Månadens Översättare › Boo Cassel

Boo Cassel

Översätter från engelska. Bor i Norrköping. Uppskattar korta böcker som säger mycket men har på senare år mest gjort romaner på hundratals sidor. Har förbrukat fyra skrivmaskiner och upplevt flytten av Å, Ä, Ö på svenska tangentbord, övergången från högtryck till offset samt skiftet till digital teknik med sällsamma hybridformer på vägen. Minns vibrationerna i redaktionsgolvet på Riddarholmen när tryckpressarna mullrade på bottenplanet och lastbilar med pappersbalar rullade på kajen utanför. Tillgriper gitarren när texten vrenskas.

Vad översätter du just nu?

Ingenting stort i uppdragsväg för närvarande, bara småplock. Jag tar ut pension så det går runt ekonomiskt. Pensionen förebådar en icke förhandlingsbar existentiell deadline längre fram men jag övar mig i medveten närvaro så länge det håller.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

Som liten upplevde jag språket som ett medium jämbördigt med luft och vatten. Det var alltid i rörelse. Engelskan mötte jag först som rock’n’roll – Little Richard, Chuck Berry, tidig rockabilly. Märk väl, rocken var ny då. Engelska var musik i mina öron, ordgränserna förstod jag långt senare. Min yrkesbana började med att jag och en kompis medan vi läste sociologi i Uppsala översatte en ämnesrelaterad bok åt bokförlaget Prisma som på den tiden ambulerade mellan olika vindsutrymmen i centrala Stockholm. En av våra lektorer, en riktig fixare, förmedlade kontakten. Han utmålade oss som proffs fast vi var rookies. Ingen gick på det som tur var men vi fick uppdraget efter att ha gjort några provsidor. Vi motläste allt vi översatte och homogeniserade stilen. Köksbordet var vårt skrivbord, maskinerna akustiska. Boken kom ut, jag raggade nya uppdrag parallellt med studierna och fick dem. Till slut blev det ett heltidsjobb och en yrkesidentitet, antar jag. Jag har alltid tyckt om det tentativa i arbetet, ansatsen att förmedla textens tilltal och karaktär oavsett innehåll. Så det var ett lika lärorikt och lika seriöst arbete att översätta sf och deckare som sakprosa och romanbyggen.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Inga fasta tider. Packar in 8–12 effektiva timmar per dygn. Avbrott för utevistelse, käk, det vanliga. Jobbar hemma och trivs med det. När barnen var små blev deras tider – väckning, dagis/skola, hemkomst, kvällssaga – ett schema för arbetspassen.

Läser du igenom originalet innan du sätter igång med arbetet?

Fattas bara annat. Utan en uppfattning om tonfall och stilnivå blir ingenting gjort. Först läsning och noteringar från pärm till pärm eller i värsta fall från filbörjan till filslut. Sedan läsning avsnittsvis. En tredje gång för varje ny sida under pågående arbete. Jag läser långsamt.

Gör du klart mening för mening direkt eller gör du en råöversättning som du sedan bearbetar?

Maskiner råöversätter. Det somliga kallar råöversättning är väl en skiss till den slutliga översättningen, i bästa fall väl utförd. Själv arbetar jag så, fast i huvudet, och det nedskrivna gäller tills vidare. Håller det för en genomläsning får det stå. Jag skriver långsamt, mest tid går åt till att tänka. Lämnar aldrig något stort problem ouppklarat till ”längre fram”. Ingenting är spikat förrän ett helt manus är genomgånget med redaktören.

I skrivögonblicket vill jag inte ha en massa störande jox på skärmen. Fokusläge ska det vara, alltså svart text på vit botten och inga menyer och linjaler. Använder typsnittet Garamond, aldrig Times New Roman. Garamond binder bättre och har vackrare kursiver. Typografiska stilar påverkar oss när vi arbetar, tro inget annat. Naturligtvis måste var och en välja efter eget huvud. Jag vet kollegor som föredrar Courier, en stil med fast breddsteg som på gamla skrivmaskiner, just för att påminna sig om att manustext är i vardande, inte en färdig satsyta. Den som läser det här har förmodligen Arial för ögonen, ett charmlöst men effektivt typsnitt i familjen linjärer, olämpligt för längre texter.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Undantagsvis, om det hjälper. I arbetet med en omfångsrik text då tillvaron var extremt svårhanterlig fann jag att det gick bättre att jobba till musik av Hildegard von Bingen på låg volym, den gav balans utan att inkräkta. När boken var tryckt introducerade jag författaren på mässgolvet i Göteborg och gav henne cd:n. I ett tackbrev skrev hon att Hildegards musik var det vackraste soundtrack hon kunde tänka sig till boken. Hon lovade också att hennes nästa bok skulle bli kortare och att jag skulle få första tjing att översätta den. Båda löftena höll hon, men när nästa bok kom och förlaget ringde var jag klavbunden av andra uppdrag och måste tacka nej. Det ingår i jobbet att gå miste om önskeuppdrag pga. tidsbrist. 

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

På senare år essäer om teknik och människors förhållande till maskiner. Lämnade in ett manus med ett gäng sådana texter till ett förlag jag haft många uppdrag åt men när de inte iddes höra av sig på ett helt år mejlade jag och bad dem radera manusfilen. Så jag vet fortfarande inte om de hade tyckt det var värt en refus eftersom de uppenbarligen inte ens hade tittat på det. I vilket fall som helst ingen syssla som ger kosing.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan?

