Sofia Nordin Fischer

Sofia Nordin Fischer bor med sin familj i Stockholm och översätter från engelska till svenska, samt – alltmer sällan – från franska till svenska. Hon har två hundar och en katt och älskar sitt fria liv som skönlitterär översättare, trots återkommande besvär med allt ifrån korpar till brödrostar.

Vad översätter du just nu?

Jag ska precis börja översätta James av Percival Everett, en roman som återberättar Mark Twains Huckleberry Finns äventyr ur slaven Jims perspektiv. Det är den första av Everetts böcker som översätts till svenska, men gissningsvis inte den sista.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

När jag slutade som intendent på Medelhavsmuseet behövde jag hitta en ny karriär. Jag grubblade över vad jag egentligen är bra på och landade i språk och att skriva. Jag sökte till litterära översättarseminariet på Södertörn och konferenstolkprogrammet på TÖI och läste båda utbildningarna parallellt. Översättarseminariet lades ner efter ett år (av två utlovade) och när Valand startade sin översättarutbildning i Göteborg sökte jag dit. Efter Valand började jag arbeta som litterär översättare på heltid och gav upp tanken på att jobba som EU-tolk i Bryssel – ett val som jag aldrig har ångrat.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Jag arbetar hemifrån. På morgonen sitter jag ofta kvar i sängen med datorn tills hundarna måste promeneras. Sedan blir det för det mesta ett längre pass även på eftermiddagen och kanske lite på kvällen också. Jag har svårt att släppa texten och sitter ofta och översätter även på helgerna. Däremot jobbar jag sällan åtta timmar per dag och jag tar ”ledigt” så fort det dyker upp andra saker som behöver göras. Men översättning pågår ständigt i hjärnans bakre regioner. Jag vill helst inte vara utan en pågående översättning för då börjar min hjärna pyssla med annat och det mår jag inte alls bra av. Men hittills har jag faktiskt haft uppdrag nästan hela tiden (ta i trä).

Läser du igenom originalet innan du sätter igång med arbetet?

Jag läser nästan aldrig boken först. Jag brukar bläddra lite innan jag tackar ja till ett uppdrag, men oftast är jag så sugen på att börja översätta att jag inte kan hålla mig. Fast James hade jag redan hunnit läsa ”privat” innan jag fick uppdraget av Norstedts.

Gör du klart mening för mening direkt eller gör du en råöversättning som du sedan bearbetar?

Jag gör en riktigt styltig grovöversättning där jag prioriterar att få med alla komponenter och betydelsenyanser i originalet. Där markerar jag alla ord och meningar som jag inte är nöjd med. I början har nästan varje ord en asterisk. Sedan går jag igenom översättningen väldigt många gånger och byter ut ord tills det inte finns några asterisker kvar, och då är jag färdig. Slutligen brukar jag be min snälla man att läsa igenom texten – han hittar nästan alltid något pinsamt fel som jag kan rätta innan jag skickar iväg manuset.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Jag lyssnar aldrig på musik när jag översätter, det stör rytmen i mitt huvud. Jag kan inte lyssna på något när jag läser heller. Men när jag var barn lyssnade jag ofta på musik medan jag läste och jag kan fortfarande minnas exakta meningar ur böcker när jag hör vissa låtar.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan?

Jag tycker att ”petrichor” låter så vackert och jag behöll faktiskt ordet i en översättning en gång. Det syftar på doften som uppstår när regn faller på torr mark.

Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?

Inget som jag kan komma på just nu, men det pirrar alltid till i mig när jag lyckas få in ett ”dessvärre” i mitt svar om jag måste tacka nej till ett uppdrag.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

Finurligt vet jag inte, men Leslie Jamison beskriver i Tillnyktring en psykolog vars dialekt får hans uttal av ordet ”twister” (tornado) att låta som ”toaster” (brödrost) – Love is like a twister … It comes and destroys everything.  Hon föreställer sig sitt krossade hjärta som en bränd skiva formfranska. Jag lät psykologens ”tornado” låta som ”tournedos” och Jamison fick fantisera om att hennes brustna hjärta liknade en blodig oxfilé i stället. Något måste man ju hitta på.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

Varje gång jag har arbetat med en fransk bok har jag råkat översätta ”corbeille” till korp fast jag vet att det betyder papperskorg (korp heter ”corbeau”). Som tur är har alla redaktörer fångat upp det. Ibland är det mindre bra att ha livlig fantasi eftersom nästan vad som helst låter tänkbart. (Hon gav skräpet till en korp? Varför inte.) Denna godtrogenhet kompenseras förhoppningsvis av en finkalibrerad radar för ”självklarheter” som kanske inte alls är så självklara och kan vinna på att kollas upp en extra gång.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

Mitt drömuppdrag har jag helt nyligen färdigställt, nämligen De vände sina blickar mot Gud av Zora Neale Hurston från 1937. Jag började översätta romanen när jag gick på Valand 2014 och behövde hitta något att arbeta med under kursen, en bok som inte redan fanns i svensk översättning. Nu har den äntligen kommit ut i förlaget Romanus & Sellings klassikerserie.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Känslan av tillfredsställelse när den översatta texten plötsligt flyter är svårslagen. Jag älskar mitt fria liv men saknar att träffa folk. Jag blir jätteglad när en redaktör vill träffas eller ringer upp för att diskutera något, och önskar att jag fick fler förfrågningar om att prata översättning inför publik.

Har du någon förebild, någon äldre översättare som du vill lyfta fram?

Svårt att välja någon, det finns många som är fantastiska. Men jag vill gärna ge en eloge till Svante Weyler som gav mig mina första skönlitterära uppdrag och tog sig tid att sitta och gå igenom redigeringen – utskriven på papper – med mig personligen. Det var en drömstart på översättaryrket och jag lärde mig otroligt mycket.

Vad är det bästa du har läst eller hört om översättning?

Jag tror att det är Nils Håkanson (Dolda gudar) som har sagt, och flera andra har säkert varit inne på liknande tankegångar, att nu när AI kan översätta enklare texter så får vi översättare nöjet att syssla med de svåra (eller omöjliga) i lugn och ro, och varje översättare kan göra sin egen tolkning, ungefär som när man gör en cover på en låt. Jag tänkte mycket på det när jag kämpade med att översätta dialekten i Zora Neale Hurstons Their Eyes Were Watching God – det är bara en version, den behöver inte vara perfekt eller ultimat. Det vore superintressant att läsa någon annans översättning av Hurstons roman.

Har du läst någon riktigt bra översättning på senare tid?

Ja! Nyöversättningen av M. L. Montgomerys Anne på Grönkulla av Eva Ström (Aglaktuq förlag) är fantastisk. Jag läste och älskade boken som barn, men nyöversättningen ger romanen ett helt annat djup. Den påminner en om vad det innebär att vara människa.

Har du några härliga översättarminnen?

Livliga diskussioner med Södertörns franska översättargrupp under ledning av Cecilia Franklin på hennes kontor i kulturkooperativet Kapsylen. Jag insåg där och då att det var det här som jag ville jobba med.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Rimliga arvoden. Det känns knäppt att man som erfaren översättare ska tvingas acceptera minimiarvode för att få ett uppdrag. Om man skriver på avtalet långt före deadline är det stor risk att arvodet har halkat under minimi när det väl är dags att fakturera.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?

På förekommen anledning vill jag understryka att jag och författaren Sofia Nordin (som också översätter, fast från norska) är två olika personer!

Intervjun publicerades första gången den 1 maj 2025