Slavica Milosavljevic

Slavica Milosavljevic är bosatt i Malmö och översätter från svenska till serbiska, samt från bosniska, kroatiska och serbiska till svenska. Att kunna förirra sig i ordens värld är en värdefull tillflykt, har hon insett efter några decennier som översättare. Språkets virus är starkt och beroendeframkallande. Även om hon ibland har försökt distansera sig från böckernas värld, har hon inte lyckats.

Vad översätter du just nu?

Till serbiska: Handbok att bära till en dräkt av Catharina Gripenberg, som fick Sveriges Radios lyrikpris 2016. Till svenska: pjäsen Šopalovićs resande teatersällskap av Ljubomir Simović.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

Det var inget medvetet val. Jag hade dessa språk, hade bott i två länder och odlade en diffus rotlöshet sedan tonåren. 

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Jag delar min arbetsvecka mellan tolkuppdrag och litterära översättningar. Om det är en dag med översättningar, sitter jag oftast vid köksbordet eller på Stadsarkivet (om jag behöver ombyte). 

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

I vissa faser av arbetet känns det bra med klassisk musik.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Jag är auktoriserad tolk för bosniska, kroatiska och serbiska. Uppdragen kan vara var som helst: på Barnavårdscentralen, häktet, Tullverket, Tingsrätten, psykiatrin… ingen dag är den andra lik och språkvariationen är oändlig.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan?

Inte precis, men jag saknar ordet varandra, som på serbiska alltid blir svårhanterat och måste omvandlas till flera ord. Eventuellt saknar jag ordet merak i svenskan. Det är ett substantiv som beskriver njutning i en bred, främst hedonistisk bemärkelse. 

Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?

”Hålla på” 

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

Nyligen översatte jag krummelurpiller i boken Pippi Långstrump i Söderhavet med Neporastisal, som på serbiska är en lek med Aspirin och Inteväxaupp.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

I romanen Ett öga rött fanns Khemiris sammansatta påhittade ord skognugg, som jag tolkade som något slags nugg i skogen, medan han tänkte på skoputsning. Som tur var kunde jag fråga författaren och vi fick oss ett rejält skratt.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

Jag drömmer om att få översätta jugoslavisk och postjugoslavisk dramatik, till exempel Ivana Sajkos Medea.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Den förrädiska frihetskänslan och att ständig självbildning är ett krav.

Har du några härliga översättarminnen?

Mest minns jag alla härliga människor från världens olika hörn jag lärt känna under årens lopp, bland annat mina kollegor från Ryssland, Frankrike…

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Om möjligt att kämpa för att översättare ska kunna köpa den tid som behövs för att baka om texter till ett annat språk (det är en ytterst tidskrävande process), läs: bättre ekonomiska förutsättningar.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?

Det är viktigt att också ”små” språk blir översatta, att okända författares röster når ut i världen.

Denna intervju publicerades första gången den 30 september 2020.