Ulrika Jannert Kallenberg
Ulrika Jannert Kallenberg översätter alla möjliga typer av litteratur från engelska och tyska till svenska. Bor i Ljungskile.
Vad översätter du just nu?
Just nu översätter jag ingenting, tyvärr. Jag jobbar för fullt med en antologi om psykisk ohälsa som ska komma ut under 2014. Det är Kunskapscentrum för Jämlik vård i Västra Götalandsregionen som är min uppdragsgivare. Min uppgift är att vara med i planeringen av boken, skriva texter, redigera och korrläsa.
Jag skriver också en egen roman som jag hoppas ska komma ut snart.
Min senaste översättning var en ungdomsroman av den australiensiska författaren Rebecca James. Boken har fått namnet Skuggan av Anna på svenska och den kommer ut nu i mars. Det var min allra första riktiga ungdomsroman och jag tyckte att det var jätteroligt att översätta den.
Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
Jag har alltid varit intresserad av språk och började plugga engelska, tyska och spanska ganska snart efter gymnasiet, senare lade jag till latin och ryska. Efter ett antal år utomlands kom jag hem och utbildade mig till journalist. Det dröjde inte länge innan jag saknade att hantera de språk jag lärt mig tidigare, men journalistyrket hade gett mig en väldig insikt i det svenska språket och jag hade fått upp ögonen för hur fantastiskt det är att arbeta med svenska.
Jag hamnade på en teoretisk översättningskurs på Göteborgs universitet och blev överlycklig; jag insåg att översättare måste jag bli, för det är det enda yrke som kombinerar alla mina intressen: litteratur, svenska, engelska, tyska och att genom research hela tiden lära mig mer …
Jag började för mer än tio år sedan på det Litterära översättarseminariet på Södertörn med Lars W Freij som mentor – ett jobb han gjorde utmärkt.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut? Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?
Eftersom jag har en dotter som är tolv år jobbar jag när hon är i skolan och på fritids eller upptagen av andra evenemang, så det blir vanligtvis från åtta till fem … Lite trist, tycker jag, som egentligen gillar att vara flexibel och ha rörliga arbetstider, men det funkar inte så bra i vår familj just nu. Ibland jobbar jag också på helger och kvällar och sticker ut och rider på dagtid …
Jag har precis flyttat till ett nytt litet kontor i en nedlagd trikåfabrik i Ljungskile. Jag trivs jättebra både med lokalen och med att ha många människor omkring när jag jobbar.
Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Jag lyssnar aldrig på musik när jag jobbar, men jag gör det gärna när jag tar en paus. Ofta lyssnar jag på musik som jag på ett eller annat sätt tycker passar ihop med det projekt jag jobbar med, så musiksmaken är blandad. Ibland väljer jag upptempomusik och tar en rask promenad med hundarna, då blir hjärnan ordentligt rensad.
Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
Från början, när jag startade mitt företag Orda Om 2005, tänkte jag att jag bara skulle översätta, för jag var fullkomligt fixerad vid översättning då och stod knappt ut med att ha sätta mig vid datorn och jobba! Men efter ett tag dök det upp lite andra erbjudanden som var väldigt mycket bättre betalda så jag började semester – jag bara längtade efter att dokumentera företagskonferenser och under några år gjorde jag det väldigt ofta.
Just nu har jag gått tillbaka till eget skrivande och det gäller både artiklar, dokumentationer och skönlitterära texter. Jag korrläser också väldigt gärna och har arbetat som redaktör för ett par större projekt.
I framtiden hoppas jag kunna fortsätta kombinera översättande, skrivande och annat språkarbete.
Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
Jag råkade översätta the Great War till första världskriget i en bok som utspelar sig på 1920-talet. I samma bok lät jag den fruktansvärt envisa och nedlåtande redaktören övertala mig att ändra ni till du när ett flertal personer pratade med varandra. Jag fick sedan klagobrev från ett antal läsare just gällande detta och de breven skickades till förlaget, men de hamnade så småningom på mitt skrivbord. Bland annat var det en pensionerad svensklärare som ilsket poängterade det omöjliga i att personerna skulle dua varandra – till sist skrev jag faktiskt och berättade som det var – utan att nämna några namn förstås.
Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
Jag tycker egentligen att alla uppdrag som jag haft har varit drömuppdrag och när jag går in i en text så är det som om bara den och jag existerar. En dröm för mig skulle dock vara att översätta från tyska igen – det längtar jag efter, för det var så länge sedan.
Vad är det bästa med att jobba som översättare?
Det bästa med att översätta tycker jag är möjligheten att få förkovra sig i språk – ett källspråk och ett målspråk – och att gå in på djupet i en berättelse.
Jag gillar också friheten med översättandet – att egentligen kunna sitta när som helst i princip var som helst i världen och arbeta – även om jag inte drar nytta av den friheten så ofta är det härligt att veta att möjligheten finns …
Har du några härliga översättarminnen?
Ett fint minne är när jag översatte en bok som hette Lowboy (Alfabeta Förlag) och skickade några frågor till författaren John Wray och han i sitt snabba vänliga svar började med att prisa översättandet. Han skrev bland annat att översättarkonsten är den ädlaste sysslan av alla.
Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
När det gäller styrelsen tycker jag att det viktigaste är att den nya styrelsen hittar former för sitt arbete och försöker skapa ett bra arbetsklimat och en fin gruppsamhörighet. Det är det allra viktigaste. Sedan tycker jag – precis som alla andra, förmodligen – att det är viktigt att göra översättaren synlig, både rent generellt i samhället men också i Författarförbundet och att sektionen arbetar för att översättare ska få bättre villkor när det gäller bland annat betalning.
Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
Ett gott råd som jag gärna skulle vilja ge till mig själv … ha ha … är att bli bättre på att tro på mig själv, mina erfarenheter och mitt yrkeskunnande och utifrån det noggrant tänka igenom hur jag vill att nästa avtal med ett bokförlag ska se ut och sedan stå på mig i diskussionerna. Kanske är det fler än jag som behöver tänka så, för det är inte lätt …
Denna intervju publicerades första gången den 1 mars 2014.