Ylva Mörk

Ylva Mörk bor i sina drömmars stad Göteborg och översätter från ryska och engelska. Hon älskar sitt antika tangentbord, och några av hennes favoriter bland de författare hon översatt är Amanda Filipacchi, Andrej Kurkov, Joshua Ferris, Michail Zygar och Sarah Waters. Just nu översätter hon Sanna Marins självbiografi.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

Idén föddes på latinlektionerna på gymnasiet. Det vi sysslade med där var väl egentligen inte så likt det jag gör nu, utan påminde mer om att lösa matteuppgifter, med facit och allt. Men det var så otroligt roligt att sitta där och ta ut satsdelar och dechiffrera mening efter mening av något som vid en första anblick sett helt obegripligt ut. Och tillfredsställelsen som infann sig när man lyckades trassla ut en knepig texthärva var densamma då som nu, i de lyckliga stunder då allt faller på plats och man känner att en eller annan formulering sitter precis där den ska.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

På morgonen cyklar jag över Hisingsbron till mitt frilanskontor i stan och sitter sedan där och översätter tills det drar mot kväll, med avbrott för lunch och ofta ett pass nere på Friskis, där man inte så sällan träffar på andra översättare som är ute och luftar sina stela ryggar. I perioder kan det också bli en hel del jobb kvällar och helger.

Läser du igenom originalet innan du sätter igång med arbetet?

Ibland, det beror på uppdragets karaktär och hur mycket tid jag har. Men jag läser alltid åtminstone en bit av boken innan jag tackar ja, för att kunna förhandla om deadline och pris.

Gör du klart mening för mening direkt eller gör du en råöversättning som du sedan bearbetar?

Jag gör så bra jag kan i första vändan, och sedan arbetar jag igenom texten minst två gånger eller tills den känns klar.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Helst inte, det blir för mycket trafik i hjärnan då. Bara ibland, om jag behöver stänga ute störande ljud, sätter jag på mig lurar med någon lagom bra blipp-blopp, absolut ingen sång.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Nej, hittills har jag faktiskt lyckats försörja mig på enbart översättande i tjugofem år. Men några tjugofem år till lär det inte bli, tyvärr.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan?

Inte något jag kommer på just nu. Jag är en sådan som i alla sammanhang rycker ut till svenskans försvar när den utsätts för mobbing. Till exempel finns ju oändliga möjligheter att skapa nya ord genom sammansättningar.

Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?

Nja, jag försöker undvika att gå baklänges in i texten, så att säga. Det har hänt mer än en gång att jag tyckt mig komma på ett fantastiskt bra ord, men så har någonting ändå fått mig att tveka, varpå jag googlat ordet och fått en enda träff ur någon av mina egna översättningar. Det kan ha varit något dialektalt eller ett ord som bara förekommit i min egen familj eller mitt huvud. Därmed inte sagt att dialektala eller egenuppfunna ord aldrig kan användas, men de kräver sitt sammanhang. Ett översättarideal att sträva efter tänker jag är att ha ett grundmurat självförtroende men också alltid en förmåga att tvivla på sig själv.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

Jag skulle väldigt gärna vilja översätta dramatik.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Att (åtminstone tillfälligtvis) ha ett eget litet universum där man har all makt.

Har du någon förebild, någon äldre översättare som du vill lyfta fram?

Min handledare på litterära översättarseminariet på Södertörn, Lars-Erik Blomqvist. Och när det gäller engelskan: Rose-Marie Nielsen.

Har du läst någon riktigt bra översättning på senare tid?

Många! Till exempel läste jag nyligen Thomas Manns Buddenbrooks för första gången, i Ulrika Wallenströms översättning. En mycket underhållande roman i en lika njutbar som imponerande översättning.

Har du några härliga översättarminnen?

När jag gick på Södertörn i slutet av 90-talet hade jag valt en fin liten autofiktiv roman av Bulat Okudzjava som översättningsprojekt, och i veckorna mellan de intensiva och mycket givande träffarna i Stockholm satt jag i läsesalen på UB i Göteborg, helst längst bak till vänster närmast hyllorna med den stora ryska ordboken i sjutton band, och fyllde det ena olinjerade kollegieblocket efter det andra med min översättning. Tystnad, koncentration, högt i tak. (Jo, jag hade en dator, men inte av det slag som kunde stoppas i väskan, jag gick hem och skrev rent sedan.) Och så kan jag ta ett minne från i höstas, när jag fick ett av Göteborgs stads kulturstipendier vid en överraskande högtidlig och rolig ceremoni tillsammans med en massa andra trevliga kulturarbetare i vårt fina börshus, som jag aldrig hade sett insidan av förut. Högt i tak där också.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Avtalsfrågor, AI och sociala aktiviteter, allt sådant som redan görs.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, tankar om framtiden, något helt annat?

Ja, vad ska man säga i dessa dystra tider? Heja oss! Och så kan jag passa på att slå ett slag för styrketräning som oslagbar metod för att bota och förebygga ryggont.

Intervjun publicerades första gången den 1 juni 2025