Thomas Grundberg

Thomas Grundberg påträffas ibland i jakten på turfzoner eller i cykelspåret i Lund där han bor. Han översätter från engelska, tyska och danska.

 Vad översätter du just nu?

Just nu har jag ledigt efter en intensiv höst. Lustigt nog verkar även förlagen ha insett mitt behov av semester. Även om jag inte har planerat att gå i pension än på ett tag är det kanske inte så tokigt att öva. Det är inte direkt revolutionerande vare sig som insikt eller levnadskonst, men dagarna går utmärkt att fylla med såväl meningsfulla projekt som dagdriveri. Däremot tänker jag så småningom börja påminna uppdragsgivarna om att jag finns till, för på sikt skulle tillvaron utan en pågående översättning bli ganska tom för både själ och plånbok.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

Liksom för flera andra kolleger drev slumpen sitt spel: Jag svarade på en annons på kultursidan i en dagstidning. Efter hand märkte jag hur den översatta texten på ett underbart och lustfyllt sätt blev till och smältes samman med genom egen erfarenhet, med allt jag tidigare läst för nöjets och nyttans skull, med att dyka ner i okända områden av mänskligt vetande och med tankar som tilläts kretsa kring olösta språkliga problem – och ungefär där fattade jag att det var detta jag skulle ägna mig åt.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Arbetsdagen inleds med en kopp te[1], följd av några förmiddagstimmar som ägnas åt att svara på mejl och åt föreningsaktiviteter som att skriva protokoll, uppdatera hemsidor och sånt som kräver andra slag av kreativitet än vad översättning gör. Sen kan arbetet börja, kanske avbrutet av en promenad till affären. Efter middagen kan det bli ytterligare några timmars arbete om lämningsdatum pockar.

Läser du igenom originalet innan du sätter igång med arbetet?

Första gången jag träffade äldre kolleger vid något av översättarsektionens medlemsmöten handlade samtalet just om hur många gånger man läste texten innan man satte igång. Som jag minns det läste de flesta minst en gång, några två eller tre gånger. Jag höll tyst om att jag brukade börja direkt på sidan ett av det jungfruliga originalet. Några år senare svarade Thomas Warburton på samma fråga i en radiointervju: ”Jag läser aldrig originalet innan jag börjar översätta.” Thomas W, min idol, tänkte jag, och rationaliserade så småningom detta till att jag ville möta texten på samma villkor som läsaren, som heller inte vet vad som väntar bakom nästa hörn eller på nästa sida. Denna metod kräver förstås ofta ett flertal redigeringar bakåt, eftersom läsaren/översättaren knappast har hela bilden klar för sig innan skeenden och sammanhang fallit på plats. En konsekvenslista med namn på personer, platser och uttryck är också bra att ha, oavsett hur man arbetar.

Gör du klart mening för mening direkt eller gör du en råöversättning som du sedan bearbetar?

Idealet är att göra en så bra översättning som möjligt, men det är kanske ofrånkomligt att resultatet så gott som alltid ändå blir en råöversättning. Dagen efter kan jag haja till inför otympliga formuleringar, men vet nu att det inte kan skyllas på någon illasinnad kobold som förvanskat texten under natten. Svårlösta problem rundas och sparas till en regnig dag.

 Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Så gott som aldrig. Ibland får radion vara på i bakgrunden med prat eller musik, i så fall alltid på låg volym. Underligt nog har jag märkt att jag jobbar bra på tåg och blir mer stimulerad än störd av sorlet.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Föreningslivet tar en del tid. Även om det mesta arbetet är oavlönat ger det så mycket i form av kontakter och umgänge att det snarare är tal om friskvård.

Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?

I svenskan finns det gott om slumrande äldre uttryck som man gott kan blåsa nytt liv i. Ett roligt exempel är att ”gå i flock och farnöte”.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

I en serie brittiska barnböcker kallas huvudpersonen ”Penny Dreadful” av sin pappa eftersom hon är en katastrofmagnet och skapar kaos både här och där. Trots de särskilda konnotationer som häftar vid det engelska namnet var jag rätt nöjd med att Penelope Jones blev till Isabella Olsson, alias Krisabella.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

Hu, en bildtext i en fotoutställning som påstår något helt annat än vad bilden föreställer – första gången jag fick se bilden var på vernissagen. Och en gång chansade jag oblygt på att Granny var farmor, som dock var mormor. Säkert finns det värre misstag än så, men om jag bara låter bli att läsa mina egna översättningar …

 Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

Just nu suktar jag efter att få översätta skönlitteratur för vuxna. Det var några år sen sist, och som vi vet är det skrämmande lätt att bli infackad som insektsboksöversättare, om det nu är en sån som finns med bland det senaste på verklistan. Visst händer det att en bok på något annat språk känns som om den vore värd en översättning – varpå en koll i Libris ofta visar att den redan är översatt. Men vi ger oss inte, vi börjar om igen, som herr Gustafsson brukade säga.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Utan rangordning: Friheten att jobba i stort sett var och när man vill; de upplysta, för att inte säga euforiska ögonblick när man har hittat just den där otroligt smidiga lösningen; post partum-tomheten när en översättning efter tusen glädjor och mödor till sist har gått till trycket. Här är starka känslor inblandade.

Vad är det bästa du har läst eller hört om översättning?

Kanske Jesper Högströms passionerade artikel om att översätta Wolf Hall av Hilary Mantel: ”Ändå ska det finnas en gammaldags stil över det hela. Jag vill att det ska mullra och skramla som en blandning av Nils Börje Stormboms Väinö Linna-översättningar och Hagbergs Shakespeare, genljuda av alla dialekter och arkaismer och rullande rytmer som dagens strömlinjeformade svenska lämnat bakom sig.” (”I hufvudet på en öfversättare”, DN, 3 augusti 2013.) Och Nils Håkanssons Dolda gudar är närmast en självklarhet.

​Har du läst någon riktigt bra översättning på senare tid?

Oj, det blir svårt att välja ut någon enda titel. Många kolleger lyckas ju med att både vara oerhört produktiva och samtidigt hålla ribban högt. Här måste jag vara tråkig och avstå från att svara på frågan.

Har du några härliga översättarminnen?

På bokmässan i Göteborg brukade ö-sektionen liveöversätta inför publik, vilket var ett bra sätt att dra in förbipasserande i samtal om översättning. En gång kom en kvinna fram och sa att hon förstått att det var vi översättare som bar upp hela vår kultur. Nästa dag stod en man med korslagda armar en bit därifrån och sammanfattade sitt intryck: ”Det där skulle ju en femåring klara av!” Tyvärr försvann han i vimlet innan jag hann be honom själv pröva sin lycka vid tangentbordet, men de båda ytterligheterna visar på spännvidden i synen på översättning.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Det fackliga arbetet med att åstadkomma bra avtalsvillkor. Fler seminarier i olika delar av landet där översättare möts, arbetar med texter och umgås.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?

Läs allt möjligt, läs högt och lågt, läs gamla texter och nya, läs översättningar och original! För att plocka ett enda exempel ur hatten är Linnés 1700-talssvenska härligt nyskapande och fräsch.

Denna intervju publicerades första gången den 1 december 2021.

[1] Sencha uchiyama är ett japanskt grönt te som man knappt ens behöver smaka på eftersom redan ångorna som stiger upp ur muggen ger en kick.