Jens Hjälte

Jens Hjälte bor i Växjö och översätter från norska och engelska. I november tilldelades han det nyinstiftade Årets översättarstipendium, med motiveringen: ”Hjälte har hittat ett eget språkligt spår och kommer aldrig så nära originalet att norskan lyser igenom, utan väljer med stor precision de rätta orden och har lika stor omsorg om de små detaljerna som om de stora stildragen.”

Vad översätter du just nu?

Ingenting.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

Ett stort intresse för språk och litteratur. Att vara litteraturintresserad kan betyda mycket, men när det syftar på att läsa och skriva är det nog bara naturligt att man söker sig till översättning om man fått upp ögonen för det. Sedan vet jag inte om det känns som ett val precis; förutom personliga intressen handlar det ju lika mycket om slump och tur. Jag hade inget sedvanligt bananskal in i översättaryrket utan bestämde mig för det när jag var 19 år, och började kort därefter studera språk, litteratur och översättning. Redan året därpå hade jag en kort anställning som facköversättare på ett kärnkraftverk, där jag tidigare vikarierat med helt andra arbetsuppgifter. 2015 fick jag till slut kontakt med Atlantis och började översätta skönlitteratur. Det hade dittills varit väldigt svårt att få in en fot i förlagsvärlden, så i något slags ”nu gör jag vad som helst”-desperation hade jag skickat ungefär 50 gröna fönsterkuvert med översättarpresentationer till så många aktörer i hela förläggar-Sverige som jag kunnat hitta adresser till. Atlantis nappade, som sagt, och efter godkänt arbetsprov damp Jan Kjærstads tegelsten Slekters gang ner i brevlådan. I samma veva ansökte jag, och blev så småningom antagen till, magisterprogrammet i litterär översättning på Valand, vilket kom väldigt lägligt.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Jag sover tills jag vaknar, börjar översätta parallellt med frukosten, pausar när något behöver göras: disken, tvätten och sådant. Jag jobbar till sent inpå eftermiddagen, om jag inte måste dra en gräns innan dess. Det funkar rätt bra, men jag sitter hemma och jobbar mycket mer än jag hade velat. Här i Växjö finns inte mycket alternativ. Jag brukar vilja avrunda dagen med en lång promenad eller en film på Folkets bio (där porträttet är taget).

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Möjligen något lugnt pianostycke, som Thursday Afternoon av Brian Eno, men annars sitter jag helst med hörselskydd.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Jag korrekturläser mycket, numera mest företagsmaterial. Det är bra såhär innan man kommit in helt i stipendievärmen och själv måste dryga ut kassan för att klara sig, men flera gånger har det krockat med översättandet så att det blivit riktigt stressigt.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan?

Vad gäller norskan kommer jag inte på något enskilt ord på rak arm. Däremot har de en valfrihet och flexibilitet i sina båda skriftspråk, medan rikssvenskan är rigidare, mer intolerant och på vissa sätt ålderdomligare. På norska kan man ge skriftspråket en viss social valör eller dialektal klang utan att det formellt sett kan anses inkorrekt. I Sverige kan man visserligen tekniskt sett göra ungefär samma sak, men jag tror att det uppfattas annorlunda. Dessutom finns den här variationen alltså med i norska ordböcker, så att det finns ett gemensamt, landsomfattande system för hur olika stavningar och former ska skrivas. Hur talspråk överförs till skrift på svenska brukar däremot se lite olika ut.

Engelskan är jag inte lika avundsjuk på, i det här avseendet. 

Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?

Allt som får svenskan att kännas äkta. Jag har inget enskilt exempel här heller. När man känner att man ligger och slirar mot svorskan eller svengelskan är det så himla skönt att hitta det där ordet, uttrycket eller formuleringen som får allt att stämma.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

Det tror jag inte. Jag har kanske inte ställts inför särskilt många sådana situationer.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

Den jag ännu är lyckligt omedveten om. Därmed inte sagt att det jag översatt är felfritt och odiskutabelt – absolut inte. Men det finns inget ångrat val som sticker ut särskilt. Överlag måste jag dock bli djärvare: både våga låta texten vara sig själv och våga hitta en lösning när det visat sig att texten inte kan vara sig själv – inte falla i ettdera diket och skriva om när jag borde ”skriva av” eller vice versa.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

Inget alls, faktiskt. Jag tycker om att slippa välja.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Att få syssla med språk och litteratur samtidigt. Det måste man visserligen inte vara översättare för att få göra, men är man det får man en hög dos av båda delar; översättarens uppdrag är alltid tvärspråkligt och tvärkulturellt, såväl som litterärt (med den förträffliga bonusen att man slipper våndan i att svara för stoffet).

Har du några härliga översättarminnen?

Det var naturligtvis väldigt trevligt att få beskedet om Årets översättarstipendium tidigare i år. Juryns digra insats och den resulterande motiveringen har jag med mig nu och för alltid.

Ett annat härligt minne är utbildningen på Valand, som var genomgående jättebra. Min årskull försöker ses då och då. Det är alltid lika trevligt att träffa dessa mina närmaste kollegor och diskutera pågående arbeten och branschen i stort. Nästa gång blir nu i januari.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Jag som fortfarande är ganska ny ska vara försiktig med att säga något alltför tvärsäkert, men jag har haft stor nytta av förbundet som facklig organisation sedan första sekunden av dag ett och ser därför detta arbete som ovärderligt. Jag tror också att förbundet har varit bra på att odla en känsla av gemenskap bland översättare, något som inte kan tas för givet inom andra kreativa ensamyrken. De flesta problemområden jag blivit uppmärksammad på är sådant som förbundet redan arbetar med, t.ex. att upphovspersoner inte får dribblas bort i kommande standardavtal, biblioteksersättning m.m. bara för att böcker allt oftare finns och intas i digitala format.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?

Vaccinera er mot influensan.

Fotograf: Anders Bergön

Denna intervju publicerades första gången den 2 december 2019.