännu värre grodor. Det är det enda riktigt negativa med översättandet: rädslan att något ska bli fel (och det finns så otroligt mycket som kan bli fel) och vetskapen om att varken man själv, redaktörer eller korrekturläsare upptäcker allt.
Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
Ingen särskild text eller författare, men däremot genrer som jag ännu inte fått tillfälle att pröva. Jag skulle vilja översätta dramatik, och det riktiga drömuppdraget är en opera. Någon gång skulle jag också gärna översätta från två andra språk som jag har en särskilt relation till: spanska och nederländska.
Vad är det bästa med att jobba som översättare?
Att få arbeta med något som jag tycker om och som ger mig mycket. Och möjligheten att ta med jobbet på resa.
Har du några härliga översättarminnen?
Den andra bok och den första längre skönlitterära text som jag översatte var en roman i en enda mening, Matilde av Giovanni Mariotti. Jag minns det närmast som ett euforiskt tillstånd, det var det roligaste jag någonsin gjort arbetsmässigt. Vilket kanske inte säger så mycket eftersom jag var ganska ung, men fortfarande är det nog den översättning som ligger mig närmast hjärtat. Kanske beror det också på att det är den enda bok jag hittat och lyckats övertyga ett förlag (Anamma, saligt i åminnelse) att ge ut.
Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
Nu när standardavtalet tyvärr har sagts upp är det viktigaste att arbeta för ett nytt bra avtal, stötta de medlemmar som får dåliga kontraktsförslag och upprätthålla solidariteten i kåren. Men det behöver sektionsstyrelsen knappast bli påmind om, den gör ju ett utmärkt jobb.
Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
Jag tänker ofta på något en klok vän har påpekat: Som frilans har man olika uppdragsgivare, men man är samtidigt sin egen chef och sin egen personal. Ingen annan har ansvar för att du får ihop din arbetsplanering och ingen kommer att ta hand om dig om du går in i väggen. Så var snäll mot din enda anställda (snåla inte med friskvård och semesterdagar), säg ifrån om din chef kräver för mycket och låt ingen uppdragsgivare pressa dig till mer än du orkar och klarar!
Foto: Johanna Norin, tidningen Äldreomsorg
Denna intervju publicerades första gången den 1 juli 2017.