Jan Stolpe
Jan Stolpe översätter från franska, klassisk grekiska, norska. Bor på Reimersholme i Stockholm.
Vad översätter du just nu?
En bok om Marcel Proust, Sommaren med Proust, av Antoine Compagnon och sju andra franska författare.
Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
Jag var litteraturförgiftad som mycket ung, ville syssla med litteratur, översatte tidigt för att försöka förstå vad det egentligen stod i originalet och hur det var gjort; gav ut min första översättning i bokform 1961 (Aristoteles), försökte mig också som kritiker, tidskriftsredaktör m m och fann efterhand att det var översättandet som passade mig bäst.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut? Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?
Jag har en arbetslägenhet som jag går till, där sitter jag i princip hela dagarna. Så länge min fru arbetade gick vi samtidigt till jobbet på morgnarna, nu när vi är pensionärer kan det variera mer.
Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Ja, mycket ofta. P 2, bara P 2. Men när jag vill höra hur texten låter stänger jag av.
Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?
Jag tänker inte på språk och ord på det sättet; ett språk är inte en glosuppsättning. Hellre än fantastiskt bra ord i källspråket är det fantastiskt mångtydiga eller säreget eller kulturspecifikt associationsladdade ord som intresserar mig och som jag kan grubbla över hur de ska överföras. Vad det svenska språket beträffar anstränger jag mig att ständigt läsa bra svenska författare. När jag översatte Platons största verk Lagarna läste jag varje morgon och kväll Tegnérs brev. Enastående vitalt och spänstigt språk. De elva banden borde vara pliktläsning för varje översättare.
Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
I Witold Gombrowicz roman Pornografi förekommer en katolsk mässa. En pojke som assisterar prästen vid altaret kallade jag mässpojke. En duktig redaktör ingrep räddande och ändrade till korgosse. Det är en enskild ordtabbe som jag minns. Men mina största tabbar gäller nog andra saker: när jag har förvrängt ett sammanhang eller inte uppfattat eller missförstått tonen och övertonerna i en framställning.
Har du något drömuppdrag?
När Kjell Peterson på Atlantis bad mig översätta Montaigne var det verkligen ett drömuppdrag. Det befriade mig och mitt språk kan jag säga. Många andra översättningsjobb har jag ju valt mer eller mindre själv och då är det intensivt tillfredsställande att ge röst åt något som engagerar en.
Vad är det bästa med att jobba som översättare?
Att få leva i nära umgänge med stora författare. Att författa svenska verk som lägger något nytt till vår svenska skriftcorpus.
Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
De fackliga frågorna förstås, så som görs: frågor om honorar och upphovsrätt. Översättarens allmänna ställning i alla tänkbara sammanhang, utbildning och rekrytering. Men samtidigt också samtalet om språkliga yrkesfrågor oss konsthantverkare emellan.
Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, lästips etc?
Det är tufft att etablera sig som översättare; svårt att leva på arvodena, svårt att få uppdrag som man verkligen gillar. Man måste gå upp tidigt på morgnarna, pröva olika genrer och jobb och pröva ut vad som passar en bäst, ingen kan ju översätta vadsomhelst. Tänk på översättaruppgiften som ett författande: du ska skapa ett originalverk som inte tidigare har existerat – jo det har det, fast i en annan kultur, inte hos oss. Lästips: läs inte mycket svensk originallitteratur utan massor, öva upp ditt gehör och finn din ort.
Denna intervju publicerades första gången den 1 november 2014.