Emö Malmberg
Emö Malmberg, född och uppvuxen och fortfarande boende i Stockholm, översätter från engelska till svenska. Har nyss börjat lära sig att spela piano – en elektrisk grej med hörlurar för att skona omgivningens öron – och ser framför sig att så småningom klinka fram barnvisor med det nästan sprillans nya barnbarnet.
Vad översätter du just nu?
Har just avslutat en historisk roman som utspelar sig i förbudstidens USA, och står i begrepp att sätta ett snövitt ark i skrivmaskinen (det är i alla fall den bild jag alltid ser framför mig – naturligtvis öppnar jag ett worddokument och ägnar onödigt lång tid åt att välja ett typsnitt som jag ska orka leva med i ett par månader) för att börja på nästa uppdrag som den här gången är en brittisk deckare.
Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
Uppvuxen i ett tvåspråkigt hem var konceptet översättning en naturlig del av i princip varje samtal. Efter studier och ett drygt decennium i kommunikationsbranschen med fokus på bild växlade jag över till text. Började med undertextning av film och tv och fick så småningom chansen att översätta skönlitteratur. Jag kommer för alltid att vara tacksam mot chefen på det lilla nystartade förlaget som gav mig förtroendet den där första gången. Boken råkade dessutom bli en bestseller – Sen har det, som man säger, rullat på.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Extremt morgontrött, så dagen börjar knappast i ottan. Däremot kan den, om det vill sig illa, fortsätta till ganska sent på kvällen. Har i perioder arbetat hemifrån, men behovet av miljöombyte och lunch-, fika-, aw- och skvallersällskap blev för stort och sedan ett par år tillbaka hyr jag en kontorsplats i ett kommunikationsnätverk.
Läser du igenom originalet innan du sätter igång med arbetet?
I början gjorde jag det. Numera googlar jag författaren och boken i fråga, bläddrar lite i den och låter sedan handlingen fungera som ett driv även i översättningsarbetet.
Gör du klart mening för mening direkt eller gör du en råöversättning som du sedan bearbetar?
Jag är ganska noggrann från början, tycker inte om att lämna för många outredda svårigheter till ”sedan”. ”Sedan” är ett opålitligt tidskoncept. Ibland bara försvinner det. Men naturligtvis måste jag läsa om översättningen både en och två gånger; rätta, fila och justera.
Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Tyvärr inte. All musik engagerar och distraherar. Konstigt nog kan jag låta teven stå på de dagar jag jobbar hemifrån. Den stör inte, den blir som ett bakgrundsbrus av arbetskamrater.
Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
Jag översätter på heltid, men ibland önskar jag att jag hade nåt – vad som helst – att kombinera det med som inte är ett stillasittande skrivbordsjobb.
Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan?
Det gör det så klart och när jag ställs inför det blir jag både förtjust och skräckslagen över att behöva hitta en motsvarighet på svenska, men sedan glömmer jag dessvärre bort det.
Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?
Se ovan. Det finns det säkert – men nu kommer jag inte på ett enda! Oftast är det ord och uttryck som jag själv tycker är, eller borde vara, nutida/gångbara/fullt begripliga, men som mina vuxna barn eller redaktören (eller jag själv) inser kanske inte är det. När ska man dra sin lans till dessa stackars gamlingars försvar och när ska man släppa taget?
Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
Det börjar bli pinsamt det här, men antingen har jag inte kommit på några särskilt finurliga lösningar eller så har jag glömt dem också. Inte alls omöjligt.
Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
Okej, här VET jag att jag har gjort ett antal. Tabbarna jag vet om har jag själv eller (oftare) en uppmärksam redaktör lyckats snappa upp i tid. De andra vill jag helst inte ens tänka på. Jag har blivit mycket mer tolerant som läsare (av andras texter) eftersom jag vet hur otroligt lätt hänt det är att få hjärnsläpp. Min inre språkpolis har visserligen inte tystnat helt, men hon är inte lika kategorisk längre.
Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
Kanske drama. Dialoger. Text som är ämnad för tal. (Och jag menar inte inläsning.)
Vad är det bästa med att jobba som översättare?
En av USP:arna var tidigare möjligheten att arbeta var och när som helst bara man hade okej internetuppkoppling. Numera kan ju både kreti och pleti jobba hemifrån. Men bortsett från friheten i tid och rum är det otroligt kul att fila på formuleringar, grotta ner sig i ordval – allt det som många andra tycker gör mitt till världens tråkigaste jobb. En av de största utmaningarna är att känna av hur nära källtexten man ska ligga. Ju svårare text, desto hårdare håller jag i sargen, har jag märkt, och hamnar för nära originalet. Bäst blir det om jag kan få ett visst helikopterperspektiv. Men det är avvägningarna som gör det spännande. Sedan ger översättning en fantastisk ursäkt för att googla precis allt möjligt. Sökhistoriken på min laptop skulle nog få en och annan utomstående att höja på ögonbrynen. Tänk så allmänbildad jag skulle vara om bara minnet varit bättre.
Vad är det bästa du har läst eller hört om översättning?
Numera lättare att svara på – Nils Håkansons Dolda gudar. Även om många av mina icke-översättarkompisar antagligen inte kommer att läsa den, så är det tillräckligt många andra (inklusive jag själv) som kommer att få upp ögonen för översättningens historia och betydelse, glädjeämnen och utmaningar.
Har du några härliga översättarminnen?
Delkursen skönlitterär översättning på TÖI var en ljuvlig ögonöppnare.
Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
Trygga avtal, höjda ersättningar, synlighet, kollegial samvaro/kontakt.