Jens Ahlberg

Jens Ahlberg översätter från tyska och engelska, franska i undantagsfall. Han bor i Göteborg och beskriver sig själv blygsamt med orden: ”Om jag är oduglig till det mesta verkar jag åtminstone minst oduglig till att översätta.”

Vad översätter du just nu?

Två essäer av litteraturvetaren Peter Szondi, båda om Paul Celan.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

Den beklagliga sanningen är att jag inte dög till något annat. Men något var jag ju tvungen att bli, det gick nästan inte att undvika. En dag för ungefär 12 år sedan slogs jag av tanken att jag skulle översätta en novell på prov, för att utveckla min mycket begränsade franska. Någon månad senare översatte jag ytterligare en, den här gången från tyska, och eftersom jag är betydligt bättre på tyska än franska var det också betydligt roligare att översätta från tyska. Jag greps av ett grabbigt övermod och fick för mig att jag ägde en medfödd begåvning för just översättning.

De där första översättningarna blev i själva verket ganska gräsliga, snudd på oläsliga. Naiva. Men det begrep jag först senare, och då var det för sent: jag var fast.

Hur som helst kändes översättandet meningsfullt i en bemärkelse som jag aldrig hade upplevt i samband med arbete. Jag tror att jag har lärt mig ganska mycket med åren, men det återstår förstås en hel del. Om jag är oduglig till det mesta verkar jag åtminstone minst oduglig till att översätta.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Jag går upp några minuter i åtta. Om jag har min dotter äter vi frukost och jag lämnar henne på dagis strax före halv tio, sedan cyklar jag till kontoret, där jag brukar bli kvar till 16-tiden. Jag arbetar runt fem–sju timmar om dagen, beroende på dagsform.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Det går i vågor. Förr satt jag ofta på bibliotek, och då lyssnar jag i princip aldrig. I redaktörsfasen kan jag lyssna på lite allt möjligt utan att störas lika mycket. Med ”lite allt möjligt” avses förstås alternativ musik inspelad mellan åren 1971–1984. Mycket postpunk, krautrock och sånt.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Se tidigare svar om min oduglighet. Översättandet är min enda betydande inkomstkälla, även om jag drar in någon blygsam tusenlapp som musiker då och då.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan?

”Sinn” och ”sense” är fina och praktiska ord på tyska respektive engelska. Önskar vi hade bättre motsvarigheter till dem. Motsvarigheter finns ju, men de är så gott som alltid ganska specifika och kan bara tillämpas under vissa omständigheter.

Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?

Inget jag kommer att tänka på spontant. Jag fick med verbet ”extraknäcka” i en översättning från engelska en gång. Det gjorde mig glad. Jag gillar även konstruktionen ”inte gärna”, som något slags betonad negation, exempelvis i betydelsen ”inte rimligen”. ”Hon kunde inte gärna komma för sent till jobbet på sin första dag.” Den har jag stoppat in då och då på sistone.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

När jag gick översättarseminariet på Valand för några år sedan jobbade jag med en roman av den schweiziske författaren Robert Walser. Han använder en hel del nonsensuttryck, blandar medvetet ihop talesätt eller formulerar sig avsiktligt dumt, och det kan vara ganska kul att översätta. ”Min magkänsla befaller mig” blev till exempel en bra konstruktion på svenska.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

Den senaste missen jag själv är medveten om begick jag i vintras, när jag jobbade med Peter Szondis bok om det tragiskas väsen. Ett kapitel är en kommentar till Hegels uppfattning av den grekiska tragedin: Jag hade lite bråttom och läste ”Mädchen des Rechts” där det stod ”Mächten des Rechts”, vilket ledde till formuleringen ”rättvisans flickor”. Det är ju inte så att flickor och rättvisa är helt oförenliga begrepp (åtminstone inte utifrån ett rent teoretiskt perspektiv), men man kan tycka att jag borde ha reagerat på kombinationen. Till mitt försvar kan jag säga att stycket handlade om eumeniderna, som ju är ett slags hämndgudinnor i grekisk mytologi. Den missen upptäckte jag lyckligtvis, men inte förrän i korrekturstadiet.

Annars är jag övertygad om att mina översättningar är fulla av missar, allt annat vore konstigt. Eftersom jag aldrig läser den tryckta frukten av mitt arbete är jag lyckligt ovetande om de flesta missförstånd och pinsamheter.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

Jag är som jag redan nämnt väldigt förtjust i Robert Walser och fick för några år sedan i uppdrag att översätta två av hans böcker. En samvetslös förläggare sköt projektet i sank och bröt avtalet. Det sörjer jag fortfarande och det är fortfarande min dröm att få översätta någon av Walsers romaner.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Litterär översättning har den fantastiska fördelen att jag får utlopp för min konstnärliga sida, samtidigt som källtexten hela tiden säger åt mig vad jag ska göra. När det fungerar som bäst – om ett roligt uppdrag sammanfaller med en period av relativt sinneslugn – består arbetet av en perfekt balans mellan kreativitet och rutingöra.

Det är dessutom vansinnigt lärorikt. Även de böcker jag aldrig skulle få för mig att läsa om jag inte översatt dem har lärt mig en hel del.

Har du några härliga översättarminnen?

Jag har många underbara minnen från Europeiska översättarsmedjan 2013, där sex översättare arbetade tillsammans under två månader i Visby och Schweiz. Det är något av det roligaste jag gjort.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Det viktigaste för mig är att sektionen bevakar översättarens rättigheter i egenskap av arbetstagare i förhållande till arbetsgivaren, det vill säga förlagen. Drömmen är en facklig organisation som är så stark att ingen förläggare ska våga sig på några fula trick.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?

Umgås med folk i branschen. Du behöver inte vara en hyperaktiv minglare, men det är smart att vara på plats då och då. Sitter du ensam på din kammare utan kontakt med omvärlden är det inte särskilt sannolikt att en förläggare hör av sig för att erbjuda dig jobbet att översätta Prousts okända uppföljare till På spaning. Klyschigt tips, men ändå viktigt.

Nej, nu räcker det, jag är rädd att jag redan sagt alldeles för mycket. Tack för mig.

Denna intervju publicerades första gången den 2 juli 2020.