Månadens Översättare › Djordje Zarkovic

Djordje Zarkovic

Djordje Zarkovic tilldelades nyligen priset för Årets översättning 2019 för att han ”med kongenialt rävaktig smidighet och list översatt Dubravka Ugrešićs Räven”. Han är bosatt i Göteborg och översätter från bosniska/kroatiska/serbiska och spanska, någon gång facklitteratur från engelska, wannabe från danska och katalanska.

Vad översätter du just nu?

Jag har inget uppdrag.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

Jag läste egentligen C-kursen i spanska när jag plötsligt fick för mig att börja översätta en artikelsamling av en serbisk journalist. Jag skickade mina alster till några förlag, men de sa bara ”jättebra och intressant men …”. Så då bestämde jag mig för att ge ut den själv och var tvungen att starta förlag (Gavrilo förlag), och då var jag ju tvungen att översätta hela boken, och då var jag plötsligt typ översättare också. Jag har fortfarande en halv C-kurs i spanska som släpar.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Kaffepaus klockan 10 och 15.

Läser du igenom originalet innan du sätter igång med arbetet?

När jag översätter för mitt eget förlag blir det ju minst två läsningar innan jag ens bestämmer mig. När jag översätter för andra, oftast inte (skämskudde). 

Gör du klart mening för mening direkt eller gör du en råöversättning som du sedan bearbetar?

Jag har inte tålamod att göra annat än en råöversättning först. Men nästa gång, då ska jag minsann … 

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Nej.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Jag är sedan flera år korrekturläsare på magasinen Filter och Offside.

Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?

Jag längtar alltid efter att använda ord som orka, snedda, slippa, låta bli, hinna, räcka, sakna, eller varför inte knöla, ord som på de flesta språk uttrycks med flera ord. Det gäller att inte glömma att de finns.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

I tjugofem år var jag lite ledsen över att jag i en roman skrev Galicien i stället för Galizien, trots att vi var hundratals mil från Iberiska halvön. Den villfarelsen förpassade alla andra möjliga tabbar till någon undanskymd vrå i skallen. Nu reviderar jag samma översättning för att ge ut den i pocket. Det finns några grejer till att gråta över, om man säger så. 

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

Inte direkt. De böcker jag har läst och tycker är bäst från mina språk har jag antingen gett ut själv eller översatt eller så var det någon annan som kom före. De eventuellt fantastiska som återstår och som inte är utgivna på svenska har jag inte läst än. Men jag har en dansk novellsamling som jag tycker är utomordentlig, vi får så om jag lyckas nå så högt med danskan att jag vågar mig på den en vacker dag. Trettio högskolepoäng och ett antal resor dit står sig för närvarande slätt mot deras vardagsrotvälska.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Det kan vara svårt och stressigt och ängsligt, men det är sällan tråkigt. Det är inte särskilt jobbigt att sätta sig vid skrivbordet varje dag, eller slå sig ner i soffan hemma om det är någon pandemi. Det var värre att vara punktsvetsare, det kändes tråkigt att vakna på morgnarna.

Har du någon förebild, någon äldre översättare som du vill lyfta fram?

Förebilder och idoler, nej, det går ju inte för sig. Men Helena Hansson är en osannolikt duktig översättare som jag lär mig mycket av och som redigerar mina Gavrilo-översättningar, och numera alla andra också. Ovärderligt.

Vad är det bästa du har läst eller hört om översättning?

Det sämsta är när vi ska upphöja oss till något slags gudar/kulturöverbryggare/jada jada. Jag tycker att det räcker med att vara seriös, inte skicka in ofärdiga manus, vara lyhörd mot förlagen, göra sitt bästa i varje sekund, inte strunta i att kolla en extra gång i två, tre lexikon. Jada jada.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Arbeta för att bli en självständig del av SFF, med tillhörande, proportionell budget, alternativt ett eget förbund. Författare och professionella översättare har i fackligt, arbetsmässigt och organisatoriskt hänseende inte mycket gemensamt. Det man har gemensamt skulle man lätt kunna samarbeta om på skilda håll. Om välviljan fanns där, vill säga.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?

Sedan flera år tillbaka använder jag ett översättningsprogram som heter Wordfast Classic. Det är ju egentligen inte gjort för litterära översättare, men nu vet jag inte om jag skulle klara mig utan det. Det kan jag varmt rekommendera. Man får bland annat översätta mening för mening, vilket gör att man inte glömmer eller hoppar över någon mening. Och så frestas man aldrig att bli författare, till exempel att dela upp författarens meningar i flera, utan förblir vid sin läst.