Lena Karlin
Lena Karlin översätter ungdomsböcker, skönlitteratur, faktaböcker och biografier, från engelska till svenska. Bor i Stockholm.
Vad översätter du just nu?
Ken Follett, tredje delen i en romantrilogi om 1900-talet.
Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
Jag skrev tre barnböcker och jobbade med olika sorters redaktionella uppdrag medan mina barn var små. Sedan fick jag översätta en norsk ungdomsbok som jag själv hade rekommenderat, och på den vägen är det.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Jag jobbar heltid, både hemma och på ett frilanskontor. Försöker så gott det är möjligt att hålla ”normal” kontorstid, men det händer ju att det blir en del kvälls- och helgjobb också …
Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Inte alltid, men ofta. Det kan vara allt emellan Sisters of Mercy till The Pogues.
Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
Jag hade ett översättningsjobb som i stort sett bara bestod av ordvitsar. Det var ”Bored of the Rings”, en Sagan om Ringen-parodi som på svenska fick heta ”Härsken på Ringen”. Den var en riktig utmaning. Det var nästan två ordvitsar i varje mening och dessutom en massa verser och sånger. Som tur hade jag gott om tid på mig den gången. Och det var oerhört kul också.
Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
Ha, det måste vara Rövdjuret. Jag översatte i början av min översättarkarriär en serie ungdomsböcker som var någon sorts föregångare till Twilight. Jag är mycket förtjust i vampyrer, men den tjusige och ädle vampyrhjälten gick mig så mycket på nerverna att jag upptäckte att jag – kanske undermedvetet – hade kallat honom för ”rövdjur” istället för rovdjur. Jag tror att jag hann ersätta alla ö:n med o:n …
Vad är det bästa med att jobba som översättare?
Att man kan utföra sitt arbete var man vill och att man jobbar med ord. Sedan är det alltid nya utmaningar, eftersom man hela tiden får nya författare att tolka. Det är kolossalt allmänbildande också. Man lär sig mycket om både det ena och det andra när man gör efterforskningar.
Har du några härliga översättarminnen?
Ja, många. Men det allra bästa måste vara tiden i London när vi jobbade med Dan Brown-boken. Helt enkelt för att det var en så unik upplevelse och vi blev ett litet översättarkollektiv med folk från olika länder.
Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
Att ha is i magen, för det behövs om man ska livnära sig som översättare. Att tro på sig själv och förhandla, se till att man vet vad man har för rättigheter. Och att försöka sätta en gräns mellan jobb och fritid. Och att slappna av ibland och känna kärleken till orden, uppleva att det faktiskt är en konstform man ägnar sig åt.
Denna intervju publicerades första gången den 1 april 2014.