Språk är asymmetriska. Saknade ord kanske inte kan bli till på svenska. Språk går genvägar. Språk går omvägar. Vi måste använda verktygen vi har.

Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?

Nej. Alla ord är lovligt byte om de passar prosodin, kontexten och stilnivån.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

Varken vitsigt eller finurligt, men i en deckaröversättning förra årtusendet fanns en fiktiv och för handlingen helt oväsentlig boktitel, ”Crochet Your Way to A Happy Day”, skriven av en handarbetande dam, en bifigur i boken. Jag gratulerar den som lyckas få till tre rim där och bevara imperativet att virka sig lycklig. Det blev ”Sätt virkspets på vardagen” – en futtig assonans och inget mer, men sådana glimtar av måttlig tillfredsställelse kan lysa upp en arbetsdag under genrelitteraturens ok, vilket läsaren förblir sorgligt ovetande om. Ordvitsar däremot blir nästan alltid krystade i översättning. Vi borde ha risktillägg för att alls ge oss på dem.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

Den värsta språkliga tabben är okänd för mig, annars vore den inte värst. Andra får gärna låta bli att påminna mig om den näst värsta, den tredje värsta m.fl., för de finns ju där.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

Det är historia. Min allra första skönlitterära översättning efter några års harvande med samhällsvetenskaplig litteratur och debattböcker – inget ont om någondera. Den var rolig att göra men innehöll tyvärr mängder av småfel och grova syntaktiska missar och blev vederbörligen sågad av en professor i engelska, jag tror från Lund. Inget ont om Lund heller, eller om professorer i engelska. Tio år senare, inför en nyutgåva, undrade förlaget om jag ville ändra på något. Ja, tack. Jag skrev om stora delar av boken. Förlaget knorrade inte. Undrar om det ens vore möjligt i dag?

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Det bästa är att ens kunskaper aldrig stelnar till formalism. När vi går in i en text beträder vi någon annans medvetanderum och där finns allt möjligt nytt och okänt som vi måste ta reda på för att kunna ge röst åt berättelsen. Vi måste ha ett öppet sinnelag. På det praktiska planet har det bästa för min del varit att kunna bestämma arbetstider själv och välja var jag vill sitta eller stå eller ligga och jobba. Det bästa är också att ha kollegor som gärna hjälper en efter förmåga, rumsligt avlägsna visserligen, men de vet vad jobbet innebär och kan snabbt zooma in på en stötesten vilken som helst. 

Har du någon förebild, någon äldre översättare som du vill lyfta fram?

Jane Lundblad hjälpte mig reda ut en del problem i noveller av Henry James som hon hade valt ut för översättning i Tidens klassikerserie. Det är väl 40 år sen nu. Manus var i slutskedet av genomgången och en aning spänd inför vad hon ansåg om mina lösningar tog jag tuben till Karlaplan. På perrongen blev jag stoppad av två civilspanare, men axelväskan de glodde i innehöll Henry James på svenska, inte knark eller stöldgods. Den ene halade upp en komradio stor som en brödlimpa – det var på den tiden mobiler var rörliga konstverk – och blev besviken när jag inte fanns i något belastningsregister. Vi gör bara vårt jobb, etc. Skärrad kom jag hem till Jane som lugnade mig med te och hembakta bullar. Vi tog itu med HJ. ”Ibland förstår jag inte alls vad han menar”, sa jag. ”Det gör inte jag heller alltid”, sa hon, ”men det är på olika sätt vi inte förstår det. Min generation är ungefär lika långt från hans som din är från min.” Det var så jag insåg den djupare innebörden av att översättningar åldras. Strax därefter lade Tiden ner klassikerserien så min Henry James-volym kom aldrig ut, men DN hann publicera en av novellerna. Pärmen med karbonkopiorna av manus försvann i någon flytt. Ett sprött tidningsklipp är allt jag har kvar av det jobbet.

Vad är det bästa du har läst eller hört om översättning?

Att den är omöjlig och nödvändig. Som plattityd tömt på all mening men betänk vad en frånvaro av översättningar skulle göra med litteraturen i stort.

Har du läst någon riktigt bra översättning på senare tid?

Ja. Det kommer nya hela tiden. Jag gläds åt alla skickliga kollegor som kan erbjuda givande läsning från hela världen och även från andra tider än den vi råkar befinna oss i just nu.

Har du några härliga översättarminnen?

Massor, men här är inte rätt plats att orda om det. Vare nog sagt att jag aldrig har träffat en otrevlig översättare. De existerar kanske men alla jag har lärt känna är lätta att tycka om.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Solida avtal som branschen respekterar. Översättarnas synlighet. Och de prioriteringarna finns väl redan. Seminarier är lärorika men kräver möten i levande livet. Just nu kan vi bara vara talande memoryfigurer på en skärm, utan verklig ögonkontakt.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?

Ta alltid två säkerhetskopior dagligen av alla jobb du utför och förvara dem inte vid arbetsdatorn utan på olika ställen, fysiskt eller digitalt, så kan du ta det med ro om disken kraschar. Se till att ha levande träd utanför fönstret och betrakta något på långt håll då och då så inte ögonen låser på närseende. Lär dig tangentbordskommandon för de vanligaste åtgärderna i skrivprogrammet och webbläsaren, det är äkta klickekonomi. Variera din arbetsställning med hjälp av höj- och sänkbart bord och/eller olika arbetsvrår. Rör på dig. Gå ut. Gå ut igen. Gå ut bättre.

Förhåll dig till texten som sångaren förhåller sig till sången, inte till den som skrev den. Gör den till din.

Foto: Per Cramborn