Månadens Översättare › Emma Majberger

Emma Majberger

Emma Majberger översätter skönlitteratur från engelska, franska och danska och är bosatt i Falkenberg efter att tidigare ha bott i Frankrike, Nederländerna och USA.

Vad översätter du just nu? 

Just nu översätter jag fjärde delen i den historiska romanceserien Väninnor av Lisa Kleypas.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare? 

Att bli översättare har varit en dröm sedan mina studier. Då vågade jag inte av praktiska och ekonomiska skäl, utan jag utbildade mig i stället till ämneslärare i språk för att ändå få ägna mig åt det jag tycker allra mest om: språk och litteratur. Efter att ha arbetat som utlandslektor i Caen 2012–2015, där jag bland annat undervisade i översättning och tolkade en del vid den årliga nordiska kulturfestivalen, blossade längtan upp igen. Väl tillbaka i Sverige tipsade Marianne Öjerskog om de öppna översättningssamtalen på Valand, som jag började gå på, och nästa gång magisterutbildningen gavs var det turligt nog just franska som erbjöds. 

Hur ser en vanlig arbetsdag ut? 

När huset tömts och tystnat, ungefär vid åttatiden på morgonen, brukar jag börja jobba. Jag arbetar nästan alltid hemifrån och försöker översätta till femtiden, med avbrott för lunch- och fikapaus.

Läser du igenom originalet innan du sätter igång med arbetet? 

Jag läser inte originalet innan jag börjar arbeta, eftersom jag tycker om att upptäcka texten samtidigt som jag översätter. Dessutom tänker jag att det finns något i den processen som påminner om läsarens första kontakt med boken. Däremot brukar jag bekanta mig med boken genom att läsa om den.

Gör du klart mening för mening direkt eller gör du en råöversättning som du sedan bearbetar? 

Jag gör en råöversättning först och tycker om att ta mig igenom texten ganska snabbt. De frågetecken jag inledningsvis kan ha, har ofta löst sig under vägen när jag sedan arbetar vidare med översättningen.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Nästan aldrig eftersom den lägger sig som ett skikt mellan mig och texten. Jag tycker om att befinna mig i texten när jag översätter och då stör musik.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Jag arbetar nästan bara med skönlitterär översättning. Det händer att jag har kortare uppdrag som till exempel privatundervisning i skrivande, korrekturläsning eller handledning av studenter i översättning.

Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?

Ofta när jag läser eller gör annat, kommer ord till mig som jag kanske inte direkt har längtat efter att få använda men som passar perfekt i min översättning.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

Ärligt talat har jag inte vågat läsa något jag har översatt ännu, men det finns alldeles säkert tabbar och förbättringsmöjligheter.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

Ett drömuppdrag jag hade var att få översätta Pappershem av Dominique Fortier. Därför var det väldigt roligt att även Rámus förlag trodde på en utgivning och det var en ära att få översätta den. Det är en poetisk roman om Emily Dickinsons liv med essäliknande delar om inre världar, om skrivande och om platsers betydelse. Det var extra roligt att boken fick Renaudot-priset just när jag höll på och arbetade med översättningen.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Allt. Från första mötet med en roman, förtroendet att föra över den till svenska och leva i och med litteratur på ett så intimt sätt. Klurigheter och problemlösningar. Lekfullhet och skönhet med språk. Stil och form. Men det är inte enbart mötet med själva texten som är fint, utan även med de kolleger och platser som översättningar och projekt jag varit inblandad i har fört mig till. Alla dessa upplevelser gör varje dag till en gåva.

Har du någon förebild, någon äldre översättare som du vill lyfta fram? 

Det finns många fina förebilder och som ny översättare är det värdefullt att ta hjälp av andra som går före och lyser upp i snårskogen. Det är väldigt fint att få vara med i olika sammanhang med kolleger för att diskutera översättning, kreativa finurligheter, språkliga krångligheter samt glädjen med litteratur.

Vad är det bästa du har läst eller hört om översättning?

Kanske är inte detta det bästa, eftersom det är svårt att välja bland allt bra som sagts om översättning, men ändå tänkvärt om förhållandet mellan frihet och trogenhet till en text. Françoise Wuilmart säger ”Décoller sans déconner” – alltså att man som översättare måste lyfta lagom mycket från texten utan att för den skull förstöra eller förgöra den.

Har du några härliga översättarminnen?

Det var en fin resa, inre och yttre, att få arbeta med översättningen av Pappershem och att få översätta en bok som jag tycker så mycket om. I boken finns en reflektion om huruvida det är bättre att uppleva något man ska skriva om, som att besöka en plats till exempel, eller undvika just detta för att kunna vara ärlig i skapandet. Vilket blir bäst? Jag funderade själv mycket över detta i arbetet med översättningen, men bestämde mig ändå för att besöka flera av de platser som nämns i boken. Pappershem förde mig till Montréal, Boston, Holyoke och Amherst. Det var väldigt speciellt att varje morgon få vakna upp i ett viktorianskt inrett rum, med utsikt mot Emily Dickinsons sovrum på andra sidan gatan, att vandra stigen mellan Homestead och Evergreens där hon gått så många gånger, att läsa hennes sköra, spretiga handstil i original.

Ett annat fint översättarminne är den helg som Lina Johansson, Karin Wijk och jag fick stipendium för att ordna på Varbergs fästning tidigare i höst. Sex skönlitterära översättare deltog under helgen i arbetet med att ta fram ett gemensamt arbetsprov. Helena Hansson var inbjuden som mentor (tänk att vi kände det på oss!) och författaren till boken vi arbetade med var med på länk från England. Det blev en inspirerande och rolig helg!

Ett första och ett sista minne är från utbildningen på Valand som inleddes med Niclas Hvals fantastiska linssoppa, ett glas rött i en soffa och Jan Stolpe som förmanade oss blivande översättare: ”Man ska inte läsa mycket – man ska läsa jättemycket!” I augusti råkade vi vistas samtidigt på Runmarö där vi talade om just detta och om översättning, fåglar och bad. Det är ett fint minne som på något vis binder samman utbildningen med den vackra veckan på Runmarö. 

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Ni gör ett så fint arbete och jag är oändligt tacksam.

 

Fotograf: Isabelle Chéreau

Denna intervju publicerades första gången den 1 november 2021.