Johan Sandberg McGuinne

Johan Sandberg McGuinne översätter till och från engelska, svenska och sydsamiska, nu och då från tyska och allt mer sällan från skotsk gaeliska. Han översätter främst skönlitteratur och allra helst poesi, men som översättare till och från ett urfolksspråk med ytterst få översättare har det med tiden blivit en hel del facköversättning också. Efter ett halvt liv på resande fot runt om i Europa och Nordamerika bor Johan idag granne med sin syster i Lïkssjuo (eller Lycksele, för den som har svårt att placera umesamiska ortnamn på kartan), i en lägenhet som svämmar över av böcker och olika slöjdprojekt, i form av halvfärdiga koltar, tennbroderier och vävda band.

Vad översätter du just nu?

Just nu arbetar jag med två projekt; det ena är den sydsamiska novellsamlingen Jaememe mijjen luvnie jeala (Döden lever mitt ibland oss), som skrivits av paret Bierna Bientie och hans fru Anne-Grethe Leine Bientie, och som följt mig genom mina studier på HDK-Valands magisterprogram i litterär översättning till och från de samiska språken.

Det andra är helt och hållet ett nöjesprojekt, utan avsändare eller mottagare, bestående av Wanda John-Kehewins diktsamling mamahtâwisiwin, pakosêyimow, nikichi-âniskotâpân som kom ut i år, på en blandning av engelska och nêhiyawêwin. Wanda är en kanadensisk urfolksförfattare från kihêw nehiyaw askiy-folket, och ett flertal av hennes dikter går att relatera till utifrån ett samiskt perspektiv, vilket är varför jag valt att försöka översätta henne till en blandning av sydsamiska och svenska. Det blir spännande att se om det fungerar i slutändan, men det är ett bra sätt att utmana sina språk på.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

Egentligen föll det sig ganska naturligt. Jag är van att växla mellan mina språk i vardagen, och en dag slog det mig att jag kanske kunde arbeta som översättare, också. I början arbetade jag främst med att översätta reklamtexter, men med tiden kom jag att snöa in på diktöversättningar. Det hela tog egentligen fart på riktigt när jag bodde i Sruighlea (Stirling), där jag kombinerade mina MLitt-studier i skotsk litteratur med att recensera böcker och översätta gaelisk poesi till engelska för tidskriften Northwords Now, och sedan dess har jag fortsatt med att översätta, eller återdikta sångtexter för samiska poeter och artister som Rawdna Carita Eira, Marja Mortensson, Katarina Barruk och Sofia Jannok.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Jag är en prokrastinerare av rang, men de dagar då jag översätter ser i princip alltid likadana ut. Jag går upp tidigt och börjar med att sprida ut mina ordböcker och andra möjliga referensböcker runt om mig, och går därefter in i något som mest kan liknas vid en trans. Jag försöker alltid att jobba färdigt med det delmål jag satt upp för dagen, oavsett om det är en sida eller ett kapitel, och slutar inte förrän jag är färdig. Tiden stannar runt om mig, och i översättarbubblan finns inga mänskliga behov, vilket gör att jag kan fastna i timmar på jakt efter det perfekta ordet, eller en snygg formulering på målspråket.

Läser du igenom originalet innan du sätter igång med arbetet?

Det beror helt enkelt på vad det är som jag ska översätta. Om det rör sig om en text som behandlar ett okänt tema, så är svaret ja. Detsamma gäller dikter och sånger, då de kräver en känsla för hela textens rytm och eventuella egenheter som kan påverka översättningens slutform.

Om det däremot gäller informationstexter så är svaret nog egentligen nej. Dyker det upp någonting jag inte kan formulera på målspråket utan att använda mig av Google – bildsök och Google Scholar är mina bästa översättarvänner – så tar jag tag i det hela där och då.

Gör du klart mening för mening direkt eller gör du en råöversättning som du sedan bearbetar?

