Carina Jansson

Carina Jansson översätter skönlitteratur från engelska till svenska sedan 2000, såväl barn- som ungdoms- och vuxenlitteratur. Hon bor i en skånelänga på Söderslätt, men efter nästan tjugo år kommer hon till vintern att flytta tillbaka till födelsestaden Göteborg. Utöver böcker har hundar alltid varit ett stort intresse, och även om det för tillfället bara finns en hund i hushållet föder hon tillsammans med två kennelkollegor upp flatcoated retriever och welsh springer spaniel under prefixet Moonstruck.

Vad översätter du just nu?

Thieves’ Gambit av Kayvion Lewis. Har bara översatt fyra sidor (började i dag och kom inte längre innan det slog mig att jag behövde söka arbetsstipendium och svara på de här frågorna) och kan inte säga så mycket än, men den handlar om blåsningar och tjuvar och verkar rolig och spännande!

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

Jag flummade runt lite på universitetet ett tag, läste kulturvetenskapligt basår, barn- och ungdomslitteratur, engelska och svenska. En dag frågade min lillasyster om inte översättare vore någonting för mig, och då slog det mig att jag knappt ens tänkt på att det var ett yrke man kunde välja. Den berömda polletten trillade ner, jag bestämde mig för att försöka och det har jag aldrig ångrat. Jag älskar verkligen mitt jobb!

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Sedan min dotter blev stor nog att klara sig själv har det här med vanliga arbetsdagar blivit ganska luddigt. Just nu sitter jag på mitt kontor hemma i Rydsgård, men förra veckan satt jag i en lägenhet vid Promenade des Anglais i Nice och nästa vecka kommer jag förmodligen att sitta i lobbyn på Scandic Rubinen i Göteborg. Ibland börjar jag på morgonen, ibland först framåt lunch. Ibland försöker jag beta av de sidor jag behöver bli klar med så tidigt på dagen som möjligt, ibland jobbar jag till sent på kvällarna. Det beror på dagsform och deadlines, skulle man väl kunna säga!

Läser du igenom originalet innan du sätter igång med arbetet?

Nej, då blir jag ju spoilad.

Gör du klart mening för mening direkt eller gör du en råöversättning som du sedan bearbetar?

Kanske inte mening för mening, men stycke för stycke. Vid sällsynta tillfällen händer det att jag stöter på ett problem som jag känner kommer att ta för lång tid att lösa direkt, och då gör jag en markering i texten och fortsätter översätta tills jag kommer på någonting eller kan be om hjälp.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Oftast inte, men jag kan inte jobba i tystnad. Det här låter nog ganska konstigt, men på kontoret hemma brukar jag sitta med lurar och lyssna på någonting i stil med Wahlgrens värld eller Lyxfällan. Eller Sommar i P1 – och då kan jag lyssna på samma avsnitt hur många gånger som helst, eftersom jag i princip inte uppfattar någonting av vad som sägs. Om jag sitter i exempelvis en hotellobby räcker det med sorlet som finns naturligt i bakgrunden.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Nej, ingenting.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan?

Om de är ”fantastiskt bra” vet jag inte, men jag saknar vettiga svenska motsvarigheter till ord som stampede, curfew och random, och till uttryck som att bli stood up eller framed, för att nämna några.

Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?

Nej, det gör det nog inte, men det händer att jag blir glad när jag kan använda uttryck som ”en räv bakom örat” eller något så enkelt som ”lusläsa”.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

Här håller jag med om det Erik Andersson svarade i sin intervju, om att det ofta är olämpligt att vitsa på samma ställe som i originalet och att det är bättre att försöka flika in humorn någon annanstans. Detsamma gäller ibland för sådant som svordomar och komplimanger.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

Det är jag nog lyckligt omedveten om, men jag minns när jag i början av min karriär stötte på uttrycket ”red tape” för första gången. Det handlade om ett dinosauriefossil som skulle transporteras från Gobiöknen till naturhistoriska museet i New York, och jag trodde att ”den röda tejpen” handlade om att det förpackades väldigt omsorgsfullt och att det stod typ ”ömtåligt” på kartongen. Lyckligtvis hann jag inse mitt misstag innan det var för sent! En annan gång skickade jag ett manus till en barnbok om en djurpark där det enligt min översättning fanns ”belgiska tigrar”. Ridå.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

Inte direkt, men jag skulle inte klaga om jag bara fick översätta böcker av favoriter som Leigh Bardugo, Kristin Cashore, Jonathan Stroud eller Charlotte McConaghy under resten av min karriär. (Det finns fler, men för att nämna några.) Känslan när originalspråket passar en så bra att det bara rinner genom fingrarna är svårslagbar.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Friheten, variationen och glädjen i att ibland få ägna en hel månad eller mer åt att fördjupa sig i en riktigt, riktigt bra bok.

Har du någon förebild, någon äldre översättare som du vill lyfta fram?

Ja, Cecilia Falk! Hon är duktig, erfaren och en av de mest generösa människor jag känner. Tack vare henne har jag också lärt känna andra översättare som jag nu räknar till mina nära vänner och oj, så roligt vi har och har haft ihop!

Vad är det bästa du har läst eller hört om översättning?

Det enda jag kommer på är boken Att översätta böcker av Carl G Liungman. Det var väldigt längesedan jag läste den och jag minns inte så mycket annat än att den beskrev någonting som kallades ”normalfel” och att den fick mig att förstå att det här faktiskt var någonting jag kunde göra. Och nu fick jag lust att läsa om den för att se vad jag tycker nu, mer än trehundra översatta verk senare!

Har du läst någon riktigt bra översättning på senare tid?

Jag läser tyvärr alldeles för få översättningar, men jag blev väldigt imponerad av Birgitta Gahrtons översättning av Michelle Pavers Evig natt.

Har du några härliga översättarminnen?

Jag älskar när jag översätter en bok som är så bra att jag tappar bort tiden (min kropp är dock inte lika förtjust, vilket den med all önskvärd tydlighet brukar tala om för mig när jag slutligen reser mig från stolen), och jag älskar att jag har lärt känna så många härliga människor just genom jobbet: översättare, författare, illustratörer, förläggare, redaktörer och annat branschfolk. På tal om det är det snart dags för bokmässa igen, så härligt!

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Ersättningsvillkoren är förstås fortsatt viktiga, men nu när det tydligen finns förlag som har börjat använda sig av AI även för översättning av skönlitteratur tycker jag också att det har blivit viktigare att översättarens namn lyfts fram så tydligt som möjligt. Om det inte finns en (mänsklig) översättare bör detta också framgå. Dåliga AI-översättningar riskerar att kasta en skugga över hela yrkeskåren, så ingen ska behöva läsa en AI-översatt text utan att från början veta att det är just vad det är.

Intervjun publicerades för första gången den 1 oktober 2023

Foto: Kerstin Ehrnlund