Tomas Håkanson
Tomas Håkanson översätter från polska och engelska till svenska. Bor i Stockholm och Norsholm (Norrköpings kommun)
Vad översätter du just nu?
En polsk fackbok för barn om bin – rikt illustrerad, vacker och rolig.
Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
Det bara blev så, kan man säga. Har alltid varit språkintresserad (bl a 25 universitetspoäng i kinesiska) och hade lärt mig polska, på universitetet och i Polen, i slutet av 80-talet. 1998 fick jag höra att en litterär översättarutbildning skulle starta på Södertörns högskola. Samtidigt höll min fria teatergrupp på att gå i konkurs så jag tänkte: varför inte, värt att pröva. Resten är historia, som det heter.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?
Det brukar bli ett längre pass på dagen medan barnet är på dagis. Efter dagishämtning, matlagning och kvällsbestyr blir det även ett kvällspass på 1-2 timmar. Jag kommer sällan upp i mer än 6 timmar effektiv översättartid per dag, det är alltid så mycket korrespondens, administration och tusen andra saker att ordna när jag väl sitter vid datorn. Å andra sidan arbetar jag ofta på helgerna också.
Oftast äger arbetet rum i mitt tämligen spartanska arbetsrum i lägenheten i Norsholm. Jag är också mycket förtjust i att sitta och arbeta på kaféer, så det försöker jag göra någon gång i veckan. Även på tågresor då och då, tåg är en mycket inspirerande arbetsplats.
Under arbetet dricker jag f ö kopiösa mängder te. Det är mitt viktigaste bränsle.
Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Faktum är att en stor del av mitt musiklyssnande försiggår just under arbetet. Det brukar bli vad jag är inne på för tillfället, i allmänhet folkmusik och etnopop från framför allt Sverige, Balkan och Västafrika, ofta även från t ex Polen, arabvärlden och Centralasien. Då och då sticker jag emellan med rockklassiker eller modern soul.
Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
Vid sidan av den litterära översättningen arbetar jag deltid för Polska institutet i Stockholm som översättare av informationstexter till hemsida och nyhetsbrev. Ibland skriver jag teaterkritik och det händer också att jag engageras för tolkuppdrag, eller som föreläsare om polsk teater eller folkmusik.
Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar till att få använda?
Ett uttryck jag gillar är skrót myślowy, vilket betyder ungefär tankeförkortning. Det syftar på att ta en genväg i resonemanget, hoppa över några led så att läsaren får svårt att hänga med. Användbart och utan direkt motsvarighet i svenskan.
Men framför allt tänker jag på en hel ordgrupp, nämligen svordomarna. Det polska svordomsförrådet är enormt rikt. Bland annat finns tre verb som betyder ”knulla”, med olika grad av vulgaritet, och tack vare ett system med förstavelser som modifierar betydelsen kan nästan vilket vanligt verb som helst få en svordomssynonym med valfri grad av vulgaritet. Även andra typer av kraftuttryck finns i många varianter, där de mer vulgära har med sex att göra och de mindre vulgära med olika slags sjukdomar. När jag ska översätta all denna rikedom till svenska har jag i stort sett bara ”jävlar”, ”fan” och ”helvete” att tillgå. Fattigt!
Även när det gäller svenska ord som saknas i polskan tänker jag främst på ett språkstrukturellt drag, nämligen möjligheten att bilda sammansatta ord. Den gör att svenskan ibland kan kännas smidigare och mer lätthanterlig, utan polskans tunga substantiv – adjektivkonstruktioner.
Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
Det jag brukar känna mig mest nöjd med är när jag råkar upptäcka att svenskan har möjlighet att uttrycka en sak lite kortare och kärnfullare än polskan. Till exempel en mening ur min första romanöversättning, Världen bortom Dukla av Andrzej Stasiuk: ”Bland bondjäntorna såg detta vilsekomna barfotabarn ut som en kungadotter.” Den meningen är jag rätt övertygad om låter bättre på svenska än på polska, och ändå håller den sig helt inom författarens intentioner och budskap.