Jag gör nog egentligen klart meningarna som de kommer. Råöversättningar känns som onödigt extraarbete, men med det sagt så läser jag ju ändå alltid igenom allting, och rättar till, eller ändrar på saker som skulle kunna formuleras bättre innan jag skickar in en färdig översättning, så svaret är väl kanske inte fullt så enkelt som det verkar.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Både ja och nej. Jag kan absolut inte lyssna på musik på ett språk där jag följer med i texten, på ett sätt där jag förstår vad som sjungs för att jag faktiskt talar språket. Däremot lyssnar jag gärna på filmmusik och på ett band som heter Tinariwen, som gör en form av bluesmusik på amazigh-språket.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Jag är väl egentligen lärare, först och främst, i engelska, sydsamiska och tyska, därefter poet, kulturarbetare, och översättare. Jag sitter i Författarförbundets Biblioteksråd och är förbundets regionale bevakare för Sápmi. I tillägg är jag ordförande för Bágo – Samisk författar- och översättarförening, och på fritiden – de få timmarna som finns kvar – är jag simtränare för ungdomar i Lycksele.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan?

Sydsamiskan har så många fina ord som helt saknas på svenska; ett av dem är mïelehke, som vi av slentrian översätter som partner, men som egentligen betyder ”den som du delar ditt innersta väsen och dina tankar med”. Sambo, särbo och livskamrat i all ära, men vill du vara romantisk, så är det mïelehke som gäller.

Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?

Det finns en distans mellan mig och det svenska språket – det är snarare så att jag gläds när jag får använda skotska ord som ‘outwith’, ‘gloaming’ och ‘haar’ i engelska översättningar som jag blir glad på riktigt, men måste jag välja så hade det varit fint att få använda uttrycket ‘kura skymning’ någon gång i en översättning. Det är vackert på riktigt.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

Jag kan inte komma ihåg någon ordvits på rak arm, men jag minns att jag satt länge och arbetade med en sydsamisk tolkning av Bob Dylans Make You Feel My Love till sydsamiska, för artisten Marja Mortensson, som sedan spelades in av NRK. Jag började med att översätta den, precis som vilken text som helst, men eftersom Marja skulle tolka sången, och det i sin tur från en norsk artists översättning av samma låt, så kom jag fram till att jag helt enkelt kunde arbeta med sångens koncept, och ge den ett samiskt innehåll, istället för enbart en samisk form. Även om den översättningen tangerar gränsområdet mellan tolkning och omdiktning, så är det en av de översättningar jag gjort som jag gillar mest. Ett kort exempel på hur det såg ut, kommer här:

Original                                                                         Sydsamiska

When the rain is blowing in your face                          Gosse tjuatsa jïh dan sæjloes leah
and the whole world is on your case                             jïh dah jeatjah datnem laejhtieh
I can offer you a warm embrace                                    sijjie dutnjan dållebealesne

to make you feel my love                                              mov gieriesvoetine

Återöversatt till svenska blir det så här

Svenska

När det snöar och du är alldeles slutkörd
och alla andra hela tiden kritiserar dig

finns det en plats för dig vid elden

med min kärlek

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

Det finns två! Den ena tabben skyller jag på korrekturläsaren; på gaeliska betyder fèis ”festival, fest, firande”, medan samma ord – feis – utan en grav accent betyder ”samlag”. Det andra handlar om dialektskillnader; jag översatte en kort sydsamisk notis om en älg så att den handlade om en varg, då ordet vaejsjie betyder varg eller rovdjur på den dialekt jag pratar, men det tydligen betyder älg i det sydligare området.

Å andra sidan – på den nordliga dialekten betyder tjåale ”kön, könsorgan”, medan det betyder ”tvål” på den sydliga dialekten, så döm om min förvåning när vi sydsamer uppmanades att tvätta våra händer med varmt vatten och tjåale under pandemin!

