Lottie Eriksson

Lottie Eriksson översätter från engelska till svenska och bor i Sundsvall. Hon översätter både skönlitteratur och sakprosa och har under sina trettio år i branschen arbetat mycket med fantasy och ungdomsböcker. Ett stort fritidsintresse är belöningsbaserad hästträning, vilket hon numera – i brist på egen häst – mest utövar indirekt genom bland annat föreningsarbete.

Vad översätter du just nu?
Carley Fortunes debutroman Every Summer After. Det är på sätt och vis en debut för mig med, för trots att jag översatt böcker i rätt många olika genrer är detta min första feel good-roman.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
Det var något av en slump, som så mycket här i livet. Jag jobbade som frilansjournalist ett par år och när finanskrisen inleddes i början av 90-talet slutade mina tidigare så pålitliga uppdragsgivare att köpa in material. Via bekanta fick jag påhugg som korrekturläsare på ett förlag, vilket ledde till att jag efter en tid också fick börja språkgranska översättningar och slutligen tillfrågades om jag själv ville översätta. Det ville jag förstås, och på den vägen är det.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Den börjar rätt sent, eftersom jag inte är någon morgonmänniska och ser möjligheten att styra mina tider som en av de stora fördelarna med att vara frilans. Det är en stor förmån att kunna gå ut i dagsljus även under den mörkaste tiden på året! Ibland hinner jag jobba en timme eller två på förmiddagen, men ofta kommer jag igång först efter lunch. Mina arbetspass ligger oftast på eftermiddagar och kvällar.

Läser du igenom originalet innan du sätter igång med arbetet?
Ja, alltid. Jag vill få en känsla för författarens stil innan jag börjar översätta.

Gör du klart mening för mening direkt eller gör du en råöversättning som du sedan bearbetar?

Jag försöker göra hyfsat klart men lägger inte tid på finjusteringar i första skedet. Är det oklarheter som inte går att reda ut någorlunda snabbt eller formuleringar jag inte får fason på låter jag det vara så länge och går vidare. Ibland rätar frågetecken ut sig själva när man kommer längre fram i texten. Är det sakdetaljer som kräver efterforskningar finns ofta flera inom samma räjong och då tycker jag att det är enklare att ta sig an alla
samtidigt när man ändå grottar ner sig i ämnet. Annat kräver eftertanke och kan behöva vändas och vridas på i flera omgångar innan ordvalen känns rätt, inte minst i fantasy där det ofta förekommer varelser och företeelser som inte existerar i vår värld. När jag väl har en grundversion går jag igenom den noga och finslipar. Därefter brukar jag också göra en sista genomläsning. Om tidsplanen så medger låter jag gärna manuset ligga till
sig ett tag mellan omgångarna, så att jag får lite friskare blick.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Aldrig, för då klarar jag inte av att koncentrera mig. Jag har ofta radion på i ett annat rum men på mycket låg volym, så att jag inte distraheras av musik eller prat men ändå uppfattar när t.ex. nyhetssändningar startar om jag vill gå iväg för att lyssna.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
Jag konstruerar regelbundet korsord för den lättlästa nyhetstidningen 8 Sidor. Ibland språkgranskar jag också översättningar och läser korrektur. Att redigera andras översättningar är ofta väldigt lärorikt! Man ser snygga lösningar att ta till sig, upptäcker eller återupptäcker ord och uttryck som man själv sällan använder, och får ibland också syn på sådant som hjälper en att minska sina egna blinda fläckar och käpphästar.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan?
Inget som direkt anmäler sig. Betydelseomfånget för enskilda ord skiljer sig förstås ofta åt mellan språken, ibland på ett oönskat sätt, men det gäller ju åt båda hållen.

Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?
Nej, jag har inga favoritord. Jag vill hitta de ord som passar texten och sammanhanget.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

Detta tillhör inte riktigt den kategorin, men en detalj i Suzanne Collins serie om Gregor från Ovanjord har av ett annat skäl fastnat i mitt minne. I första delen finns en råttkung som i originalet kallas Gorger och som jag på svenska döpte till Sluke, en lösning jag var rätt nöjd med ända tills jag kom till den femte och sista delen. Där visade det sig att namnet var starkt betydelsebärande: det var ju ett anagram på huvudpersonens namn …

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
Med fasa minns jag ett mardrömsuppdrag under en period när jag översatte många kokböcker: Jag åtog mig att översätta en fiskkokbok – utan att titta på den i förväg! Den visade sig vara producerad i Australien (!) och många recept utgick från arter som inte finns här och som saknar svenska namn. Det är nu många år sedan men jag ryser fortfarande när jag tänker på den boken.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
Egentligen inte. Allt som är välskrivet är roligt att arbeta med, tycker jag.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?
Att det är så roligt! Det är kreativt och omväxlande och man får ständigt nosa på nya områden.

Har du någon förebild, någon äldre översättare som du vill lyfta fram?
Inte direkt. Men jag är ofta imponerad av både äldre och yngre kollegor på Författarförbundets e-postlista Eufemia, där man kan bolla tankar och få hjälp när man kört fast. Många är fantastiskt skickliga på att hitta bra lösningar, oavsett om det gäller korrekta fackuttryck eller fantasifulla ordlekar. Där finns kunskap om de mest skiftande ämnesområden och alla delar generöst med sig av goda råd och uppslag.

Vad är det bästa du har läst eller hört om översättning?
Säkerligen något som jag tänkt ”Åh, det där måste jag lägga på minnet!” och sedan raskt glömt igen.

Har du läst någon riktigt bra översättning på senare tid?

Jag har sent omsider läst Erik Anderssons översättning av Tolkiens Sagan om ringen-trilogin. Jag har faktiskt dragit mig för att göra det eftersom jag har så starka minnen från när jag som elvaåring läste böckerna för första gången (då i Åke Ohlmarks översättning) – det var en av min barndoms stora läsupplevelser, och sådant går som bekant inte att återskapa. Det fantastiska den här gången var att mitt vuxna jag, som förstås läser med en helt annan medvetenhet och kan se vilken omsorg som lagts ner på översättningen, ändå drogs med och fängslades av berättelsen. Det tycker jag är ett
väldigt gott betyg!

Har du några härliga översättarminnen?
För några år sedan översatte jag Francesca Zappias Välkommen till Addamsville, där det förekommer ett citat ur en bok av Stephen King. Den hade utgetts på svenska ungefär trettio år tidigare och jag ville förstås citera ur den översättningen, men till min bestörtning visade det sig att boken var på runt 1 200 sidor. Innan jag tog itu med den tröstlösa uppgiften att försöka hitta två korta meningar i denna textmassa mejlade jag
Zappia, i hopp om att kanske kunna få en ledtråd om var jag borde börja leta. Varpå den underbara människan skrev tillbaka och berättade vilket kapitel det gällde, ungefär var i kapitlet och vilken person som fällde repliken!

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
Goda och så standardiserade avtalsvillkor som möjligt. För övrigt tycker jag att det är underbart att förbundet har både jurister och en förträfflig översättarinformatör som kan hjälpa en att navigera bland alla snåriga avtal!

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
De översättare som inte redan är med på e-postlistorna Eufemia och Avtal föreslår jag gärna att gå med där. Eufemia är som sagt en fantastisk tillgång med en stor skara kunniga och hjälpsamma kollegor, och på avtalslistan får man ofta matnyttig information.