Likaså i den ännu opublicerade översättningen av Stasiuks rese- och memoarbok Östern. En gång i barndomen tjuvtittade Stasiuk i sin farbrors kökslåda och hittade en skamlig hemlighet: en medlemsbok i kommunistpartiet. Den låg där tillsammans med diverse konstiga småprylar, bl a ”munstycken till korv- och småkakstillverkning” som det lät ordagrant översatt. Efter div förfrågningar hos bekanta, letande på internet osv kom jag fram till att det måste bli ”korvhorn och kakspritsar” på svenska. Det låter kanske märkligt för den som inte är översättare, men precis när jag kommit på det drabbades jag av ett kort lyckorus. ”Jaaa, där satt den”, liksom. Kortare, smidigare, och ändå en exakt återgivning av innehållet. Tack vare att svenskan, av en ren slump, råkade ha bättre uttryck för samma sak.
En annan sak jag är stolt över är ur översättningen av fantasyförfattaren Andrzej Sapkowskis böcker. Där förekommer en hel del olika monster och onda varelser som han gett benämningar ur gammal slavisk mytologi och folktro. Jag lyckades efter en del forskning hitta ungefär motsvarande monster och oknytt i skandinavisk mytologi och folktro, vilket gör att dessa varelser förhoppningsvis känns lika nära för den svenska läsaren som för den polska.
Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
Jag har inte märkt några större tabbar, frågan är bara om det säger något om mina översättningar eller om min bristande iakttagelseförmåga. Visst, när redaktörsgranskningen kommer är det alltid någon mening jag har glömt att översätta eller några ord jag har missuppfattat. Men inget som har fått mig att skämmas.
Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
1. Adam Mickiewicz stora romantiska versdrama Dziady (Förfädersfesten), en polsk superklassiker. Magiska ceremonier, olycklig kärlek som överlever döden, patosfylld retorik, strävan efter det gudomliga, skarp politisk kritik mot Rysslands herravälde över Polen – allt i ett. Tyvärr vet jag inte vilket förlag som skulle vilja ge ut något så hopplöst gammaldags från ett land vars tragiska historia är nästan okänd i Sverige.
2. En annan dröm är att få översätta hela Andrzej Sapkowskis svit på sju fantasyromaner om häxkarlen Geralt. Mitt förlag gav upp efter bara två böcker och ville inte fortsätta.
3. Dorota Masłowskas romaner. En arg ung kvinna med lysande språklig begåvning. Två teaterpjäser av henne har spelats med framgång i Sverige, trots det har jag inte hittat någon som vill ge ut hennes romaner.
Vad är det bästa med att jobba som översättare?
Att komma i intim närkontakt med bra litteratur, som den bästa och mest djuplodande läsare en bok kan få. Att översätta riktigt bra litteratur är ofta en ren njutning. Dessutom blir jag mycket allmänbildad när jag tvingas sätta mig in i dussintals olika sakområden som mina författare skriver om eller intresserar sig för. Och så friheten förstås, att kunna arbeta när eller var jag vill.
Har du några härliga översättarminnen?
Något jag uppskattar är att då och då bli inbjuden till översättarkonferenser i Polen, som tar väl hand om sina utländska översättare. Under några intensiva seminariedagar med resa och hotell betalda kan jag och ett hundratal andra polsköversättare från hela världen plötsligt få känna oss stora och betydelsefulla.
Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
Allt! Nej, det handlar väl om att hitta en bra mix mellan förhandlingsverksamhet, stärkande av översättarnas position i offentligheten och trevliga interna möten där man kan umgås med kolleger. I den fackliga verksamheten tycker jag inte att sektionen ska vara främmande för mer drastiska metoder och spektakulära aktioner vid behov. Man behöver inte alltid vara snäll och välkammad.
Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
Då vill jag ta chansen att lyfta blicken och påminna om att klimatfrågan är vår tids ödesfråga. Den handlar om vår civilisations möjligheter att överleva på planeten. Även ur snävt översättarperspektiv är den värd att bry sig om eftersom en värld där medeltemperaturen stigit 3-4 grader troligen kommer att vara så kaotisk att litteratur och översättning blir marginella företeelser. Givetvis behövs internationella avtal som omsätts i politisk handling men alla kan dra sitt strå till stacken här och nu. Till exempel genom att halvera sitt bilåkande, sluta flyga och sluta äta kött.
Denna intervju publicerades första gången den 4 december 2016.