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

Somhairle Mac ‘Ill-Eathain måste översättas till svenska. Eller sydsamiska, eller både och. Han är en fantastisk författare, och hans dikter hade varit både svåra och spännande att översätta på ett sätt som bevarar hans precisa ordval, traditionella rytm och banbrytande modernitet, under en tid då gaeliskan mest sågs som ett döende, historiskt språk.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Att man får bada i språk, är det ena, men det andra är det faktum att man får lära sig så mycket på jakten efter de perfekta orden. Som översättare får man både glädjas åt att grotta ner sig i en berättelses inre, men också arbeta som en blandning av en detektiv och arkeolog för att hitta fram till berättelsens kärna, för att sedan kunna presentera den på målspråket på ett trovärdigt sätt.

Har du någon förebild, någon äldre översättare som du vill lyfta fram?

Jag vill gärna lyfta fram de två sydsamiska översättarna Bierna Bientie och Sigbritt ”Pia” Persson, vars språk är så vackert och som med sin kärlek till sydsamiskan fortsätter att dela med sig av det på ett sätt som får alla oss andra att hela tiden lära oss någonting nytt.

Vad är det bästa du har läst eller hört om översättning?

En av de bästa texterna jag läst om översättning är skriven av Mohawk-författaren James Aronhiotas Stevens. Hans artikel “Iah enionkwatewennahton’se: We Will Not Lose Our Words”, i boken Genocide of the Mind har haft en stor påverkan på min egen förståelse av vad det betyder att vara en översättare till och från ett urfolksspråk. Jag vill även lyfta Corinna Krauses doktorsavhandling Eadar Dà Chànan, om självöversättning till och från skotsk gaeliska.

Har du läst någon riktigt bra översättning på senare tid?

I den mån jag kan läser jag litteratur på originalspråket, men jag gillade verkligen Jan Erik Bornlids översättning av Yoko Tawadas En isbjörns memoarer. Den fick mig att längta efter fler översättningar – själv är jag svag för Überseezungen och Sprachpolizei und Spielpolyglotte, som båda hade varit fina att få översatta till svenska.

Har du några härliga översättarminnen?

Under pandemiåret 2020 översatte jag en dikt om dagen i ett helt år. Det resulterade i ett konstprojekt som jag döpte till A Year of Poetry och det är nog det finaste översättarminnet jag har. Samtidigt ska vi inte underskatta betydelsen av miljöombyten: de gånger då jag kunnat resa iväg för att jobba på en översättning, som då delar av min sydsamiska översättning av en ungdomsversion av Beowulf översattes på British Library i London, där världens enda originalmanus av den ursprungliga Beowulf-dikten finns kvar.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Översättarsektionen borde prioritera att nå ut till resten av samhället med budskapet om hur viktigt det faktiskt är med översättningar. Jag är ganska less på att höra svenskar påstå att deras engelska är felfri, och ser, i takt med att elever överanvänder AI och Google Translate mer och mer, att den generella språkförmågan minskar, vilket i sin tur har förödande konsekvenser på ungdomars framtidschanser.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?

Samisk litteratur är glödhet just nu, och därför är det så fint att kunna rekommendera folk böcker som Elin Anna Labbas Herrarna Satte Oss Hit, som även finns i nordsamisk, engelsk och spansk översättning; Ella Marie Hætta Isaksens Derfor må du vite att jeg er same, vars nordsamiska översättning, gjord av Kari Mákreda Utsi, är fantastisk; Moa Backe Åstots ungdomsböcker Fjärilshjärta och Himlabrand, och, för att man ibland får lyfta fram antologier som man själv arbetat med, Ordagrant, på Smockadoll Förlag.

Slutligen, på sydsamiska heter ”att översätta”, ‘jarkoestidh’. Det betyder även ”att förändra” och ”att vända på”, och det sammanfattar kanske i grund och botten vad översättning går ut på. Vi försöker att återge någonting så korrekt som möjligt, men i slutändan är en översättning alltid just det, en förändring, där ord vridits och vänts på för att smaka likadant, hemtamt och ändå underförstått annorlunda på ett annat språk.

Intervjun publicerades den 1 augusti 2023