Emi-Simone Zawall

Emi-Simone Zawall är litteraturkritiker och översättare, bosatt i Stockholm. I Rum för översättning under den digitala bokmässan i höstas samtalade hon med Jan Henrik Swahn om den polska Nobelpristagaren Olga Tokarczuk.

Vad översätter du just nu?

Dels fragment av olika texter av Bruno Schulz som jag ska använda i en bok jag skriver om honom, dels (och mycket långsamt och sällan) dikter av renässanspoeten Jan Kochanowski.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

Det började med att jag ville översätta en brevväxling mellan Bruno Schulz och Witold Gombrowicz som den polska tidskriften Studio publicerade 1936. Sju år senare hade jag översatt i princip allt av Schulz som tidigare inte varit översatt till svenska och samlat det i en bok som fick titeln Bruno Schulz. Brev, essäer, noveller (Glänta, 2016)

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Jag tycker verkligen om att arbeta, och arbetar nästan jämt, men mina arbetsdagar ser sällan likadana ut. I allmänhet tillbringar jag en stor del av min vakna tid hemma i sängen, i soffan eller vid köksbordet där jag läser, skriver och ibland översätter.

Läser du igenom originalet innan du sätter igång med arbetet?

Oftast inte. Jag går igenom mina översättningar så många gånger att jag lika gärna kan ta det som det kommer; översikten ges ändå.

Gör du klart mening för mening direkt eller gör du en råöversättning som du sedan bearbetar?

Det är olika, men jag är ganska förtjust i att vara noga på en gång.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Nej! Ju tystare det är desto bättre.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Jag skriver litteraturkritik i Svenska Dagbladet och är redaktör för tidskriften ESSÄ. Dessutom är jag ordförande för Marcel Proust-sällskapet sedan några år.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan?

Jag får erkänna att jag inte saknar något. Allt går att översätta på ett eller annat sätt, det är det som är sporten! Sedan finns det förstås ord som låter otroligt vackert på polska och som, när de översätts till svenska, helt förlorar sin glans och klang. Men det är ju en annan femma.

Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?

Det enda jag längtar efter är det rätta ordet.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

Mitt första större uppdrag var en roman som jag fick översätta tillsammans med Stefan Ingvarsson (som för övrigt på kort tid lärde mig mycket om vad översättning från polska handlar om). Där förekom det en ”rolig” ordlek i en scen som utspelade sig i en frisörsalong som utgick från att ordet ”hår” på polska heter ”włosy” och nästan låter som Italien – ”Włochy”. Det gick bara inte att översätta och så himla roligt var det inte heller, så vi strök det helt enkelt (med författarens medgivande). Det var en icke-lösning kanske, men likväl en lösning.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

Jag blandade ihop en påskhälsning med en julhälsning i ett brev en gång. På polska kan man säga ”wesołych świąt” och mena både ”god jul” och ”glad påsk” (eftersom uttrycket betyder ungefär ”glad högtid/god helg”). Men nu var brevet skrivet i april när påsken (snarare än julen) brukar infalla, så det var förstås bara fråga om en dum blunder.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

Jag tycker att jag förverkligade min dröm när jag översatte Bruno Schulz. En dröm till vore kanske att någon gång nyöversätta hans prosaverk Kanelbutikerna och Sanatoriet Timglaset. Inte för att det är nödvändigt; Johan Malm som översatte böckerna på 80-talet gjorde ett mycket fint arbete, men säg den som inte någon gång får en släng av jalousie de métier. I övrigt har jag av någon anledning alltid halvdrömt om att översätta Manuscrit trouvé à Saragosse, skriven (på franska) av den polske författaren Jan Potocki.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Jag har skrivit och läst sedan jag var barn, men det var nog först när jag började översätta skönlitterär text som min språkkänsla och språkförståelse djupnade på allvar. Även om det låter lite banalt var det en omvälvande sak att förstå att en översättning förutom att vara korrekt och noggrant gjord måste vara god på svenska. En bra översättning ställer nästan högre krav på ett välvårdat svenskt ordförråd än (i mitt fall) ett polskt. Men man kan naturligtvis inte ta sig vilka friheter som helst: man har ett stort ansvar som översättare. Hur som helst: det bästa med översättandet är att det är underbart sätt att umgås med språk och litteratur. Man tvingas ta ställning till hur en mening ska konstrueras för att fungera, hur stil fungerar, hur en författares temperament får sitt avtryck i texten och så vidare. Det är väldigt berikande.

Har du någon förebild, någon äldre översättare som du vill lyfta fram?

Gunnel Vallquist, som översatt ett par av mina favoritförfattare (Marcel Proust och Marguerite Yourcenar), är en stor förebild på många plan. Förutom att hennes översättningar är konstverk var hon själv en skrivande person: verksam som litteraturkritiker i Svenska Dagbladet under många år där hon introducerade en mängd författare, och därutöver författare i egen rätt. Anders Bodegård, som översatt flera av 1900-talets största polska författare och poeter, är en annan stor förebild. Jag minns att han en gång hjälpte mig att få pli på en korvig formulering i en text av Witold Gombrowicz och att han gjorde det med en sådan omsorg och finess att jag fortfarande blir alldeles varm när jag tänker på det. En tredje översättare jag håller högt är Jan Stolpe. Hans språkliga intelligens och arbetskapacitet är anslående, jag tycker mycket om honom.

Vad är det bästa du har läst eller hört om översättning?

Det finns förstås många tänkvärdheter som yttrats genom århundradena. Gunnel Vallquists artikel – publicerad i BLM 1966 – om hur hon upplevde sitt arbete med att översätta På spaning efter den tid som flytt är en kärleksfull och uppfordrande kommentar till uppdraget.

Har du läst någon riktigt bra översättning på senare tid?

Nyligen läste jag tre band med Albert Camus anteckningar i översättning av Anna Säflund-Orstadius, Jan Stolpe och Anders Bodegård. Dem tyckte jag mycket om.

Har du några härliga översättarminnen?

Det finaste minnet jag kan komma på är när jag under ett besök i Drohobytj, den stad i Ukraina som en gång var Bruno Schulz hemstad (när den delen av Ukraina var polsk, och dessförinnan galizisk), fick ställa min bok med Bruno Schulz brev, essäer och noveller i bokhyllan på det Bruno Schulz-museum som låg inrymt i ett litet rum på övervåningen i en gymnasieskola – samma rum för övrigt där Schulz själv hade undervisat som teckningslärare.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Bättre villkor för översättarna!

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?

Själv är jag fortfarande en ganska oerfaren översättare, men jag känner väl till vilka fantastiska översättare som finns i det här landet och jag hoppas att både läsare och förlag vet att värdesätta denna yrkeskår som ofta, kanske till och med i regel, besitter en mycket större språkkunskap och språkkänsla än många av de medialt överexponerade slentrianskrivande författare som ges ut idag. Översättarna vidgar vår värld, vårdar vårt språk och syresätter hela landets kulturliv, ändå glöms de ofta bort och får för lite betalt. Det borde vara en angelägenhet för alla att det förändras.

Denna intervju publicerades första gången den 1 maj 2021.