Månadens Översättare › Hillevi Jonsson

Hillevi Jonsson

Hillevi Jonsson översätter från tyska och engelska och är bosatt i Malmö. Hon gillar spirituell jazz och fågelskådning.

Vad översätter du just nu?

Jag är mammaledig februari ut så just nu ingenting. Passar i stället på att läsa böcker jag har samlat på mig under de senaste åren, i hopp om att hitta en pärla att översätta.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

Min väg dit började nog rätt tidigt även om jag inte var medveten om det. Redan på högstadiet gillade jag översättningsövningarna som vi ibland fick göra på franskalektionerna, och fast jag knappt vågade erkänna det så var språk och svenska mina favoritämnen. Jag gick Sam språk på gymnasiet och flyttade utomlands efter studenten. Det var när jag bodde i Wien och pluggade socialantropologi som jag började dras till översättandet på allvar. Jag gillade den antropologiska ansatsen men kände någonstans att själva forskningsfältet inte passade mig. I stället ville jag arbeta med språken jag lärt mig – som material, inte bara som ett verktyg. Samtidigt längtade jag tillbaka till svenskan. Jag bestämde mig alltså för att bli översättare och har sedan dess försökt bli det.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Jag kliver upp tidigt, kokar kaffe och sätter mig framför datorn. Efter några timmar brukar jag gå på ett yogapass eller ta en promenad. Äter en stadig frukost, för det mesta havregrynsgröt med jordnötssmör och lingon. Sedan fortsätter jag antingen hemma eller på frilanskontoret Ordförrådet där jag har en delad skrivbordsplats. Koncentrationen börjar tryta framåt eftermiddagen och jag jobbar sällan sent. Däremot tar jag gärna igen några timmar på helgmorgnarna.

Läser du igenom originalet innan du sätter igång med arbetet?

Ja, men inte jättenoga alltid utan mest för att få en känsla för texten.

Gör du klart mening för mening direkt eller gör du en råöversättning som du sedan bearbetar?

Hittills har det alltid känts naturligt att börja med en råöversättning.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Nej, jag vill helst sitta i min egen bubbla och bara höra tangenterna klappra.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Just nu är jag som sagt mammaledig. Förut jobbade jag på en bokhandel varannan helg, faktiskt det perfekta extrajobbet. Under hösten var jag mammaledig halva tiden och översatte halva, också en rätt bra kombo: långa barnvagnspromenader den ena dagen och tystnad vid skrivbordet den andra.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan?

Lite klyschigt kanske med tanke på kreationerna man får upp när man googlar ordet, men jag säger Fernweh ändå. Längtan bort eller längtan till en annan plats. Längtan någon annanstans, som Cornelis Vreeswijk sjöng i Getinghonung Provençale. Längtan till det okända – det enda man vet är att det kommer vara ganska eller väldigt annorlunda från det man föreställer sig. Det är en känsla som förtjänar ett eget ord. Reslust kanske, men det fångar inte Weh: seelischer Schmerz, Leid. Och så är det något med analogin med Heimweh.

Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?

Nyligen i en översättning ville jag skriva att en tonåring ”tjålade till sig” tjugo dollar av sina föräldrar. Jag insåg dock rätt snabbt att det var dialektalt vilket inte passade just den texten, så jag fick hitta en annan lösning. Trist, eftersom det hade varit perfekt annars. Dessutom tycker jag att uttrycket har en alldeles särskild smak, kanske för att jag hörde det i min egen barndom. Nu hoppas jag att rätt sammanhang dyker upp någon annanstans så att jag får chansen att använda det.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

En essä om den amerikanska bröllopsindustrin i Jia Tolentinos Falsk spegel som jag översatte förra året heter I Thee Dread, vilket alltså anspelar på I Thee Wed som uttalas under en vigsel. Först tänkte jag att man kunde göra något av ”Jag tager dig”, men med ett annat verb skulle associationerna till giftermål försvinna. Men så kom jag på att ”nöd och lust” är ett bra bröllopsidiom och texten fick heta ”Jag ska frukta dig i nöd och lust”.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

För ett tag sedan hörde en läsare av sig och påpekade att jag hade skrivit ”oskyldig jord” i stället för det vedertagna ”jungfrulig mark” på ett ställe i Robert Menasses Huvudstaden där en tidigare arkeologistudent sitter på ett flygplan och blickar ut över naturen nedanför. När jag gick tillbaka till stycket insåg jag att det mycket riktigt verkade vara en olycklig direktöversättning och att ”jungfrulig mark” hade varit mer korrekt. Några rader tidigare reflekterar samma man kring vitt som oskuldens färg och betraktar ”den oskyldiga snövita vägen” framför sig, vilket måste ha snurrat till det för mig och gjort att jag tolkade uttrycket bildligt när det var så enkelt som orörd mark. Bilden hade ju förresten bevarats även med ”jungfrulig mark”. (Även om jag tycker att begreppet känns en aning förlegat, men det är en annan historia.)

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

Inte direkt. Det skulle vara kul att testa att översätta en serieroman. Jag skulle också gärna översätta mer från franska, ett språk som ligger mig varmt om hjärtat. Jag pratar franska varje dag hemma men har hittills inte översatt annat än några kortare texter.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

En sak som jag verkligen tycker om är att öppna ett nytt dokument och skriva den allra första meningen. Att låta texten börja passera genom huvudet för att komma ut i sin nya form. Sedan gillar jag att sätta sista punkten också.

Har du någon förebild, någon äldre översättare som du vill lyfta fram?

Jag har haft turen att träffa många erfarna och kloka översättare. Särskilt vill jag lyfta fram tysköversättaren Ulla Ekblad-Forsgren för hennes talang och hela väsen. Vi lärde känna varandra som mentor och adept i Översättarcentrums mentorprogram, något jag är väldigt tacksam för.

Vad är det bästa du har läst eller hört om översättning?

”Inte heller sne doftar som snö. Ingenting är som snö i mina svenska öron.”

Gun Britt Sundström i MAO nr 100.

Har du läst någon riktigt bra översättning på senare tid?

Jag tycker att Andreas Lundbergs översättning av Ocean Vuongs ”En stund är vi vackra på jorden” var fin. Han lyckas ligga nära originalet utan att det blir stelt och fångar den drömska tonen.

Har du några härliga översättarminnen?

Ett kosmiskt sammanträffande ägde rum samma dag som jag skrev på kontraktet för att översätta en antologi om Hilma af Klint. Efter att ha lagt kuvertet på lådan cyklade jag till bokhandeln som jag extraknäckte på. Och tro det eller ej, men just den dagen kom Lasse Hallström in och letade efter böcker om – Hilma af Klint! Han arbetade på en film om henne och gjorde research.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Ett ramavtal med minimihonorar gör att litterära översättare i mindre utsträckning behöver konkurrera med priser, vilket förmodligen leder till mer solidaritet och transparens i ekonomiska frågor. För mig som ganska ny i branschen har det gamla standardavtalet också varit en stor trygghet i enskilda förhandlingar. Därför känns det bra att veta att sektionen arbetar aktivt med avtalsfrågan och översättarnas juridiska rättigheter.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?

Skaffa katt! För att citera en kvinna i min senaste översättning (som visserligen talade om en get): ”Man kan prata med den. Man kan skrika på den. Även om man skriker och jagar den, öppnar man åtminstone munnen.”