Erik Andersson

Erik Andersson bor i Västra Bodarne, Hemsjö socken, Kullings härad, Västergötland. Han började översätta (från engelska) 1983 och har inte ångrat sig än. Han skriver också i tidningar och tidskrifter och har givit ut ett tiotal egna böcker — den senaste, novellsamlingen Har du försökt stänga av och sätta på igen (Norstedts), utkommer till hösten.

Vad översätter du just nu?

Miriam Toews Fight Night, en enastående kanadensisk roman med mennonitiska rötter.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

Jag ville skriva, men jag ville också försörja mig. Tack vare en lycklig slump hade jag blivit kulturskribent, men jag blev förskräckt när jag förstod hur många recensioner jag skulle bli tvungen att skriva varje månad. Översättning var bättre på så vis att man inte behövde ragga nya jobb lika ofta.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Jag har alltid haft svårt att komma igång på morgonen, och nu mot slutet av karriären har jag bestämt mig för att göra livet litet enklare. Jag låter helt enkelt bli morgnarna. När jag kommer till min arbetslokal är det för det mesta redan dags för lunch. Sedan kokar jag kaffe och arbetar fram till klockan sex. Det kan hända att jag småjobbar litet på kvällen också.

Läser du igenom originalet innan du sätter igång med arbetet?

Nej.

Gör du klart mening för mening direkt eller gör du en råöversättning som du sedan bearbetar?

Jag översätter så bra jag kan. En av de stora fördelarna med att ha några år i yrket bakom sig är att man förstår hur länge det är rimligt att sitta och gneta med ett och samma textställe. Man måste ha en viss fart, tycker jag. Men samtidigt är det inte roligt att ha för mycket saker att kolla upp efteråt.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Nej, inte nuförtiden. Förr var det en stor hjälp för att stimulera rytmsinnet, men jag har blivit sämre på simultantänkande. Jag kan märka att jag över huvud taget inte har hört på musiken den senaste halvtimman, och då är det ju ingen idé, eller så tar musiken över och jag sitter och trallar utan att få något gjort.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Ja, periodvis skriver jag artiklar eller noveller etc. Det lustiga är att jag alltid påbörjar ett nytt eget projekt med suck av lättnad: äntligen slipper jag det där diktatoriska originalet! Men efter ett tag blir jag utpumpad av alla de krav som ett eget skrivande ställer, och då flyr jag — med en ny lättnadens suck — tillbaka till översättandet. Det är en ständig flykt, kan man säga.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan?

Jag tycker om så många ord: mindboggling, superfluous, imp, chiffchaff, whin. Det blir ju nästan alltid andra ord på svenska. (Jag har en isande misstanke om att jag har tolkat den här frågan fel.)

Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?

Nej, jag tror på omedelbar behovstillfredsställelse och matar ut dem så fort jag kommer på dem.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

Ofta är det olämpligt att vitsa på samma ställe som i originalet. Jag brukar försöka hålla i minne att jag skall vitsa när det yppar sig ett tillfälle.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

Det jag grämer mig mest över är att jag hade ett gyllene tillfälle att återuppväcka den svenska häradsindelningen. Det var när jag nyöversatte Sagan om ringen och behöll Åke Ohlmarks ”Fylke” som översättning av ”the Shire”. Jag begrep mig inte på härader då. Sedan har jag skrivit om härader i alla böcker jag givit ut, men de har inte samma genomslag som Tolkiens böcker (kan man lugnt säga).

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

Jadå! Äldre Västgötalagen, Whitnail & I och Kathleen Jamies essäer.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Det måste ändå vara möjligheten att få leva flera liv. En vanlig läsare får också något av detta, men jag vill påstå att översättning är det absolut bästa sättet att läsa på.

Har du någon förebild, någon äldre översättare som du vill lyfta fram?

Jag vill minnas att jag lärde mig mycket av Per Erik Wahlund en gång i tiden. Jag läste hans översättningar av Marlen Haushofer och John Fowles och tänkte att det inte syntes någonstans att det var översatt. Ett litet ord som ”ju” kunde få en mening att låta helt idiomatisk. Jag tänkte att man inte får glömma de små orden.

Vad är det bästa du har läst eller hört om översättning?

Jag minns ett symposion jag var på 1998, arrangerat av Magnus Florin på Dramaten tror jag. Det talades mycket om likheterna mellan översättaren och skådespelaren, om ordet som blir kött, om ord som blir andra ord, om ordet och anden.

Har du läst någon riktigt bra översättning på senare tid?

Kommer inte riktigt på några nyare böcker, men bland sådant jag läst under de senaste åren har jag blivit mycket imponerad av Sonja Bergvalls De nio målarna (Sayers), Frans G Bengtssons Männen från Ness (Linklater) och Barbara Lönnqvists Hadji-Murat (Tolstoj).

Har du några härliga översättarminnen?

Ja. (Lång paus. Försjunker i tankar. Hickar. Ler.)

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Jag är bekymrad över svårigheterna att upprätthålla de villkor som vi kämpat oss till under många år, till exempel ersättningsvillkor för sekundärutgivning och tidsbegränsning för upplåtelsen. Eller bli tvingad att avstå en del av arvodet för att kunna skicka en elektronisk faktura.

Intervjun publicerades första gången den 1 juni 2022