Peter Samuelsson
Peter Samuelsson översätter mest skönlitteratur, från engelska till svenska. Bor i Stockholm.
Vad översätter du just nu?
Just nu en amerikansk roman om ett författaräktenskap, och ett par artiklar.
Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
I brist på stipendier, tjänster och bidrag började jag i mitten av nittiotalet bland annat att översätta för att finansiera mina studier i engelskspråkig litteratur. Det väckte något slags intresse och jag hamnade på några seminarier och föreläsningar om översättning och översättningsteori. Så när jag efter många år bestämde mig för att akademin inte var för mig var översättandet och redaktörskapet en väg som erbjöd sig, dels för att jag redan hade ett litet nätverk av uppdragsgivare och dels för att jag såg framför mig att det var ett bra sätt att kombinera mina språk- och litteraturintressen. Så jag översatte romaner, noveller och poesi för skrivbordslådan och började aktivt arbeta för att få kontakt med förlag. Inte helt lätt men efter en hel del slit, ett par snedsteg och lite hjälp och röta lyckades det väl på nåt sätt.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut? Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?
Numera sitter jag i en frilanslokal några kvarter hemifrån och jag försöker i möjligaste mån hålla mig till kontorstider. Dit klockan nio och därifrån vid fem, är det tänkt, då jag går hem eller till ett kafé och ofta sätter mig och läser. Tidigare jobbade jag hemma och jobbet tog över sömn, fritid, hälsa och vänskaper. Efter över tio år kändes det rätt ohälsosamt.
Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Periodvis. Oftare förr när jag jobbade hemma och inte som nu behövde lyssna i hörlurar av hänsyn till kontorskamrater. Ibland lyssnar jag för att stänga ute och fokusera, ibland för att hamna i lämplig stämning, ibland för att höra sjungen svenska. Hårt och gitarrigt, glatt och poppigt, melankoliskt och elektroniskt, sprött och fioligt, experimentellt och spretigt… Inte sällan pratradio istället för musik, P1 eller BBC eller någon fransk eller tysk kanal. Men som sagt, numera lyssnar jag inte lika mycket.
Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
I princip inte, men det händer att jag tar uppdrag som ligger i närheten, som att redigera, språkgranska och korrekturläsa och kanske senare i vår att ägna mig åt lite arkivletande åt en kompis.
Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar till att få använda?
Fantastiskt vet jag inte, men jag när väl översättarens letargiska dröm om att de små vardagligt trista orden stämde bättre överens mellan mål- och källspråk – så att man till exempel inte så ofta behöver fundera på när kvällen övergår i natt, när morgonen blir till förmiddag, när tänkandet är tro eller tyckande. Och det vore väl skönt om kavaj och jacka var samma, så att man slapp klä på och klä om sina figurer för att detaljerna inte går ihop med än det ena än det andra. Osv.
”I princip inte, men …” slår mig plötsligt som en konstruktion som det väl vore fint att vilja längta efter att använda i en översättning.
Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
Det känns ofta som om översättningsknutar löser sig själva när det dyker upp, inte tack vare utan trots mig. Ren tur alltså, snabbt glömda ickehändelser mellan de verkliga problemen. Några gånger har jag fått hjälp med sådana knutar som jag inte lyckats med själv av en skarp redaktör och då blir jag alltid djupt imponerad.
Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
En klassisk tabbe är att inte ta valium innan man tittar i en av sina gamla översättning.
Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
Jag har några författare som jag översätter vid sidan om. Det går inte fort och jag har inte lyckats sälja in något än. Mer än ett par gånger har samma titlar som jag gjort senare dykt upp på helt andra förlag än de jag har kontaktat, och med andra översättare, så klart. Men jag tänker att jag i alla fall lär mig något och någon gång kanske jag kan få översätta något som jag själv har tagit initiativ till, eller så får jag starta eget.
Vad är det bästa med att jobba som översättare?
Att få sitta hela dagarna och läsa och vara i sitt huvud, och ändå nån helt annan stans. Att hamna i alla möjliga inläsningsprojekt, faktakollande och ordpillande. Att samtidigt försöka befinna sig tre meter under, inne i och framför författaren.
Har du några härliga översättarminnen?
Mina finaste översättarminnen är av platserna där jag har översatt. En tid hade jag ett särskilt rum för mina böcker och mitt arbete. Jag hade ett stort brunt skrivbord som stod vänt mot ett söderfönster och varje morgon när jag kom in och såg den uppslagna boken och bärbara datorn blev jag glad för det var så vackert. Andra minnen är när jag satt på en balkong på den franska Atlantkusten och översatte, på ett torg i Palma, i en datja utanför S:t Petersburg, i en källare i London, i en lägenhet i Paris, i en stuga på Runmarö med en havsglimt mellan träden och snälla vänner på klipporna, i min lokal med de allra bästa arbetskamrater.
Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
Om jag inte ska säga fackliga frågor, som väl är det viktigaste egentligen och som fyller mycket av styrelsen tid, så kanske den pedagogiska uppgiften att lära folk och oss själva vad det är vi gör och att det faktiskt spelar roll.
Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
En sak jag försöker hålla i minnet är att alltid begripa vad jag översätter och tro på och ta ansvar för min egen läsning. Låter det trivialt? Jag tycker att det är lätt att bli feg och lat och försöka skylla ”konstigheter” på författaren.
Denna intervju publicerades första gången den 1 februari 2015.