Sophie Sköld
Sophie Sköld översätter skönlitteratur och poesi, främst från slovenska och tjeckiska till svenska. Bor i Malmö.
Vad översätter du just nu?
Just nu provöversätter jag ett kapitel ur en ny tjeckisk roman. Jag blev klar med min översättning av Goran Vojnovićs ”Jugoslavien, mitt hemland” i höstas och eftersom jag jobbade så intensivt med den under sommaren, har jag haft ledigt från översättandet ett par månader. Eftersom jag översätter på kvällar och helger utöver mitt ordinarie heltidsjobb brukar arbetet med en översättning bli ganska intensivt, och jag behöver oftast ladda batterierna och hitta ny inspiration innan jag fortsätter med ett nytt uppdrag.
Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
Jag har alltid älskat att skriva och som tonåring hade jag många brevvänner jag skrev till, både på engelska och på svenska. Det var så mitt intresse för främmande språk väcktes och det intresset tog jag sedan med mig när jag började plugga slaviska språk och öst- och centraleuropakunskap i Lund. På den fantastiska Slaviska institutionen i Lund lärde jag sedan känna Per och Thomas som har Rámus förlag, och det var de som gav mig mitt första översättningsuppdrag från tjeckiska. På senare år har översättarseminariet vid Södertörns högskola också haft stor betydelse för mig som översättare. Att jobba med texter tillsammans med andra duktiga översättare och en kunnig och engagerad lärare har verkligen varit både utvecklande och inspirerande!
Hur ser en vanlig arbetsdag ut? Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?
Jag brukar bara kunna ägna mig mig åt översättningsarbete under kvällar och helger, eftersom jag även har ett annat heltidsjobb. När jag har ett uppdrag blir det åtminstone sex timmar varje kväll, ofta mer än så, och både lördag och söndag. Jag föredrar att jobba intensivt med en översättning under all ledig tid och jag brukar isolera mig och knappt ha något socialt liv under tiden. De som känner mig vet att det knappt går att få ett livstecken från mig under sådana perioder!
Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Jag brukar inte lyssna på musik när jag översätter, däremot brukar jag ha TV:n igång som sällskap under sena nätter. I somras var jag den enda i min fotbollstokiga bekantskapskrets som faktiskt såg alla matcher under fotbolls-VM, eftersom jag satt uppe hela nätterna och jobbade!
Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
Jag hinner vanligtvis bara översätta en eller ett par böcker om året eftersom jag samtidigt jobbar heltid på ett IT-företag. Det jobbet är också översättningsrelaterat, eftersom det i mina arbetsuppgifter bl. a. ingår att beställa översättningar av texter i mobilappar. Som översättare är det jobbet intressant eftersom det även ger mig ett uppdragsgivarperspektiv på översättningsarbete.
Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar till att få använda?
På svenska längtar jag ofta efter att få använda ”ohemult”, men jag har hittills aldrig fått tillfälle att göra det! Slovenskan (och andra slaviska språk) har många minst sagt mustiga svordomar som jag tycker är svåra att översätta till svenska. När jag översatte ”Blattejävlar” önskade jag faktiskt att svenskan hade haft lite fler fula ord att variera mellan!
Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
I första kapitlet av ”Blattejävlar” tycker jag det blev väldigt bra att översätta ”NK Beltinci” med ”FC Fuckin’ Nowhere”. Berättaren Marko menar att NK Beltinci är en liten fotbollsklubb från en håla på slovenska landsbygden, och jag tog fasta på det i min översättning. Även om jag fick ta ett relativt stort steg från källtexten kändes min lösning väldigt ”Marko”: på svenska skulle tonårskids definitivt kunna säga ”FC Fuckin’ Nowhere” och mena samma sak!
Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
Jag minns inte något som blivit helt fel, men jag minns att jag våndades en hel del över kapitelrubriken ”Rödluvan” i Aleš Štegers ”Berlin”. Texten handlar om nyårsfirande och ”Rotkäppchen” är inte bara en sagofigur utan även ett namn på ett mousserande vin. Jag bestämde mig till slut för att översätta, eftersom jag tyckte att textens ordvitsar om Rödluvan och vargen annars skulle gå förlorade för en svensk läsare. Dåliga dagar tvivlar jag dock fortfarande på att jag valde rätt!
Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
Jag kan inte komma på någon författare på rak arm, men det är alltid roligt att översätta samtida slovensk litteratur till svenska – jag hoppas kunna fortsätta med det!
Vad är det bästa med att jobba som översättare?
Allt arbete med en text känns verkligen värt ansträngningen när man får chansen att presentera ett riktigt bra författarskap för svenska läsare!
Har du några härliga översättarminnen?
Beröm är alltid trevligt! Efter allt slit och alla sömnlösa nätter hamnar man ofta i skymundan och det händer tyvärr alldeles för sällan att översättarens arbete lyfts fram när översatt litteratur recenseras, så jag blir glad och stolt varje gång jag läser en recension där min översättning överhuvudtaget kommenteras. För ett tag sedan fick jag ett väldigt fint brev från en person som läst min översättning av ”Blattejävlar”; det brevet minns jag med stor glädje!
Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
Jag hoppas att fler duktiga översättare ska kunna jobba heltid som översättare, men det förutsätter ju att vi får en dräglig ersättning för vårt arbete. Fortsätt att prioritera det!
Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
Med risk för att slå in öppna dörrar: Kunskaper i främmande språk i all ära, men för översättaren är svenskan det allra viktigaste verktyget. Läs, läs, läs!
Denna intervju publicerades första gången den 1 januari 2015.